Frågor från läsekretsen
● Vad betyder Jesu ord i Matteus 17:26 om att sönerna är ”fria” eller ”befriade från skatt” (NW)? — E. D., USA.
Jesus använde en illustration för att påvisa att han, såsom Guds Son, inte var pliktig att betala den tempelskatt som judarna var vana att erlägga och som uppbördsmän kasserade in, då de for omkring till alla städer i Judeen vid en viss tid varje år. Sedan Jerusalem hade fallit, tog romarna upp denna skatt, och Josefos meddelar att kejsaren ”pålade ... alla judar, varhelst de än vistades, en personlig årlig avgift av två drakmer, som de skulle betala till Kapitolium, i stället för den avgift, som de förut erlagt till templet i Jerusalem”. — Judarnas krig, sjunde boken, sjätte kapitlet, femte stycket.
Det är bara i Matteus’ evangelium som vi finner denna händelse skildrad. Vi läser där: ”När de hade kommit till Kapernaum, trädde de som uppburo tempelskatten fram till Petrus och sade: ’Plägar icke eder mästare betala tempelskatt?’ Han svarade: ’Jo.’ När han sedan hade kommit hem, förekom honom Jesus med frågan: ’Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens konungar tull eller skatt, av sina söner eller av andra människor?’ Han svarade: ’Av andra människor.’ Då sade Jesus till honom: ’Alltså äro då sönerna fria [befriade från skatt, NW]. Men för att vi icke skola bliva dem till en stötesten, ... giv den åt dem för mig och dig.’” — Matt. 17:24—27.
Kanske var det i ett försök att komma på Jesus med att bryta mot gängse sedvänja som man frågade Petrus om Jesu ståndpunkt. När Jesus senare tog upp saken med Petrus, framhöll han att jordens konungar under normala förhållanden inte tar tull eller skatt av sina egna söner utan att det i stället är andra människor, främlingar, som de pålägger skatt. Sönerna är fria, dvs. befriade från att betala skatt.
Jesus framhöll att han, såsom Guds Son, i överensstämmelse med det vanliga tillvägagångssättet kunde göra anspråk på befrielse. Detta grundade sig på det förhållandet att konungens son tillhör kungahuset, som får ta emot skattemedel men inte behöver betala skatt. Nu var Jesu Fader, universums konung, den Gud som tillbads i templet, och följaktligen var Sonen inte tvungen att följa den här sedvänjan, eftersom detta inte var något som lagen krävde. (2 Mos. 15:18; 1 Tim. 1:17) Men eftersom Jesus inte ville bli en stötesten för andra genom sådan underlåtenhet, som kunde få dem att tro att han inte gav sitt stöd åt den gudsdyrkan som utövades i templet, såg han till att skatten blev betald.
● Vad är den bibliska synpunkten på att använda månadsstenar (på sina håll kallade ”födelsestenar”)? — M. O., USA.
Om en kristen önskar bära en ring med en sten av något slag är en helt personlig sak. Bibelns principer kan hjälpa en kristen att fatta ett förståndigt beslut. Bibeln ger oss detta råd: ”Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.” (Ords. 4:23) När den kristne fattar beslut i den här saken, bör han alltså pröva sitt hjärta för att utröna vad hans motiv är. Är det bara så att den sten som tilltalar personen i fråga också råkar vara en så kallad månadssten? Eller har han i någon mån påverkats av den vidskepelse som vissa människor har förbundit med dessa stenar?
Många människor i forna tider trodde att månadsstenar skulle bringa ”lycka” åt den som bar dem. Tror en kristen det? Nej, han vet att Jehova fördömer dem som litar till ”guden Lyckan”. (Jes. 65:11, NW) Somliga ansåg också att månadsstenarna kunde påverka en människas personlighet till det bättre. Tror en kristen detta? Nej, han vet att man vinner ”den nya personligheten” (NW) genom att följa Skriftens principer. (Ef. 4:22—24) Under medeltiden valde spåmän ut en ädelsten för varje månad, och det var detta ”skrå” som lärde folk att bära den ädelsten som utvalts för den månad, i vilken de var födda, för att de skulle bli bevarade för det onda. Men bibeln fördömer dem som befattar sig med teckentydning och spådom, dem ”som har till yrke att förutsäga händelser” (NW), och därför skulle det inte vara lämpligt om de kristna följde dem. (5 Mos. 18:9—12) Inte heller skulle det vara passande för en kristen att fästa särskilt avseende vid att en ring har en ”månadssten” eller ”födelsesten”, eftersom Jehovas kristna vittnen inte firar födelsedagar. Hedningar är de enda som i bibeln omtalas ha firat födelsedagar. — 1 Mos. 40:20; Matt. 14:6—10.
När man har detta klart för sig, kan man utröna vad ens motiv är, tänka igenom vad ens handlingssätt kommer att leda till både för en själv och för andra människor, och sedan kan man fatta ett personligt beslut.