Bröllopet som väcker glädje världen runt
1. Hur reagerar folk vanligen inför ett bröllop?
ETT bröllop är en glad händelse. I de flesta fall är det något som man har sett fram emot under någon tid med stora förväntningar, och förberedelserna för det går i glädjens tecken. Familjen och vännerna är med och gratulerar de nygifta. Men vilket bröllop kan det väl vara som väcker verklig hjärteglädje i hela världen eller ens i hela landet? En del bröllop kan röna stor publicitet och även gillande i vida kretsar men knappast något större jubel.
2. Är det något bröllop som väcker glädje världen runt? Ge skäl för svaret.
2 Det är emellertid ett bröllop som verkligen väcker glädje världen runt, inte bara på grund av den glädje som vetskapen om det medför utan på grund av den lycka och de välsignelser det kommer att medföra för millioner människor. Omfattande förberedelser har vidtagits för detta bröllop. Det är i sig självt en särskild anledning till glädje. Låt oss begrunda det här temat som gäller ett så viktigt äktenskap, så kommer vi att få se att de här gjorda påståendena är sanna.
3. När äger detta bröllop rum, och vilken händelse har samband med bröllopet?
3 Det här bröllopet omtalas i Uppenbarelseboken 19, och skildringen av det följer omedelbart efter beskrivningen av det stora Babylons tillintetgörelse. Men vad har den med bröllopet att göra? Ja, låt oss undersöka också den saken, då vi läser den glädjande skildringen. En storslagen syn av det som skall inträffa i himmelen såväl som här på jorden vid tiden för bröllopet ges här åt aposteln Johannes. Johannes beskriver vad han såg sedan det stora Babylon hade gått under och säger:
Inbegriper himmelen
4. Vilken verkan har det stora Babylons tillintetgörelse på himmelen?
4 ”Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i himmelen, som sade: ’Halleluja [Prisa Jah, NW]! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud. Ty rätta och rättfärdiga äro hans domar; han har dömt den stora skökan, som fördärvade jorden genom sin otukt, och han har utkrävt sina tjänares blod av hennes hand.’ Och åter sade de: ’Halleluja!’ Och röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter!” — Upp. 19:1—3.
5. Vem bör prisas helt och fullt därför att han tillintetgör det stora Babylon, och varför?
5 Jehova blir här välförtjänt prisad för att han har utkrävt hämnd på det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, för allt det blod som utgjutits på jorden. Enligt hans lag måste det plikta med sitt eget liv, eftersom enda sättet att avlägsna blodskuld från jorden är genom att utgjuta mördarens blod. (4 Mos. 35:33) Jehova kan följaktligen inte beskyllas för att handla orättfärdigt då han låter denna dom verkställas, ty den är sann och rättfärdig och helt i överensstämmelse med hans principer. Inte heller kan äran för tillintetgörelsen av denna blodbefläckade fiende till Gud och människan ges åt de internationella kommunister och radikala element som tillhör de ”konungar”, som har del i att förgöra det stora Babylon. Det har nämligen alltsedan Nimrods dagar haft nationerna i sitt våld, och de har inte lyckats kasta av sig dess ok. Först vid den tid som Jehova har bestämt skall han låta det ske. — Upp. 17:16; 18:8.
6. Vad utgör det förhållandet att ”röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter” en symbol av?
6 Som en symbol av att det stora Babylons förintelse i eld är en evig förintelse och att det aldrig kommer att återhämta sig heter det att ”röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter”. Sedan skall den sanna kristendomen vara förhärskande i evighet!
Uppmaning att stämma in i sången
7. a) Vad vittnar det Amen! om, som kommer såsom gensvar till ropet ”Halleluja!”? b) Från vilken högre myndighet kommer en ytterligare befallning att ”prisa vår Gud”?
7 Till svar på denna uppmaning: ”Halleluja!” (Prisa Jehova!) ljuder ett kraftigt samfällt Amen! (som betyder ”I sanning; sannerligen; må så ske”). Den jublande lovsången från den himmelska och den jordiska skaran understöds i den högsta himmelen. Den understöds av dem som blivit så upphöjda att de förordnats sitta på troner i himmelen i Guds närvaro, vilka framställs i bild genom de ”tjugofyra äldste”, och alla dem runt Guds centrala tron som ideligen framhåller hans helighet, vilka framställs i bild genom de ”fyra väsendena”. Det är dessa som uppstämmer detta kraftiga Amen! Därefter kommer från en ännu högre myndighet, från själva tronen, en röst som säger: ”Prisa vår Gud, alla ni hans tjänare, ni som fruktar honom, både små och stora!” Vems röst är detta? Utan tvivel är det samma röst som talade flera hundra år tidigare, då Gud inspirerade nedskrivandet av Psaltaren, t. ex. av Psalm 22:24; 134:1; 135:1; 115:3, varifrån de här orden är hämtade. — Upp. 19:5, Hd.
8. a) Varifrån kommer befallningen till alla Guds tjänare att prisa honom? b) Genom vem är det, följdriktigt nog, som denna befallning förmedlas, och vilka måste lyda den?
8 Det är Jehova Gud som sitter på tronen, och här talar han otvivelaktigt från sin tron genom sin älskade Son, Jesus Kristus, som kallas för Guds Ord, Jehovas förhärligade språkrör. (Joh. 1:1; Upp. 19:13) I himmelen kallades denne Son för Mikael, som betyder ”Vem är lik Gud?”, ett namn som visar att han är den som hävdar och rättfärdigar Gud, den som avgör denna fråga för alltid genom att påvisa att ingen kan jämföras med Gud. Han erkänner Jehova såsom sin egen Gud, i det att han upprepade gånger kallar honom ”min Gud”. (Upp. 3:12) Han dog för att ge lovprisning åt sin Fader. Det är förnuftsenligt att befallningen från Guds tron kommer genom honom till alla Guds överlämnade slavar här på jorden vid den tid då det stora Babylon blir tillintetgjort. Varför bör man vid den tiden prisa Jehova Gud? På grund av den uppvisning av dom och makt som han har gjort genom att utplåna det stora Babylon. Nu bör vi frukta honom ännu mera. Om vi är gamla eller unga, framträdande i Guds synliga organisation eller inte, bör vi frukta Gud och inte konungarna på jorden, vilka sörjer över Babylons förintelse, nej, inte ens det scharlakansröda vilddjurets mäktiga symboliska tio horn, som Gud har använt såsom lämpliga redskap för att göra ände på det stora Babylon.
9. Varför är det stora Babylons tillintetgörelse en så utomordentlig åtgärd som bidrar till den fullständiga glädjen över Lammets bröllop?
9 Det stora Babylons tillintetgörelse är sannerligen ett utomordentligt drag som fullständigar glädjen över Lammets bröllop, eftersom det alltid har varit den hätskaste fienden här på jorden till dem som har blivit utvalda att förenas i äktenskap med Lammet, dvs. att ha utsikt att tillhöra bruden, skaran av Lammets 144.000 andliga medarvingar, hans församling. Babylon har gjort allt som stått i dess makt för att söka tillintetgöra dem och förhindra bröllopet, men på så sätt har det motarbetat himmelens Gud, Fadern, som anordnar det himmelska bröllopet åt sin Son och vars uppsåt inte kan slå fel. Han anskaffar bruden, alldeles som Abraham gjorde anordningar för att hans son och arvinge, Isak, skulle få en brud. Därför kommer förintelsens dag för den stora, svartsjuka skökan då bröllopstiden är inne för Lammets brud. Detta innebär sannerligen den största tänkbara glädje för himmelen och jorden. Johannes säger:
10. Vilka anledningar till glädje vid denna tid nämns av den himmelska härskaran?
10 ”Åter hörde jag något som liknade en sång av en stor skara; sången ljöd som bruset av stora vatten och dånet av starkt åskdunder: ’Halleluja! Herren [Jehova, NW], vår Gud, den Allsmäktige, har tillträtt sin regering. Låt oss glädja och fröjda oss, låt oss ge honom äran! Nu har Lammets bröllopsdag kommit! Hans brud har gjort sig redo. Hon har fått en skrud av fint linne, skinande och rent.’ Det fina linnet är de heligas rättfärdiga gärningar.” — Upp. 19:6—8, Hd.
11. Hur omfattande är de fröjderop som hörs i himmelen, och vad liknas de vid?
11 Bröllopsfester åtföljs ju ofta av sång, och även vid detta bröllop ljuder en kraftig kör av röster. Ett fjärde Halleluja ljuder i himmelens alla hörn från en mäktig kör av röster, alldeles som vore det den glädjefyllda dag då en ny konung insätts på tronen.
En ny epok i Jehovas styrelse
12. Hur kan det vid denna sena tidpunkt sägas: Jehova, ”vår Gud, den Allsmäktige, har tillträtt sin regering”, när vi vet att Jehova tog sin makt i besittning och började regera år 1914 genom att insätta Jesus Kristus på tronen?
12 Tog inte Jehova Gud sin stora makt i besittning år 1914 och började härska genom sitt nyligen upprättade messianska rike? (Upp. 11:15—18) Jo. Varför skall det då vid denna sena tidpunkt kungöras att han ”tillträtt sin regering”? Därför att denna händelse markerar en ny epok i Jehova Guds regering med anledning av att det stora Babylon har varit en religiös motståndare sedan Guds rike blev upprättat år 1914, och det har i många hundra år gjort anspråk på rätten att smörja och tillsätta konungar på jorden. Ja, den förste mänsklige konungen, Nimrod, som var en ”väldig jägare i opposition mot Jehova” (NW), hade sin begynnelse i det forntida Babylon. Vid den tid då det forntida Babylon föll för konung Cyrus, år 539 f.v.t., och han befriade dess fångar, riktades dessa ord till Sion: ”Din Gud har blivit konung!” (Jes. 52:7, NW) När det stora Babylon nu har blivit tillintetgjort, regerar Jehova för evigt utan någon religiös rival.
13. Hur har brudgummen i flera hundra år gjort förberedelser för bröllopet?
13 Fadern har visserligen gjort förberedelser långt i förväg och har sett till att hans Son har en brud, men har bruden och brudgummen likväl några förberedelser att göra? Ja, alldeles säkert. För det första har Jesus Kristus gett sitt liv för henne, och därpå överlämnade han värdet av detta lösenoffer, sitt människoliv, till Jehova i himmelen. Han har närt henne och har haft omsorg om henne i tider av svårt motstånd från hennes rival, som velat tillintetgöra henne med alla till buds stående medel, också genom att söka få henne utsatt för politiskt motstånd. I sina bemödanden att få övertag över bruden har Babylon gett upphov åt många döttrar, som är skökor, de olika organisationerna i detta religiösa system. Babylon har gjort en särskild ansträngning att söka befläcka bruden och få henne att bli en sköka och förena sig med Babylons horiska döttrar, nämligen genom att försöka locka och förleda bruden, bringa henne på fall genom falska läror, inblandning i politiken, samgående mellan trosriktningar och motstånd med hot om död och förintelse. Under hela denna kamp har brudgummen varit med sin älskade trolovade, och med sin Faders fulla samverkan har han fört henne igenom i trygghet. — Joh. 17:11, 19, 20; Ef. 5:25—27.
Brudens oförtrutna förberedelser
14. Hur har bruden gjort förberedelser för sitt bröllop, och vad har krävts av henne?
14 För brudens del har förberedelsen inneburit stor möda. Den har krävt tro, den har krävt mod och beslutsamhet och kärlek till Jehova Gud och till brudgummen, som hon varit trolovad med, och hon har måst hata det onda och måst vara fullständigt ren och fri från varje besmittelse från det stora Babylons sida för att kunna vinna seger. När det stora Babylon nu har blivit tillintetgjort, kan ingen invändning resas mot påståendet att Lammets hustru har gjort sig redo. Hon kommer igenom provsättningen med symboliskt ”fint linne”, ”de heligas rättfärdiga gärningar”. Det är en fläckfri dräkt, och dessa rättfärdiga gärningar berättigar henne till att bli Lammets ”brud”. Det har varit en fråga om ostrafflighet för henne, och himmelen kan med rätta bära vittnesbörd om att ”hon har fått en skrud av fint linne, skinande och rent”. Hon har vunnit en fullständig seger, och det finns nu inte längre någon rivaliserande religiös organisation på jorden.
15. Varför ges äran för bröllopet åt Jehova, när brudgummen och bruden likväl har gjort så stora förberedelser?
15 Eftersom det är Jehova Gud, den Allsmäktige, som anordnar bröllopet åt sin Son och anskaffar bruden, är det lämpligt att himmelen skall ”ge honom äran”, i synnerhet därför att han förutsade att det skulle bli ett sådant bröllop och framställde en bild av det och under mer än 1.900 år har varit sysselsatt med att ta ut denna brud. Han själv såväl som brudgummen och bruden har all anledning att göra detta till en glädjerik högtidsstund.
Delaktighet i bröllopet tillförsäkrad de trogna
16. När det stora Babylon faller och den omfattande lovsången hörs ljuda, kommer hela brudeskaran då att befinna sig i himmelen tillsammans med brudgummen? Ge skäl för svaret.
16 När aposteln Johannes såg synen befann han sig fortfarande på jorden. Han tillhörde dem som blivit inbjudna att vara med vid ”Lammets bröllopsmåltid” såsom medlem av brudklassen. När Gud inom kort låter domen verkställas på den ”stora skökan”, det stora Babylon, kommer det likaså att finnas en kvarleva av trogna, smorda medlemmar av brudklassen här på jorden, där Johannes uppehöll sig, och de förväntar att få vara med vid samma stora himmelska bröllopsmåltid. Därför är det till särskild uppmuntran och gagn för dem att läsa om den befallning som Jehova därpå gav Johannes:
17. Vilket storslaget löfte kommer kvarlevan att få infriat?
17 ”Och han sade till mig: ’Skriv: Saliga [Lyckliga] äro de som äro bjudna till Lammets bröllopsmåltid.’ Ytterligare sade han till mig: ’Dessa ord äro sanna Guds ord.’” — Upp. 19:9.
18. Vilken försäkran äger alltså medlemmarna av kvarlevan?
18 De trolovade medlemmarna av brudklassen, som fortfarande befinner sig här på jorden, äger nu den försäkran att de för egen räkning kommer att få ha full del i denna ceremoni. När den stora skökan har dödats, skall de ha ännu större anledning att vara lyckliga, liksom Johannes var, han som såg dessa ting i en syn:
19. Hur påverkades Johannes av denna syn, men vilket råd gav ängeln honom?
19 ”Därvid föll jag ned för hans fötter för att tillbedja honom. Men han säger till mig: ’Akta dig! Gör icke så! Jag är bara en slav jämsides med dig och med dina bröder, som hava arbetet att vittna om Jesus. Tillbed Gud; ty att bära vittnesbörd om Jesus är det som inspirerar till profeterande.’” — Upp. 19:10, NW.
20. Hur skulle somliga religionsanhängare benämna Johannesˈ handling, då han föll ned för ängeln, och vilken förklaring gav ängeln till att något sådant var förbjudet?
20 Ängeln var förmodligen den som blivit sänd av Jesus för att för Johannes framlägga uppenbarelsen ”i tecken”. (Upp. 1:1, NW) Den här ängeln tillät inte ens vad man kallar ”relativ tillbedjan”. Han påminde Johannes om att endast uppenbarelsens stora källa eller upphov, Jehova Gud, skulle tillbedjas och att all profetia hade inspirerats för att bära vittnesbörd om Jehovas Son och smorde konung, Jesus Kristus, om honom som är sanningen, eftersom detta är Guds anordning, genom vilken universum kommer att styras och genom vilken människosläktet kan vinna liv. Jehova är den som inspirerar till profeterande, och därför gav ängeln befallningen: ”Tillbed Gud.”
Bröllopet pågår under någon tid
21. a) När blev de första medlemmarna av bruden förenade med brudgummen? b) Vad får de av kvarlevan som dör i denna tid erfara? c) Vad kommer kvarlevans medlemmar, som ju är bjudna till bröllopsmåltiden, att uppleva sedan det stora Babylon blivit tillintetgjort, och när kommer bröllopet att vara helt fullbordat?
21 Profetiorna i bibeln och deras uppfyllelse i våra dagar ger vid handen att Jesus Kristus tillsammans med sin Fader, Jehova Gud, kom till templet för att hålla dom år 1918. Först riktade han sin uppmärksamhet mot de medlemmar av bruden, som sov i döden, och uppväckte dem. De blev naturligtvis förenade med brudgummen vid den tiden. Om det som sedan hände läser vi i Uppenbarelseboken 14:13 (NW): ”Lyckliga äro de döda, som dö i förening med Herren alltifrån denna tid. Ja, säger anden, må de vila från sina mödor, ty de ting de utförde följa dem åt.” När dessa dör blir de följaktligen omedelbart förenade med brudgummen i himmelen. Också efter Babylons tillintetgörelse kommer det förstås att fortfarande finnas några av den smorda kvarlevan här på jorden. Med tiden skall de dö för att kunna erfara förvandlingen i fråga om sin natur till odödliga, oförgängliga andeväsen för att få vara tillsammans med sin älskade brudgum. När den siste av dessa blir uppväckt och förd till himmelen, då kommer Lammets bröllop att vara helt fullbordat. Men innan bröllopets största välsignelser kan komma människorna till del har brudgummen en strid att utkämpa. Hur han kommer att göra detta och hur han och hans brud därpå skall ägna sig åt att ta vård om en ”familj” måste vi överlåta åt följande nummer i denna tidskrift att redogöra för. — 1 Kor. 15:51, 52.