Återfödelsen av den lyckliga nationen
1. Vilka är förbittrade över att Gud har en ”nation”, och vilka strävanden har gjorts att utrota Guds nation?
SATAN, djävulen, och hans världsliga organisation är förbittrade över att Gud har en ”nation” på jorden som kallas med hans namn och som tillber Jehova som Gud. Som det profetiskt sägs i Psalm 83:5 har fienderna till den nation, vars Gud Jehova är, sagt till sina medförbundna: ”Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk [en nation, NW] och så att ingen mer tänker på Israels namn.” Bibelns historia såväl som profanhistorien omtalar hur fienderna, och bland dem till och med ledande medlemmar av det köttsliga Israel, försökte utplåna det andliga Israel under det första århundradet av dess tillvaro. Trots den glödheta förföljelsen och strävandena att utrota dem överlevde det andliga Israel och förblev en nation som var utomordentligt lycklig, därför att den Gud som de dyrkade och tjänade var Jehova.
2. Hur ger oss det som hände år 537 f.v.t. tillförsikt med avseende på Jehovas makt och förmåga att frälsa sitt folk vid vilken tidpunkt som helst?
2 Alla fienderna i himmelen och på jorden tillsammantagna kan helt enkelt inte utrota Jehovas nation. När fienderna till synes lyckas göra så, kan den allsmäktige Gud Jehova till och med återuppväcka en nation, om så behövs! Menade världen på 500–talet före den vanliga tideräkningen att något sådant var omöjligt? Hade de någonsin hört talas om något sådant tidigare? Hade de sett något sådant förr? Nej! Och ändå fick de år 537 f.v.t. se uppståndelsen, återfödelsen, av den enda nation på den tiden, vars Gud var Jehova, alldeles som det blivit förutsagt i Jesaja 66:7, 8. Denne Gud kunde upprepa underverket, och han har verkligen gjort det. Under första århundradet av den vanliga tideräkningen dödade, med hans tillåtelse, fienderna, judar och hedningar, huvudet och konungen för det andliga Israels ”heliga nation”, men på tredje dagen (den 16 Nisan år 33 v.t.) uppreste denna nations Gud honom från de döda och upphöjde honom därefter till makt i himmelen. På femtionde dagen efter det att konungen blivit upprest gav Jehova Gud honom en nyfödd nation, det andliga Israel, ”Guds Israel”, vilket han gjorde genom att med sin heliga ande pånyttföda Jesu Kristi trogna lärjungar här på jorden i Jerusalem. Fienderna misslyckades i sitt uppsåt!
3. a) Vad syftade Jesus på, då han talade om en ”nation”, enligt Matteus 21:43, 45, och vilken frukt har denna nation frambringat? b) Vilka känslor har nationerna hyst för denna ”nation”?
3 Det var denna nation som Jesus Kristus menade, då han sade till fariséerna och de förnämsta prästerna i Jerusalem: ”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matt. 21:43, 45, NW) Alltifrån pingstdagen år 33 v.t. har denna gynnade ”nation” frambringat den begärda frukten, i det den har förkunnat Guds rike, inte med David som konung, utan med Davids kunglige ättling som konung, dvs. Jesus Kristus, nu upphöjd till Jehova Guds högra sida. (Apg. 2:36; 8:12; 14:22; 19:8; 20:25; 28:23, 30, 31) Att det andliga Israels ”heliga nation” frambringar Guds rikes frukter gör den till föremål för hat från alla de hedniska nationerna och folken, också från kristenhetens nationers sida. (Matt. 10:22; 24:9) Inget under då att dessa som hatar Guds rike söker utrota den nation som frambringar dess frukter!
4, 5. a) Vem utdelade det dödande slaget mot Guds nation år 607 f.v.t., och vem har gjort det nu på 1900–talet? b) Hur har det framgått av uttalanden i den officiella tidskrift, som den överlämnade kvarlevan av pånyttfödda kristna ger ut, att den erkänner sig tillhöra en nation som är underställd Jehova?
4 År 607 f.v.t., då Jerusalem lades öde och Juda land föröddes, utdelade det forntida Babylon det dödande slaget i hat mot den nation vars Gud Jehova var. Men nu på 1900–talet av den vanliga tideräkningen, medan första världskriget rasade, utdelade det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, och dess politiska älskare ett till synes dödsbringande slag mot den nation som i våra dagar har Jehova till sin Gud. Här mitt i denna moderna värld befann sig en kvarleva av överlämnade, döpta, av anden pånyttfödda kristna som allvarligt studerade bibeln och erkände att de tillhörde den andliga nationen. I andra numret (för augusti 1879) av sin officiella tidskrift erkände denna kvarleva att den hade Jehova till sin Gud, när det sades på sidan 2: ”’Zion’s Watch Tower’ har, enligt vad vi fullt och fast tror, JEHOVA bakom sig, och fördenskull kommer denna tidskrift aldrig att tigga eller bedja människor om att ge den finansiellt stöd.” Som ett erkännande av vilken nation kvarlevan tillhörde riktade dess officiella tidskrift den 15 augusti 1893 dessa ord till läsarna:
5 ”’I ären ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, en helig nation, ett egendomsfolk, på det att I skolen förkunna hans lov, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.’ — 1 Petr. 2:9, AV. ... I sanning, ett sådant folk, en sådan nation, är vi under Kristus Jesus, vår konung, och våra intressen är sannerligen ett och detsamma: Dessa intressen gäller sanningen om upprättandet av Kristi rike på hela jorden. Vår politik som nation är aggressiv och har till syfte att varje annan makt skall fullständigt underkuvas; men avsikten härmed är — i olikhet med alla andra, äregiriga, makters — ... att införa universell fred och lycka. Varje lojal medborgare av denna nation är djupt intresserad härav. ...” — Sidorna 250, 251 under rubriken ”Ett egendomsfolk”.
6. Vilken ståndpunkt, som denna andliga nation intog, visade att dess medlemmar var helhjärtat för Guds rike?
6 Trogen mot denna andliga nationalitet som det andliga Israel avhöll sig denna överlämnade kvarleva från att vara någon del av denna världen, alldeles som Jesus Kristus och hans tolv apostlar själva gjorde. (Joh. 15:19; 17:14—16; Jak. 1:27) Av detta skäl vägrade dess medlemmar att ha någon del med nationerna i första världskriget. De bar inga köttsliga vapen och förklarade sig vara neutrala. I den officiella tidskriften och andra publikationer från Sällskapet Vakttornet hade de pekat på år 1914 som det år bibeln angav, då ”hedningarnas tider” skulle löpa ut, då Kristi rike skulle komma till full makt; och första världskrigets utbrott just det året bekräftade deras på Skriften byggda övertygelse. De predikade att därefter skulle alla denna världens nationer möta sitt Harmageddon i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” och bli fullständigt utrotade. Kristi rike var följaktligen mänsklighetens enda hopp.
7. Hur lyckades det stora Babylon åstadkomma att denna heliga nation blev förföljd, och vad menade det om resultatet?
7 Eftersom den lilla kvarlevan av det andliga Israels ”heliga nation” valde denna kurs under första världskriget (1914—1918), blev den — alldeles som Jesus hade förutsagt i sin profetia om avslutningen på denna tingens ordning — ”föremål för hat från alla nationer för mitt namns skull”. (Matt. 24:3—9, NW) Det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, uppeggade sina politiska älskare att inskrida mot kvarlevan av den nation vars Gud Jehova är. Man spelade också på den nationalistiska patriotismens känslosträngar för att uppegga folkmassorna och landets domstolar. Våldsam förföljelse följde. Olika slags förtryckande åtgärder från regeringarnas sida gentemot kvarlevan följde i olika nationer, så att till och med dessa internationella bibelforskare blev förbjudna och den litteratur, som utgivits av Sällskapet Vakttornet och som de använde för att studera Jehovas skrivna ord, blev helt eller delvis förbjuden. Slutligen menade det stora Babylon att det hade triumferat för alltid över denna ”nation, vars Gud Jehova är”, då det nära världskrigets kulmination och slut år 1918 fick se själva presidenten, sekreteraren och kassaförvaltaren och två andra medlemmar av utgivarkommittén jämte tre andra ledande representanter för Sällskapet Vakttornet införpassade i en federal straffanstalt och dömda till fängelse i tjugo år!
En nation föds ”på en enda gång”
8. a) Vad hade det stora Babylon glömt, då det menade att den här nationen hade fått sitt dödshugg? b) Vilken dramatisk återfödelse ägde rum år 1919, och vad hände sedan?
8 Från det stora Babylons och dess politiska älskares ståndpunkt sett hade den ”nation, vars Gud Jehova är”, fått sitt dödshugg. Men de glömde eller förbisåg vad denne Gud hade gjort därborta år 537 f.v.t. De räknade inte med eller trodde att samme Gud kunde göra det om igen, i en slutgiltig och fullständig uppfyllelse av Jesaja 66:7, 8. Men det gjorde han! Redan året därpå, det första efterkrigsåret, 1919, fick det stora Babylon och dess politiska älskare bevittna att ”den nation, vars Gud Jehova är”, blev född igen ”på en enda gång” och att därjämte dess ”land”, det vill säga dess religiösa tillvaro och verksamhet, frambragtes som ”på en enda dag”! Plötsligt blev dessa dynamiska ledande representanter för Sällskapet Vakttornet frigivna från fängelset, för att aldrig mer återvända dit på falska anklagelser. Den internationella organisationen återuppbyggdes, efterkrigstidens första internationella konvent hölls i Cedar Point i Ohio, och en ny tidskrift, en följeslagare till tidskriften Vakttornet, som alltjämt kom ut, publicerades. Som uppstånden från de döda trädde den förföljda kvarlevan av ”den nation, vars Gud Jehova är”, helt dramatiskt och oförfärat fram på världshändelsernas scen.
9. a) Vem var det som var lycklig nu, då den här nationen hade blivit återfödd? b) Vem var olycklig och drabbades av ett kännbart fall?
9 Tack vare Guds utgjutna andes återupplivande kraft befann sig kvarlevan än en gång på scenen, livligt verksam med att frambringa och bära Guds rikes frukt, och alltsedan dess har den förkunnat att Riket kom till makten i himlarna vid slutet av hedningarnas tider år 1914. Hur lycklig kunde inte ”den nation” vara, ”vars Gud Jehova är”, inte bara den kvarleva som befann sig i köttet här på jorden, utan också dess konung, Jesus Kristus, och de andra uppståndna medlemmarna av den ”heliga nationen” i himmelen! (Ps. 33:12, NW) Men hur olyckligt hade inte det stora Babylon, kristenheten inbegripen, orsak att vara på grund av detta kraftfulla bevis på att det fallit från sin maktställning i förhållande till Jehovas ”nation” och hade kommit under hans fällande dom, som inom kort skall verkställas genom absolut förstöring! Lik sin prototyp i forntiden, som föll för Cyrus den store år 539 f.v.t., så måste det stora Babylon ha fallit, annars skulle kvarlevan av ”den nation, vars Gud Jehova är”, inte ha kunnat bli fri år 1919. (Upp. 14:8) Hur lycklig kunde inte den återfödda nationen vara över det stora Babylons fall!
10. Vilken stor lycka finns i beredskap åt alla de 144.000 medlemmarna av den återfödda nationen, nu såväl som i framtiden?
10 Sedan ”nationens” återfödelse och dess befrielse från det stora Babylon år 1919 ökades antalet medlemmar av kvarlevan, vilket skänkte nationen stor lycka. Dess Gud, Jehova, har förutbestämt att det fullständiga antalet av dess medborgare skall vara 144.000 tillsammans med konungen Jesus Kristus i himlarna. (Upp. 7:4—8; 14:1—3) Lycklig kommer sannerligen det andliga Israels nation att vara, när dess kvarleva som ännu är på jorden fullbordat sitt lopp i trohet och blivit förenad med alla de andra medlemmarna av nationen i himmelen, och därpå hela skaran av de 144.000 regerar i härlighet tillsammans med sin konung, Jesus Kristus, till rättfärdigande och hävdande av deras Guds universella suveränitet och till evigtvarande välsignelse för alla släkter på jorden, de levande såväl som de döda. Men redan nu, medan kvarlevan av ”den nation, vars Gud Jehova är”, ännu befinner sig på jorden i denna ”ändens tid” för de av kval hemsökta hednanationerna, har den enastående skäl att vara lycklig. Den söker kärleksfullt dela denna lycka med andra.
Lyckan sprids till andra
11. Vilka har nu slutit sig till denna nation, och vad har de blivit?
11 Fler och fler av den nödställda mänskligheten tar nu mått och steg för att få dela denna lycka, den enda sanna lyckan, som nu kan erfaras på jorden. I synnerhet sedan år 1935 har den ”stora skaran”, som skulle framträda enligt Uppenbarelseboken 7:9—17, upphört att vara en del av denna världen och har slutit sig till det andliga Israels nation. (Sak. 8:20—23) De har blivit lika ”främlingar”, bosatta inom det andliga Israels ”portar”, och åtnjuter gagnet av att de på så sätt får bo tillsammans med dessa israeliter. (2 Mos. 20:10) Om denna ”stora skara” förutsägs det ju att den inte har något förutbestämt antal, och därför har också antalet av den ständigt ökats, år efter år ända till nu. Tillsammans med det andliga Israels nation har de blivit som ”en hjord” under ”en herde”, Jesus Kristus, konungen. — Joh. 10:16.
12. Vem kan sannerligen sägas vara både den andliga nationens och den ”stora skarans” Gud, med tanke på den stora lycka som präglar båda grupperna, och hur tillber de sin Gud?
12 Vilken lycka fortsätter de inte att åtnjuta tillsammans, trots de allt svårare förhållandena bland hednanationerna! På grund av sitt fulla överlämnande och sitt dop i vatten som efterföljare till Jesus Kristus har denna ”stora skara” samme Gud som det andliga Israels nation, nämligen Jehova. Den kristne aposteln Paulus kallar honom ”den lycklige Guden”, och varför skulle då inte hans tillbedjare på jorden vara lyckliga tillsammans med honom? (1 Tim. 1:11, NW) Om de inte var lyckliga, så skulle Psalm 33:12 och Psalm 144:15 visa att det var tvivel underkastat att Jehova verkligen var deras Gud. Det ligger ingen lycka i att blint tillbedja falska, demoniska gudar, men vilken orsak till att vara lycklig är det inte när man har den ende levande och sanne Guden som föremål för ens odelade tillbedjan och hängivenhet! Vilket privilegium är det inte att få tillbedja honom med ”ande och sanning”!
13. Vilken ytterligare orsak att känna lycka kommer inom kort att ges medlemmarna av Guds folk?
13 Till sin nation, det andliga Israel, säger Jehova: ”Ni är mina vittnen.” (Jes. 43:10—12, NW) Vilken ytterligare orsak att vara lycklig är det inte för ”den stora skaran” att såsom nationens följeslagare och förbundna också få vara vittnen för Jehova! När det stora Babylon, kristenheten inbegripen, inom kort går till förintelse tillsammans med alla sina falska gudar, hur lyckliga kommer inte då dessa vittnen att vara över att de hade privilegiet att få bära vittnesbörd för den sanne, odödlige Gud Jehova, som då skall triumfera över sin fiende sedan lång tid tillbaka, den falska babyloniska religionens världsvälde! Då är det tid att ropa: Halleluja! — Upp. 19:1—3.
14. Vad har de goda nyheterna handlat om sedan hedningarnas tider utlöpt, och vad gör Jehovas vittnen med dem trots förföljelse?
14 När hedningarnas tider utlöpte år 1914, blev Jehova Guds länge utlovade messianska rike fött i himlarna. (Upp. 12:5—9) Sedan dess har denna världen inte haft några goda nyheter att bjuda på, men det nyfödda Rikets himmelske Fader har försett sin nation och de med den förenade tillbedjarna med de bästa nyheter som mänskligheten någonsin har hört, ”dessa goda nyheter om riket”, om det nyfödda Riket. Hur lyckliga är de inte över att de inte bara har dessa goda nyheter, utan också har äran och privilegiet att få uppfylla Jesu profetia och predika dessa goda nyheter om Riket på hela jorden till ett vittnesbörd, innan slutet på denna tingens ordning kommer i Harmageddon! (Matt. 24:14; Mark. 13:10; NW) Vad gör det att detta drar internationell förföljelse över dem? I sin bergspredikan sade Jesus att när vi blir förföljda av det skälet, så är det en orsak för oss att vara lyckliga. (Matt. 5:11, 12) Denna förföljelse skall snart sluta med alla våra förföljares våldsamma ändalykt!
15. Vad kan vi, med sann uppskattning, förena oss med psalmisten i att säga?
15 De säkra framtidsutsikterna, som ligger alldeles framför oss, är alltså i högsta grad lyckliga. Men vårt jordiska tillstånd i vårt andliga paradis är också lyckligt. Vi vet det. Vi känner det. Det är inget självbedrägeri. Med sann uppskattning, som väller upp i våra hjärtan till vår Gud och hans regerande konung Jesus Kristus, kan vi med glädje förena oss med psalmisten och utropa: ”Lycklig är den nation, vars Gud Jehova är.” — Ps. 33:12, NW.
”Så säger HERREN Sebaout [härskarornas Jehova, NW]. På den tiden skall det ske, att tio män av allahanda tungomål som talas bland hednafolken skola fatta en judisk man i mantelfliken och säga: ’Låt oss gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder.’” — Sak. 8:23.