”Du får inte glömma”

”Och det skall ske att när Jehova, din Gud, har gett dig ro för alla dina fiender. ... Du får inte glömma.” — 5 Mos. 25:19, NW.

 1. Vilken hemsk episod uppmanades Israel att komma ihåg?

ISRAELS tolv stammar fick uppleva en hemsk episod sedan de hade dragit ut ur Egypten år 1513 f.v.t. Det var en fullständigt opåkallad och mycket ovänskaplig såväl som onödig handling från amalekiternas sida. Med anledning av den sade profeten Mose till Israel: ”Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni kom ut ur Egypten, hur han gick emot dig på vägen och tog sig för att bakom dig slå alla dem som sackade efter, medan du var trött och utmattad; och han fruktade inte Gud. Och det skall ske att när Jehova, din Gud, har gett dig ro för alla dina fiender runt omkring i det land som Jehova, din Gud, ger dig till arvedel för att du skall ta det i besittning, skall du utplåna omnämnandet av Amalek, så att det inte mer finns under himmelen. Du får inte glömma.” — 5 Mos. 25:17—19, NW.

 2. Vilka var amalekiterna, och varför var det inte underligt att de hatade Israels folk?

² Vilka var dessa amalekiter, som tog sig för att slå ned de trötta och utmattade? Vad var det för ett folk som inte fruktade Gud? Amalek var Esaus sonson. Det förklarar saken! Det var Esau som sålde sin förstfödslorätt till brodern Jakob. Amaleks avkomlingar var därför fast beslutna att ge mer näring åt det hat som Esau hade hyst till sin bror, Jakob, till och med nu, mer än tre hundra år senare. Därför satte de omotiverat i gång ett angrepp mot Jakobs avkomlingar. För denna fega och lömska handlings skull bestämde Jehova Gud att de skulle bli utplånade, vilket innebar att amalekiterna till sist skulle utrotas.

3, 4. a) Vad uppmanade Guds profet Samuel den israelitiske konungen Saul att göra mot Amalek? b) Vad gjorde konung Saul i själva verket? c) Vem mer hade med amalekiterna att göra, och när uppfylldes slutligen Jehovas ord med avseende på dem?

³ Under den period i Israels nations historia som kallas domartiden fortsatte amalekiterna att vara Israels fiender, och de slöt sig samman med andra nationer för att anfalla Israel. (Dom. 3:12, 13; 6:1—3, 33; 7:12; 10:12) Omkring fyra hundra år efter det att israeliterna hade lämnat Egypten, sade Guds profet Samuel till konung Saul: ”Detta är vad härskarornas Jehova har sagt: ’Jag skall anställa räkenskap för vad Amalek gjorde mot Israel, när han satte sig emot honom på vägen, då han kom upp ur Egypten. Gå nu, och du skall slå Amalek och prisge honom åt tillintetgörelse med allt vad han har, och du skall inte ha medlidande med honom, och du skall döda dem, man såväl som kvinna, barn såväl som dibarn, tjur såväl som får, kamel såväl som åsna.’” (1 Sam. 15:2, 3, NW) Jehova glömde inte!

⁴ Konung Saul slog amalekiterna ”från Havila fram emot Sur”. Men Saul rättade sig inte efter Jehovas befallningar, och han skonade konung Agag. I skildringen heter det att ”Saul och folket hade medlidande med Agag” (NW). Men man får inte gäckas med Gud, och därför ”högg Samuel Agag i stycken inför HERREN i Gilgal”. (1 Sam. 15:2—33) I och med detta utplånades emellertid inte amalekiterna fullständigt. Under konung Davids tid företogs raider mot amalekiterna. Det var inte förrän flera hundra år senare, under Hiskias regering, som några av ”Simeons barn” slog den sista kvarlevan av amalekiterna. (1 Krön. 4:42, 43) På 400-talet f.v.t. utplånades slutligen agagiten Haman och hans familj för försöket att utrota juden Mordokai och hans folk. På så sätt fullgjordes slutgiltigt befallningen: ”Du får inte glömma” vad amalekiterna gjorde mot Jakobs söner och döttrar.

Lyssna

 5. a) Var det bara befallningen beträffande amalekiterna som israeliterna inte skulle glömma? b) Kan någon människa i denna tid försumma Jehovas bud och befallningar och ändå få hans välsignelse?

⁵ Den här bibliska redogörelsen är bara ett exempel som tydligt visar hur viktigt det är att man inte glömmer vad Gud har sagt. Det var många fler viktiga ting som Israels barn inte fick glömma, framför allt att de var Jehovas nation, hans arvedel. (Ps. 33:12) Så småningom glömde de detta, och hela Israels nation förlorade Guds ynnest. Med tanke på vad som hände israeliterna för flera hundra år sedan kan man fråga: Är det inte ännu viktigare för människor i vår tid att inte glömma Guds rättsliga beslut och läror, om de önskar få ”besitta jorden”? (Matt. 5:5) Mose sade så här: ”Lyssna till de stadgar och de rättsliga beslut som jag lär er att göra efter, för att ni må leva och verkligen må gå in och ta i besittning det land som Jehova, edra förfäders Gud, ger er. Ni får inte lägga något till det ord som jag befaller er, inte heller får ni ta någonting därifrån, på det att ni må hålla Jehovas, er Guds, bud som jag befaller er.” (5 Mos. 4:1, 2, NW) Ingen enda, varken du eller kristenhetens präster, har någon rätt att göra ändringar i Guds ord, att förkasta vissa delar av det eller att lägga till något, i den förmodan att han har större vishet och kunskap än bibelns författare själv. Om israeliterna ville leva såsom individer och såsom en nation, måste de hålla Jehova, sin Guds, bud och befallningar. För de kristna i vår tid är det inte annorlunda. När Gud talar, måste de kristna lyssna! Men flertalet människor vill helst glömma Gud, skjuta hans utsagor och läror åt sidan och leva som de själva behagar.

 6. Hur vet vi att Jehova är mycket intresserad av människosläktet?

⁶ Vad människor än må tänka och tro, så är universums store Gud fortfarande mycket intresserad av sin skapelse. Ja, Gud älskade människosläktet så mycket att han gav sin enfödde Son för att frälsa människorna (inte förgöra dem) och för att de skulle komma i åtnjutande av evigt liv. (Joh. 3:16) När Guds Son, Jesus Kristus, kom hit till jorden, studerade han den Heliga skrift. Han citerade ur Skriften för att ge stöd åt sin förkunnelse. Han sade: ”Det som jag säger er har inte sitt ursprung hos mig själv.” (Joh. 14:10, NW) Han läste Guds ord, trodde på det och framlade det. Jehova försökte inskärpa just detta hos israeliterna långt innan han sände sin Son i världen. Men det var inte alla som lyssnade. Därför sade Gud: ”Ta dig bara till vara och ta god vård om din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och att de inte må vika från ditt hjärta i alla dina livsdagar; och du skall kungöra dem för dina söner och för dina sonsöner.” — 5 Mos. 4:9, NW.

 7. a) Hur kan man ta vård om sitt liv och sina söners liv? b) Vilka mått och steg vidtog israeliterna för att bevara livet då de ännu befann sig i Egypten?

⁷ Att ta god vård om sin själ betyder att ta god vård om sitt liv. Din själ är du. Ingen av oss får glömma de ting som våra ögon har sett, och vi bör lyssna till det som Jehova säger i sitt skrivna ord. På så sätt tar vi god vård om livet. Om vi hör på Guds ord och inte glömmer bort det och aldrig låter Guds ord vika från vårt hjärta i alla våra livsdagar, kan vi hjälpa våra söner och sonsöner. Också de behöver få veta vad Gud har sagt och gjort. Vad hade Gud gjort? Detta: Israel hade blivit ett talrikt folk. Efter Josefs död hade israeliterna blivit slavar i Egypten. Genom sin makt befriade Jehova dem från förtrycket under Farao. Men innan friheten kom dem till del drabbades Egypten av Guds plågor, en efter en. Innan den tionde plågan kom över landet, uppmanade Mose alla Israels barn att förbereda sig för befrielsen och uttåget ur Egypten. För att israeliterna skulle vinna denna gudagivna frihet behövde de inte vidta några omfattande förberedelser, men de behövde tro. Varje israelitisk familj skulle slakta ett lamm, ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på dörrträet i sitt hus och därpå steka lammet på eld och stanna inne i huset och äta det. De här föreskrifterna borde inte ha varit svåra att följa, eller hur? Tack vare denna handling, som vittnade om tro och innebar att de bara gjorde vad Jehova hade uppmanat dem till, gick Jehovas ängel förbi Israels barn, men Guds ängel drog död över alla egyptiernas förstfödda, både bland människor och djur. Vilken natt fylld av gråt och klagorop blev det inte för egyptierna! Men vilken natt av glädje och fröjd var inte detta i de israelitiska hemmen! De var alla vid liv, och inom kort begav de sig på vandring till och genom Röda havet, i det att de följde Mose, som förde dem ut ur Egyptens land och mot det utlovade landet. Anser du att denna händelse var värd att minnas och göras känd för deras söner och deras sonsöner släkte efter släkte?

 8. Hur skulle söner och sonsöner i kommande släktled få veta något om hur Jehova hade befriat Israel ur Egypten? Vilken passande fråga till dig ger detta helt naturligt upphov till?

⁸ Föräldrarna skulle tala med sina barn och sina barnbarn under många kommande släktled om denna befrielsens dag med all dess spänning. Glöm inte ”de ting som dina ögon har sett”, sade Gud. Om den här viktiga tilldragelsen skulle de tala varje år, på den judiska påskdagen såväl som vid andra tillfällen. Deras räddning ur slaveriet var inte någon legend. Det var inte bara en saga som de skulle roa barnen med. Det var Jehovas verk eller gärning! Det var en verklighet! Det var sann historia! Män och kvinnor hade upplevt det, och för att kunna ta sig till vara och ta god vård om sina själar fick de inte glömma att tala med sina söner och sonsöner om dessa sanningar. Hur många historiska bibliska händelser brukar du gång på gång berätta om för dina söner?

 9. Vad blev folkets öde kort efter uttåget ur Egypten, eftersom israeliterna snabbt glömde Guds gärningar?

⁹ Men hur snabbt glömmer inte människor! Inte så lång tid därefter, medan israeliterna befann sig i öknen Paran, sände Mose tolv spejare in i det utlovade landet för att de skulle överblicka läget. Tio spejare var förskräckta, då de återvände, och de kom med den här uppmaningen: Vänd tillbaka till Egypten. Där kunde de få vitlök och vattenmeloner igen. (4 Mos. 11:5) Två av de tolv spejarna, Josua och Kaleb, var nöjda med det som de hade sett, och de gav folket detta råd: ”Låt oss dra upp direkt” till det land som flyter av mjölk och honung. (4 Mos. 13:28—31, NW) Men folket lyssnade till de tio förskräckta spejarna och glömde den underbara befrielsen som Gud hade åstadkommit för deras räkning i Egypten. För deras otros skull måste de stanna fyrtio långa år i öknen, till dess den äldre generationen hade dött. Barnen, den nya generationen, som hade fått höra om hur deras föräldrar eller farföräldrar blivit befriade, stod nu redo att under Jehovas ledning dra in i det utlovade landet.

10. Hur handlade Jehova med israeliterna trots deras glömska, och varför handlade han så?

¹⁰ Även om många israelitiska familjer på kort tid glömde den frälsning som Jehova hade gett dem, var Gud inte den som glömde. ”Ty Jehova, din Gud, är en barmhärtig Gud. Han skall inte överge dig eller fördärva dig eller glömma det förbund med dina förfäder som han med ed bekräftade för dem.” (5 Mos. 4:31, NW) Flera hundra år dessförinnan hade Jehova sagt till Abraham, Isak och Jakob att han skulle ge dem detta land och att alla släkter på jorden skulle bli välsignade genom Abrahams säd. Den här nya generationen hade tro, och Jehova gav dem talrika framgångar. Men Gud varnade dem på nytt för att glömma.

11. Vilka välsignelser skulle utgjutas över Israel med anledning av Guds löfte, och vilka problem skulle detta ge upphov till?

¹¹ Jehova Gud förde Israel mot det land som enligt bibeln var likt Edens lustgård. De skulle få hus att bo i som de inte själva hade byggt. De skulle få dricka friskt vatten ur cisterner som de inte hade huggit ut. De skulle få äta druvor från vingårdar och oliver från träd som de inte hade planterat. Hur skulle de påverkas av detta välstånd och överflöd? Skulle den här nya generationen, som fick allt detta i det utlovade landet, också glömma Jehova? Skulle de bli mätta och belåtna och glömma Gud?

12. Hur varnade Jehova Israel för faror i förbindelse med det utlovade landet och allt gott som fanns i det?

¹² Hör här vilken varning Jehova gav Israels barn: ”Och det skall ske att när Jehova, din Gud, för dig in i det land som han med ed lovade dina förfäder Abraham, Isak och Jakob att ge dig, stora och fagra städer som du inte har byggt och hus fulla av goda ting som du inte har fyllt och uthuggna cisterner som du inte har huggit ut, vingårdar och olivträd som du inte har planterat och du har ätit och blivit mätt, ta dig då till vara, så att du inte glömmer Jehova, som förde dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset.” (5 Mos. 6:10—12, NW) Hur många människor i vår tid är glömska i det avseendet? Det går dem väl i händer, de har allting de kan önska sig materiellt, men de förlorar all sin andlighet och hela sitt intresse för Jehova, sin Gud!

Människor glömmer

13. Vad glömmer många människor också nu i fråga om Guds föranstaltningar?

¹³ Jehova visste att människor kan glömma. Därför gav han varningen. Men hur många bryr sig om Jehovas varningar? Många människor tänker aldrig på att det är Jehova Gud som låter solen lysa över de goda och de onda, att han låter det regna över de rättfärdiga och de orättfärdiga, att Gud har gett oss luften vi andas och de gröna växterna vi äter, att han har danat jorden och havet, bergen och dalarna med sina flöden av färskvatten. Alla dessa gåvor fanns här, när du kom hit till jorden, men hur ofta har du tackat Skaparen för dem? Vi har stor omväxling på mat, på bostäder av sten, trä och andra material som vi har hämtat ur jorden. Vi har kläder av bomull, ull och silke. Det är ingen ände på allt som Jehova förser oss med. Han har gett människorna allt detta. Har också du ätit och blivit mätt? Ta dig då till vara, så att du inte glömmer Jehova.

14, 15. Vad betyder ordet ”glömma” i första hand? Vilka frågor kan uppstå beträffande människors glömska i vår tid?

¹⁴ Nu kanske någon säger: ”Visst kan man väl glömma för ögonblicket”, men är det den främsta innebörden som ligger i ordet ”glömma”? Enligt ordböcker betyder ordet ”glömma” först och främst: ”Att förlora hågkomsten av; att låta något försvinna ur minnet; att inte längre tänka på eller kunna erinra sig; ... att förlora förmågan eller bruket av; att upphöra att handla.” Det är denna innebörd som ordet ”glömma” har i de skriftställen som vi citerat här, dvs. att fullständigt låta de ting flyga sin kos, som man tidigare så klart haft fästa i sina tankar eller i sitt minne.

¹⁵ Hur många människor tror du det finns som har glömt Gud i denna tid, som är oförmögna att minnas honom, vem han är, vad han har gjort? Hur många människor tror du det finns som verkligen tillber universums store Gud, honom som ger oss alla goda och fullkomliga gåvor? Hur många människor anser du att det finns som verkligen tror att Gud älskade människosläktet så mycket att han sände sin enfödde Son i världen för att människorna skulle kunna vinna evigt liv? Tror du att flertalet människor i kristenheten har glömt Gud och hans lagar och vad han har anvisat de kristna att göra? Har du själv glömt honom?

16. a) Ge en annan, mindre allvarlig, definition av ordet ”glömma”, b) Vad har citatet ur en artikel i New York Times med ämnet glömska att göra?

¹⁶ Ordet ”glömma” har förstås också en annan innebörd, nämligen denna: ”Att oavsiktligt försumma eller uraktlåta; att underlåta”, att inte (passa på att) ta med sig, tala om eller lägga märke till. Sådan glömska ges det dagligdags exempel på i hemmet. En hustru ber kanske sin man: Vill du vara snäll och köpa en limpa på hemvägen i kväll? Det glömmer han. Han gör det inte avsiktligt, eftersom han antingen måste gå ut igen för att handla, sedan han kommit hem, eller också får vara utan bröd till kvällsmålet. Sådana mindre betydelsefulla ting i livet glömmer vi då och då, men vi kan rätta till dem och gör det också. Men vad har du gjort beträffande den sanna religionen? Passar det som stod att läsa på förstasidan av New York Times’ söndagsnummer för 15 september 1968 i stort sett in på dig? Den fyrspaltiga rubriken löd: ”Vittutbredd liknöjdhet vållar kris i engelska kyrkan”. Artikeln, som var skriven av Edward B. Fiske, började så här: ”LONDON — Kyrkan är lik en pub. Du far till en stad, och den finns där, och du kanske går in, och du kanske låter bli. För min del låter jag bli. Det var James Cavenaugh som talade.” Litet längre fram i artikeln sade Fiske: ”Kyrkobesökarnas antal har minskat så att bara åtta på 100 döpta personer besöker påskgudstjänsten.” Skulle du säga att 92 procent av folket där i landet har glömt Gud? Hur förhåller det sig i kristenheten för övrigt? Är det trängsel i de religiösa samlingslokalerna? Du vet att svaret är: Nej, och att det förhåller sig så beror på att folk har glömt Gud! De har låtit det som de har vetat om Gud försvinna ur minnet, om de någonsin har hört eller läst om honom under sitt liv. Många har faktiskt fått lära sig att Gud är död, och nästan alla andra har fått lära sig att det som finns nedtecknat i den Heliga skrift, bibeln, bara är myter. De får ingen uppmuntran eller hjälp att komma ihåg vare sig av prästerna eller av äldre medlemmar i församlingen. Därför glömmer de Gud.

17. a) Vem eller vad har många människor övergått till att dyrka? b) Vilka frågor behöver redas ut med tanke på människors förvända gudsdyrkan?

¹⁷ Religion, någon form av gudsdyrkan, är något som alla här i världen är inbegripna i på ett eller annat sätt. Människan har en naturlig benägenhet att dyrka något. Människor som vi kallar ”hedningar” har gudar som de dyrkar. Somliga människor dyrkar pengar, filmstjärnor, politiker, härskare, ja, också sig själva. Föremålet för deras dyrkan kan vara en bild, ett beläte eller något illusoriskt, t. ex. nirvana. Men låt oss på nytt betrakta kristenheten, när vi nu kommit in på det ämnet, och på fullt allvar ställa frågan: Vad har kristenhetens religion gjort för mänskligheten? Har den gjort nationerna och människorna i den bättre i moraliskt och andligt avseende? Har den gjort dem fridsamma? Älskar de varandra mer nu än för femtio år sedan eller för fem hundra år sedan? Har kristenheten berett ”ära ... åt Gud, och på jorden frid bland människor av en god vilja”? (Luk. 2:14, NW) Varför inte det? Därför att mänskligheten och dess religiösa präster har glömt Gud, övergett hans ord och förkastat Jehovas rike med hans Son, Kristus Jesus, som konung. Jesus sade rättframt: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta är långt ifrån mig. Deras gudstjänst är meningslös, ty de förkunnar läror som är människobud.” (Matt. 15:8, 9, Hd) De falska religionerna lär dig inte Guds ord, utan de lär dig sina egna dogmer. Lyssna till Gud, ty han säger nu till dig: ”Gå ut från henne, mitt folk, så att ni icke blir medskyldiga till hennes synder.” (Upp. 18:4, Hd) Kristenheten och hela den falska religionens världsvälde är dömda till undergång!

[Bild på sidan 100]

Mose påminde israeliterna om att de inte skulle glömma hur Amalek trotsade Gud genom att angripa hans folk