Bekämpa likgiltigheten med uthärdande!

”Vi anbefaller oss på alla sätt såsom Guds tjänare, genom att vi uthärdar mycket.” — 2 Kor. 6:4, NW.

 1. Vad gick den varning ut på som Jeremia frambar, och hur reagerade folket för den?

I DEN gudfruktige judakonungen Josias trettonde regeringsår (647 f.v.t.) fick Jeremia i uppdrag av Jehova att underrätta konungens undersåtar om att Juda rike skulle falla och att fruktansvärd ödeläggelse skulle drabba deras huvudstad, Jerusalem, och hela landet. Det var rimligt att förvänta att folket skulle lyssna till den här varningen med tanke på att Jehovas profeter under de mer än 800 år som hade förflutit, sedan folket trätt i förbundsgemenskap med Jehova, hade fått vittnesbörd om sig att vara noggranna och exakta. Men den generation som levde under de fyrtio år som Jeremia predikade var likgiltig för hans varningar. De vägrade lyssna till honom.

2, 3. a) Redogör för vad likgiltighet är. Vad kan den bero på? b) Hur visade folket i Juda sin likgiltighet?

² Likgiltighet innebär att en person saknar intresse för något eller inte vill befatta sig med det, att det inte har någon vikt eller betydelse för honom. Judafolkets oberördhet kan ha berott på själviskhet, som hindrade dem från att få den känslan att Jeremias varningar angick dem, eller också kan den ha berott på att det onda inte alls bekymrade dem. I varje fall var de likgiltiga för sin underlåtenhet att ge Gud odelad hängivenhet och för sina överträdelser av hans rättfärdiga lagar. I sin själviskhet ville de bara göra sådant som behagade dem själva och brydde sig inte alls om att behaga Jehova.

³ Så här sade Jeremia till dem: ”Fastän jag titt och ofta har talat till eder, haven I icke velat höra. Och fastän HERREN [Jehova] titt och ofta har sänt till eder alla sina tjänare profeterna, haven I icke velat höra. I böjden icke edra öron till att höra, när de sade: ’Vänden om, var och en från sin onda väg och sitt onda väsende, så skolen I för evärdliga tider få bo kvar i det land som HERREN har givit åt eder och edra fäder. Och följen icke efter andra gudar, så att I tjänen och tillbedjen dem; och förtörnen mig icke genom edra händers verk, på det att jag icke må låta olycka komma över eder.’ I villen icke höra på mig, säger HERREN.” (Jer. 25:3—7) Därpå förutsade han att landet skulle bli ödelagt på grund av detta.

 4. Hur påverkades Jeremia av människornas likgiltighet?

⁴ Det är inte svårt att föreställa sig hur nedslående det var för Jeremia att predika för dessa människor i fyrtio år utan att se något resultat. Han hade likadana mänskliga känslor som vi har och måste ha känt sig modfälld många gånger, därför att hans ansträngningar var så fruktlösa. Vid ett tillfälle gav han luft åt sin modlöshet med orden: ”Så har jag blivit ett ständigt åtlöje; var man bespottar mig. Ty så ofta jag talar, måste jag klaga; jag måste ropa över våld och förtryck, ty HERRENS ord har blivit mig till smälek och hån beständigt. Men när jag sade: ’Jag vill icke tänka på honom eller vidare tala i hans namn’, då blev det i mitt hjärta, såsom brunne där en eld, instängd i mitt innersta; jag mödade mig med att uthärda den, men jag kunde det icke.” — Jer. 20:7—9.

 5. Varför är Jeremia ett föredöme för Guds tjänare nu?

⁵ Just så kan Guds tjänare i denna tid känna det, när de försöker varna människorna i den nuvarande tidsåldern för det annalkande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Upp. 16:14, NW) Människors bristande intresse och oberördhet kan få Guds nutida tjänare att ibland känna det som om de talade till ingen nytta och inte längre borde underrätta folk om Guds uppsåt. Du har kanske själv känt det så, om du är en av de kristna som är medvetna om sitt ansvar att kungöra de goda nyheterna om Guds rike och varna för Guds stundande Harmageddonkrig. I likhet med Jeremia måste du fördra folks likgiltighet och orubbligt fortsätta med att fullgöra det uppdrag att predika, som Jesus har gett sina efterföljare. — Matt. 28:19, 20.

6, 7. Jämför Guds tjänares förkunnarverk i dag med det predikande Jeremia utförde.

⁶ När vi ser tillbaka på Jeremias tid, är det inte svårt för oss att inse hur dåraktiga människorna i Juda var, då de vägrade lyssna till honom. Tack vare avståndet i tiden, som ger oss ett bättre perspektiv, vet vi att hans varning var befogad. Jerusalem blev slutligen förstört år 607 f.v.t., och hela Juda rikes område kom att ligga öde i sjuttio år, alldeles som Jeremia hade profeterat. (Jer. 25:11) Även om Jeremia förmodligen föreföll löjlig i dessa människors ögon under de fyrtio år han predikade för dem, blev han rättfärdigad, när den olycka som han varnat för inträffade. Hur dåraktig människornas likgiltighet var blev då uppenbar.

⁷ Sedan år 1877 v.t. har Jehovas vittnen underrättat människorna i världen om att den tid då Gud skall verkställa sin ogynnsamma dom på den närvarande tingens ordning och ersätta den med en ny och bättre anordning är nära. I stort sett har de mött samma bristande intresse som Jeremia gjorde. Fastän många år har gått, sedan de började förkunna detta varningsbudskap, är detta inget tecken på att Guds tillkännagivna uppsåt inte kommer att fullgöras, nej, lika litet som Jeremias fyrtioåriga predikande betydde detta för Juda rike. Lika visst som den förutsagda förstöringen av det riket ägde rum, kommer den förutsagda förstöringen av den närvarande tingens ordning att äga rum. (Jes. 55:11) När den har inträffat, skall det bli möjligt för de överlevande att se tillbaka på vår tid och klart och tydligt inse att Jehovas vittnen handlade rätt genom att förkunna om Guds rike och Harmageddonstriden, alldeles som vi nu kan inse att det förhöll sig så med Jeremias predikande. Då kommer det att stå klart för alla att de handlade vist och förståndigt, när de uthärdade människors likgiltighet.

 8. Hur kan man bäst bekämpa likgiltigheten i ett söndrat hem, och hur kan man betrakta prövningar i hemmet?

⁸ En sak som är mycket prövosam för somliga av Jehovas vittnen är att de är medlemmar av söndrade hem, där icke troende familjemedlemmar ofta är en ständig källa till modfälldhet för dem genom sin likgiltighet eller sitt oförtäckta motstånd. Detta bör inte förefalla märkvärdigt. Jesus förutsade att det skulle vara så. (Matt. 10:35, 36) Om du uthärdar dessa stunder av modlöshet utan att kompromissa i fråga om din ostrafflighet för Gud, har du på bästa sätt sökt komma till rätta med detta problem. Med tiden kan situationen förändras. Det finns många exempel på kristna kvinnor som har fått uppleva att deras män, som tidigare har varit motståndare, ändrat sig till det bättre, sedan de i många år har fått uthärda likgiltighet eller motstånd från männens sida. De betraktade sina prövningar hemma såsom en del av de många prövningar som de kristna skall få utstå, enligt vad som blivit förutsagt. Sådana prövningar kan liknas vid en tortyrpåle, som kan pröva en kristens tro, ostrafflighet och kärlek till Gud. Jesus sade: ”Vemhelst som inte tar emot sin tortyrpåle och följer efter mig, han är mig inte värdig.” (Matt. 10:38, NW) Genom att vi uthärdar sådana prövningar i hemmet kan vi visa oss värdiga honom.

 9. Hur kan likgiltighet i den kristna församlingen vara ett prov för oss?

⁹ Också inom en kristen församling kan vi bli prövade genom andras likgiltighet. Ibland händer det att människor där har låtit sin ursprungliga kärlek till sanningen svalna så mycket att deras kristna verksamhet inte längre är stimulerande varm eller vederkvickande kall, utan ljum. De har blivit lika församlingen i Laodicea, som inte brydde sig om sitt uppdrag från Gud och de livgivande sanningar som han försåg dem med. Om den där församlingen sade den uppståndne Jesus Kristus: ”Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska, att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.” (Upp. 3:15, 16) Det är mycket troligt att detta kommer att hända likgiltiga människor som bekänner sig vara kristna nu, såvida de inte ändrar på sin inställning innan Jehovas hämndedag är inne. Intill dess kan den ljumhet som präglar dessa människors närvaro i församlingen vara en prövning för Jehovas vittnen, eftersom de ljumma inte låter sig ryckas med av den iver som utmärker förkunnarverket och inte tycks bekymra sig om sitt andliga behov. Jehovas vittnen får inte låta deras föga uppmuntrande inställning hejda dem eller påverka deras egen inställning. Detta kräver uthärdande.

Varför man måste bekämpa likgiltigheten

10. Hur kan andra människors likgiltighet påverka oss, och hur kan vi oavsiktligt göra Satans vilja?

¹⁰ Den låga tanke som andra människor har om den kristna förkunnargärningen kan påverka Jehovas vittnen ofördelaktigt, om de låter den göra det. Människors brist på intresse för Guds ord och uppsåt kan hämma de kristnas nit för Guds tjänst och få dem att sakta farten i predikotjänsten. De kristna kan få en känsla av att det inte nyttar någonting till att predika på ett distrikt där människorna är likgiltiga för deras sanningsbudskap. En sådan slutsats är precis vad Satan vill att vi skall komma till. Han vill få oss att höra upp! Han vill att vi skall hålla tyst med vad Jehova ämnar göra. Han vill inte att vi skall bära ut det frigörande sanningsbudskapet till människor som är slagna i bojor av religiöst mörker och vidskepelse eller som är klavbundna av nationalismens söndrande ande. Vi skulle göra hans vilja, om vi lät vår förkunnarverksamhet avstanna, därför att människorna på ett distrikt inte vill lyssna till oss. Men vi vill inte tjäna hans intressen! Med tiden kan omständigheterna bli annorlunda, och detta kan göra att några blir mottagliga för de goda nyheterna om Guds rike, varför ett fortsatt predikande blir till gagn. De har rätt till att få alla möjligheter att höra så länge den här tingens ordning består. I flydda tider har Guds tjänare känt sig modfällda vid många tillfällen, men de lät inte modlösheten få makt med dem, såsom vi har sett i fallet med Jeremia. Och det bör inte heller vi tillåta!

11. Hur är Mose och Elia föredömen för oss såsom framgångsrika kämpar mot likgiltigheten?

¹¹ Mose greps av missmod och menade att det var ingen idé för honom att tala till Farao, eftersom israeliterna, Mose eget folk, visade honom sådan likgiltighet. Mose sade: ”Israels barn höra ju icke på mig; huru skulle då Farao vilja höra mig — mig som har oomskurna läppar?” (2 Mos. 6:12) Men det var inte Jehovas vilja för honom att han skulle förbli tyst. Trots folkets inställning befallde Jehova Gud Mose att förkunna det budskap han fick. ”Du skall tala allt vad jag bjuder dig.” (2 Mos. 7:2) Och detta gjorde han, i det att han avgav ett kraftigt vittnesbörd om sanningen på den sanne Gudens vägnar. Profeten Elia greps också av missmod, därför att hans predikande föreföll så fruktlöst. Människorna i Israels tiostammarsrike var likgiltiga för hans ansträngningar att återföra dem till den sanna gudsdyrkan. Han tyckte att han lika gärna kunde sluta upp och lägga sig att dö någonstans. (1 Kon. 19:4) Men då skulle Jehovas uppsåt inte ha blivit fullgjort, och därför sände Jehova tillbaka Elia för att avsluta sitt arbete. (1 Kon. 19:15—18) Dessa gudsmän lät inte andra människors likgiltighet påverka dem så att de blev overksamma.

12. Vad måste en kristen ha klart för sig beträffande likgiltigheten?

¹² Vi måste göra klart för oss vilket demoraliserande inflytande likgiltigheten har och inse att den kan förmå en människa att glida bort från Jehova, från hans organisation och från det eviga livets väg. Sådant kan hända när en överlämnad kristen låter likgiltigheten göra honom överdrivet nedstämd eller låter den slå rot hos honom och växa. Så småningom kan den förlama hans andliga iver och medföra andlig död. Därför är det absolut nödvändigt att vi med kraft och energi söker bekämpa den.

Hur man bekämpar likgiltigheten

13, 14. a) Hur kan man framgångsrikt bekämpa likgiltigheten, och hur illustreras detta av de första kristnas förmåga att vinna seger över förföljelsen? b) Hur kommer det sig att en människa kan bevara sin tro under förföljelse men förlora den då hon påverkas av likgiltighet?

¹³ Likgiltighetens fördärvbringande inflytande kan framgångsrikt bekämpas genom uthärdande, genom att man inte låter sina händer sjunka i Guds tjänst. Liksom i fråga om förföljelse är likgiltigheten något som man måste uthärda med fast beslutsamhet. Det var tack vare sitt uthärdande som de första kristna vann seger över förföljelsen under en period av omkring 280 år, när romarriket förföljde dem med vissa avbrott. Genom att vi nu uthärdar förföljelse såväl som likgiltighet för vårt predikande, anbefaller vi oss såsom Guds tjänare, alldeles som det är skrivet: ”Vi anbefaller oss på alla sätt såsom Guds tjänare, genom att vi uthärdar mycket.” — 2 Kor. 6:4, NW.

¹⁴ Det har hänt att en person har härdat ut under svår förföljelse men sedan gett efter för likgiltighetens fördärvbringande inflytande, därför att det är så mycket försåtligare. Under en viss tid kan likgiltigheten lyckas uträtta vad bokstavlig förföljelse inte kunnat åstadkomma. Likgiltigheten är som en termit, som äter en byggnad inifrån. Med tiden rasar byggnaden samman, därför att dess bärande väggar har försvagats. Detsamma kan hända med det som bär upp vår tro, om vi låter likgiltigheten påverka oss och få grepp om oss.

15. Vad måste vi förvänta beträffande beskaffenheten hos vår tro?

¹⁵ Vår tros beskaffenhet måste vara sådan att den håller i prövningar av alla slag, såsom Petrus framhöll då han skrev: ”Över detta fröjdar ni er storligen, fastän ni för närvarande under en liten tid, om så måste vara, har blivit bedrövade genom olika prövningar, för att den beprövade beskaffenheten hos er tro — av mycket större värde än guld, som förgås trots att det blir prövat genom eld — må befinnas vara en orsak till lovprisning och härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse.” (1 Petr. 1:6, 7, NW) Det är i det stundande ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddonstriden, som Jesu Kristi uppenbarelse skall äga rum, eftersom det är vid den tiden som han kommer för att låta ”hämnd drabba dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna”. (Upp. 16:14; 2 Tess. 1:8; NW) Hur kan den beprövade beskaffenheten hos vår tro bestå vid den tiden, om den inte överlever det prov som likgiltigheten nu utsätter den för?

16. Hur kan det vara till hjälp för oss att vi bevarar vår uppskattning, och varför är det sä viktigt att vi är medvetna om vårt andliga behov?

¹⁶ Ett utmärkt sätt att bygga upp en tro av god beskaffenhet, som kan uthärda likgiltighet, är att bevara en varm uppskattning av Jehova Gud och hans livgivande sanningar. Detta kräver inte bara att vi regelbundet livnär oss av den andliga föda som han drar försorg om, utan också att vi begrundar hans underbara löften, som skall uppfyllas i framtiden, och tänker på vad han redan har gjort. En faktor som bidrar till att vi kan bevara vår uppskattning är att vi ständigt är medvetna om vårt andliga behov. Om vi kommer så långt att vi inte bekymrar oss om detta behov, då har vi råkat i den farliga belägenhet där vi lätt tappar fotfästet på den smala väg som leder till evigt liv. Jehovas ord och organisation är till för att fylla detta andliga behov. De som känner sig dragna till hans organisation inser detta, och eftersom de är medvetna om sitt andliga behov, hörsammar de dess inbjudan: ”Den som törstar, han komme; ja, den som vill, han tage livets vatten för intet.” (Upp. 22:17) Men om en människa, som har gett sådant gensvar, längre fram låter likgiltigheten trubba av hennes medvetande om sitt andliga behov, blir den oundvikliga följden att hon förlorar sin uppskattning och sin tro, och så småningom vänder hon tillbaka till den ställning hon tidigare intog, avskild från Guds organisation. (2 Petr. 2:22) Vi måste alltså bevara vår uppskattning av Guds ord och organisation.

17, 18. Redogör för ett sätt, på vilket vi kan öka vår egen såväl som andras uppskattning av Guds ord och organisation.

¹⁷ När vi råkar ut för personliga problem eller svårigheter och lyckas reda ut eller övervinna dem genom att tillämpa de råd vi får från Guds ord eller organisation, då kan vi fråga oss vad vi skulle ha gjort om vi inte hade haft dessa råd. På så sätt stärker vi vår uppskattning. Det kan vi också göra genom att tänka tillbaka på vad vi ägnade oss åt innan vi överlämnade oss åt Gud till att tjäna honom. I vilken belägenhet hade vi varit i dag, om vi inte hade låtit sanningens omdanande kraft förändra vårt levnadssätt? (1 Petr. 4:3) Vi kan tänka på den oförtjänta godhet han har visat oss genom att han har gett sin Son till ett lösenoffer, som har gjort evigt liv möjligt för oss. Vi kan också begrunda vad förverkligandet av Guds löften om en ny tingens ordning kommer att innebära för oss. På så sätt kan vi öka vår uppskattning, och detta kan hjälpa oss att motverka den modlöshet som andra människors likgiltighet kan inge oss.

¹⁸ Om en människa, som studerar Guds sanningsord vid ett bibelstudium i sitt hem, har en benägenhet för att visa sig likgiltig, kan man övervinna detta genom att väcka större uppskattning hos henne. Ett av Jehovas vittnen i Malaysia har lyckats med detta. En ung flicka som det här kvinnliga vittnet studerade med var likgiltig för sanningen, men hon ville gärna studera eftersom hon hade gott om tid. Vittnet försökte övervinna likgiltigheten genom att stärka flickans uppskattning av Guds ord och hans organisation. Hon gjorde detta genom att ställa frågor till flickan, då de dryftade en biblisk princip jämte det problem som man skulle kunna övervinna genom att följa denna princip. ”När vi ställs inför det här problemet”, sade vittnet, ”skulle vi allt vara villrådiga om inte bibeln hjälpte oss till rätta!” Vid ett annat tillfälle, när lösningen på ett ganska vanligt problem kom fram vid studiet, frågade hon så här: ”Om Jehovas organisation inte förklarade för oss vari lösningen bestod, då skulle vi inte veta hur det här problemet kunde lösas, eller hur?” Sådana frågor hjälpte flickan. Allteftersom hennes uppskattning tillväxte, försvann hennes likgiltighet, och så småningom valde hon att bli verksam tillsammans med Jehovas organisation. På detta sätt kan vi stärka vår egen och andras uppskattning, och det hjälper oss att härda ut då beskaffenheten hos vår tro sätts på prov.

Jesus är ett förträffligt exempel för oss

19, 20. a) Hur var Jesus ett föredöme för oss i att bekämpa likgiltigheten? b) Hur hade han nytta av detta för egen del?

¹⁹ Under sin jordiska förkunnargärning mötte Jesus ständigt likgiltighet från folket i hans egen nation, fastän de hebreiska profeterna hade förutsagt hans ankomst många hundra år i förväg. Också i hans högkvarters omgivningar i Galileen, där han träffade många människor som gärna tog emot honom, fanns det praktiskt taget hela städer, där hans predikan inte väckte något gensvar. Så förhöll det sig med Kapernaum, Korasin och Betsaida och även med hans hemstad, Nasaret. (Luk. 10:13—15; Mark. 6:1—6) Inte heller Jerusalem tog emot honom, frånsett de människor som hyllade honom då han red in i staden. På det hela taget var man likgiltig för honom i Jerusalem, liksom man hade varit för Jeremia mer än sex hundra år tidigare. Jesus vände sig till staden med orden: ”Jerusalem, Jerusalem, du som slår ihjäl profeterna och stenar dem, som är sända till dig! Hur ofta har jag icke velat samla dina barn, liksom hönan samlar sina kycklingar under sina vingar! Men ni har icke velat!” (Luk. 13:34, Hd) Jesus var ett utmärkt föredöme genom att han fortsatte att fullgöra sitt gudomliga uppdrag trots deras oemottaglighet. Han bekämpade deras likgiltighet genom att uthärda den, och på så sätt anbefallde han sig som en Guds tjänare.

²⁰ Eftersom Jesus Kristus var lydig mot Gud och genom sitt uthärdande vittnade om sin tros goda beskaffenhet, fick han Jehova Guds godkännande och en stor mängd andra välsignelser. (Fil. 2:9—11) Med hänsyftning på honom såsom ett exempel för oss heter det i Skriften: ”Tänk på honom, som tåligt har uthärdat en sådan fiendskap från syndares sida! Då skall ni inte tröttna och förlora modet.” (Hebr. 12:3, Hd) Om vi följer hans exempel på uthärdande, då kan vi också med tillförsikt förvänta att få röna Guds godkännande och komma att befinna oss bland dem som överlever Guds stora krig som nu är nära.

21. Nämn några välsignelser som kommer av att man bekämpar likgiltigheten.

²¹ Genom att troget härda ut intill slutet kommer vi att ha orsak att vara lyckliga, inte bara därför att vi blir bevarade genom det som blir slutet för denna tingens ordning utan också därför att vi har visat vår kärlek till Jehova Gud och därför att vi kommer att ha bevarat vår ostrafflighet inför honom. Men att vi får överleva Harmageddonstriden är bara en av de många fördelar som vi vinner genom att bekämpa likgiltigheten och förföljelsen med uthärdande. Det som sägs om Kristi smorda efterföljare i Jakob 1:12 (NW) kan också i viss bemärkelse sägas om dem. som hoppas bli Guds rikes jordiska undersåtar. ”Lycklig är den som fortsätter att uthärda prövning, ty när han blivit godkänd skall han få livets krona, vilken Jehova har lovat dem som ständigt älskar honom.” Evigt liv är alltså en av de många välsignelserna som människor får om de uthärdar. Jesus antydde detta, då han sade: ”Genom uthärdande å er sida skall ni förvärva edra själar.” — Luk. 21:19, NW.

22. Hur kan en kristen förvänta att han skall känna sig till mods, när det förutsagda slutet för denna tingens ordning kommer? Varför?

²² När tiden oundvikligen är inne för det fullständiga slutet på denna tingens ordning, kommer den kristne som har härdat ut att kunna känna tillfredsställelse och lycka, därför att han har fullgjort det verk som Gud har gett honom att utföra och därför att han har visat att beskaffenheten hos hans tro är den rätta. Paulus hade sådana förnimmelser vid slutet av sin levnadsbana. Han sade: ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp, jag har bevarat tron.” (2 Tim. 4:7) Helt visst måste Jeremia ha känt ungefär på samma sätt, när han hade verkställt sitt gudomliga uppdrag, i det att han hade gjort vad Gud hade befallt honom. Men slutet för denna tingens ordning hör fortfarande framtiden till för oss, och vi måste fortsätta med att bekämpa likgiltigheten och får inte tillåta den att slå ned vårt mod, så att vi är färdiga att ge upp. — Gal. 6:9.

23. Beskriv ett sätt, på vilket vi kan anbefalla oss såsom Guds tjänare.

²³ Eftersom Jehova Guds tjänare i forna tider framgångsrikt bekämpade likgiltigheten, kan vi också göra det. Men vi måste vara beredda att allvarligt vinnlägga oss om att bekämpa den. Vi måste vara medvetna om det dåliga inflytande som den kan ha på oss och förstå hur den kan tära på en människa till dess hennes tro bryter samman. Vi måste bevara vår uppskattning av Jehovas löften, inse vårt beroende av hans ord, vårt behov av hans organisation och även värdesätta de förändringar till det bättre som de har åstadkommit i vårt liv. Vi måste också påminna oss om hur Guds ord och organisation har hjälpt oss att reda ut personliga problem och att fatta viktiga avgöranden. Vi behöver tänka på de utmärkta föredömen i fråga om uthärdande som vi finner i bibeln, så att de kan bli en källa till uppmuntran för oss. Genom att vi framgångsrikt bekämpar likgiltigheten med uthärdande, såsom profeten Jeremia gjorde, och troget fortsätter i den kristna förkunnartjänsten, anbefaller vi oss såsom Guds tjänare.