Är du en andlig människa?
ÄR DU en andligt sinnad människa, eller är du en fysiskt sinnad människa? Detta är en fråga som alla som gör anspråk på att tjäna Jehova Gud gör väl i att ställa sig. Varför det? Av den orsak som aposteln Paulus framhåller i 1 Korintierna 2:14, 15 (NW). Det heter där att ”en fysisk människa tar inte emot de ting som hör Guds ande till, ty de är dårskap för henne. ... Emellertid utrannsakar den andliga människan i sanning allting.”
Även om den ”andliga människan”, som omnämns i 1 Korintierna 2:15, i första hand syftar, på de av Kristi efterföljare som har ett himmelskt hopp, kan på sätt och vis alla som verkligen tjänar Gud sägas vara andliga människor. Sådana forntida trogna män som Abel, Noa, Abraham och den långa raden trogna hebreiska profeter och kungar kan sägas ha varit andliga människor, även om de hyste ett jordiskt hopp.
Kännetecken på den ”andliga människan”
Den ”andliga människa” som omtalas av aposteln Paulus är inte en som hela dagen har ett gudsnådeligt eller religiöst ansiktsuttryck. Inte alls! Hennes andlighet är inget yttre sken. Hon vet att de skriftlärda och fariséerna, som motstod Jesus Kristus, inte var några andliga människor. De kan ha haft rykte om sig att vara det på grund av att de offentligt upprepade långa böner och hade en iögonenfallande religiös utstyrsel. Men just detta stämplade dem i själva verket som fysiska människor och skrymtare, eftersom de gjorde detta enbart för att bli sedda av människor. — Matt. 6:5; 23:5.
Den ”andliga människan” är helt annorlunda. Hon tillber uppriktigt Jehova Gud ”i ande och sanning”, det enda godtagbara sättet. Hon har tro, hon vet att Gud är till, att Gud lever, eftersom hela den synliga skapelsen enhälligt vittnar om hans existens. (Joh. 4:24; Rom. 1:20) Eftersom den andliga människan vet att Gud ”blir deras belönare, som allvarligt söker honom”, har hon överlämnat sig åt att tjäna Gud och följa i Guds Sons, Jesu Kristi, fotspår. — Hebr. 11:6, NW; Matt. 16:24.
Skaparen är mycket verklig för den ”andliga människan”. I likhet med Mose vandrar hon genom livet som om hon såg honom som är osynlig. (Hebr. 11:23—28) Därför att Gud är så verklig för henne, förtröstar hon på Jehova av hela sitt hjärta och förlitar sig inte på sitt eget förstånd, utan ger akt på Gud på alla sina vägar. Hon gläder sig därför åt att ha gemenskap med Gud i bön. Hon inser vilket dyrbart privilegium det är att få tala med Gud och hur beroende hon ständigt är av Guds hjälp. Hon tar sig därför tid till att börja och sluta varje dag med lovprisning, tacksägelse och bön om hjälp till sin himmelske Fader. Hon har aldrig så bråttom att hon inte kan ta sig tid att tacka Gud för varje måltid och be om hans välsignelse över den. — Ords. 3:5, 6; Fil. 4:6, 7.
Ja, den andliga människan är medveten om sitt andliga behov. Hon inser att ”människan skall leva inte endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun”. I stället för att sätta sökandet efter föda, kläder, husrum och världsliga nöjen främst i livet fortsätter hon att först söka Guds rike och hans rättfärdighet. Hon känner det som psalmisten, som sade: ”Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.” Hon känner en önskan att komma tillsammans med andra som är andliga människor. — Matt. 5:3; 4:4, NW; 6:25, 33; Ps. 119:97; Rom. 1:9—12.
Det är därför den andliga människan köper tid från sina dagliga angelägenheter för att studera Guds ord. Det är inte nog med att hon varje dag läser Guds ord, bibeln, utan hon vill också förstå vad hon läser. Hon tar villigt emot erbjudanden om hjälp och finner att de bibelstudiehjälpredor som utges av Sällskapet Vakttornet och sprids av Jehovas kristna vittnen är av det största värde när det gäller att förstå Guds ord och uppsåt. Därför drar hon också fördel av de tillfällen att öka sin förståelse av Guds ord som ges vid vittnenas församlingsmöten. — Apg. 8:30—35; Hebr. 10:23—25.
Ett annat viktigt kännetecken på den andliga människan är hennes hopp. Det är inget blint hopp. Nej, hon har ett fast hopp, starkt som ett ankare för hennes själ, ett hopp som är grundat på Guds löften och gärningar i gångna tider, som finns nedtecknade i hans ord. Hon vet att Gud inte kan ljuga. Till följd av sitt hopp blir den andliga människan inte otillbörligt oroad av ondskans och våldets ökning och av att framtiden ser så mörk ut. Hon vet att mycket snart skall Guds rike komma och hans vilja ske, såsom i himmelen så ock på jorden. — Matt. 6:10; Hebr. 6:18, 19.
Eftersom det förhåller sig så att ”vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen”, finner den andliga människan glädje i att tala om sådant som har att göra med Guds ord och uppsåt. När den andliga människan är tillsammans med andra vid en bjudning, när en Rikets sal byggs eller städas eller i förarbetet till en sammankomst, får hon på ett taktfullt sätt samtalet att kretsa kring uppbyggande, andliga ting. — Matt. 12:34.
Den andliga människan är gudstillvänd
En person kan vara idealistisk och högsint men ändå ingen andlig människa. Hur så? Därför att det krävs mer för att vara en andlig människa än att enbart ha människors välfärd för ögonen, som filantropen har.
Den andliga människan vet att det kommer först på andra plats att älska sin nästa som sig själv och att det första och viktigaste budet är att ”älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne och av hela din kraft”. — Mark. 12:29—31, NW; Luk. 6:31.
Ja, den andliga människan är gudstillvänd. Hon vänder sig till Guds ord i stället för till blott och bart mänskligt resonemang för att få vägledning. Hon utför sitt förvärvsarbete, inte med handlingar av ögontjänst, såsom en som vill behaga människor, utan ”med fruktan för Jehova”, ”såsom för Jehova”. Hon betalar därför inte bara tillbaka till kejsaren det som är kejsarens, utan är ännu mer angelägen att betala tillbaka till Gud det som är Guds. Hon ger därför Gud odelad hängivenhet. — Kol. 3:22, 23, NW; Matt. 22:21; 2 Mos. 20:5.
Den andliga människan som tillsyningsman
Den andliga människan förlorar inte de kristna principerna ur sikte i sitt förhållande till medkristna. Den andliga människan kommer att vara särskilt noga med att vägledas av kristna principer, om hon har tillsyn över andra kristna. En tillsyningsman inom Guds organisation kan till exempel också ha en ansvarig ställning inom affärsvärlden. Eftersom den kristne då hela dagen har att göra med människor som inte bara drivs av helt och hållet själviska motiv, utan också är snabba att dra fördel av all mildhet eller vänlighet som visas dem, kan han kanske finna att han blir hård och tvär.
Om han inte är försiktig kan han börja behandla sina medkristna, som osjälviskt tjänar Gud, på samma sätt. Hur oförståndig, hur obetänksam, hur kärlekslös skulle inte en sådan attityd vara! Undviker du detta misstag? Tänk på hur mycket arbete Jesus hade att uträtta på bara några korta år. Om han hade varit lika inriktad på effektivitet, skulle han då ha valt nästan uteslutande ödmjuka galiléer till att bli hans apostlar? Och vilket tålamod visade han inte när han hade att göra med dem!
Våra dagars tillsyningsman gör väl i att följa Jesu exempel i detta avseende, vare sig han har tillsyn över en församling, en sammankomstorganisation eller en avdelning av en sådan. Även om du är angelägen om att få saker och ting uträttade, vill du väl inte behandla dina bröder på ett strängt och bryskt sätt, som om du vore en obarmhärtigt effektiv chef för ett affärsföretag, eller hur? Förbise därför inte behovet av att visa empati, även om du är överhopad av många ting, precis som aposteln Paulus var. (2 Kor. 11:29) Varför inte i stället för att ge korthuggna och koncisa befallningar tala till dina bröder med vänligt tonfall och fråga: ”Skulle du vilja göra det här? Vill du vara snäll och göra det där?” Naturligtvis vill de det! De vill göra allt de kan för att befrämja Jehovas verk, för de gör alltsammans av kärlek. Och vore det inte bättre att börja morgonen med att begrunda dagens bibeltext med kommentarer än att bara bry sig om att var och en infinner sig till arbetet i tid?
Om dina kristna bröder inte skulle fatta vad du menar på en gång eller skulle visa dåligt omdöme, inta då inte otåligt den attityden att de borde ha vetat bättre. Nej, medan du själv är ett föredöme i nit och effektivitet, bör du inte driva andra eller vänta dig lika mycket av dem som du gör av dig själv. Kom i stället ihåg att ådagalägga Guds heliga andes frukt när du har att göra med dina bröder. Ägna särskild uppmärksamhet åt kärlek, vänlighet och mildhet. — Gal. 5:22, 23.
Kan de kristna som är andliga människor vara ännu mer andliga än de är vid vissa tillfällen? Det finns en tendens hos somliga, när de tar del i Guds verk, att låta en fysisk människas tänkesätt bli bestämmande för deras förhållande till deras kristna bröder, särskilt om de har några som är underställda dem. Här är följande ord av aposteln Paulus tillämpliga: ”Slutligen, bröder, ber vi er och förmanar er vid Herren Jesus, att så som ni fick föreskrift från oss om hur ni bör vandra och behaga Gud, såsom ni i verkligheten vandrar, så må ni fortsätta med att göra det mera helt och fullt.” — 1 Tess. 4:1, NW.
Med tanke på allt som nu sagts frågar vi: Är du en andlig människa? Det är utmärkt om du kan svara ”Ja” på den frågan. Då återstår frågan: Kan du göra det mera helt och fullt? I så fall kommer du själv och utan tvivel också andra att bli lyckligare, om du gör det!