Jehovas namn skall kungöras på hela jorden

”Från solens uppgång ända till dess nedgång skall mitt namn vara stort bland nationerna.” — Mal. 1:11, NW.

1. Vilken situation som hela världen befinner sig i kräver att Jehovas namn blir upphöjt?

DET råder ett trängande behov av att Guds namn blir inskärpt i tankarna hos alla människosläktets nationer. I dag är det endast en liten minoritet av jordens befolkning som sätter värde på namnet JEHOVA och tillber den Gud som bär det. (Ps. 83:19) Den stora majoriteten har trängt bort Gud ur sinnet eller ägnar honom i bästa fall bara en symbolisk tillbedjan. Eftersom de ger sina passioner fria tyglar och är helt upptagna av själviska mål, bryr de sig inte längre om att tänka på en Gud som personifierar sanning, kärlek och rättfärdighet. De har ersatt honom med sina egna barnsliga föreställningar, gudar som passar in på deras egna mänskliga tankar, odugliga gudar som visar samma ofullkomliga egenskaper som sina skapare.

2. I vilken bemärkelse har nationerna glömt Gud?

² Till och med så kallade visa män i denna generation — teologer, filosofer, psykologer, naturvetenskapsmän — anser att den rena sanningen i Guds heliga bok, bibeln, är ovärdig dem och alltför barnslig att tro; de menar att dess moraliska standard inskränker alltför mycket på deras strävanden och uppförande. I stället dyrkar de sig själva. De menar att människan är den store uppfinnaren, civilisatören, den genom vilken allt framåtskridande och alla välsignelser för framtiden måste komma. Nationerna har sannerligen glömt Gud, och inom kort måste de nu ställas inför den katastrof som är förutsagd. — Ps. 50:22.

3. Med vilka ord gav aposteln Paulus en exakt beskrivning av förhållandet bland nationerna i vår tid?

³ Kristi apostel Paulus inspirerades av Guds ande att beskriva den situation som har utvecklats i alla nationer: ”Vad man kan känna om Gud är uppenbart bland dem, ty Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty hans osynliga egenskaper kan tydligt ses alltifrån världens skapelse, eftersom de kan förnimmas genom de frambragta tingen, ja, hans eviga makt och gudom, så att de är utan ursäkt; ty fastän de kände Gud, ärade de honom inte som Gud, och inte heller tackade de honom, utan de blev inskränkta i sin tankegång, och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat. Fastän de påstod att de var visa, blev de dåraktiga och förvandlade den oförgänglige Gudens härlighet till något som var likt bilden av en förgänglig människa och av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur.” — Rom. 1:19—23, NW.

4, 5. Hur hänger sig nationerna i vår tid åt tillbedjan av den förgängliga människan och de lägre skapelserna?

⁴ Är det så att vår tids nationer, med alla deras framsteg i våra dagar, verkligen gör detta? Lägg märke till hur man i varje nation försöker förmå alla medborgare att erkänna staten som allenarådande. Och kom ihåg att dessa nationers herradömen samt och synnerligen är verk av ofullkomliga och själviska skapelser och att det är välbekant att de är förgängliga. Varje nation har sin egen nationalsymbol; en har ett lejon, en annan en örn och ytterligare en annan en drake eller orm. Denna stat, symboliserad av ett djur utan förnuft och styrd av syndiga människor, är alla medborgare ålagda att hylla och ägna obetingad lydnad, som om den var den yttersta myndigheten.

⁵ Man har glömt det faktum att Jehova Gud, solens och månens Skapare och källan till all frisk luft och allt rent vatten, som ständigt på nytt ger livskraft åt hela jorden, är den som ytterst ”råder över människors riken”. (Dan. 4:22) I stället upphöjs ofullkomliga människor till hjältar och välgörare och ägnas lovprisning och tacksamhetsbevis i så hög grad att man försummar alla sådana som med rätta tillkommer Jehova.

6. Vilka är bevisen för att världens ”visa” människor har blivit dåraktiga?

⁶ När man tänker på de förut citerade orden av aposteln Paulus, är det då inte tydligt att de världsligt visa människorna har blivit dåraktiga? Hur löjligt, hur dåraktigt, är det inte att förklara, som en del av dem har gjort, att ”Gud är död”! Eller att påstå att människan och hennes jordiska hem inte har någon skapare, utan att de har kommit till genom påverkan av blinda, förnuftslösa krafter! Hur oförståndigt är det inte att påstå att människan är herre över sitt eget öde, när någon obetydlig förändring i vädret kan ställa till vild oordning i hennes bäst uttänkta planer!

7. Hur har Jehova gett besked om att han kommer att ta itu med denna situation på ett positivt sätt?

⁷ Den ”som i förväg förkunnar, vad komma skall”, har för sin del förutsett dessa världsomfattande företeelser och förklarat att han skulle ta itu med situationen på ett positivt sätt, på ett sätt som skulle upphöja hans eget stora namn och medföra glädje och fred för dem som älskar hans namn. Som ett kraftfullt bevis på sitt förutvetande lät han redogörelsen för vad han gjorde med faraonernas mäktiga välde för 3.500 år sedan bli nedskriven i bibeln, och sedan gav han en försäkran om att denna redogörelse framställde framtidens historia. — Jes. 46:10.

Egypten ”i andlig bemärkelse”

8, 9. Beskriv några märkliga egenskaper hos Egypten och dess härskare och det allmänna intryck människor fick som levde under faraonernas tid.

⁸ Det forntida Egypten hade sin gud och härskare som bara var en människa, en avkomling av syndaren Adam. Hans välde hade under århundradenas lopp samlat så mycken mänsklig vishet att det har sagts att grekerna lånade det mesta av sin lärdom från denna källa. Militärt sett var Egypten länge känt och respekterat för sin starka här med hästar och vagnar. Landets stora offentliga arbeten var avsedda att ge en imponerande bild av staten. De inbegrep ofantliga gravar, ett invecklat kanalsystem och ståtliga tempel för religionen.

⁹ Det klimat som Faraos folk levde i var unikt. Regn var praktiskt taget okänt. Solen och månen sken från en molnfri himmel. Nilfloden, som ständigt fylldes på genom kraftiga regn i Centralafrika, översvämmade regelbundet landet, och dess rika, sedimentära avlagringar gav rika skördar. Dessa karakteristiska drag i livet i Egypten drev en historiker till att tala om Egyptens ”bild av lugn ofantlighet”, dess ”fridfullt orubbliga karaktär”. Det tycktes som om Egypten skulle bestå för evigt, som om ingenting kunde förändras.

10. Vad kan människor som studerar bibeln inhämta av sådana skriftställen som Romarna 15:4 och Uppenbarelseboken 11:8?

¹⁰ Det kan inte råda något tvivel om att Egypten fick framställa en bild av någonting större som skulle komma i framtiden, eftersom aposteln Paulus skrev: ”Allt det som fordom blev skrivet [i de heliga skrifterna], det blev skrivet för vår undervisning.” (Rom. 15:4, NW) Vidare har vi aposteln Johannes’ egendomliga hänsyftning på ”den stora stad, som i andlig bemärkelse kallas Sodom och Egypten, där ... [vår] Herre också blev fastnaglad vid pålen”. (Upp. 11:8, NW) Sammanhanget visar att detta Egypten ”i andlig bemärkelse” är centrum för uppmärksamheten från ”folken och stammarna och tungomålen och nationerna” (NW), en internationell samling folk.

11. Varför kan Egypten, Sodom och det trolösa Judeen med rätta placeras i samma klass?

¹¹ Egypten och Sodom och Judeen (där Kristus Jesus verkligen blev fastnaglad vid pålen) hade alla någonting gemensamt med den nuvarande internationella tingens ordning som är känd som kristenheten.a De hade glömt Gud. Det berodde inte så mycket på ofullkomligt minne som på att de var angelägna att utplåna honom ur sina tankar. De ville helst glömma den Gud som har utfärdat en universell måttstock för rättfärdighet, eftersom deras samveten då inte längre skulle slå dem, inte ständigt påminna dem om den hela och fulla räkenskap som Gud förklarar att han skall hålla med alla orättfärdiga. De vill fortsätta att behaga sig själva och på egen hand avgöra vad som är gott och vad som är ont. Alldeles som Farao säger de genom sitt föraktfulla handlingssätt: ”Vem är Jehova?” — 2 Mos. 5:2, NW.

12. Vad förebildades alltså av Egypten och dess härskare, och vilken likartad inställning kan ses i skuggbilden och i verkligheten i vår tid?

¹² Egypten ”i andlig bemärkelse” är alltså en religiös organisation bestående av själviska skapelser som helt och hållet har kommit i händerna på ”denna [nuvarande onda] tingens ordnings gud”, den större Farao, eller Satan, djävulen. (2 Kor. 4:4, NW) Denne falske gud har under århundradenas lopp upprättat talrika religiösa system, som vart och ett varit avsett att hos sina anhängare ingjuta tro på deras religiösa och politiska institutioners beständighet. Trots historiens fakta bedrar Egypten ”i andlig bemärkelse”, eller kristenheten, fortfarande sina underlydande folk till att tro att ingenting någonsin kommer att förändras, att ”allt [fortfar] precis som från skapelsens början”. — 2 Petr. 3:4, NW.

13. Vilken vederkvickande försäkran ger Jehova angående detta att så många ignorerar hans namn och suveränitet?

¹³ Ingen verklig skada drabbar den store Skaparen genom att hela denna religiösa ordning ignorerar honom och förvisar hans namn ur sinnet. Han skulle kunna ignorera alltsammans och låta människor och nationer fortsätta sitt vilda lopp mot tillintetgörelsen. Men för deras skull som älskar hans namn och längtar efter sanning och rättfärdighet har Gud barmhärtigt för avsikt att hävda sin makt på världsscenen och därigenom göra sig själv ett namn i alla nationers åsyn. (2 Petr. 2:7, 8; Hes. 9:4) Styresmän och undersåtar skall förnimma att han är Jehova. — Hes. 38:23.

Andra slående motsvarigheter

14, 15. Vilken slående motsvarighet kan man lägga märke till, när man jämför det forntida Egypten och Satans religiösa organisation i vår tid?

¹⁴ Faraonerna i forntidens Egypten kallade sig ”solens son” eller ljusbärare och livgivare för alla underlydande folk. Vanliga dödliga vågade inte stå upp och möta Faraos blick. Nej, för att inte riskera dödsstraff måste de vända bort blicken och kasta sig till jorden när han passerade. Hans ord, rättvist eller orättvist, kunde döma vilken medborgare som helst som bara väckte hans misshag.

¹⁵ På liknande sätt är ”denna tingens ordnings gud” en person som ”fortfar att förvandla sig till en ljusets ängel”. (2 Kor. 11:14, NW) Hans religiösa ordningar, de som tillhör den splittrade kristenheten inbegripna, upphöjer det mystiska elementet och fördunklar tillbedjarnas sinnen för att de inte skall upptäcka hans ursprung som enbart en andeskapelse som har gjort uppror mot sin Skapares rättmätiga överhöghet.

16, 17. Hur kan Faraos anspråk på att vara skapare till och ägare av Nilfloden tillämpas i större skala?

¹⁶ Gud lät sin profet Hesekiel avslöja den högmodige Faraos inställning och uppteckna detta uttalande av denne självhärskare: ”Min Nilflod tillhör mig, och jag — jag har gjort den åt mig själv.” (Hes. 29:3, NW) Likaså har ”denna [onda] världens härskare”, Satan, djävulen, alltsedan han bedrog Eva och förmådde Adam att göra uppror mot Gud, gjort anspråk på människosläktet som sin egendom. (Joh. 12:31, NW) Att det fallna människosläktet på det sättet framställs under bilden av Nilens vatten är helt i överensstämmelse med bibelns bruk av symboler, eftersom aposteln Johannes under inspiration av Guds ande drevs att förmedla denna förklaring genom en ängel i en av sina syner: ”Vattnen, som du såg, ... betecknar folk och skaror och nationer och tungomål.” — Upp. 17:15, NW.

¹⁷ Ja, Satan gör anspråk på mänsklighetens riken och välden som sina egna, och de återspeglar sannerligen hans ande och inställning. När Jesus frestades i öknen, kom han inte med något bestridande, då djävulen menade att han hade rätt att överlämna herraväldet över de syndiga människorna till vem som helst som ville uppfylla hans krav. (Matt. 4:8, 9) Dessutom visar bibeln att källan till härskande makt och myndighet i människors riken i vår tid är den store draken — ingen annan än Satan själv. — Upp. 13:2.

18. På vad pekar Egyptens beroende av vagnar och hästar för sin säkerhet?

¹⁸ Alldeles som Farao var beroende av sin militära styrka för att upprätthålla sin makt och sin ställning, är också i Egypten ”i andlig bemärkelse” (eller kristenheten) den militära beredskapen framträdande och kommer till och med före de fattigas överhängande behov av föda och kläder. Inte ens den organisation som kallas Förenta nationerna ger någon garanti för fred och säkerhet, eftersom de minsta och nyaste bland nationerna i vår tid snabbt börjar köpa militär utrustning som de inte har råd med — kanoner, flygplan, raketer osv.

Guds oföränderliga uppsåt

19. Vad är tillförsäkrat genom det Jehova på den tiden gjorde på Nilens stränder?

¹⁹ Att Egypten ”i andlig bemärkelse”, dvs. kristenheten, det största religiösa systemet, skall underkastas Guds sannings obarmhärtiga sökljus och avslöjas som inte på något sätt bättre än det forntida Egypten under faraonerna klargörs av vad Gud gjorde på Nilens stränder vid den tiden. Innan patriarken Abrahams avkomlingar föddes, riktade Jehova dessa betydelsefulla ord till den trogne patriarken: ”Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år. Men det folk, vars trälar de bliva, skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.” — 1 Mos. 15:13, 14.

20. Hade Jehova plötsligt beslutat att ta itu med och döma Egyptens land och dess härskare?

²⁰ Senare sade Jehova till Mose, den befriare som han sände till att föra Abrahams säd ut ur Egypten: ”Dock vet jag, att konungen i Egypten icke skall tillstädja eder att gå, icke ens när han får känna min starka hand. Men jag skall räcka ut min hand och slå Egypten med alla slags under som jag vill göra där; sedan skall han släppa eder.” (2 Mos. 3:19, 20) Således blev Jehovas uppsåt beträffande Egypten tillkännagivet lång tid i förväg. Han ämnade göra sitt namn stort i Egypten och alla dess underlydande områden.

21. Vad bör detta övertyga oss om i vår tid?

²¹ Detta bör övertyga oss om det oundvikliga avslöjande och fall som skall komma över Egypten ”i andlig bemärkelse”, kristenheten, tillsammans med alla dess bundsförvanter i världen. Ja, bibeln leder människor som vördnadsfullt studerar den till att förvänta en stor kampanj av avslöjanden som verkligen skall blottställa det smutsiga, sjuka och döende tillståndet i Satans värld, i synnerhet kristenheten. Ja, alla bevis pekar på det förhållandet att en sådan kampanj redan nu oroar härskarna och de ledande männen i alla nationer.

En som är större än Mose

22, 23. Ange huvuddragen av redogörelsen beträffande Mose som Guds profet utsänd till Farao och som medlare till förmån för Abrahams efterkommande.

²² Mose var den man som Jehova utvalde att utlösa en stor kris i Egyptens angelägenheter. Hans namn betyder ”uppdragen”, och det är en påminnelse om att Mose, genom Jehovas överinseende över händelserna, blev uppdragen ur Nilens vatten, som skulle ha blivit hans grav. (2 Mos. 1:22) Han uppfostrades vid Faraos hov och undervisades i all Egyptens vishet. Guds ytterligare vägledning kan ses i de händelser som senare förde Mose till Midjans land, där han skötte fårhjordar medan han utan tvivel troget höll fast vid och tänkte med glädje tillbaka på de löften Jehova hade gett hans förfader Abraham. — 2 Mos. 2:10; 3:1; Apg. 7:22, 30.

²³ Mose tjänade troget som medlare. Det var inte bara det att han var i fullständig överensstämmelse med Jehovas rättfärdiga krav på sitt folk, utan han hyste också medlidande med sina israelitiska bröder på grund av deras medfödda synd. Han utgav sig själv för deras skull, och några gånger erbjöd han villigt sitt liv för deras liv. Ja, det lamm som slaktades under påskkvällen kan mycket väl ses som en ställföreträdare för Mose, som på detta bildliga sätt offrades för folkets synder — en anordning som tillät honom att leva och verkställa det befrielseprogram som Gud hade smort honom att utföra. Strax innan Mose fullbordade sitt anvisade verk, blev han inspirerad att profetera om en framtida profet, lik honom själv, en som skulle utöva långt större myndighet. (5 Mos. 18:18, 19) Aposteln Petrus bevisade senare att denne större profet lik Mose var Kristus Jesus. — Apg. 3:19—26.

24, 25. Vilken slående motsvarighet kan vi lägga märke till i redogörelsen beträffande Kristus Jesus?

²⁴ Det är spännande att tänka på att i likhet med barnet Mose var Jesus, på grund av omständigheterna vid sin födelse som människa, i fara för sitt liv genom konung Herodes och blev räddad från döden genom sin himmelske Faders ingripande. (Matt. 2:1—18) Eftersom den säd som gjorde Maria havande inte kom från någon ofullkomlig man, var hennes barn ”heligt, Guds Son”. (Luk. 1:35, NW) Åt denne gavs genom Guds heliga ande alla vishetens och kunskapens rikedomar, inbegripet en djup insikt i det fallna människosläktets sanna tillstånd. — Kol. 2:1—3.

²⁵ Kristus Jesus, den som är större än Mose, tjänade också som den förträfflige herden, den store tillsyningsmannen över Guds hjord av fårlika människor. (Joh. 10:11; Hes. 34:31) Också han utgav sig för sin hjord, och i vederbörlig tid frambar han sig själv som det fullkomliga ”Guds lamm, som tar bort världens synd”. (Joh. 1:29, NW) På tredje dagen uppreste Jehova honom från döden som en mäktig ande och lät honom sitta vid hans högra sida i himmelen. — Apg. 2:32, 33.

26. Mot vad i den nutida uppfyllelsen pekar detta att Aron blev språkrör för Mose?

²⁶ Jehova gav åt Mose ett språkrör. Ja, Aron, Mose egen köttslige broder, blev gjord till språkrör för honom. (2 Mos. 7:1, 2) Kristus Jesus, den större Mose, har också fått ett jordiskt språkrör, så att säga, ett som är tillgängligt på jorden med tanke på att Kristus Jesus blivit upptagen till Guds högra sida. Detta språkrör är en församling av hans efterföljare, som är smorda med anden, i det var och en står i släktskap till honom som en andlig broder. — Hebr. 2:11, 12.

27. Hur ser vi alltså scenen iordningställd för det nutida kungörandet av Jehovas namn?

²⁷ Kan du nu se det hela för dig? Mose och Aron fick alltså maktens stav av den högste Guden, Jehova! I dag är det emellertid Kristus, som befinner sig på sin tron sedan år 1914 v.t., och hans smorda efterföljare på jorden som är bemyndigade genom helig ande från Gud att utföra tjänst för Jehovas namn. Guds namn måste ges en framskjuten ställning, och trots allt motstånd, synligt och osynligt, måste det bli upphöjt inför alla nationer.

En ny faktor i världens angelägenheter

28, 29. Hur kan vi i det forntida dramat och i den nutida tillämpningen förstå detta att Mose och Aron inte snabbt oskadliggjordes?

²⁸ Du har kanske undrat varför Farao inte arresterade och fängslade och rentav dödade Mose och Aron, när de först trädde fram i Jehovas namn. Jehova hade vidtagit åtgärder mot denna eventualitet genom att omedelbart ge bevis inför hela Faraos hov för att Mose var hans befullmäktigade representant. Påminn dig hur ”Arons stav [förvandlad till en stor orm] uppslukade deras stavar [som också förvandlats till ormar]”. (2 Mos. 7:12) Farao visste att han kämpade mot övermänsklig makt, fastän han fortfarande förhärdade sitt hjärta.

²⁹ På liknande sätt är det nu: Fastän Satan och hans hejdukar skulle vilja tysta och göra slut på Guds budbärare, hans kristna vittnen, och för att uppnå detta mål är villiga att orsaka sina förslavade undersåtar mycket ont, vet Satan att Jehova håller sin beskyddande hand över sitt folk. Och allt det onda som Satan och hans underhuggare kan vålla alla folk är som ingenting jämfört med det onda som Jehova å sin sida kan åstadkomma. Ja, när Jehova år 1914 v.t. befallde den större Mose, Kristus Jesus: ”Drag kuvande fram mitt ibland dina fiender”, fick sannerligen den större Farao och alla hans synliga och osynliga tillskyndare känna den myndighet som utövas av Kristus och hans himmelska härskaror. Fastän de förhärdar sina hjärtan, inser de att de bara har en kort tid kvar, innan tiden för den slutliga räkenskapen är inne. — Upp. 12:7—9, 12; Ps. 110:1, 2, NW.

30. Vilken ofantlig olycka väntar nu det som är Egypten ”i andlig bemärkelse”?

³⁰ Satan och hela hans tingens ordning, kristenheten inbegripen, skall få höra fler dåliga nyheter och ingenting annat än dåliga nyheter. Hela hans välde kommer att uppslukas i en långt större olycka, som Jehova skall låta komma över alla nationer inom och utom Egypten ”i andlig bemärkelse”: ”Se, en olycka går fram ifrån det ena folket till det andra, och ett stort oväder stiger upp från jordens yttersta ända. Och de som bliva slagna av HERREN på den tiden skola ligga strödda från jordens ena ända till den andra; man skall icke hålla dödsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva gödsel på marken.” — Jer. 25:32, 33.

31, 32. När och endast när kan, enligt bibeln, den slutliga ödeläggelsen av Satans hela ordning komma?

³¹ Men först, innan denna förhärjande uppvisning av Jehovas makt ödelägger kristenheten och det övriga av Satans tingens ordning, skall den högste härskarens NAMN kungöras på hela jorden, göras framträdande. Det är inte när alla fiender ligger fallna i stoftet, utan före deras välförtjänta avrättning, som Jehova måste upphöja sitt härliga namn och inprägla i dessa upprorsmakares medvetande att de kämpar för en förlorad sak.

³² Det råder alltså inget tvivel om vad som måste äga rum i uppfyllelse av de ord Jehova befallde Mose att vidarebefordra till Farao i en allvarlig varning: ”Nu har jag av denna orsak behållit dig i tillvaron: för att visa dig min makt och för att låta mitt namn kungöras på hela jorden.” (2 Mos. 9:16, NW) Följaktligen måste Jehovas namn kungöras för vän och fiende i lika mån, medan samtidigt yttringarna av Jehovas makt steg för steg blir allt kraftigare, inte bara över kristenheten, utan över Satans hela ordning och dem som håller fast vid den. Människors sinnen och inställning kommer att formas som av en stor krukmakare. Vem kommer, i strid mot Guds tillkännagivanden av varning, att hålla fast vid Egypten ”i andlig bemärkelse” och dela dess öde, och vem kommer att överge det och hela Satans organisation och finna befrielse med Jehovas utvalda, andliga folk? — Rom. 9:21—23.

33. Vilken verkan i våra dagar har Kristi smorda efterföljares och deras följeslagares nutida verksamhet, och med vilken inställning bör människor som älskar rättfärdighet betrakta den säkra utgången?

³³ I forntiden ledde Jehova Gud ett drama i verkliga livet — ett drama som nu måste utspelas på nytt i världsvid skala. I vår tid leder Jehova också en nutida Aronklass, Kristi smorda efterföljare på jorden, på ett sätt som har mycket att göra med hur framtiden gestaltas för otaliga människor, antingen till frälsning eller till tillintetgörelse. Låt oss, när vi lägger märke till detaljerna i den verklighet som uppenbaras i vår tid, jubla i övertygelsen att Guds härliga namn, Jehova, snart kommer att ”vara stort bland nationerna”. — Mal. 1:11, NW.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 561]

Egypten var välkänt för sin mäktiga här, sina ofantliga gravar och sina stora religiösa tempel. Egypten är en symbol av världen, över vilken Satan, djävulen, är gud