Glädjerika resultat av att ostraffligheten bevarats
1. Vilket bibliskt stöd finns det för tanken att David var en ostrafflig man?
SÅ ÖVERVANN David filistéen med slunga och sten och slog filistéen till döds, utan att David därvid hade något svärd i sin hand.” (1 Sam. 17:50, 51) Vilken stor glädje måste det inte ha gett David, då han insåg att han genom sin ostrafflighet och sin helhjärtade hängivenhet för Jehova hade vunnit seger över den filisteiske jätten Goljat. Någon tid efter sin sammandrabbning med Goljat bad David till Jehova: ”Ostrafflighet och redlighet bevare mig.” (Ps. 25:21) Den inspirerade skribenten Asaf talar om David och hans ”hjärtas ostrafflighet”. (Ps. 78:72, NW) I 1 Konungaboken 9:4 läser vi hur Jehova uppmuntrade Salomo att följa sin faders handlingssätt: ”Om du nu vandrar inför mig, såsom din fader David vandrade, med ostraffligt hjärta och i redlighet, så att du gör allt vad jag har bjudit dig.” David var ofullkomlig och begick också misstag, men trots detta visade han många gånger under sitt liv att han bevarade ostraffligheten.
2. a) Varför var Jesus villig att dö som han gjorde? b) Hur blev, enligt Filipperna 2:5—11, Jesu handlingssätt i ostrafflighet belönat?
2 I sinom tid framträdde här på jorden en som var större än David: mannen Jesus. Jesus var fullkomlig och bevarade troget sin ostrafflighet inför Jehova under hela sitt liv som människa, i det han gav oss ett förträffligt exempel att följa. (1 Petr. 2:21—23) Kan vi säga att hans lojalitet mot Jehova medförde lycka för honom? Vi låter Guds ord svara åt oss: ”För den glädje som var honom [Jesus] förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida.” (Hebr. 12:2, NW) Ja, Jesus var villig att lida den vanhedrande död han fick möta därför att han bevarade sin ostrafflighet och hade en glädjerik belöning som väntade på honom. I Filipperna 2:5—11 (NW) får vi veta mera om detta: ”Bevara denna sinnesinställning i er, som också fanns hos Kristus Jesus, vilken, fastän han var till i Guds gestalt, inte alls tänkte på att sätta sig i besittning av något, nämligen att han skulle bli jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle. Just av den orsaken upphöjde också Gud honom till en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skulle böjas, deras som är i himmelen och på jorden och under marken, och varje tunga öppet skulle bekänna att Jesus Kristus är Herre, till Guds, Faderns, ära.”
3. Vad har många människor i denna tid likaså gjort?
3 Nu på 1900-talet finns det överallt i världen många människor som bevarar sin ostrafflighet, människor som genom sitt handlingssätt också i små angelägenheter dag efter dag visar sin ärlighet och sin önskan att vara rättrådiga i Jehovas ögon. Det är naturligtvis också många som har ställts inför stora stridsfrågor och på så sätt bevisat sin ostrafflighet.
Människor i vår tid som bevarat sin ostrafflighet
4. a) Vilket handlingssätt följde en sextonåring i sina ansträngningar att bevara ostraffligheten? b) Vad gjorde hans lärare till sist?
4 I ett land där kyrkan och staten samverkar fick en kristen pojke som var omkring sexton år gammal veta att han skulle bli relegerad från skolan, om han inte gjorde korstecknet och gick i mässan. Han skulle inom kort ta sin examen, men han skulle inte få några betyg alls, om han inte rättade sig efter detta krav. Läraren uppmanade honom att bara utföra rörelserna utan att tro på det han gjorde, men pojken stod fast. Läraren beundrade pojkens tro så mycket att han ordnade det så att han fick stå längst bak i rummet när man höll bön, så att ingen skulle se att han inte gjorde korstecknet. (Läraren var rädd att han skulle få svårigheter och mista sitt arbete, om han öppet medgav att pojken fick slippa denna religiösa sedvänja.) Läraren tilldelade honom också uppgifter under mässan, så att han skulle ha en förklaring till att han var upptagen och inte var med vid gudstjänsterna. Kan vi då inte säga att pojkens handlingssätt i fråga om att bevara ostraffligheten blev belönat?
5. Varför fick en pojke lida fysisk misshandel i skolan?
5 Det finns de som blivit fysiskt misshandlade, då de lytt Guds ords råd. På en ö i Stilla havet vägrade två ungdomar att ta del i en patriotisk ceremoni som inbegrep en avgudisk handling. Läraren, som inte uppskattade den religionsfrihet som rådde i landet, gick så långt att han bröt handen på en av ungdomarna. Saken dryftades med läraren och togs upp med hans överordnade, och läraren blev eftertryckligt tillrättavisad. Sedan den tiden har läraren varit i högsta grad samarbetsvillig. Det är sant att en av ungdomarna fick lida en hel del, men han förblev trogen, och då han gjorde det bevisade han att han verkligen är lojal mot Jehova.
6. a) Varför drogs frågan om blodtransfusioner fram inför en trettonårig flicka? b) Hur bevarade hon och hennes mor ostraffligheten i förhållande till Jehovas lagar?
6 Ett annat fall som visar hur ostraffligheten bevarades förekom för några år sedan, då det upptäcktes att en trettonårig flicka i Berlin hade leukemi. Läkaren förklarade att blodtransfusioner skulle göra det lindrigare för flickan och fördröja sjukdomens framåtskridande. Modern, som är en gudfruktig kristen, visste vad bibeln säger om att inte äta blod. (1 Mos. 9:4; Apg. 15:28, 29) Därför vägrade hon att tillåta blodtransfusioner. Flickan vägrade också att tillåta detta, i det hon sade: ”Jag vill hellre dö trogen mot Jehova än bryta mot hans befallning bara för att få leva litet längre.” (Matt. 10:39) Den här flickan dog, men hon lämnade efter sig ett brev som hon ville att hennes mor skulle läsa. Brevet var riktat till alla som flickan kände, och det uppmanade dem att inte kritisera hennes mor för att hon inte tillät transfusionerna. Hon sade: ”Det är lika mycket min egen orubbliga inställning att vara sannfärdig och trogen mot Guds ord i stället för att vara en lagbrytare. ... Om den store Livgivaren anser mig värdig, så kommer han i sin godhet att låta mig få uppstå som en människa av kött och blod på en renad, paradisisk jord, där det råder lycka och glädje. Därför, förstår ni, var det inte svårt för mig att jag skulle dö. Kan ni förstå det?”
7. a) Tro på vad kan sätta en i stånd att möta döden? b) Hur får människor sådan tro?
7 Men varför var det inte svårt för henne att dö? På grund av att hon hade tro i likhet med forntidens Abraham, som ”räknade med att Gud var i stånd till att uppväcka honom [hans son Isak] till och med från de döda”. (Hebr. 11:19, NW) Ja, hon hade hel och full tro på Guds utlovade nya tingens ordning och på en uppståndelse för dem som blivit återlösta genom Guds Sons offer. (Joh. 5:28) Men på vilket sätt kunde en som var så ung få en sådan tro som kunde hjälpa henne att bevara ostraffligheten också inför döden? Det var genom studium av Guds ord, bibeln. En annan ung kvinna, som är ett Jehovas vittne och nu använder hela sin tid som förkunnare, gav följande kommentar, då hon hörde råd till föräldrar om fostran och övning av deras barn: ”Jag kände mig glad ända in i mitt innersta över att min mor hade gjort sig besvär med att hålla ett familjestudium. Jag önskar verkligen att jag kunde skaka om några av de här barnen som inte bryr sig om sina föräldrar och deras råd.”
8. a) Varför är neutraliteten inbegripen när det gäller att bevara ostraffligheten? b) Hur blev en mor och hennes son satta på prov i stridsfrågan om neutraliteten? Vad blev resultatet?
8 I Johannes 18:36 citeras Jesu ord: ”Mitt rike är icke av denna världen.” Vårt bevarande av ostraffligheten inbegriper att vi är lojala mot detta rike och håller fast vid strikt neutralitet i förhållande till denna onda tingens ordnings angelägenheter. I ett land som omfattar en ö fick ett Jehovas vittne veta att man hade hotat att utestänga hennes son från skolan på grund av att han för sitt samvetes skull vägrade att ta del i militära övningar. Därför vädjade hon till skolans styresmän för sin sons skull. En av styresmännen föreslog att hon skulle säga att hennes son av fysiska orsaker var ur stånd att ta del i de militära övningarna för att han på så sätt skulle bli fritagen, men modern, som kände Guds syn på lögn, talade om för dem att detta inte var sant. (Upp. 21:8) Därpå föreslog de att pojken bara skulle bära uniform och inte göra någonting annat än hålla upprop och dela ut trägevären. Återigen förklarade modern att detta skulle visa att hennes son var med i övningarna. Styresmännen blev förargade och sände i vredesmod bort modern och sade att hennes religion var orimligt sträng. Hon gick stillsamt därifrån, men innan hon hunnit gå långt blev hon snabbt kallad tillbaka av styresmännen. De bad om ursäkt för vad de tidigare hade sagt och talade om för henne att de i själva verket beundrade hennes fasta religiösa övertygelse. Hon var verkligen tacksam mot Jehova, när de talade om för henne att hennes son skulle få arbete att göra på rektorsexpeditionen medan de övriga deltog i militärövningarna! Helt visst blev hon och hennes son belönade för sina ansträngningar att bevara sin ostrafflighet när det gällde stridsfrågan om den kristna neutraliteten.
9. Varför gjorde en skådespelerska och hennes man förändringar i sina liv, och vad blev resultatet av detta?
9 Till och med personer som nyligen anslutit sig till den sanna religionen och den rena tillbedjan av Jehova har tillfälle att visa sin lojalitet mot Gud och sin ostrafflighet. Människor i alla levnadsställningar kommer till exakt kunskap om sanningen. I Mellersta Östern började en kvinna som var skådespelerska studera bibeln, och hon tog villigt emot sanningen. Hon insåg snart att hon behövde undvika roller i televisionen och på scenen som innebar överträdelse av kristna principer. (1 Petr. 4:3, 4) Hennes man, som också var skådespelare, hade ännu större svårighet att göra förändringar i sitt liv, eftersom hans bekanta i världen hindrade honom att göra framsteg. Genom uppmuntran från Jehovas vittnen och en viss självprövning kunde han snart inta en ståndpunkt som var välbehaglig för Gud. Därpå började han inbjuda alla sina vänner och grannar att studera bibeln. De frågade vad som hade fått honom att ändra sig, och han svarade: ”Ni skall känna sanningen, och sanningen skall försätta er i frihet.” (Joh. 8:32, NW) Genom att dessa båda makar lojalt strävade efter att forma sina liv efter Jehovas ord och dess principer hade de det glädjerika resultatet att se denna förändring hos sig själva och dessutom vara i stånd att effektivt dela med sig åt andra av sin nyfunna religion.
10. Hur bemötte en nyintresserad person motstånd från familjen? Hur blev hon belönad?
10 Bevarandet av ostraffligheten medför ofta motstånd från släktingar som inte uppskattar den sanna religionen, men förutsade inte Jesus att ”en man skall få sitt eget husfolk till fiender”? (Matt. 10:36, Hd) En kvinna i södra delen av Afrika började studera bibeln och slutade omedelbart att gå i sin kyrka, eftersom den förkunnade falska läror. Hennes make och hennes mor motstod henne häftigt, men den som studerade bibeln med henne framhöll Matteus 10:37, där Jesus sade: ”Den som hyser större tillgivenhet för fader eller moder än för mig är mig inte värdig.” (NW) Genom detta uppmuntrades hon att fortsätta studiet, och hon blev också tröstad med kunskapen att de som blir hatade på grund av de goda nyheterna om Guds rike i själva verket är välsignade. (Matt. 5:10, 11) Hon blev ännu mera besluten att tillämpa det som hon lärde sig genom sina studier. Hennes orubblighet medförde emellertid resultat, eftersom hon senare till sin förvåning fann att hennes mor också avgav ett vittnesbörd om de goda nyheterna för sina vänner och till och med beklagade att hon tidigare hade slösat bort sin tid. Modern började sedan uppmuntra sin dotter att inte ge upp. Helt visst har den unga kvinnans handlingssätt för att bevara ostraffligheten blivit rikt välsignat, eftersom hon och hennes mor, som en gång var motståndare, nu arbetar tillsammans i tjänsten för Jehova.
11. Vilka frestelser lades fram inför en broder för att han skulle bryta mot bibelns bud mot stöld? Vad blev resultatet till sist?
11 Bevarandet av ostraffligheten inbegriper också att leva i överensstämmelse med den tanke som kommer till uttryck i Efesierna 4:28: ”Den som har stulit, han stjäle icke mer.” I denna tid med stora ekonomiska svårigheter ställs de som har ansvariga ställningar i sitt förvärvsarbete inför många frestelser och påtryckningar. Studium av bibelns principer hjälper en att bevara sin jämvikt och ärlighet. En person som arbetade som bankkassör i ett fattigt land i Asien började studera tillsammans med Jehovas vittnen. Andra anställda brukade ofta försöka muta honom för att han skulle förfalska checker eller tvinga honom att göra det för att de skulle få pengar för egen del. Dessa oärliga personer gick så långt att de skaffade och erbjöd honom ett helt möblemang och en ny bil i en ansträngning att bryta ned hans motstånd och få honom att förena sig med dem. Stärkt genom bibelns sanning bevarade han ostraffligheten och avvisade alla sådana gåvor. Kort efter det att han blivit döpt försökte bankens direktör få ut stora penningsummor genom honom utan att lämna tillbörliga kvitton. Också detta vägrade brodern att göra, eftersom det var emot bankens bestämmelser och i strid med Skriftens principer. Bankens ledning företog en inspektion i banken. Bankdirektören blev avskedad, men brodern har fortfarande kvar sitt arbete på grund av ledningens respekt för hans ärlighet. Han kunde ha gett efter för direktörens önskningar och tänkt att han måste fortsätta att arbeta med honom och att han skulle bli smädad om han inte samarbetade med honom, men han valde att fullfölja ett handlingssätt i lojalitet mot Jehova, och till slut blev han rikt belönad.
12. Vilka ansträngningar gjorde en person som studerade bibeln för att bli kvalificerad för tjänsten?
12 Bibeln beskriver det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, och säger då: ”Gå ut från henne, mitt folk, så att ni icke blir medskyldiga till hennes synder och träffas av de plågor som drabbar henne.” (Upp. 18:4, Hd) Bevarandet av ostraffligheten inbegriper också att följa detta råd. I ett land i Västafrika studerade en man bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och inom några månader gav han uttryck åt önskan att ta del i tjänsten på fältet. Det framhölls att han var alltför nära förbunden med en del av det stora Babylon och att han först måste göra tillrättalägganden i sitt förvärvsarbete. På grund av ett fysiskt handikapp var det mycket svårt för honom att finna en annan lämplig anställning. Eftersom han visste att Jehova välsignar var och en som gör det som är rätt, flyttade han mer än sex hundra kilometer för att börja ett nytt arbete. Tänk dig hans glädje då han fann att han delade kontor med ett av Jehovas vittnen. Han började omedelbart vara med i tjänsten på fältet, tog del i skolan i teokratisk ämbetsutövning och gjorde anordningar för att bli döpt till symbol av sitt överlämnande åt Jehova.
13. a) Vilken inställning till predikoverket ger belöningar? b) Vad gjorde en ung dam för att hjälpa sin familj att lära känna sanningen, och var det värt ansträngningen?
13 Vår lojalitet mot Jehova och vårt bevarande av vår ostrafflighet inför honom visar vi också genom att vi delar med oss åt andra av de goda nyheterna från Guds ord, bibeln. När vi känner sanningen, bör vi ha samma känsla som Jeremia hade, då han sade: ”Då blev det i mitt hjärta, såsom brunne där en eld, instängd i mitt innersta; jag mödade mig med att uthärda den, men jag kunde det icke.” (Jer. 20:9) Denna rätta inställning till uppgiften att tala om Jehovas uppsåt medför också glädjerika belöningar. En ung dam besökte släktingar i ett annat land och fann att en av dem studerade tillsammans med Jehovas vittnen. Hon var med vid studierna och gjorde snabba framsteg. Inom några månader blev hon ett överlämnat vittne för Jehova. Hon skrev till sin familj om de sanningar som hon hade lärt sig från bibeln, men de gav inget gynnsamt gensvar på hennes brev, och därför beslöt hon att återvända hem för att tala med dem personligen och låta dem se vilken förändring sanningen hade åstadkommit i hennes liv. Men förhållandena utvecklade sig inte på det sättet, och hennes familj motstod till och med att hon var närvarande vid Jehovas vittnens möten. Några av männen i församlingen planerade att göra ett vänskapligt besök hos hennes familj, och de kunde förmå familjen att göra åtminstone ett besök i Rikets sal för att se vad som pågick där. Vid mötet tog de så djupt intryck av den kärlek, vänlighet och glädje som visades av bröderna att de inte längre var motståndare till att den unga damen var närvarande vid mötena och tog del i tjänsten på fältet. Med tiden blev hennes yngre syster intresserad av sanningen, och hon är nu en överlämnad tjänare åt Gud. Fortsatta ansträngningar har resulterat i att hennes mor och gifta syster också studerar sanningen och i sin tur delar med sig av den åt andra. Nu är de lyckligt förenade i Jehovas tjänst, och det beror helt och hållet på att den som lärde känna sanningen höll fast vid ett handlingssätt i trohet och beslutsamt delade med sig av sanningen åt andra i sin familj.
Glädje nu och i framtiden
14. a) Hur får vi nu glädje genom att bevara ostraffligheten? b) Förklara Ordspråksboken 27:11 i förbindelse med att vi känner glädje.
14 Kan vi inte, på grundval av det förut sagda, säga att bevarandet av ostraffligheten nu medför glädjerika resultat redan i denna tid? Det är sant att man kan känna glädje av att kunna hjälpa andra att se att vi har den sanna religionen eller av att få lovord eller kanske befordran på grund av att en överordnad på vårt arbete har sett vårt förträffliga handlingssätt. Men en ännu mer framträdande orsak till att vi kan känna glädje omtalas i Ordspråksboken 27:11. Låt oss tillsammans läsa och analysera denna vers: ”Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.” Jehova uppmanar oss att vara visa. Hur kan vi vara visa? Hur kan vi ge bevis på vishet? Genom att inhämta kunskap från bibeln och sedan genom att tillämpa denna kunskap i våra liv. Eller med andra ord: Genom att bevara ostraffligheten i fråga om bibelns principer. Vad kan det åstadkomma, om vi är visa i detta avseende? Det gläder Guds hjärta. Varför det? Därför att vi kan tjäna som ett svar till den som smädar Gud, dvs. Satan, djävulen. Ja, Jehova kan peka på människor som bevarar ostraffligheten som bevis för att Satans utmaning att han skulle kunna vända alla människor bort från Gud är utan grund, någonting som Jehova ju gjorde i Jobs fall. (Job 1:8) När du stannar upp och tänker på det, finner du då inte att detta är ett framträdande skäl för oss att vara glada: Kunskapen att vi genom vårt handlingssätt, genom att vi gör det som är rätt, särskilt under prövning eller provsättning, gläder Jehova? Och kunskap om detta kommer att hjälpa oss att fortsätta i detta rätta handlingssätt, eftersom ”Jehovas glädje” är vårt ”starka fäste”. — Neh. 8:10, NW.
15. Varför kan vi säga att den lycka som ostraffligheten för med sig inte är kortlivad?
15 Den lycka som kommer genom lojalitet mot Jehova är emellertid inte någonting kortlivat. Denna lycka skall överleva tillintetgörelsen av den nuvarande onda tingens ordning, den tillintetgörelse som nu är nära för handen. Jesaja 65:18 återger Jehovas inbjudan: ”I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar.” Och vad är det som Jehova skapar? Jesaja 65 Vers 17 säger: ”Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå.” Den rättfärdiga nya ordning som Gud danar är någonting som vi oupphörligen kan ge uttryck åt glädje över, eftersom vi, om vi troget gör hans vilja, har hoppet att få leva under denna anordning. Vår ostrafflighet kommer att tjäna som en tillflykt för oss och skydda oss, när de ogudaktiga blir tillintetgjorda. ”På grund av sin ondska skall den ogudaktige stötas ned, men den rättfärdige skall finna tillflykt i sin ostrafflighet.” — Ords. 14:32, NW.
16. Vilken glädje ligger framför kvarlevan av den ”lilla hjorden”?
16 För dem av Jesu ”lilla hjord” som ännu finns kvar här på jorden betyder bevarandet av ostraffligheten intill döden att de får den stora belöningen att bli förenade med Kristus Jesus i himmelen för att tjäna såsom konungar och präster med honom under tusen år. (Luk. 12:32; Upp. 20:6) Paulus förklarar i Filipperna 3:13 och 14 vad han gjorde för att vara kvalificerad att få denna belöning: ”Jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig och jagar mot målet för att få den segerlön, som hålles framför oss genom Guds kallelse ovanifrån i Kristus Jesus.” Dessa smorda kristna, som fortfarande befinner sig i köttet, måste följa ett liknande handlingssätt. På grund av att de gör detta kommer de att ha många glädjerika erfarenheter nu, och vid Guds fastställda tid kommer de att få den oförlikneliga belöning som består i odödlighet tillsammans med Jesus såsom en del av Guds himmelska rikes regering. — 1 Kor. 15:53, 54.
17. Vilken glädje ligger framför dem som tillhör den ”stora skaran”?
17 Sedan Uppenbarelseboken, kapitel 7, talat om det begränsade antal som vinner segerlönen evigt liv, talas det i Upp. 7 vers 9 om en ”stor skara” från hela världen som också vinner liv. Men det liv som dessa vinner är evigt liv som människor på en paradisisk jord. För dem som fortsätter att vara i ett rent tillstånd inför Jehova genom att bevara sin ostrafflighet inför honom och som modigt erkänner att frälsning kommer från Jehova genom Jesus blir det glädjerika resultatet evigt liv, när dessa ord förverkligas: ”Och [Gud] skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” (Upp. 21:4) Ett sådant löfte är inte ”för bra för att vara sant”, som somliga säger, eftersom följande vers i bibeln säger: ”Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna.” Ja, Gud själv står som garant för dem.
18. Vilken inställning som liknar Davids kan vi ha, om vi bevarar ostraffligheten?
18 Det råder inget tvivel om det. Bevarandet av ostraffligheten medför glädjerika resultat nu och i framtiden. Om vi följer detta handlingssätt, kan vi också säga följande till Gud som David gjorde: ”Ty mig uppehåller du för min ostrafflighets skull och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen.” — Ps. 41:13.