Ta dig tid att bedja varje dag

1. Vad är det en god vana att göra innan man äter?

NÄR familjen kommer tillsammans vid måltiderna varje dag, är det en god vana att först göra en paus och ge uttryck åt uppskattning av den mat man får. Stannar du till och tackar Gud för den mat du äter? Ja, det kan vara så att maten har köpts för dina pengar eller att ni kanske har fått den genom det odlingsarbete du utfört med dina händer, eller också kan det hända att du har berett den så att den skulle kunna serveras, men när du tänker närmare efter, är det då inte i första hand vår store skapare som gjort den underbara föranstaltningen för födan, alldeles som det förklaras i Första Moseboken: ”Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda”? — 1 Mos. 1:29.

2. a) Bör vi vara alltför upptagna för att ge erkännande åt den som ger oss mat? b) Vilken förtröstan gav David och Kristus Jesus uttryck åt?

² Jehova har på ett underbart sätt gett den ofantliga och utsökta variationen i fråga om det vi kan äta, till exempel sädesslag, grönsaker, frukt och kött. Hur kan någon vara alltför upptagen för att komma ihåg den som ger någonting så viktigt som den mat vi äter och behöver för vår dagliga näring? Det krävs inte många ord för att visa den uppskattning och det erkännande som tillkommer Gud i detta hänseende. Här kan vi återigen efterlikna Kristus Jesus, som lärde oss att bedja: ”Vårt dagliga bröd giv oss i dag.” (Matt. 6:11) När han genom ett underverk gav tusentals människor mat, uttalade han en välsignelse. (Matt. 14:14—21) Vi kan ha tro på att Jehova inte kommer att låta sitt folk gå hungrande. David hade denna förtröstan, när han skrev: ”Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.” — Ps. 37:25; Matt. 6:31—33.

3. a) Vad är en viktig del av vår gudsdyrkan? b) Varför bör vi komma i tid till inledningen av våra möten?

³ Bön i församlingen är en viktig del av vår gudsdyrkan. Man visar tillbörlig respekt genom att komma till de möten, som anordnas för församlingen, i så god tid att man hinner ta plats för att kunna uppmärksamt lyssna till den inledande bönen. En överlämnad broder är utsedd att representera skaran i bön. Lyssna till vad han säger, då han ger uttryck åt sina tankar i bön till Gud. Om du är i överensstämmelse med de tankar som kommer till uttryck, då kan du av hjärtat säga ”Amen” (ett hebreiskt ord som betyder ”förvisso”). — 1 Kor. 14:16.

4. Vad gör bönen för dem som är närvarande vid ett möte?

⁴ Det är stimulerande att höra hjärtevärmande ord av lovprisning, tacksägelse till Jehova, den som hör bön, och böner om hans ande och vägledning. Det är verkligen lämpligt att vi frambär bön vid början och slutet av våra möten för bibelstudium och biblisk undervisning. Detta hjälper de närvarande att slå bort distraherande tankar, och det skänker också en anda av allvar åt anordningen. Både ung och gammal kan, när man kommer tillsammans, lyssna och lära sig att frukta och lyda Gud. (5 Mos. 31:12) Det är verkligen så att den dyrbara föranstaltningen med bön vid våra möten binder våra bröder samman i kärlek och enhet och hjälper oss att tänka på dem som inte kan vara närvarande. (Apg. 12:5) Genom att man ber tillsammans binds församlingen samman, och jämte de andra andliga välsignelser som mötena ger blir alla uppbyggda till kärlek och förträffliga gärningar. — Hebr. 10:24, 25.

Personliga böner

5, 6. a) Krävs det att man intar någon särskild kroppsställning eller följer ett bestämt mönster när man frambär bön? b) Varför är det till hjälp att böja knä?

⁵ Det är inte bara vid måltiderna och församlingens möten som vi bör tala med Gud. Varje dag kan vi finna många tillfällen att meddela oss med vår Fader i himmelen. Det är inte nödvändigt att inta någon särskild kroppsställning eller följa en bestämd förebild. Aposteln Paulus slutför en beskrivning av vår andliga vapenrustning med dessa ord: ”Medan ni med varje form av bön och åkallan vid varje tillfälle beständigt ber i anden.” — Ef. 6:18, NW.

⁶ Att böja knä när man ber hjälper en att ha den rätta sinnesinställningen. Det är ett mycket respektfullt sätt att nalkas universums suverän. (Ef. 3:14) I en del länder är det vanligt att man bugar för människor eller rentav böjer sig ner för dem. Det är verkligen tillbörligt att böja sig ner för den störste av alla som lever. Inbjudan i Psalm 95:6 lyder: ”Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN [Jehova], vår skapare.” Det är helt enkelt underbart att tänka på att det inte behövs något avtal; vid varje tillfälle och på vilken plats som helst kan man genom förbindelseleden, Kristus Jesus, till Gud frambära en kort bön eller några ord av tacksamhet. — Joh. 16:23.

7. a) Nämn två viktiga ting att begrunda när man skall tala med Gud. b) Varför är det bra att vara på en lugn plats?

⁷ Att tala med Gud är en angelägenhet för hjärtat såväl som för sinnet. Psalmisten framhöll detta, när han sade: ”Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE.” (Ps. 119:145) Det som har betydelse är inte att man intar en särskild kroppsställning eller befinner sig på en särskild plats för att bedja, utan det är vad man säger och motivet bakom orden. Säg inte samma ord om och om igen. Somliga menar att bönen är mera verkningsfull om den frambärs på sådant sätt. Men detta var inte något som Jesus rekommenderade. (Matt. 6:7) Det är inte bra att lära sig ord utantill i detta syfte. I uppriktig bön är det uppfattningarna och tankarna som betyder mest. Tillbedjan måste komma från hjärtat, inte bara från läpparna. (Matt. 15:8) Det är gagneligt och hjälper en att koncentrera sig, om man söker upp en lugn plats där man kan tala med Gud. — Se Matteus 6:6; Markus 1:35; Lukas 9:18.

8. Varför bör man bekänna synder? På vilken grundval skall man göra detta?

⁸ Du frambär säkert böner som gäller dina viktigaste behov och även andra angelägenheter, men bekänner du dina synder på det skriftenliga sättet? Med Jehovas kärleksfulla godhet och barmhärtighet som grundval kan vi nu vädja om förlåtelse för våra synder förmedelst Kristi offer. (4 Mos. 14:17—19) Det finns en enda medlare, Kristus Jesus, den förordnade väg på vilken vi kan nalkas Gud. (1 Joh. 1:9; 1 Tim. 2:5) Om vi önskar förlåtelse, då måste vi i vår tur naturligtvis vara förlåtande, alldeles som det visas i Lukas 11:4. Det är bra att du kommer ihåg detta: Hur mycket du än förlåter andra, så kommer det ändå aldrig att kunna jämföras med det som Gud har förlåtit dig.

9. a) Vilket fullföljande är nödvändigt för att barmhärtighet skall visas? b) Beskriv en kärleksfull föranstaltning till hjälp.

⁹ En uppriktig bekännelse av synder och missgärning hjälper en att gå framåt med ett bättre samvete. (Ps. 32:5) Men du bör inte bekänna dina synder på kvällen och be att bli förlåten, om du nästa dag underlåter att uppbjuda den tillbörliga ansträngningen för att övervinna den särskilda svagheten. Ordspråket förklarar visligen: ”Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.” (Ords. 28:13) Ibland är det också nödvändigt att begära hjälp från de äldre männen i församlingen, i det man utber sig att de ber för en, alldeles som det visas i Jakob 5:14—16. Denna kärleksfulla anordning är ytterligare en förträfflig föranstaltning för vår andliga hälsa.

10. Vilket gagn har man av att göra bönen till en vana?

¹⁰ När man kommer till exakt kunskap om bibeln, kommer man att grundlägga nya vanor allteftersom man ikläder sig den nya personligheten. (Kol. 3:9, 10) En av dessa vanor bör vara att man ber regelbundet. Det är bra att du öppnar ditt hjärta och att du, där så är lämpligt, höjer rösten inför Jehova och talar till honom. Det krävs inte något överflöd av ord. När du börjar dagen, önskar du säkert uträtta mycket, och då bör du låta honom veta detta. Om du blir utmattad under dagen och behöver ytterligare kraft, då bör du be om det. Vid slutet av en resultatrik dag känner du en viss tillfredsställelse; tala då om hur mycket du uppskattar det. Hela dagen bör du hålla kontakten och tala om vad du bär på. Gör det till en vana att anförtro dig åt din himmelske Fader; då kommer bönen steg för steg att bli en del av ditt liv. Du kommer att helt och fullt åtnjuta detta privilegium. ”Var vaksamma med tanke på böner.” ”Bed oavlåtligen.” Grundlägg den goda vanan att tala med Gud. — 1 Petr. 4:7; 1 Tess. 5:17; NW.

11. Vad är åkallan, och när är det nödvändigt med sådan?

¹¹ Bibeln talar om åkallan tillsammans med bön, och åkallan är då en intensivare form av ödmjuk bönfallan inför Gud. (Fil. 4:6) Kristus Jesus bad för Petrus så att hans tro inte skulle bli om intet. (Luk. 22:32) Jehova stod redo att hjälpa sin egen Son i nödens stund. (Hebr. 5:7) Det förekommer stunder då man behöver hjälp — när ens fysiska kraft tar slut, när ens mentala krafter är uttömda och när allvarliga problem behöver lösas. Då är det tid för en att förlita sig på sin Gud för att få hjälp, vägledning, vishet och kraft. Det är trösterikt att veta att ”Jehovas ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är vända till deras rop om hjälp”. — Ps. 34:16, NW.

12. Vad har Jehova gett oss till hjälp i vår krigföring?

¹² Med tanke på att våra fiender är mäktigare än vi, är det inte möjligt att stå ensam, utan hjälp utifrån. Vi har den livsviktiga andliga vapenrustningen från Gud, som beskrivs i Efesierna 6:11—17, tillsammans med bön och åkallan (Ef. 6 v. 18), som gör det möjligt för oss att stå fasta mot djävulen och demonerna. Genom flitigt studium, bön, meditation och regelbunden samvaro med våra kristna bröder och en önskan att dela med oss åt andra av de goda nyheterna kan vi vara vid god hälsa i fråga om tro, starka och beslutna att förbli i sanningen. När vi varje dag kommer nära vår himmelske beskyddare, blir vi påminda om att vara vaksamma, så att vår krigföring är av det rätta slaget. — 1 Tim. 6:12.

13. Vilken underbar befrielse kan man få från de dagliga bördorna?

¹³ Om du tar dig tid och inte är alltför upptagen för att bedja, kan du få mycken tröst, i det du vet att Jehova hjälper oss på många sätt med våra problem och de ting som har en benägenhet att tynga ner oss. Vi uppmanas att kasta våra bördor och bekymmer på honom, ty han försäkrar oss att han har omsorg om oss. (Ps. 55:23; 1 Petr. 5:7) Sedan vi har bett om en angelägenhet, gör vi väl i att ha tro på att Gud kommer att ta sig an den, förutsatt att vi arbetar i överensstämmelse med vad vi har begärt av honom. Vi uppmanas att inte bekymra oss över något. (Fil. 4:6) Varför skulle du då inte befria ditt sinne från det som kan plåga dig? Genom bön och åkallan jämte tacksägelse bör du låta det som du begär bli kunnigt inför Gud.

Segrare genom bön

14. a) Hur kan vi segra i trosprov? b) Hur bör vi betrakta den tid vi använder till att tala med Gud?

¹⁴ Vi har nått en tid då vi står öga mot öga med den största krisen i världshistorien. Det förekommer trosprov nu, och fler ligger framför oss. Det är förståndigt att vi ständigt ger akt på oss själva och på vår undervisning. (1 Tim. 4:16) Nu är det inte tid att ta risker. Det är inte bara det att vi måste vara med i tävlingsloppet, utan vi måste också rätta oss efter föreskrifterna som gäller för livet. En av föreskrifterna kräver att vi skall vara ”vaksamma med tanke på böner”. I rika länder är det lätt att bli insnärjd i kärlek till ting som man kan äga eller besitta och så finna att man sätter jordiska skatter före himmelska skatter. Det är också mycket lätt att bli besmittad av världsliga sätt och metoder. Bed Jehova om kraft att tala frimodigt om sanningen, när så är nödvändigt, och bed om kraft att vara tyst, när du skulle kunna svika ett förtroende. De dyrbaraste ögonblicken under varje dag kan vara när du nalkas Gud i bön om att han skall hjälpa dig och att han skall vaka över dina steg på hans väg. (Ps. 37:34) Bed inte bara om att kunna övervinna prövningar och frestelser utan också om att få Guds godkännande.

15. a) Varför kan vi förvänta att Gud skall lyssna till oss? b) Bör vi öppet ge uttryck åt oss själva inför honom?

¹⁵ Det förhållandet att Gud bjuder oss att bedja och att han fyller sitt ord med exempel på bönens män bör övertyga oss om att vi kan förvänta att han skall lyssna till vår åkallan. Bed om att du må vara på den sida som betyder säkerhet, Jehovas sida i den stora stridsfrågan, och om att du måtte bevara en djupt rotad glädje över den sanna vänskapen med honom och samförståndet med honom. Om du önskar åtnjuta denna välsignade nära gemenskap med Gud, då måste du vara konsekvent och leva i absolut överensstämmelse med vad du säger till honom. När du måste fatta beslut, välj då det handlingssätt som kommer att hålla ditt övade kristna samvete rent. (1 Tim. 1:5, 19) Du bör inte mena att Gud ju redan känner dina innersta tankar och att du därför inte behöver tala om någonting för honom. Du bör önska att öppet ge uttryck åt dig själv inför honom på grund av en i hjärtat känd önskan att vid alla tillfällen äga de bästa relationer med honom.

16. a) Vilken inställning bör den kristne vidmakthålla? b) Bör man tala med Gud och tjäna hans fiende?

¹⁶ Vår bön bör också gälla att vi skall kunna bevara en teokratisk inställning, så att det inte blir så att vi talar med Gud men i verkligheten tjänar hans främste fiende. En som är överlämnad och döpt för att göra Guds vilja bör inte tänka eller handla som fienden. Den bibliska regeln är att ingen kan tjäna två herrar. (Matt. 6:24) Inte heller kan vi halta mellan två åsikter, dela vår tillbedjan och tjänst mellan Jehovas organisation och Satans. (1 Kor. 7:23) Somliga kanske inte öppet motsäger sanningen eller Guds sätt att utföra saker och ting, men å andra sidan kan de vägra att handla i enlighet med det goda de lär och därigenom motstå anvisningen att gå framåt. Genom att man bevarar ett nära förhållande till Gud, i det man gör bruk av bönens andliga bro, kan man bli mera benägen att tänka på att alltid förbli lojal och trogen mot Gud.

17. a) Hur kan man bli i stånd att uträtta mer än man tror att man kan? b) Vilken styrkekälla bör vi utnyttja?

¹⁷ Dina bönevanor bör aldrig förfalla till att bli enbart rutin eller formalitet. Fortsätt att nalkas den högste Guden med fullständig tro och bed alltid i överensstämmelse med hans vilja. (1 Joh. 5:14, 15) Tro är inte en egenskap som bara skall tillskrivas människor på biblisk tid. Vi kan be om mer tro, så att vi kan uträtta mer än ”vi tror att vi kan”. När vi läser bibelns ord i Efesierna 3:20, bör vi känna oss uppmuntrade att mera regelbundet utnyttja denna osynliga reservoar av obegränsad hjälp till att utföra det som är Guds vilja för oss: ”Men honom, som enligt sin kraft — vilken verksam i oss — kan göra långt mer än i överflöd utöver allt det som vi ber eller tänker ut ...” (NW) Känn dig fri att be i fråga om fysiska behov, andliga välsignelser och rättfärdighetens triumf liksom också om att bli ett bättre och starkare vittne och om att kunna avge en god och logisk förklaring av sanningen vilket ögonblick som helst.

18. a) Bör vi glömma att bedja? b) Varför behöver vi bönen?

¹⁸ När vi har principerna för trohet och lojalitet mot Jehovas intressen inneboende i sinnet och hjärtat, kan vi förbli starka i tron och hålla ut i bön, så att vi aldrig viker av från rättfärdighetens stig. (Rom. 12:12) Det bör vara otänkbart för oss att driva ut Jehova Gud ur sinnet ens för en enda dag av vårt överlämnade liv. Tänk för ett ögonblick på den glädje, styrka, tillit och jämvikt som folket för Jehovas namn har på grund av att de vet hur de skall nå sin Fader i himmelen genom bön. (Joh. 16:24) Vi behöver ofta tänka på det dyrbara privilegium vi har i bönen, så att vi kommer att vara bildligt talat fastnaglade vid våra anvisade platser i Jehovas ständigt växande organisation. Vi önskar att alltid vara redo att ta emot allt det som kärleksfullt ges oss för att vi skall bevara vår helhjärtade hängivenhet för den som hör bön.

19. Vilken ursäkt kan man ofta höra i tjänsten på fältet, och kan vi med rätta använda en sådan ursäkt för att inte bedja?

¹⁹ När vi förkunnar budskapet om Riket för andra, får vi ofta höra: ”Jag är alltför upptagen.” Det är svårt att förstå varför människor är alltför upptagna för att lyssna till ett bibliskt budskap. Men kan vi å andra sidan i vårt eget handlingssätt finna att vi i själva verket säger att vi är alltför upptagna för att tala med Gud eller lyssna till hans ord genom ett regelbundet studium av det? Var försiktig, så att du inte blir indragen i en strömvirvel av verksamhet som oförmärkt kommer att döva din uppskattning av att kunna tala med Gud. Du bör med andra ord aldrig låta det bli så att denna andliga bro till sann förståelse av och vänskap med Jehova Gud störtar samman.

20. Vilken inbjudan bör vi godta varje dag?

²⁰ Må vi alltid vara lyckliga över den gudomliga inbjudan att bedja: ”HERREN är nära alla dem som åkalla honom, alla dem som åkalla honom uppriktigt.” (Ps. 145:18) Var förvissad om att Jehova genom bönens underverk är i stånd att lyssna till dig. Att tala med honom är verkligen ett mycket heligt och högt värderat privilegium. Om du uppskattar detta, då kommer du att bedja. Ta dig tid att göra det varje dag.

”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden. Ge oss i dag vårt bröd för denna dag; och förlåt oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som är oss skyldiga. Och för oss inte i frestelse, utan befria oss från den onde.” — Matt. 6:9—13, NW.