”Villighet att tro” är vishet — när?
DET har hävdats att ”den viktigaste och minst uppmärksammade egenskapen i världen är viljan att tro. Den har betydelse varje gång vi lämnar ett brev för postbefordran eller går ombord på ett flygplan eller gör de tusen och en rutinsaker som våra dagars livsföring består av. Från pengarna vi sätter in på banken till pengarna vi lånar ... lever vi i en värld byggd på förtroende”, på villighet att tro. — The Will to Believe (Viljan att tro) av professorn och populärförfattaren Marcus Bach.
Det kan i stor utsträckning förhålla sig så i den materiella världen, men hur sant är det när det gäller andliga ting? Särskilt agnostiker och ateister visar prov på ovillighet att tro. Som filosofen William James en gång påpekade intar sådana skeptiker ståndpunkten att det är viktigare att förkasta villfarelse än att godta sanningen. Men vad blir följden? De nekar sig tillfället att lära känna de fakta som bevisar att det finns en Gud och att på så sätt få erfara alla de välsignelser som denna kunskap för med sig.
Dessa skeptikers oförståndiga handlingssätt påminner om den ståndpunkt som många människor på 1600-talet intog gentemot Harveys upptäckt att blodet cirkulerar i människokroppen. Harvey hade ingen förklaring till hur blodet kom över från artärerna till venerna, beroende på att mikroskopet ännu inte hade uppfunnits; följaktligen kunde han inte se kapillärerna. Denna kapillärernas osynlighet gav upphov åt en av de invändningar som restes mot hans teori. Av den orsaken rönte hans upptäckt ”ingen tilltro från någon av de erkända anatomerna i Europa”. I stället skrev ”högtidliga dignitärer kraftiga invändningar” mot upptäckten, får vi veta i boken The Human Body (Människokroppen).
Tre århundraden senare var Englands läkarkår återigen alltför kritisk. Denna gång gällde det Alexander Flemings upptäckt av penicillinet. Men så småningom var två forskare villiga att utan fördomar undersöka drogens möjligheter, och de lyckades rena penicillinet och befria det från skadliga främmande element. Till följd av detta fick de tre forskarna nobelpriset för sitt arbete på vad som har kallats ”den moderna medicinens största enskilda livräddare”.
En människa med öppet sinne, som är villig att undersöka vittnesbörden i fråga om Gud, blir inte agnostiker eller ateist. En av de främsta experterna på ögat, Santiago Ramón y Cajal, bekände vid ett tillfälle att den vishet han fann bevis för här, särskilt i näthinnan och linsen, ”för första gången försvagade min tro på Darwins hypotes om naturligt urval”. Det berodde på att han inte stängde igen sinnet för fakta. Han var tillgänglig för vittnesbörden om att det måste finnas någon högre makt.
Robert Millikan, som på sin tid ansågs vara den främste av Amerikas vetenskapsmän, förklarade vid ett tillfälle: ”Det finns en Gudomlighet som styr till vårt bästa, ... annars skulle vi inte ha någon känsla av eget ansvar. EN RENT MATERIALISTISK FILOSOFI FRAMSTÅR FÖR MIG SOM HÖJDEN AV DÅRSKAP. I alla tider har tänkande människor alltid sett tillräckligt för att minst sagt gripas av vördnad.” Ja, som aposteln Paulus uttryckte det nitton århundraden tidigare: ”Hans [Guds] osynliga egenskaper kan tydligt ses alltifrån världens skapelse, eftersom de kan förnimmas genom de frambragta tingen, ... så att de är utan ursäkt” för att de vägrar att tro på Guds existens. — Rom. 1:20, NW.
Viljan att tro på en högre, osynlig makt kan sägas vara en grundläggande instinkt hos människan. The World Book Encyclopedia säger således att ”det aldrig har funnits ett folk som inte haft någon form av religion”. Och som professor Nigg framhöll: ”Längtan efter Gud är outplånligt rotad hos människan, var hon än befinner sig och vilken tidsålder hon än tillhör.” Detta är särskilt uppenbart när människor ställs inför stor fara eller död, varför det har sagts: ”Det finns inga ateister i rävlyorna”, dvs. på slagfältet.
På grund av att villigheten att tro är en grundläggande instinkt och ett behov, har det mäktiga kommunistiska Ryssland blivit tvunget att befatta sig med den organiserade religion som utövas i kristenheten (hur nesligt det än kan vara). Rysslands ungdomar finner en rent materialistisk livsåskådning vara otillfredsställande. De mera allvarligt sinnade bland dem sörjer över meningslösheten i sitt liv och ropar efter något som de kan tro på. Amerikanska ungdomar förråder samma behov av att tro på något.
Viljan att tro på något är emellertid vishet endast när tron grundas på fakta och förnuftsskäl, som också framhölls i citatet av vetenskapsmannen Millikan. Det räcker inte med att tro på existensen av en högre makt. För att villigheten att tro skall vara vishet måste man gå längre och vara villig att undersöka det som gör anspråk på att besvara sådana frågor som: Vad kräver det högsta väsendet av oss? Varifrån har vi kommit? Vilken är vår bestämmelse? Varför lider vi och dör?
I detta avseende finns det större skäl att undersöka bibeln än någon annan bok. Det är den äldsta och den mest översatta av alla böcker — helt eller delvis översatt till 1.471 språk — vilket är vad vi kan förvänta när det gäller en gudomlig uppenbarelse.
Den har vidare inspirerat en lojalitet som ingen annan bok någonsin har gjort. Människor har ägnat sitt liv åt att översätta den, ja, de har till och med offrat sitt liv för detta ändamål. Den har skänkt hopp och glädje åt modfällda och sörjande och har hjälpt oräkneliga människor att leva ett bättre liv.
En amerikansk president som levde för mer än ett århundrade sedan lär ha sagt följande till en skeptisk vän: ”Läs denna bok [bibeln] för vad du av förnuftsskäl kan godta, och tro sedan återstoden, så kommer du att leva och dö som en bättre människa.” Syftet med de publikationer som sprids av Jehovas kristna vittnen är att hjälpa dig att bättre förstå och få större gagn av denna bok. Genom att läsa denna tidskrift visar du din villighet att tro — med tillräckliga förnuftsskäl och bevis som grundval.