”Mina får lyssna till min röst”

I VÅRA dagar gör många religioner anspråk på att vara kristna. Detta skulle skenbart göra det svårt att identifiera den religion som verkligen representerar Jesu Kristi läror. Men är det verkligen möjligt? Ja, Jesus sade nämligen: ”Mina får lyssna till min röst.” (Joh. 10:27) Hans röst kan identifieras trots modern religiös förvirring. Detta illustreras bra genom Jehovas kristna vittnens erfarenheter.

● I Tyskland studerade en ung man och hans familj bibeln helt på egen hand. Vad de lärde genom detta enskilda studium drev dem att bevara en neutral ställning i politiska frågor och att låta bli att våldföra sig på blodets helgd. Längre fram såg den unge mannen ett av Jehovas vittnen medan hon erbjöd Vakttornet och Vakna! till folk på gatan. Han gick fram till henne och bad att det skulle göras ett besök i hans hem. Hon lovade att göra det men gjorde inte upp om någon bestämd tid för besöket. Ännu följande lördag hade ingen besökt honom. Då gick den unge mannen fram till ett annat vittne på gatan och berättade för honom om sin begäran. Följande måndag besökte de två vittnena den unge mannens hem. Men han var borta på arbete. De lämnade då hans fru en inbjudan till ett offentligt föredrag i Rikets sal.

Den unge mannen kom till föredraget och stannade kvar på mötet som följde, ett bibelstudium med ledning av Vakttornet. Under studiets gång gav han till och med kommentarer. På måndagen, då vittnena besökte honom, fann de honom försedd med två sidor fyllda med frågor som han önskade få besvarade. Till följande söndags möte studerade denne unge man grundligt artikeln i Vakttornet för att då vara väl förberedd, slog upp alla bibelställen som det hänvisats till och gjorde anteckningar i tidskriftens marginaler.

Omkring två månader senare var han, tillsammans med hela sin familj, närvarande vid en av Jehovas vittnens kretssammankomster. Lycklig över att ha funnit sanningen tog han del i predikoverket för första gången.

● En lärare i ett land bakom järnridån tillät, fastän hon personligen inte intresserade sig för bibeln, sin tolvåriga dotter att studera bibeln med ett av Jehovas vittnen. Längre fram bröt modern armen och blev sjukskriven. Den extra tid som hon då fick till förfogande gjorde henne uttråkad, och hon började därför läsa boken Sanningen som leder till evigt liv, en av de publikationer som lämnats kvar av vittnet. Hon blev så hänförd av dess innehåll att hon inte kunde sluta förrän hon läst igenom hela boken. Nästa gång vittnet kom för att studera med dottern berättade läraren för henne att boken övertygande hade klargjort många saker för henne. Hon gav gensvar på vittnets inbjudan att vara med på ett möte. Nästkommande söndag var hon också med på mötena, och efteråt sade hon: ”Jag är tacksam att jag bröt armen, därför att det gav mig tid att läsa boken och finna vägen till livet.”

● Ett gift par i Tchad blev anvisat att göra bibelns budskap känt i ett område där ingen av Jehovas vittnen någonsin hade predikat från dörr till dörr. Fastän folket varnats av prästerskapet på orten mot att lyssna på detta par, hade de fått sitt intresse väckt och visade att de längtade efter sanningen. Det manliga vittnet berättar: ”När vi stiger upp på morgonen, finner vi människor som redan väntar på oss vid dörren. De hoppas få höra någonting från bibeln. Då vi går ut och då vi återvänder finner vi alltid människor som väntar på oss. Vi håller ofta på att tala med dem till klockan elva på kvällen. Sällan hinner vi med vårt middagsmål. Ofta blir också kvällsmålet bortglömt på grund av att vi bara inte har tid att äta. Folk kommer från femton och tjugo kilometers avstånd, och vi kan helt enkelt inte göra dem besvikna.”

● I samma land skaffade sig en man boken Sanningen som leder till evigt liv av ett av Jehovas vittnen. Senare sändes han på ett officiellt uppdrag till en by som låg arton kilometer bort. Han berättade för folket att han hade talat med Jehovas vittnen i staden. Han blev genast omringad av en grupp intresserade personer, som ville höra vad Jehovas vittnen predikade från bibeln. Eftersom mannen själv praktiskt taget inte visste något, läste han hela boken för folket, kapitel för kapitel. Fastän han bara skulle stanna en dag, blev han kvarhållen en hel vecka, och byborna insisterade på att få behålla boken. Sedan sände de bud genom honom att Jehovas vittnen skulle komma och undervisa dem, eftersom också de hade rätt att få lära om Guds nya ordning.

Jesu ”får” känner sannerligen igen hans röst och ger gensvar genom att dela med sig åt andra av de goda ting som de lär sig.