Låt hindren utgöra en utgöra en uppfordran
ETT gammalt ordstäv säger: ”Den som skriver dåligt skyller på sin penna.” Och det ligger mycken sanning i detta. Vad brukar man göra, när man inte kunnat åstadkomma det som man själv eller andra väntat sig av en? Är det inte att peka på hinder som vållat att man misslyckats, att skylla på sin penna, så att säga?
Det är sant att hinder kan ha bidragit till att man misslyckats, men var detta den enda faktorn, eller hade ens mentala inställning något att göra med det? Gav man upp alltför lätt? Blev man alltför snabbt missmodig? Uraktlät man att försöka kraftigt nog? Fattades det rådighet? Det kan ha varit så. Det är inte otänkbart.
Hur stora kan dessa hinder vara och ändå övervinnas? Låt oss illustrera detta. Året 1969 inleddes på Metropolitanoperan i New York med att man uppförde operan ”Aida”. Föreställningen beskrevs som ”storslagen” och sades ha ”visat vad yrkesskicklighet betyder”. Men vad var det särskilt märkliga i föreställningen? Det var dirigenten. Två dagar tidigare hade han ramlat på isen och brutit högra armen. Han mötte denna uppfordran genom att dirigera hela operan med bara vänstra armen; den högra hade han i bandage. Övervann han hindret? Ja, det gjorde han sannerligen!
Det råder inget tvivel om att blindhet är ett allvarligt hinder, men somliga blinda människor övervinner detta handikapp. Tänk till exempel på en juris studerande som var född blind. Man skulle helt visst ha kunnat ursäkta honom om han hade slutat sina studier, eller fullbordat dem som den sämste i årskullen. Men så gjorde inte han. Av 970 studenter som tog examen var han den främste.
Och vad skall man säga om en farmare i North Carolina i USA, vars synförmåga är så svag att han knappt kan skilja mellan dag och natt? Han sköter sitt jordbruk efter midnatt, därför att det är lugnare då. Han har en gård om cirka 100 hektar och säger: ”Ljudet och mina fingertoppar är mina ögon. ... Mitt enda problem är att folk, som hjälper mig, ibland försöker utföra sådant som jag vet att jag kan göra bättre.” Han kan driva fyrtiofem kor från en betesmark till en annan, fodra dem och ge dem injektioner och till och med kastrera ungtjurar. ”Jag kan lasta slaktdjuren fortare och lättare, därför att de känner mig”, nämnde han.
Bland andra hinder som folk haft att kämpa med är bristande skolbildning, fattigdom och rasfördomar. Medan somliga blivit missmodiga på grund av dessa hinder, har andra låtit dem utgöra en uppfordran, som de tagit upp med framgång och övervunnit hindren.
Nu kanske du, som läser detta, aldrig mött sådana hinder, med den uppfordran som de kan innebära, men under de nuvarande förhållandena i världen kommer du helt säkert att råka ut för andra svårigheter. Så kan det, till exempel, vara till hinders för dig att göra ditt bästa, om det uppstår missförstånd eller blir sammanstötningar på grund av olika läggning personer emellan. Det kan vara så mellan familjemedlemmar, mellan en arbetsgivare och en anställd, eller mellan medkristna. Vad bör du göra i en sådan situation? Att tjura, ge efter för självömkan eller förtrytelse och så låta bli att göra ditt bästa? Varför inte se det hela som en uppfordran? Speja efter ett lämpligt tillfälle att ta upp ämnet och komma till samförstånd med den andra parten. Men om du inte kan klara upp situationen, så lär dig att inte bry dig om den. Utveckla en tjock hud, bildligt talat.
Eller lider du, därför att andra inte visar någon uppskattning av vad du gör? Kanhända din äkta hälft eller dina föräldrar eller dina barn inte visar någon uppskattning av vad du gör. Fastän uttryck för uppskattning är en verklig stimulans, en tillskyndan till att göra vårt bästa, så kan vi ändå göra vårt bästa utan dem. Många av profeterna i gamla tider, som till exempel Jeremia och Hesekiel, fick mycket få, om några, berömmande uttryck från sina samtida, och de var ändå framträdande bland Guds tjänare. Vi finner av aposteln Paulus’ brev att han ibland led på grund av bristande uppskattning från somligas sida, men vilket fint exempel gav han oss inte i fråga om nitälskan i den kristna förkunnartjänsten! (2 Kor. 10:10—12; 11:5, 6) Bevara din självaktning och ”yrkesstolthet”. Fortsätt också att påminna dig att liksom det förhöll sig i fråga om Guds trogna tjänare i forna dagar, så ser och uppskattar Gud också dina strävanden.
När man omfattar den sanna kristendomen innebär det i synnerhet att låta hinder utgöra en uppfordran till att övervinna dem. I Afrika förekommer sådana hinder som månggifte, sträng lojalitet mot stammen och tillbedjan av dess specielle avgud. Fastän det för de flesta afrikaner förefaller som ett oöverstigligt hinder att man måste sluta upp med dessa sedvänjor, så har likväl bokstavligen hundratusentals människor på den kontinenten betraktat dem helt enkelt som en uppfordran, har övervunnit dem och blivit kristna vittnen för Jehova. Och hur glada är de inte därför att de har gjort detta!
I andra länder inbegriper den uppfordran, som de som vill bli Jesu Kristi lärjungar måste möta, också alkoholism, narkotikaslaveri, hasardspel och olika former av sexuell omoraliskhet. Också här har många tusen övervunnit dessa hinder för att bli kristna vittnen för Jehova Gud. — 1 Kor. 6:9—11.
När man omfattat den sanna kristendomen får man fortfarande möta hinder som måste betraktas som en uppfordran. En sådan är det motstånd och den likgiltighet som man möter i den kristna förkunnartjänsten. Sådant motstånd gör tjänsten svårare, men är detta en giltig orsak för att sakta av eller ge upp? Nej, inte i betraktande av de många fina exemplen i bibeln på människor som höll ut i tjänsten för Gud, trots sådana hinder! — Hebr. 12:2, 3.
En kristen kan ha ”beslutat i sitt hjärta” att ta del i tjänsten på fältet nästa förmiddag eller att vara med vid ett möte i församlingen den kvällen. Men så blir det plötsligt dåligt väder, eller också blir man lindrigt opasslig till hälsan, och båda delarna kan förefalla att vara rimliga ursäkter för att inte genomföra sitt beslut. Men att följa minsta motståndets väg innebär att gå miste om en välsignelse. I själva verket kan man genom att övervinna det oväntade hindret försäkra sig om ökade välsignelser, om inte för annat, så därför att ju större ansträngning man gör, desto större blir tillfredsställelsen som följer med att man genomför sin avsikt.
Ja, i sanning, hindren är inte något man måste ge vika för, utan innebär en uppfordran som man skall motsvara genom att övervinna hindren.