Frågor från läsekretsen

● Är det, med tanke på vad som står skrivet i 5 Moseboken 22:5, tillbörligt för en kvinna att bära långbyxor? — USA.

Femte Moseboken 22:5 lyder: ”En kvinna skall icke bära, vad till en man hör, ej heller skall en man sätta på sig kvinnokläder; ty var och en som så gör är en styggelse för HERREN [Jehova], din Gud.” I denna text dryftas inte klädernas utformning. Tanken i förbudet är att man inte får sätta på sig sådant som är särskilt avsett för det motsatta könet.

Skillnaden mellan könen har gudomligt ursprung, och den lag som finns uttryckt i 5 Moseboken 22:5 tjänade till att bibehålla denna skillnad. När det gäller utseende och klädsel är det vanligt att en man önskar se ut som en man och att en kvinna önskar se ut som en kvinna. Om en israelit hade handlat emot sin djupa inre känsla för vad som är passande, kunde det ha lett till homosexualitet. Den lag som var uttryckt i 5 Moseboken 22:5 motverkade således också denna synd.

Vid den tid då lagen gavs bar både män och kvinnor hellånga dräkter. Men det var bestämd skillnad mellan männens klädsel och kvinnornas. I vissa delar av världen råder det i vår tid motsvarande förhållanden, då både män och kvinnor bär långbyxor. Men långbyxor för kvinnor har ett annat utseende än långbyxor för män. Följaktligen är det inte så att den princip som förklaras i 5 Moseboken 22:5 utesluter att en kvinna bär långbyxor.

Dessutom är de kristna inte under den mosaiska lagen. (Rom. 6:14) Att hålla fast vid en bokstavstrogen tillämpning av denna lag skulle därför vara i strid med den kristna läran. Om en kvinna tog på sig sin mans utslitna arbetsbyxor för att utföra ett arbete vid huset eller i jordbruket, skulle hon alltså inte handla emot det uppenbara syftet med denna lag, nämligen att förhindra förväxling av kön och sexuella missförhållanden.

Det förhållandet att de kristna inte står under den mosaiska lagen, utan vägleds av dess principer, kräver att de gör bruk av urskillning och gott omdöme och låter samvetet göra sig gällande. En kristen kvinna inser att frågan, om det skulle vara tillbörligt att hon bär långbyxor, beror på andra faktorer än hennes personliga tycke. Hon skulle inte vilja bli orsak till att andra tar anstöt och inte heller dra smälek över den kristna församlingen. Kläder som inte behöver betraktas med ogillande, om de bärs i hemmets avskildhet eller i arbetet, kan vara anstötliga, om de bärs vid kristna möten eller när man offentligt förkunnar Guds ord eller tar del i någon annan offentlig verksamhet. Uppfattningarna kan också vara skiljaktiga från trakt till trakt. Bibelns råd är att kvinnor ”skall pryda sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sinnets sundhet, ... på det sätt som anstår kvinnor vilka bekänner sig vörda Gud, nämligen genom goda gärningar”. — 1 Tim. 2:9, 10, NW.a

[Fotnoter]