Hur man håller sällskapande och uppvaktning i ära
BIBELN säger: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och äkta säng bevaras obesmittad.” (Hebr. 13:4) Är det inte rimligt att det som föregår äktenskapet — i många länder sällskapande och uppvaktning — också bör hållas i ära, försiggå på ett ärbart sätt, om det skall behaga Gud?
I somliga länder tillåts en ung man att vara tillsammans med en ung flicka bara när åtminstone en av föräldrarna eller någon annan äldre person är närvarande. I många länder i västvärlden kan emellertid sådana ungdomar ofta vara tillsammans utan något ”förkläde”. Där en sådan större grad av frihet tillåts är därför frågan: Hur kan sällskapande och uppvaktning hållas i ära? Vad kan en ung människa göra för att förvissa sig om att detta i hans eller hennes fall kommer att leda till ett verkligt lyckligt och framgångsrikt äktenskap?
Frihet medför alltid ansvar. Om detta nu är aktuellt för dig, gör du därför väl i att tänka på den förträffliga princip som finns uttryckt i Galaterna 5:13. Här talade aposteln Paulus naturligtvis om den frihet som kristendomen ger dem som omfattar den. Men principen är tillämplig på varje slag av frihet, i synnerhet om vi vill uppnå goda resultat och vinna Guds ynnest genom att utöva den. Aposteln skriver: ”I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken.” Äkta kärlek — till Gud och till ens nästa, också den som man kan ha sällskap med — kommer att hjälpa en att undvika att använda den frihet man har på ett själviskt, skadligt sätt.
Vad bör uppnås genom sällskapandet?
För att hållas i ära bör sällskapande och uppvaktning ha äktenskap som mål. Ingen bör därför börja med detta innan han är redo att ta på sig äktenskapets förpliktelser. Man kan naturligtvis inte redan från början veta om man vill gifta sig med en person eller inte. Man är förståndig om man inte alltför snabbt fäster sin uppmärksamhet vid någon bestämd person. Men detta är inte skäl att ägna sig åt ”uppvaktning” som inte är något mera än kurtis — kanhända med den ena efter den andra.a
Även om du är ”intresserad” av någon, är du förståndig om du till en tid försöker vara tillsammans med den personen enbart i sällskap med andra och ta del i olika förehavanden tillsammans med dem. Varför det? Därför att du under sådana omständigheter ofta kan få en bättre uppfattning om hurudan den personen verkligen är. Detta beror på att vi alla är benägna att vara ”oss själva” i högre grad, när vi inte har den pressen på oss att känna att någon ägnar oss särskild uppmärksamhet. Men när ett par skiljer sig från gruppen, är den naturliga benägenheten hos var och en av dem att vara sådan som den andra önskar, ja, rentav avspegla hans eller hennes sympatier och antipatier. Ibland kan detta dölja ens verkliga personlighet. När två personer bildar ett par, kan de också lätt bli känslomässigt engagerade, så att de börjar se varandra genom ”rosafärgade glasögon”. Om de gifter sig i ett sådant känslorus, får de ofta ett häftigt uppvaknande. Det är alltså mycket bättre att tänka sig för och inte förhasta sig.
I allmänhet är det mannen som tar initiativet till sällskapandet genom att visa intresse för kvinnan. Om han är ärlig och menar allvar i fråga om det, har hon rätt att tro att han åtminstone överväger äktenskap. I så fall har hon ansvaret att fråga sig själv om hon verkligen kan tänka sig att vara gift med honom. Om hon är helt säker på att hon inte vill ha honom som sin äkta man, skulle hon vara mycket grym om hon lät honom utveckla djupare intresse för henne. Somliga flickor har varit villiga att låta någon uppvakta dem bara för att ge intryck av att de var populära eller åtrådda, i hopp om att andra unga män skulle lägga märke till dem. En del unga män har gjort på liknande sätt, menat att de skulle kunna ”beta av fältet”, ha roligt och sedan dra sig undan innan det blir alltför allvarligt. Men sådant själviskt bruk av friheten kan orsaka verklig skada, allvarliga sår som det kan ta månader eller rentav år att läka. — Jämför Ordspråksboken 26:18, 19.
Det är bara om denna frihet till sällskapande används osjälviskt som den kan vara till gagn. Den kan ge möjligheter att bli bättre bekant med den person man överväger att leva tillsammans med resten av sitt liv. Beroende på hur ärliga parterna är mot varandra kan man lära känna varandras sympatier och antipatier, normer, vanor och sätt att se, ja, varandras temperament och sinnelag och hur man reagerar på problem och svårigheter. Du vill med rätta veta sådant som: Är han eller hon vänlig, frikostig och hänsynsfull mot andra? Hur är det med respekten för föräldrar och äldre personer? Kan man se goda bevis på anspråkslöshet och ödmjukhet, eller är han eller hon skrytsam och egensinnig? Lägger jag märke till självbehärskning och balans eller i stället svaghet och barnslighet, kanske surmulenhet och rentav anfall av dåligt lynne? Livet består till stor del av arbete, så hur är det med tecken på lättja, oansvarighet eller slösaktighet? Hur är det med framtidsplanerna? Önskar personen i fråga bygga upp en familj, eller har han eller hon intresse för någon särskild sysselsättning? I en artikel med rubriken ”Farosignaler vid sällskapande” framhåller skribenten: ”Vid våra undersökningar av förlovade par och lyckligt och olyckligt gifta människor fann vi att de olyckligt gifta sällan var ense om mål och värden i livet.” — Medical Aspects of Human Sexuality, november 1970, sidan 43.
Framför allt bör du vilja veta hur stor plats Guds uppsåt har i den andres intressen och planer. Ja, hur väl finner du att ni passar för varandra, nu när hela denna bild är utfylld? Om det råder allvarliga skiljaktigheter, bör du inte lura dig att mena att äktenskapet automatiskt skall lösa dem. Det kan bara bli så att motsättningarna känns ännu intensivare.
Ärbart uppförande under sällskapandet
I länder där föräldrarna tillåter ungdomar att vara tillsammans ”utan förkläde”, är det ofta så att par som har sällskap visar varandra tillgivenhet genom att hålla varandra i hand, kyssas och även omfamna varandra. Hur välbetänkt är detta? Ger bibeln oss några råd när det gäller sådant?
Bibeln lägger inte fram några uttryckliga regler i dessa angelägenheter. Föräldrar har naturligtvis rätt att undervisa sina söner och döttrar beträffande de normer enligt vilka de vill att barnen skall uppföra sig. De äldste i en församling kan inte ställa upp sådana regler, men de kan rikta de ungas uppmärksamhet på de sunda, vägledande principer som finns i Guds ord, och var och en som uppriktigt önskar följa en förståndig livskurs kommer villigt och glatt att lyssna till sådana råd. — Ords. 1:7—9; 2:6—9.
Bibeln förbjuder naturligtvis uttryckligen sådant som otukt. Men den varnar också för annat orent uppförande som kanske inte är lika allvarligt som otukt. Varje par som lyssnar till sådana varningar kommer att bespara sig mycken sorg och grämelse och kommer inte att riskera att plågas av minnen av dåligt uppförande. — Ef. 5:3—5.
Att två människor som överväger äktenskap håller varandra i hand kan vara ett rent uttryck för tillgivenhet. Det är sant att detta har en stimulerande verkan, men detta är naturligt och inte nödvändigtvis ont. Ja, enbart en blick på den som man tänker gifta sig med kan verka stimulerande och få hjärtat att slå snabbare. (Höga V. 4:9) Men vi behöver tänka på hurudan den mänskliga naturen är och komma ihåg att fysisk kontakt verkligen ökar ”dragningen” i den sexuella attraktionen. Det är också ett faktum att när enkla former av kontakt upprepas minskar i allmänhet den behagliga känsla de först gav. Detta kan leda till att man söker någonting som ger starkare stimulans. Men hur långt kan man gå utan att utsätta ett rent förhållande för fara? Somliga kan inse den möjliga faran och därför föredra att begränsa sig mycket strängt i fråga om all fysisk kontakt under den tid de har sällskap, och ingen bör ringakta deras på samvetet grundade ståndpunkt. — Jämför Romarna 14:5, 10, 22, 23.
Kyssar kan också vara ett rent uttryck för tillgivenhet mellan människor som överväger äktenskap — och det kan hända att det inte är så. Frågan är i själva verket: I vilken grad kommer passionen in i bilden? Somliga danser är rena och fria från passion; andra är det inte. Så förhåller det sig också med kyssar och även med omfamningar. Men även om sådana uttryckssätt är rena, innebär vart och ett av dem att man går över en ny linje. Om man går över de här linjerna tidigt medan man har sällskap — kanhända redan före förlovningen — kan det mycket väl göra att förhållandet urartar till ett rent tillfredsställande av passion, vilket kan leda till att man gör sig skyldig till orent uppförande, om inte rentav otukt. — Kol. 3:5, 6.
Vi bör vara ärliga mot oss själva. Om vi vet att vi inte har stark självbehärskning i fråga om detta, bör vi inte sätta vår egen eller den andra personens framtid på spel genom att ta risker. Skulle du vilja köra en bil med dåliga bromsar utför en brant och krokig nedförsbacke? Innan du ger dig in på vad det vara må bör du vara fast och besluten i sinne och hjärta. När de fysiska begären väl börjar eggas upp, är det i allmänhet mycket svårt att hejda dem. (Jak. 1:14, 15) De som låter passionen byggas upp hos sig så långt att de åstundar sexuellt umgänge — när de inte genom äktenskap har rätt till detta — utsätter sig för spänningar, missräkning och verklig plåga. Det är som att läsa en spännande bok och finna att sista kapitlet är utrivet.
De som bevarar sina relationer i sällskapandet och uppvaktningen på ett högt plan kommer att få en långt bättre start i äktenskapet än de som låter sina relationer glida ner till en låg nivå genom intimiteter som tar sig allt fler och intensivare uttryck. Hur stor respekt kan en flicka känna för någon som hon måste ”hålla ifrån sig”? Men en ung man som visar viljekraft och respektfull återhållsamhet förtjänar respekt. Samma sak gäller om en flicka. Och hon behöver i synnerhet inse att det kan ta en viss tid innan hennes känslor blir uppeggade men att det går mycket fortare hos en man. — Ords. 25:28.
Att man ofta och mer och mer ger efter för passionerade känslouttryck kan leda till ett förhastat äktenskap. I boken Adolescence and Youth (sidan 288) heter det: ”De första stadierna i ett sällskapande är ofta hopplöst romantiska. Om man ingår äktenskap vid den tiden, kan det leda till att man förväntar mer av äktenskapet än något äktenskap kan ge. En längre tids sällskapande leder vanligen till en mera förståndsmässig insikt om den andra personen, så att ett harmoniskt äktenskap kan bli resultatet.” Under en sådan längre tid av sällskapande måste parterna vara återhållsamma — annars kan sexualdriftens krafter byggas upp så tidigt att de blir en verklig fara. — Jämför 1 Korintierna 9:27.
Allvarliga tvivel och misstankar kan också skjuta upp efter giftermålet, om passionen tilläts färga bilden starkt under sällskapandet eller förlovningstiden. Parterna kan börja undra: Gifte vi oss verkligen av kärlek? Eller blev vi helt enkelt fångade i passionen? Var det ett förståndigt val? Flickan kan också bli benägen att betvivla att hennes mans kärlek är äkta — hon kan undra om han inte bara gifte sig med henne för hennes kropps skull och inte för vad hon var och är som människa.
För att skydda dig själv och din framtida lycka bör du undvika situationer som eggar upp passion. (Ps. 119:101, 104) Ensliga platser och mörker hjälper dig inte att hålla sällskapandet och uppvaktningen i ära. Sådan hjälp finns heller inte i situationer där tiden går långsamt och det inte tycks finnas någonting annat att göra än att ge sig hän åt sådana uttryck för tillgivenhet. Däremot kan man finna mycken glädje av rent slag i sådan sysselsättning som till exempel att åka skridskor eller spela tennis eller ägna sig åt liknande sporter, äta middag tillsammans på en restaurang eller besöka något museum eller någon intressant och naturskön plats. Man har då en viss känsla av avskildhet, eftersom man inte har några personliga bekanta omkring sig, men man har ändå det skydd som består i att man inte är helt och hållet isolerad från andra människor.
I stället för att bara tänka på vad du ”går miste om” genom att visa återhållsamhet bör du tänka på vad du förbereder dig för i framtiden. När du då under kommande år ser tillbaka på den tid då du hade sällskap, behöver du inte göra detta med avsmak eller ledsnad, utan du kan göra det med glädje. — Rom. 13:13, 14.
Ja, tiden av sällskapande och uppvaktning kan verkligen sätta dig på prov beträffande vad slags person du är, vad du har i hjärtat, hur samvetsgrann du är. Guds ord drar inte upp bestämda linjer för varje sida i denna angelägenhet. Men de sunda principer, visa råd och nyttiga riktlinjer som finns i Guds ord är fullt tillräckliga för att hjälpa oss att bevara jämvikten och hålla oss väl inom gränserna för vad som är rent och moraliskt nyttigt. Våra uttryck för tillgivenhet för en blivande äktenskapspartner kommer därför aldrig att verka till skada för honom eller henne, vare sig känslomässigt eller andligt. Så om du träder in i ett sådant förhållande, bör du göra allt du kan för att hålla det i ära. Du kommer alltid att vara lycklig över att du gjorde det.
[Fotnoter]
a Ytterligare upplysningar i detta ämne finns i artikeln ”Att stämma träff” i Vakttornet för 15 mars 1972, sidorna 141—143.
[Bild på sidan 260]
Om ens tid av sällskapande blir en serie uttryck för passion med mindre och mindre återhållsamhet, hur kommer då detta att påverka utsikterna till ett framgångsrikt äktenskap?
[Bild på sidan 261]
Det finns mycket som ger glädje av rent slag och som också skyddar ett par mot att vara fullständigt isolerat från andra