Inblick i nyheterna

Fred genom lagstiftning

● Detta årtionde har hört mycket om ett ”töväder” i det kalla kriget och om avspänning och pakter för att sätta stopp för kapprustningen. Hur stark är i själva verket denna strävan mot verklig fred?

Institutet för strategiska studier i London meddelar i en rapport att det framställs fler vapen, inte färre. Och vid Världskonferensen om världsfred genom lagstiftning sade en av talarna, C. S. Rhyne, att vi, fastän vi har FN, ”inte har någon fred”. Vad är orsaken? Han svarade: ”Vi har inte någon fred, mina vänner, eftersom form och struktur inte ersätter substans och innehåll. Utan viljan att vandra på vägen till fred är alla institutioner i världen till ingen nytta.”

”Världsfred genom lagstiftning” — ja, men vems lag skall det vara, och vilken regering skall upprätthålla den? De flesta nationer i vår tid har obligatorisk utbildning för krig. Ingen nation har obligatorisk utbildning för fred.

I bibeln, i Jesaja 2:2—4, är det emellertid förutsagt att många människor skall vända sig till Guds styre och regering och att Guds lag skall ”utgå” till dem. Den verkan detta har bland dem beskrivs på följande sätt: ”Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.” Medlet till att upprätthålla denna lag överallt på jorden är Guds Sons rike. De som söker fred på ett skrymtaktigt sätt och inte genom Guds lag skall ovillkorligen i en nära framtid bli avlägsnade genom detta rike. — 1 Tess. 5:3.

Egennyttan råder

● Experter i de stora metallkonsumerande nationerna ser svårigheter framför sig i form av en omåttlig prisuppgång på livsviktiga metaller.

En representant för myndigheterna försvarar omedelbar upplagring för att få en styrkeställning i förhandlingarna med de metallproducerande länderna. ”Med sådana lager”, sade han, ”behöver man inte låta dessa banditer hålla en tillbaka.” Den omedelbara orsaken till upphetsningen är att de nationer som levererar den livsviktiga aluminiummalmen planerar att upprätta en organisation som motsvarar de oljeexporterande ländernas organisation, vilken har drivit upp oljepriserna till mycket hög nivå. Det finns redan organisationer med koppar- och tennproducerande länder som medlemmar.

När man kallar producentnationerna ”banditer”, påminner det om talesättet att ”grytan skäller på kitteln för att den är svart”. Tänk på producentnationernas ställning. Arbetarna i de flesta av dem har fått dra sig fram på mycket låga löner. De kommer också ihåg hur de större nationerna ofta har exploaterat deras egna nationer.

Denna situation är bara ännu ett bevis för att denna världens ekonomiska system är genomsyrat av själviskhet. Egennyttan råder.

I själva verket är dessa nödsituationer tecken som visar att den nuvarande ordningen snart skall ersättas av Guds rike. Under dess styre, säger Guds profet, skall ”jordkretsens inbyggare [lära sig] rättfärdighet”. Vilken välkommen förändring kommer inte detta att bli! — Jes. 26:9.

Hot om hungersnöd inom kort

● Experter på jordbrukets område varnar mer och mer för kommande perioder med livsmedelsbrist i världsomfattande skala. Vilka utsikter finns det till att undgå hunger?

Många hämtar tröst i de goda skördarna på senare år i en del större länder. Men ett enda gott år är inte nog. I USA, världens ledande livsmedelsproducent, finns det inte längre några spannmålsreserver. Professor Georg Borgström säger: ”Människor är fortfarande övertygade om att något stort teknologiskt trick skall lösa problemet.” Men ”gröna revolutioner”, ”mirakelris” och ”undervete” har inte gett någon lösning.

Somliga kan försöka klara sig själva genom att lagra upp livsmedel med tanke på framtida möjligheter till hungersnöd. Hur stor trygghet ger detta? Vad händer med djupfrysta livsmedel, om den elektriska strömmen inte kommer längre? Och om förhållandena blir svåra nog, skulle då inte de som har stora förråd bli de främsta målen för människor som är galna av hunger?

Bibeln har förutsagt perioder av livsmedelsbrist som en del av tecknet för vår tid. (Matt. 24:3, 7, 21; Upp. 6:1—8) Och under den kommande ”stora vedermödan” skulle dessutom motståndare till Guds rike kunna söka att med våld försätta Guds tjänare i svälttillstånd. De sanna kristnas säkerhet kommer inte att ligga i lagrade livsmedelsförråd, utan i Guds omvårdnad. De kan förena sig med profeten i att förtröstansfullt säga: ”Även om ... själva terrasserna rentav ingen mat frambringar, ... så vill jag, för min del, ... innerligt glädja mig i min frälsnings Gud.” — Hab. 3:17, 18, NW; Upp. 7:9, 10, 14.