Ett tillfälle att få bättre kännedom om bibelns länder
MELLAN den 18 juli och 26 september förra året var det omkring 3.500 Jehovas vittnen som begagnade sig av särskilda anordningar för att resa genom bibelns länder. Mer än 800 av dessa resenärer kom från Frankrike, ett ungefär lika stort antal från de brittiska öarna, mer än 750 från Nordamerika och ytterligare flera hundra från andra länder i norra Europa.
I flera år hade många av dessa vittnen önskat att med egna ögon se de platser som är förbundna med Guds hebreiska profeter och med den förkunnartjänst som utfördes av Guds egen Son och av dennes apostlar. Under sitt uppehåll i Israel reste de från Hermons berg långt i norr ned till den väg som för in i Beer-Seba i Negeb och från Medelhavet till Döda havet.
Betydelsefulla platser
Många av de platser som utpekades för dem var antingen berg eller ruiner av forntida städer. För en tillfällig iakttagare var de kanske inte så imponerande. Men för människor som studerar bibeln är Morehöjden, berget Tabor och de platser där forntidens Samaria och Betel låg innebördsrika. På dessa platser verkställde Jehova dom över människor som motstod hans uppsåt. Som man tydligt kunde se finns platserna där fortfarande. Bibelns skildringar om dem är inte fantasier.
I den heta solen for de i grupper upp till toppen av Megiddos ruinkulle och såg spår av de befästningar som en gång funnits där. Och vilken utsikt var det inte därifrån över den nedanför liggande Esdrelonslätten! Det var tydligt att det tack vare läget nära ingången till passet genom Karmels bergskedja var lätt att från denna stad kontrollera de handelsvägar som från söder, norr och öster gick förbi där. Ja, en egyptisk farao uppges ha sagt: ”Att erövra Megiddo är att erövra ett tusen städer!” Att ha kontroll över denna stad innebar på bibelns tid att ha internationellt politiskt och militärt herravälde. Det var inte svårt för besökarna att inse varför namnet Harmageddon (som betyder ”Megiddos berg”) är förbundet med Guds kommande seger över världens politiska makter. — Upp. 16:14, 16.
Livfulla påminnelser om Jesu förkunnartjänst
I Galileen påmindes de om händelser som omisskännligen identifierar Jesus Kristus som Guds Son. Tidigt en morgon begav de sig i båt ut över Galileiska sjön. En besökare från Frankrike omtalar: ”En av de stunder som gjorde särskilt intryck på mig var när den båt vi färdades med stannade ett stycke från land och guiden läste Matteus 14:23—33.” De kunde se för sitt inre öga hur Jesus gick på vattnet där och hur han talade till en storm och förmådde den att stilla sig. Skulle någon ha kunnat göra detta med enbart mänsklig förmåga?
När de som tog del i denna tur steg i land i Kapernaum vid norra stranden, fann de inte mycket annat än ruiner. Här fanns lämningarna av en synagoga som byggdes någon tid efter det att Jesus utförde sin jordiska tjänst. I denna stad hade Jesus drivit ut demoner och botat sjukdomar av alla slag; invånarna visste att han till och med hade uppväckt döda. Ändå trodde de inte. I andlig bemärkelse hade Kapernaum blivit upphöjt till himmelen genom Jesu närvaro, undervisning och underverk, men Jesus sade: ”Ned till dödsriket måste du fara.” (Luk. 10:15) De ruiner man såg på denna resa vittnade om att hans ord hade blivit uppfyllda.
Längre mot norr besökte resenärerna Caesarea Filippi, där aposteln Petrus, som blivit fullt övertygad genom det han hade sett, erkände för Jesus: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Och där i närheten såg de Hermons berg, som av allt att döma var det ”höga berg”, där Jesus blev förklarad och där det från själva himmelen kom en röst som sade: ”Denne är min älskade Son, ... hören honom.” (Matt. 16:16; 17:1, 5) Det var inte genom att se dessa platser som besökarna blev övertygade om sannfärdigheten i dessa ting. Men en av dem sade att de som en följd av att de varit där hade blivit ”andligen rikare”.
När resenärerna begav sig från en plats till en annan, tänkte de ofta tillbaka på den tid då Jesus befann sig här. I det gamla Nasaret, som var byggt på en bergssluttning, fick de en uppfattning om den enkla miljö han växte upp i, och de påminde sig att han i synagogan här läste offentligen ur Jesajas bokrulle sitt uppdrag att ”förkunna glädjens budskap för de ödmjuka”. (Jes. 61:1; Luk. 4:16—21) De reste i luftkonditionerade bussar, men de resonerade ofta om att Jesus hade färdats till fots genom hela detta bergiga område.
Det heta, torra klimatet gav nu tydligare innebörd åt Jesu lovord över dem som gav ”allenast en bägare friskt vatten” åt hans lärjungar. (Matt. 10:42) Och i dessa omgivningar kunde man inte undgå att påminna sig att forntidens gästfrihet här inbegrep att man tvättade sina gästers fötter — ja, hur gott skulle det inte kännas! Jesus gjorde sina apostlar en sådan kärleksfull tjänst. — Joh. 13:3—5.
När de som tog del i denna tur såg en gammal kvarnsten i Kapernaum och förstod hur tung den var, kände de den fulla kraften i Jesu varning till den som på grund av att han saknade kärlek vållade att en kristen broder tog anstöt. Jesus sade: ”För honom vore det bättre, att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.” — Luk. 17:2.
Jerusalem var en höjdpunkt under resan. När bussarna norrifrån klättrade upp på Oljeberget och passagerarna plötsligt såg den muromgivna staden, kände de alla stor spänning! Det är sant att Jehovas forntida tempel inte längre finns där. Staden blev fullständigt förstörd av de romerska härarna år 70 v.t. Men då man står på Oljeberget, kan man fortfarande urskilja den forntida stadens geografiska drag.
När man ser mot väster över Kidrondalen, ser man Moria berg i norra delen av staden. Det var sannolikt dit som Abraham kom för att offra sin son Isak. Det var där som Jehovas ängel instruerade David att bygga ett altare åt Jehova, och det var på denna plats som Davids son Salomo uppförde Jehovas härliga tempel. Mot vänster, söder om tempelområdet, kunde man se den plats där Davids stad en gång låg på Sions berg, och bortom den ligger Hinnoms dal.
Det var här på Oljeberget som Jesus satt då han för sina apostlar livfullt beskrev de världshändelser som vi har sett sedan år 1914 v.t., händelser som bevisar att Kristus är osynligen närvarande i kunglig makt. (Matt. 24:3—14) Bara några dagar därefter blev Jesus gripen i Getsemane örtagård, antagligen på sidan av samma berg. Morgonen därpå, sedan han blivit dömd på falska grunder, hängdes han upp på en påle på en plats som kallades Golgata, som betyder ”Huvudskalleplatsen”. Medan besökarna var i Jerusalem, såg de den plats där man tror att detta inträffade — utanför Damaskusporten i norr, där en klippformation påminner om en människoskalle. I närheten besåg de också en tom grav i en grotta, vilken många tror vara den plats där Jesus blev begraven.
Att man känner till den exakta platsen där dessa händelser inträffade är inte det betydelsefulla. Det som är verkligt viktigt är vad som hände där och vilken innebörd det har för oss. Och de som företog denna resa fann att de genom att se dessa platser fick hjälp att se händelserna för sina inre ögon.
Bestående minnen
De minnen som resenärerna förbinder med sitt besök i Israel är många och skiftande. En mor från England kommer sannolikt inte att glömma den dag då en arab, kanhända på skämt, erbjöd sig att köpa hennes tilldragande sjuttonåriga dotter för fem kameler.
Somliga har haft tillfälle att hemma berätta för bekanta om vad de såg i museer i och omkring Jerusalem. Där kunde man på ”Lakisbreven” tydligt se Guds namn. En inskription från en grav förklarade: ”Jehova är hela jordens Gud.” En annan inskription omnämnde fångenskapen i Babylon. En betydelsefull inskription bar namnet Pontius Pilatus — den romerske landshövding som gav efter för de judiska prästernas högljudda krav att låta hänga upp Jesus på en påle. Där fanns också forntida bokrullar med delar av bibeln, vilka alla vittnade om den exakthet med vilken bibeln har förmedlats till oss.
Många har hjärtevärmande minnen av sina sammanträffanden med medvittnen i Israel. Detta fanns det möjlighet till i en restaurang på sluttningarna av berget Karmel. Det var i detta område som skillnaden mellan sann tillbedjan och falsk tillbedjan tydligt ådagalades på profeten Elias tid. Här avslöjades det att den materialistiska tillbedjan som var förbunden med Baal var falsk, medan en övernaturlig uppvisning av eld från himmelen förmådde åskådarna att bekänna: ”Jehova är den sanne Guden!” (1 Kon. 18:19—40, NW) Medan besökarna åt middag där på Karmels berg, fick de lyssna till hjärtevärmande erfarenheter från det arbete som vår tids vittnen för Jehova har, när de pekar ut för människor vägen bort från materialism till tillbedjan av den sanne Guden.
Det gavs också andra tillfällen att träffa vittnen där i landet. Ett särskilt inspirerande tillfälle var när resenärer från Skandinavien i den gamla romerska teatern i Caesarea träffade samman med två församlingar i landet. Den utomordentliga akustiken i detta delvis restaurerade byggnadsverk gjorde det möjligt för alla att höra med lätthet, och de gamla murarna genljöd av sånger till Jehovas lov och pris.
Där aposteln Paulus predikade
Aposteln Paulus hade passerat genom Caesarea mer än en gång på sina missionsresor. Bland de platser han begett sig till med de ”goda nyheterna” var Cypern, Grekland och Rom. Dessa platser besöktes också av många av dem som förra året reste till bibelns länder.
På Cypern hade de tillfälle att se Pafos, där Paulus och Barnabas hade predikat för den romerske prokonsuln. Där fick dessa första kristna röna motstånd från trollkarlen Elymas, som sökte förvrida Jehovas raka vägar, och nu kunde besökarna lägga märke till att kristenhetens präster fortsätter att försöka väcka upp hat mot Jehovas folk genom att ställa deras arbete i oriktig dager. (Apg. 13:6—12) Fastän prästerna själva har varit djupt indragna i det våld som gång på gång brutit ut på ön, hade de hängt upp en banderoll tvärs över vägen nära Jehovas vittnens fridfulla sammankomst, och på den stod anklagelsen: ”Millennialisterna [som de kallar vittnena] är fiender till nationen.” Men de som besökte sammankomstplatsen kunde med lätthet själva se att dessa fridsälskande människor inte utgjorde någon fara.
Andra skildringar i Apostlagärningarna i bibeln fick liv då resenärerna begav sig till Grekland. I Aten klättrade de upp på Areopagen, där Paulus hade predikat mitt framför det branta Akropolis med dess hedniska tempel. (Apg. 17:19, 22) Bland ruinerna av det forntida Korint stod de inför Bema, den domstol inför vilken judiska motståndare lät föra Paulus för att han skulle förhöras inför prokonsuln Gallio. (Apg. 18:12) De besökte också Delfi, det forntida centrum för dyrkan av Apollo. På denna plats har man funnit en inskription som omnämner Gallios prokonsulskap och ger ytterligare upplysningar som har använts för att fastställa vilken tid Paulus framträdde inför honom.
I Rom såg de Titus’ triumfbåge, ett vittnesbörd om Jerusalems förstöring år 70 v.t. Denna förstöring blev de kristna förskonade från, eftersom de hörsammade Jesu varning och begav sig bort från Jerusalem när de romerska härarna upphävde belägringen år 66. Nära denna historiska triumfbåge ligger Colosseum, som byggdes av judar som hade vägrat att utöva tro på Jesus och hade förts till Rom som slavar när Jerusalem skövlades.
Dessförinnan hade Paulus här från Rom skrivit sex inspirerade böcker i bibeln. I denna stad fanns det också en kristen församling. Och de som på sina resor förra året for genom Rom såg att intresset för den sanna kristendomen är i högsta grad levande i vår tid, eftersom mer än 55.000 var närvarande vid den internationella sammankomsten ”Guds seger” där i augusti.
Från början till slut var resan genom bibelns länder en berikande erfarenhet. En brittisk resenär sade så här: ”På ett mycket livfullt sätt har våra ögon blivit öppnade, så att namnen på platser som är omnämnda i bibeln har fått liv, och jag är säker på att vi hädanefter skall kunna läsa bibeln med en inre bild av landets topografi. Vi kommer inte längre att ha en bild enbart i svart och vitt, utan den är i alla färger och i tre dimensioner.”
[Bild på sidan 235]
En färd över Galileiska sjön, där Jesus utförde underverk
[Bild på sidan 236]
Det nutida Jerusalem sett från Oljeberget