”Av hjärtats överflöd”

MÄNNISKOR kan för det mesta inte behålla goda nyheter för sig själva, eller hur? De känner sig tvingade att tala med andra om dem. Det är alldeles särskilt så, när de goda nyheterna kan bli till verklig välsignelse för dem som lyssnar. Detta är orsaken till att Jehovas kristna vittnen, med hjärtan fyllda av uppskattning av Guds dyrbara löften, drivs att dela med sig åt andra av bibelns sanning. Det är alldeles som Jesus Kristus sade: ”Av hjärtats överflöd talar” munnen. — Luk. 6:45, NW.

Genom att göra gott bruk av de möjligheter att dryfta bibeln som erbjuder sig i det dagliga livet har många Jehovas vittnen haft glädjen att se andra ta ståndpunkt för sann tillbedjan.

Ett exempel på detta är ett Jehovas vittne som höll på att handla i en till trängsel fylld livsmedelsbutik i Kalifornien. Vid köttdisken sade en kvinna som stod bredvid henne: ”Å! Köttpriset är så högt. Jag förstår inte hur någon som har familj har råd att köpa kött.” Vittnet svarade: ”Många familjer har inte råd med det. Många går hungriga i vår tid.” Kvinnan instämde och sade också att det nu var så illa ställt att hon undrade hur det hela skulle sluta. Vittnet skriver och berättar vad som sedan hände:

”Jag sade att många människor hade samma uppfattning som hon och var verkligt oroade över framtiden. Vi samtalade om hur allting bara blev sämre trots människans ansträngningar att åstadkomma förbättringar.

Jag fortsatte: ’Jag vet inte om ni läser bibeln så mycket, men jag läser ofta i den. Enligt vad Jesus sade är de nuvarande kritiska tiderna en uppfyllelse av bibelns profetior. Förhållandena kan inte bli bättre, utan kommer bara att bli värre.’ Hon tänkte efter ett ögonblick, och sedan sade hon: ’Jag har försökt läsa bibeln, men jag kan helt enkelt inte förstå den.’ Jag sade att det troligen berodde på att de flesta biblar är skrivna på ett ålderdomligt språk och att vi inte talar på det sättet nu för tiden. Just detta var orsaken till att jag hade skaffat mig en bibel på modernt språk.

Hon frågade om vem som helst kunde köpa en sådan bibel. Jag sade att om hon ville ha en sådan, så råkade jag ha ett extra exemplar i min bil, och det exemplaret kunde hon få skaffa sig. Hon blev mycket glad och sade att hon skulle vänta medan jag gick till min bil och hämtade bibeln. När jag kom fram till bilen, upptäckte jag att jag hade lämnat ifrån mig det sista exemplaret.

Jag kom ihåg att ett annat vittne bodde omkring tre kvarter från butiken. Jag gick till hans hus och bad hela vägen om att han skulle ha en bibel. Det hade han också.

Eftersom det hade tagit längre tid än jag hade väntat, trodde jag faktiskt inte att kvinnan skulle vara kvar i butiken, när jag kom tillbaka. Men hon väntade precis där jag hade lämnat henne. Jag läste för henne ur 2 Timoteus 3, Matteus 24 och Lukas 21. Människor gick fram och tillbaka förbi oss med shoppingvagnar medan vi läste i bibeln. Sedan sade hon att hon önskade att hon kände till bibeln lika bra som jag gjorde. Därför frågade jag om hon ville att jag skulle komma hem till henne och hjälpa henne att förstå bibeln. Hon gav mig sin adress, och så kom vi överens om att jag skulle besöka henne.”

Ett bibelstudium sattes i gång med denna kvinna. I dag är hon ett döpt vittne för Jehova och talar själv med andra om sitt på bibeln grundade hopp. Vi har verkligen goda skäl att göra bruk av varje möjlighet vi har till att dela med oss åt andra av bibelns trösterika budskap. Förmår ditt hjärta dig att göra det?