Har du verkligen lärt känna Gud?

”Just fördenskull lider jag också detta, men jag blygs inte. Ty jag känner den som jag har trott på, och jag är viss om att han är i stånd till att bevara det som jag har betrott åt honom intill den dagen.” — 2 Tim. 1:12, NW.

1. Vilken situation i det forntida Israel föranleder oss att fråga oss själva om vi verkligen känner Gud?

KÄNNER du Gud? ”Naturligtvis”, svarar du, ”alla känner väl Gud!” Ytligt sett kan det förefalla vara så, men för 2.700 år sedan sade en profet vid namn Hosea någonting som kan få oss att stanna upp och fråga oss själva: ”Känner jag verkligen Gud?” Hosea levde i Israel under en tid då denna nation befann sig i ett särskilt förbundsförhållande till Jehova Gud. Utan tvivel kände de flesta israeliterna till att Guds namn Jehova ordagrant betyder ”Han låter varda”. Utan tvivel kände de till den andel Gud hade haft i deras utveckling som nation, och till största delen kände de också till hans lagar. Men trots att de var så väl förtrogna med sin Skapare nödgades profeten Hosea säga till dem: ”Hören HERRENS [Jehovas] ord, I Israels barn. Ty HERREN har sak med landets inbyggare, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen Guds kunskap finnes i landet.” — Hos. 4:1; jämför Johannes 7:28.

2, 3. a) Vad är inbegripet i att verkligen känna någon? b) Varför är det viktigt att verkligen känna Gud?

² Dessa israeliter kände alltså i verkligheten inte Gud. Det ligger därför mera i att känna någon än att helt enkelt känna till hans namn och kanhända ha en del upplysningar om hans historia eller hans sympatier och antipatier.

³ I hur hög grad känner du verkligen Gud? Är du villig att våga ditt liv för det du vet? Du kommer att behöva göra det. Israels nation förkastades på grund av sin brist på kunskap, och Gud har samma uppfattning i vår tid om dem som förkastar den sanna kunskapen om honom. Den tid är nu nära då ”han låter hämnd drabba dem som inte känner Gud”. — 2 Tess. 1:8, NW; Joh. 17:3.

4. Hur blir brist på kunskap om Gud uppenbar?

⁴ Det är lätt att se att flertalet människor i vår tid försmår kunskapen om Gud, alldeles som Israels nation gjorde det på Hoseas tid. Sedan Hosea skarpt klandrat den bedrövliga bristen på kunskap bland sina medisraeliter, visade han hur uppenbar deras brist på kunskap var. Han sade: ”Man svär och ljuger, man mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkares vis, och blodsdåd följer på blodsdåd.” (Hos. 4:2) Ja, det man gör uppenbarar hur väl man känner Gud. En kristen skribent kommenterade detta med orden: ”Och genom detta har vi kunskapen att vi har lärt känna honom [dvs. Gud, som omtalas i 1 Johannes 1:5], nämligen om vi fortsätter att hålla hans bud. Den som säger: ’Jag har lärt känna honom’, och likväl inte håller hans bud, är en lögnare, och sanningen är inte i denne.” (1 Joh. 2:3, 4, NW) Att känna Gud betyder alltså mera än att vara en religiös kyrkobesökare. Man måste lyda Guds vilja. Var står du i detta hänseende?

5. På vilket sätt uppbygger kunskapen tillit till vår Skapare?

⁵ Exakt kunskap om Gud kännetecknas av fullständig tillit till honom och förtröstan på honom. Psalmisten David säger: ”På dig förtrösta de som känna ditt namn; ty du övergiver icke dem som söka dig, Jehová.” (Ps. 9:11, Åk) De som känner Guds ”namn”, dvs. hans egenskaper och rykte, kommer inte att tro lögner om sin himmelske Fader. Om han gör eller säger någonting som de inte omedelbart förstår, kommer de inte att beskylla honom för att ha onda motiv. De vet att han har goda skäl till allt som han gör, även om de för tillfället inte förstår det. Och om han förefaller vara litet långsam i dina ögon, finns det säkerligen en god förklaring. Under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen hade somliga denna uppfattning, och det föranledde aposteln Petrus att skriva: ”Jehova är inte senfärdig beträffande sitt löfte, såsom somliga människor anser det för senfärdighet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall bli tillintetgjord, utan önskar att alla skall ge rum åt sinnesändring.” (2 Petr. 3:9, NW) Gud är lika tålmodig nu som då, och människor förhastar sig precis lika mycket nu som då.

Äldste, känner ni verkligen Gud?

6. Hur kan de äldste återspegla Jehovas synpunkt i fråga om ofullkomlighet?

⁶ Äldste eller tillsyningsmän i den kristna församlingen kan visa hur väl de känner Gud genom att de handlar med andra alldeles som Gud skulle handla. Tänk till exempel på hur äldste betraktar sina bröder. Är deras inställning en återspegling av Jehovas uppfattning? Lägg märke till vad som står skrivet i psalmerna: ”Om förseelser vore vad du ger akt på, o Jah, o Jehova, vem skulle då kunna bestå?” (Ps. 130:3, NW) Skaparen går alltså inte omkring och söker efter fel, och han är inte heller överdrivet kritisk. Den allmänna karaktären i Jehovas inställning till människorna uttrycks vidare i Psaltaren: ”Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet. Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen. Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar. Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom. Så långt, som öster är från väster, låter han våra överträdelser vara från oss. Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom. Ty han vet, vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.” (Ps. 103:8—14) Återspeglar vårt sätt att handla med bröderna att vi verkligen vet detta om Gud?

7, 8. Hur är de äldstes kunskap om hjorden till nytta för församlingen?

⁷ Om det är så, kan de äldste inte vara glömska för vad hjorden gör. De kan mycket väl på sig själva som andliga herdar tillämpa orden: ”Du bör med visshet känna din hjords utseende.” (Ords. 27:23, NW) Men vad gör de äldste med sin kunskap om hjorden? Jo, i likhet med Jehova ser de det goda hos människor. De erkänner det goda som utförs av andra, och så strävar de att vara uppbyggande för dem de har omkring sig. Är inte detta i harmoni med Jehovas föredöme och det råd han ger oss i sitt ord? ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun, utan i stället sådant tal som är nyttigt till att uppbygga, allteftersom det kan behövas, på det att det må förläna åhörarna det som är gynnsamt för dem. Bli i stället vänliga mot varandra, fulla av ömsint medlidande, i det att ni villigt förlåter varandra, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” — Ef. 4:29, 32, NW; Gal. 5:22, 23; Hebr. 10:24, 25; 1 Tess. 5:14, 15.

⁸ De har också reda på de personer i församlingen som behöver bistånd. Det kan hända att några av dem som är till åren har svårigheter som påverkar deras tjänst för Gud. Det kan hända att de är nedslagna och därför behöver uppmuntran. Uteblir andra från mötena, eller är det så att de på andra sätt saktar farten i sin tjänst för Gud? Färdas somliga ensamma till möten och tjänsten på fältet genom farliga stadsdelar? Kan de unga användas till att hjälpa andra ungdomar i tjänsten på fältet och till att förbereda tal för skolan i teokratisk ämbetsutövning? Kan man ge dem ansvarsuppgifter i förbindelse med Rikets sal? De äldste är uppmärksamma på alla detaljer som påverkar brödernas andliga liv och gör vad de kan för att ge hjälp. Det är detta de talar om, när de kommer tillsammans.

9. Tog israeliterna emot Jehovas råd beträffande att tillsätta en mänsklig kung, och hur reagerade Gud på deras inställning?

⁹ Men hur förhåller det sig om en medlem av församlingen slår in på en väg som de äldste menar kan leda till andliga svårigheter? Är det ett uttryck av omtanke att lämna situationen utan avseende? Det Jehova gjorde med Israel vid det tillfälle då man bad om en mänsklig kung visar hur en sådan situation skall behandlas. Jehova varskodde israeliterna i tydliga ordalag om vad som skulle hända med dem, som en följd av att de hade en mänsklig kung; likväl hindrade han dem inte. Deras begäran innebar i verkligheten att de förkastade Jehova, och även om de framhärdade i att lämna hans råd utan avseende vid detta tillfälle, vände han inte ryggen åt dem, utan vädjade gång på gång till nationen ända till dess att den blev tillintetgjord. I det de äldste känner Gud, handlar de på ett liknande tålmodigt sätt också med dem som lämnar råd utan avseende. — 1 Sam. 8:4—22.

10. Förklara den tillbörliga syn som tillsyningsmän bör ha på en som förkastar råd.

¹⁰ En ogift medlem av församlingen kan vara mycket tillsammans med en icke troende av motsatt kön. De äldste ger lämpliga skriftenliga råd, som förklarar hur Gud betraktar dessa angelägenheter, och visar att det verkligen är emot Jehovas lag att gifta sig med en icke troende. Även om rådet lämnas utan avseende, kommer de äldste kärleksfullt att försöka hjälpa en sådan person så länge som han eller hon förblir en del av den kristna församlingen. De äldste behöver inte känna sig nedstämda, om deras råd lämnas utan avseende, utan de bör komma ihåg att det är deras ansvar att ”förmana ... och tillrättavisa dem som säger emot”, och det är verkligen också så att i den slutliga granskningen skall var och en bära ”sin egen börda”. — Tit. 1:9, NW; Gal. 6:5.

11. Vilken egenskap är mycket viktig för att råd skall vara effektiva? Belys detta.

¹¹ När det gäller att ge råd, bör vi lära oss någonting betydelsefullt av Jehovas exempel: Var vänlig, var taktfull, men var också uttrycklig och bestämd. Förvissa dig om att den som får rådet förstår tanken. Det kan till exempel uppstå situationer då man måste ge råd åt ett gift par. Det kan hända att de har svårt att hålla sams och därför söker hjälp av en äldste. Det första man kan göra är att lyssna till vad båda sidor har att säga, medan både mannen och hustrun är närvarande. Jehova Gud lyssnade alltid till Israels nation, när folket bad om hjälp. Ofta finner en äldste att det bara är problemets symptom som han får sin uppmärksamhet riktad på och att roten till problemet är mera grundläggande, till exempel deras syn på sexualiteten. Det kan vara så att hustrun har tagit intryck av uppfattningen att sexualiteten bara är ett nödvändigt ont och att hon därför känner obehag över den sexuella uppmärksamhet som hennes man visar. Det kan också hända att mannen inte tar hänsyn till sin hustrus känslomässiga läggning, utan är alltför krävande när det gäller det sexuella.

12. Hur kan rättframma bibliska råd användas för att hjälpa ett gift par att få ett mera balanserat förhållande?

¹² Om nu en äldste bara uppmanar detta par att vända sig till Jehova i bön och menar att allt då kommer att lösa sig, kan de känna det lika hopplöst som förut. Det är troligt att de redan har vänt sig till Gud i bön och att Jehova nu besvarar deras bön genom de råd som finns i hans ord och genom den hjälp en kärleksfull äldste ger. I det äldstebrodern inser detta, börjar han, sedan problemet har blivit fullständigt uppdagat, med att ge bibliska råd. Han undviker inte problemet, utan tar fram just de skriftställen som uttryckligen behandlar deras problem. Han kan först förklara att ingen bör känna sig oren därför att han eller hon har sexuella begär, och han förklarar att det är sunt och riktigt att dessa begär blir tillfredsställda inom äktenskapsanordningen. Självbehärskning och hänsyn till den andra parten är naturligtvis av väsentlig betydelse för ett balanserat sexualliv. Allt detta och mycket mer kan framhållas i detalj, när man läser och dryftar de skriftställen som fastställer huvudpunkterna. — 1 Mos. 1:28; Ords. 5:15—19; 1 Kor. 7:3—5; 13:4, 5; Gal. 5:22, 23; 1 Petr. 3:7.

13. Bör en äldste känna sig nedstämd, om råd som han har gett från bibeln inte tillämpas? Ge skäl för svaret.

¹³ Om paret vill följa de skriftenliga råden i sitt sexualliv eller i något annat avseende är deras sak. Äldstebrodern kan i vilket fall som helst vara lycklig över att han med Jehovas hjälp har kunnat ge tillbörlig vägledning och visa att han verkligen ”känner” Gud. De äldste skall naturligtvis inte försöka föreskriva för människor vad de skall göra, men när de ger råd, bör de vara mycket rättframma, då de förklarar de bibliska principer som är inbegripna.

14. Vad för något som Jehova Gud gjorde i samband med kung Ahab visar värdet av att lyssna till andra?

¹⁴ Det finns ett annat sätt på vilket de äldste kan visa att de har sann kunskap om Gud, och det är genom det sätt på vilket de lyssnar till uppfattningar som medlemmar av församlingen ger uttryck åt. Jehova Gud vet sannerligen alltid hur han skall bemästra vilken som helst situation, och han har alltid saker och ting fullständigt under kontroll. I sitt handlingssätt med den trolöse kung Ahab i Israel lät Jehova ändå änglarna ge uttryck åt sina uppfattningar om vad som borde göras med Ahab. Universums Gud behövde helt visst inte sina änglars råd, men han lyssnade. Vid andra tillfällen lyssnade Gud till människor. Det finns inget bättre sätt för en äldste att känna församlingens puls än att lyssna till vad andra säger och ta det till hjärtat. En äldste som lyssnar på detta sätt kommer att bli mycket effektivare som lärare. — 1 Kon. 22:19—22; 1 Mos. 18:22—33; Ords. 21:13.

Alla i församlingen behöver känna Gud

15. Varför bör tvivel undvikas bland de kristna, och hur kan det undvikas?

¹⁵ När vi ser hur avslutningen på den nuvarande ordningen närmar sig, behöver alla som skall hålla ut verkligen känna Gud. Om vi inte är väl förtrogna med hans sätt att handla med oss, skulle vi lätt kunna falla för den fälla som består i tvivel, vilket somliga överlämnade, döpta kristna har gjort. Tvivel gäller vanligen inte sådana grundläggande bibliska sanningar som 1) Jehovas suveränitet, 2) Riket eller 3) lösen. I stället kan vi bli oroade över någon mindre angelägenhet, och på grund av stolthet sätter vi våra personliga uppfattningar före Guds ord och Jehovas organisation. En halvbror till Jesus varnade oss för att hysa tvivel: ”Den som tvivlar är lik havets våg, som drivs av vinden och kastas omkring. Denne man må verkligen inte förmoda att han skall få någonting av Jehova; han är en obeslutsam man, ostadig på alla sina vägar.” (Jak. 1:6—8, NW) Kunskap om hur Gud har handlat med sitt folk i gångna tider och i vår tid kommer att hjälpa oss att undvika tvivel.

16, 17. Har Gud gjort bruk av ofullkomliga människor för att leda sin organisation i det förflutna? Ge exempel.

¹⁶ De som känner Gud erinrar sig hur Gud har använt ofullkomliga människor i ställningar som medfört tungt ansvar för att hålla hans folk organiserat. Ett exempel är Mose, vars ofullkomlighet gjorde att han gick miste om rätten att komma in i det utlovade landet. Likväl fortsatte Gud att göra bruk av honom. Vid gränsen till Kanaan, då Mose gick igenom och förklarade Guds lag för Israels nation, kunde israeliterna lätt ha resonerat så här: ”Vem är du, Mose, som ger oss råd? Du är ju inte ens värdig att komma in i det utlovade landet.” Hur lätt skulle det inte ha varit att kritisera människan i stället för att dra nytta av de råd som gavs under ledning från Gud! — 4 Mos. 20:2—12.

¹⁷ Gud gjorde bruk av ofullkomliga människor också då den kristna församlingen grundades. Tänk på aposteln Petrus. Den dag Jesus dog förnekade Petrus Jesus tre gånger. Detta var ett allvarligt misstag. Men det är intressant att lägga märke till att Petrus bara femtiotvå dagar senare blev medlem av den styrande kretsen i den nybildade kristna församlingen. Denna pingstdag blev han använd på ett mycket framträdande sätt som språkrör för apostlarna för att hålla ett väckande och manande tal. Fastän Petrus var ofullkomlig, visade han den dagen att han kände Gud väl och var mycket nära förtrogen med hans ord, vilket visas av hur han hänvisade till de hebreiska skrifterna. — Luk. 22:54—62; Apg. 2:1—47.

18. Kan en kristen frita sig från att ta emot råd från tillsyningsmän i församlingen på grund av att de är ofullkomliga? Ge skäl för svaret.

¹⁸ Det är samma sak i den kristna församlingen i vår tid. Ofullkomliga män som känner Gud används till att ta ledningen. Det kan hända att en äldste i din församling ger dig råd om din inställning. Kommer du att avvisa det goda bibliska råd han ger och ha uppfattningen: ”Vem är du som talar om för mig vad jag skall göra? Du är ju inte fullkomlig.” Eller kommer du i stället att visa att du ”känner” Gud, att du inser att han gör bruk av ofullkomliga människor till att ge råd åt hans folk på jorden, organisera och leda det? Om Jehova är villig att arbeta med ofullkomliga människor, vilka är då vi som skulle vara kritiska mot denna anordning? Det viktiga är att vi får nytta av de bibliska råd som ges.

19. Hur är det tillbörligt att reagera på sådant som sägs emot en broder i den kristna församlingen?

¹⁹ Å andra sidan kan det hända att du får höra något ofördelaktigt om någon av dina bröder, någonting som tycks ställa honom i dålig dager. Tycker du om att höra sådant, och tror du det genast? Det kan hända att brodern är en äldste i församlingen. Börjar du nu inte bara hysa tvivel beträffande brodern, utan du kanske också utvecklar allvarliga förbehåll beträffande hela kretsen av äldste? Den som känner Jehova kommer att handla snabbt för att jaga bort sådana tvivel. Han kommer att fråga sig själv: ”Känner jag verkligen alla fakta, eller är det bara hörsägen? Jag borde inte sitta till doms över min broder med tanke på Paulus’ ord: ’Vem är du, att du dömer en annans hustjänare? För sin egen husbonde står eller faller han.’” — Rom. 14:4, NW.

20. Vad bör vi tänka på för att alltid få hjälp att dra jämnt med våra andliga bröder och systrar?

²⁰ Det kan vara så att du ogillar det sätt på vilket vissa angelägenheter har skötts i förbindelse med att man reparerat eller byggt en Rikets sal. Du kanske menar att du skulle ha valt en annan planlösning, ett annat slag av golvbeklädnad eller en annan färg på gardinerna. Men finns det inte många tänkbara planlösningar, många slag av golvbeklädnad och mängder av gardinfärger? Kommer ett annat slag av dekoration i interiören att påverka vårt förhållande till Jehova? Varför inte följa Paulus’ råd: ”Skaffa er visshet i fråga om de ting som är viktigast, så att ni måtte vara felfria och inte bringa andra att ta anstöt fram till Kristi dag”? (Fil. 1:10, NW) Bör vi inte tacka Jehova för att han har sörjt för att det finns män till att ta ledningen och se till att vi har en plats att komma tillsammans på för ren tillbedjan?

21. Vad är orsaken till att en person med sann kunskap om Gud inte ger upp, när han blir korrigerad i sin uppfattning om något bibliskt ämne?

²¹ Det kan hända att det i Vakttornets publikationer framförs någonting som du inte förstår eller någonting som korrigerar vår tidigare uppfattning om vissa angelägenheter. Hur betraktar du detta? Kommer du att låta tvivel smyga sig in? Kommer tilliten att ersättas av tvivel? Fråga dig själv: ”Var någonstans har jag fått den kunskap i bibeln som jag redan har? Har inte den andliga föda som kommit genom Vakttornets publikationer hjälpt mig att ändra mitt liv och finna förnöjsamhet och tillfredsställelse? Vart skulle jag annars gå?” Det var denna känsla i fråga om Jehovas anordningar som lärjungarna hyste gentemot Jesus: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.” — Joh. 6:68.

22. Hur kommer exakt kunskap om Gud i dessa ”yttersta dagar” att visa sig vara till nytta för var och en av oss?

²² I vår tid förhåller det sig på följande sätt med millioner människor: ”De säga sig känna Gud, men med sina gärningar förneka de det; ty de äro vederstyggliga och ohörsamma människor, odugliga till allt gott verk.” (Tit. 1:16) Osäkerhet, tvivel, ängslan — allt detta är symptom på en generation som inte känner Gud. I kontrast härtill känner de kristna det på samma sätt som aposteln Paulus: ”Ty jag känner den som jag har trott på, och jag är viss om att han är i stånd till att bevara det som jag har betrott åt honom intill den dagen.” (2 Tim. 1:12, NW) Tillitsfulla, säkra, oförskräckta i dessa kritiska tider är alla de som verkligen känner Gud.

[Bild på sidan 557]

Har ditt kyrkosamfund verkligen hjälpt dig att lära känna Guds vilja? Formar du verkligen ditt liv efter Guds krav, som finns uttryckta i bibeln?