Dra dig inte undan från att tillämpa sanningen
”Om vi kommer med det påståendet: ’Vi har delaktighet med honom’, och vi likväl fortfar att vandra i mörkret, då ljuger vi och tillämpar inte sanningen.” — 1 Joh. 1:6, NW.
1. a) Hur viktigt är ljuset? b) Vilket slags ljus är av större vikt, och vilken inställning bör vi ha till det?
”GUD är ljus och det finns alls intet mörker i förening med honom.” (1 Joh. 1:5, NW) Denna djupa sanning bör tjäna som en inspiration för alla som söker tillämpa sanningen — leva enligt rättfärdiga principer. Om man är i förening med Gud, vandrar man i ljuset. Och hur dyrbart är inte ljuset! Ja, om det inte skulle komma något ljus från solen på himlen, skulle det inte finnas något liv på jorden. Var och en av oss kan inse ljusets värde, när vi plötsligt befinner oss på ett alldeles mörkt ställe Den första reaktionen är att be om att ljuset skall tändas. När man kommer till insikt om att Gud är ljus, bör därför ens önskan vara att komma i gemenskap eller förening med Gud, källan till allt sant ljus.
2. Vilken allvarlig brist på ljus, som omtalades av Jesaja, råder i vår tid?
2 Vår värld av i dag är emellertid fylld av människor som inte känner Gud och som i de flesta fall inte vill känna honom. Det är alldeles som Jesaja skrev för många hundra år sedan under inspiration från Gud: ”Ty se, mörker övertäcker jorden, ja, tjockt mörker folken.” (Jes. 60:2, Åk) Detta är inte ett mörker som är resultatet av brist på ljus från solen, som lyser igenom till jorden. Detta är ett mycket allvarligare mörker, ett mörker som är resultatet av brist på andligt ljus från Jehova Gud, himlaljusens Fader.
3. a) Vem är upphovet till detta mörker, och hur beskrivs hans medförbundna i Efesierna 6:12? b) Vilket uppsåt har den som är upphov till detta mörker vad förståndet angår, och vilka säger aposteln Paulus att denne har lyckats förblinda?
3 Upphovet till detta mörker är ärkefienden till ljusets Gud, nämligen Satan, djävulen, och de med honom förbundna demonerna. De omtalas i Efesierna 6:12 (NW) som ”världshärskarna i detta mörker, ... de onda andliga styrkorna i det himmelska”. Det är Satans och hans demoners uppsåt att hålla människorna i mörker, avlägsnade från det ljus som tillhör Jehova Gud. I hög grad förefaller det som om de har lyckats med detta. Under den heliga andens inspiration kallade aposteln Paulus djävulen ”denna tingens ordnings gud”, som ”har förblindat de icke troendes sinnen, så att glansen av de härliga goda nyheterna om Kristus, vilken är Guds avbild, inte skulle skina igenom”. Detta förblindande av sinnena resulterar i andligt mörker. — 2 Kor. 4:4, NW.
4. Vilka bevis finns det för att ljuset från Gud och hans Son har nått många bland människorna under människans hela historia?
4 Trots det förhållandet att människor lever i en sådan värld innebär detta dock inte att ljuset från Gud och från hans Son, som är ”Guds avbild” och därför också är ljus, inte når somliga bland människorna och sålunda gör dem fria från mörkret. (Joh. 8:12) Ljusets Gud och hans Son har gett sanningens ljus i sådan utsträckning att det under mänsklighetens hela historia alltid har funnits några som har vandrat i ljuset och har haft Skaparens ynnest och välsignelse. I elfte kapitlet i Hebréerbrevet omnämns några få sådana individer från förkristen tid. De kristna grekiska skrifterna beskriver kristendomens begynnelse och för oss fram till slutet på det första århundradet, i det de berättar för oss om Kristus Jesus och hans efterföljare, som vandrade i ljuset. Vi har visserligen inte mycket i den upptecknade historien till hjälp att identifiera ljusets anhängare under århundradena mellan apostlarnas och Jesu första lärjungars död och vår egen moderna tid, men genom Jesu Kristi liknelse om vetet och ogräset blir vi ändå förvissade om att det under hela denna tid skulle finnas människor som vandrade i Guds ljus, i det de följde hans ord, ljusets bok. (Matt. 13:24—30, 36—43) I vår tid, då uppfyllelsen av liknelsen om vetet och ogräset når sin höjdpunkt, blir ”rikets barn” förhärligade i det upprättade Riket, och en kvarleva som ännu är på jorden lyser ”lika klart som solen” (NW), i det den sprider andlig upplysning, så att andra kan bli församlade på ljusets Guds sida för att bli bevarade för framtiden.
Det är inte lätt att vandra i ljuset
5. Vilken taktik har Satan och hans demoner använt för att hålla människor borta från Guds ords ljus?
5 Kampen att hålla människor borta från ljuset i Guds ord och från att vandra i Guds ljus är ett våldsamt krig, som förs av mörkrets makter: Satan, hans demoner och hans synliga jordiska organisation. (1 Joh. 5:19) När människor kommer i kontakt med ljuset, händer det ofta att varje tänkbart hinder ställs i deras väg för att de skall snubbla och så fortsätta i mörkret. Det kan vara påtryckningar från släktingar, som kämpar mot sanningens ljus. Det kan vara tvivel beträffande Guds ords sannfärdighet på grund av att man så länge varit förblindad av de falska läror som kommer från mörkrets makter på det religiösa området. Det kan vara påtryckningar från vänner man har eller från ens egna syndiga böjelser, som kan göra det svårt att leva i enlighet med de krav från Gud som ställs på ljusets barn.
6. a) Vad kan hända med en person också sedan han blivit befriad från slaveri under mörker? b) Vilka frågor gör vi väl i att begrunda?
6 Också sedan någon har gjort sig fri från att vara underställd mörkrets makter och har kommit in i ljuset, möter han ett oavbrutet bombardemang från denna tingens ordning. Därför kan det ibland vara svårt för somliga att tillämpa sanningen, men de behöver vara på sin vakt, så att de inte återvänder till sitt tidigare levnadssätt. Aposteln Johannes skrev: ”Om vi kommer med det påståendet: ’Vi har delaktighet med honom’, och vi likväl fortfar att vandra i mörkret, då ljuger vi och tillämpar inte sanningen.” (1 Joh. 1:6, NW) Det är sant att vi allesammans kommer till korta ibland, men vad är det vi tillämpar? Vandrar somliga av oss i mörker i stället för i ljus, även om vi påstår att vi har kommit ut ur denna världens mörker och in i ljuset? Tillämpar vi verkligen sanningen, eller visar vårt livsmönster att vi drar oss undan, bedrar oss själva, ljuger för oss själva? — 1 Joh. 1:8—2:2.
7. Vilken självprövning är viktig, och på vilken grundval bör den utföras?
7 Det är viktigt med självprövning i denna angelägenhet — man måste använda Guds ord som ett rättesnöre i fråga om vad man bör göra om man tillämpar sanningen, vandrar i ljuset. Denna självprövning gäller ett antal viktiga områden, områden som var och en av oss bör vara intresserad av. När vi utför denna självprövning, bör vi tänka på de ord aposteln Paulus riktade till församlingen i Korint: ”Ty vi vågar inte räkna oss bland några eller jämföra oss med några som anbefaller sig själva. När de mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, har de i sanning intet förstånd.” (2 Kor. 10:12, NW) Vår självprövning bör vi företa med ljusets bok, Guds ord, som grundval. Paulus sade ytterligare: ”Ty om någon menar att han är något, när han ingenting är, så bedrar han sitt eget sinne. Men må han pröva vad hans eget verk är, och då skall han ha orsak att fröjdas med avseende endast på sig själv, och inte i jämförelse med den andre.” (Gal. 6:3, 4, NW) Låt Guds ord visa var och en enskilt vad Gud kräver av dem som säger att de tillämpar sanningen. Låt oss se till att vi inte mäter oss med någon annan människa eller med mänskliga måttstockar.
Hur vi tillämpar sanningen i vårt dagliga uppförande
8. Vad rådde oss aposteln Paulus, i sitt brev till efesierna, att undvika?
8 Till församlingen i Efesus skrev aposteln Paulus följande ord: ”Detta säger jag därför och bär vittnesbörd om i Herren, att ni inte längre fortsätter att vandra alldeles så som nationerna också vandrar i sina sinnens onyttighet, medan de är i mörker vad förståndet angår och avlägsnade från det liv som tillhör Gud, till följd av den okunnighet som är i dem, till följd av deras hjärtans känslolöshet. Eftersom de hade lämnat all moralisk känsla bakom sig, hängav de sig åt tygellöshet för att med girighet utöva orenhet av alla slag.” — Ef. 4:17—19, NW.
9. Vilka normer i världen av i dag visar att många sinnen är i mörker?
9 Denna världens normer, dess ”situationsmoral”, är resultatet av sinnen som är i mörker vad förståndet angår, avlägsnade från det liv som tillhör Gud. Världen säger i själva verket: ”Gör vad du själv vill”, vilket betyder att man skall vara sin egen lagstiftare, inte vara bunden av någon yttre lagsamling eller regel som skulle begränsa ens frihet. Denna norm tillåter att man blir känslolös i hjärtat. ”Vad som helst går för sig”, blir mottot.
10, 11. Vilka hör med till dem som är i mörker vad förståndet angår? Varför är det så?
10 De som är i mörker vad förståndet angår inbegriper många religiösa ledare i kristenheten, vilka stöder sådana världsliga normer. I stället för att uppmuntra människor att tillämpa sanningen ger de efter för påtryckningar från nationerna och från människor i hög ställning, vilka ser genom fingrarna med orätt uppförande. Som bakgrund till denna förklaring kan du begrunda vad en protestantisk präst vid ett universitet i Förenta staterna har sagt om äktenskapsbrott: ”Ett helt och fullt liv kan bäst uppnås när en man — och hans hustru också — är fri att inlåta sig på utomäktenskapliga förhållanden [äktenskapsbrott], inte i hemlighet, utan med den andra partens vetskap och samtycke.” En präst i San Francisco sade i en veckotidskrift knuten till den episkopala kyrkan: ”Det finns ingen sexuell handling som i sig själv är syndig. ... Jag tror också att två människor av samma kön kan ge uttryck åt kärlek och fördjupa denna kärlek genom sexuellt umgänge [homosexualitet].”
11 Detta mörker vad förståndet angår sträcker sig också in på underhållningens område. Och i många avseenden är det just de som sysslar med konst och underhållning som anger tonen eller stilen för den nuvarande generationen. Det är inte ovanligt att man i tidskrifter och tidningar kan läsa om män och kvinnor som lever tillsammans och föder barn utom äktenskapet, utan att någon som helst skamfläck är fäst vid sådan otukt. I själva verket händer det ofta att de som protesterar stämplas som pryda, sägs inte vara med sin tid. I radio- och TV-föreställningar förekommer ofta dessa människor av tvivelaktig halt som en huvudattraktion. De tycker om att göra sitt liv till en öppen bok som alla kan läsa och se, som om de försökte att med varje tänkbart medel chockera vanlig anständighet. Föga anar de att chocken kommer att drabba dem i kommande dagar, när de får skörda det de sår i sin tygellöshet.
12. Vilken beskrivning av dem som är i mörker vad förståndet angår ges i Romarna 1:24—27?
12 Aposteln Paulus gav i sitt brev till de kristna i Rom, vilka levde under liknande förhållanden för nitton hundra år sedan, en god beskrivning av detta slag av människa. Han sade: ”Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet. ... Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.” — Rom. 1:24—27.
13. Hur beskriver Paulus sådana världsmänniskors sinne och hjärta som är inskränkta?
13 I sitt brev till de kristna i Efesus sade Paulus att människor av detta slag var ”i mörker vad förståndet angår, ... till följd av deras hjärtans känslolöshet”. Och i Romarbrevet sade Paulus att sådana människor är ”inskränkta i sin tankegång, och deras oförståndiga hjärta blev förmörkat”. (Ef. 4:18; Rom. 1:21; NW) Lägg i båda dessa fall märke till att sådana människor inte är förbundna med ljus, utan med mörker, med brist på ljus och insikt.
14. Visa vad som härrör från dem som befinner sig i mörker och som är ”inskränkta i sin tankegång”, enligt Romarna 1:28—32.
14 Paulus fortsatte att beskriva ytterligare andra följder av en sådan inskränkt tankegång, i det han sade: ”Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting. Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet; de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar, oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra. Och fastän de väl veta, vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.” — Rom. 1:28—32.
15. Beskriv det problem som möter dem som vill vandra i ljuset.
15 Människor som är sådana — och denna jord är uppfylld av dem på grund av inflytandet från ”mörkrets välde” — ”tillämpar inte sanningen”, sådan den omtalas av aposteln Johannes, utan de handlar så att de är förtjänta av döden. Det problem som möter dem som vill vandra i sanningen, vara i förening med honom som är källan till ljus och hans Son, Herren Jesus Kristus — kort sagt, tillämpa sanningen — är hur de skall bevara den tillbörliga sinnesjämvikten mitt i detta mörker som omger dem och inte lockas bort från ljusets väg. Vad krävs då av oss för att vi skall bevara den tillbörliga sinnesjämvikten, så att vi inte blir lockade på detta sätt?
16. a) Förklara vad det betyder att ”vandra i ljuset”. b) Hur undviker vi orätta tankar och handlingar, och vems liv är till uppmuntran i fråga om detta?
16 Om vi skall tillämpa sanningen, måste vi ”vandra i ljuset”. (1 Joh. 1:7) För att vandra i ljuset måste vi konsekvent rätta oss efter det råd vi får av ljusets Gud och uppodla kärlek till hans vägar. Om vi gör det, kommer vi, när vi ser denna tingens ordning godkänna normer som fördöms av ljusets Gud, Jehova, inte att tillåta att vi tänker på den tillfredsställelse som kan tyckas vara förenad med ett sådant handlingssätt. Vi kommer inte att tänka på hur trevligt det skulle kunna vara att ta del av sådana njutningar bara för ett ögonblick, i det vi skulle kunna tycka att dessa lägre normer i världen på något sätt skulle ha några försonande drag. Vi kommer inte att låta oss narras att mena att den korta stunden av njutning när allt kommer omkring skulle kunna vara värd att vi kränker ljusets principer. I stället kommer vi att i vår tillämpning av sanningen åkalla Gud och söka följa rätta principer. När vi ser efter i bibeln, kan vi till exempel finna skildringen av hur Mose, en Jehovas tjänare, levde. Det är skrivet om honom att han vägrade att kallas son till Faraos dotter, ”i det han valde att bli illa behandlad tillsammans med Guds folk hellre än att till en tid äga syndens njutning”. Hur kunde Mose göra detta? I skildringen heter det att det berodde på att ”han höll den Smordes smälek för en större rikedom än Egyptens skatter; ty han blickade oavvänt hän emot att belöningen skulle ges”. (Hebr. 11:24—26, NW) Detta är precis vad det innebär att tillämpa sanningen. Detta är vad det innebär att vandra i ljuset.
Hur vi tillämpar sanningen genom att vaka över vårt umgänge
17. Vilket samband råder det mellan att vi tillämpar sanningen och vakar över vårt umgänge?
17 Utan tvivel har många av er som läser detta hört talesätten: ”Säg mig med vem du umgås, och jag skall säga dig vem du är” och ”kaka söker maka”. Båda dessa talesätt har innebörden att man i hög grad liknar dem som man umgås med. Om någon söker sällskap med dem som tillhör denna förmörkade värld, vilka bara är intresserade av att göra det de själva vill, oberoende av de krav på ett rättskaffens liv som finns återgivna i bibeln, då är det troligt att en sådan person kommer att finna det svårt att inte identifiera sig med sådana umgängesvänner och bli lika dem. Bibelns varning i fråga om detta lyder: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Var och en som vill tillämpa sanningen måste således i all uppriktighet fråga sig om de som han umgås med hjälper honom att vandra i ljuset eller hindrar hans framsteg i att tjäna ljusets Gud.
18. a) Om det är så att en religiös organisation tolererar präster som uppmuntrar till omoraliskhet, varför innebär då inte det förhållandet, att inte alla inom denna organisation lever tygellöst, att den som tillämpar sanningen fortfarande kan identifiera sig med en sådan organisation? b) Var måste således de som tillämpar sanningen befinna sig?
18 Är det, i fråga om religiöst tänkande, konsekvent att någon som säger att han vill ”vandra i ljuset” också kommer tillsammans med en religiös organisation som överser med den nuvarande ordningens så kallade ”situationsmoral”? Om en kyrkoorganisation tillät att någon av dess präster från denna organisations predikstol predikade till stöd för äktenskapsbrott, homosexualitet och andra former av tygellöst liv, hur skulle då någon, som söker lära känna Guds väg för att vandra på ljusets stig, kunna fortsätta att komma tillsammans med en sådan organisation? Förhållandet blir inte annorlunda av att somliga inom denna kyrkliga organisation inte tillämpar sådant, under det att andra gör det. Organisationen har fortfarande överseende med den som tror på och predikar det som står i strid med ljusets Guds uttryckta vilja. Paulus’ råd beträffande en omoralisk man i församlingen i Korint under första århundradet lydde: ”Driv ut från er gemenskap den som är ond!” (1 Kor. 5:13, Hd) Följaktligen måste de som vill vinna Jehova Guds ynnest och tillämpa sanningen följa förmaningen i Uppenbarelseboken 18:4, där det heter beträffande det religiösa stora Babylon: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni inte vill vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni inte vill få del av hennes plågor.” (NW) Ja, där är det som alla som tillämpar sanningen och vandrar i ljuset måste vara — fullständigt utanför det stora Babylons falska religiösa organisationer!
19. Hur går det till att man vakar över sitt umgänge när det gäller underhållning, och vilket val blir därför nödvändigt?
19 Man måste naturligtvis också vaka över vilka man umgås med när det gäller underhållning. I detta fall är umgänget kanske inte så personligt — flertalet människor har inte direkt umgänge med dem som tillhör nöjesvärlden — men man måste fortfarande ge akt på sina vanor när det gäller att läsa böcker och periodiska publikationer, som följer denna världens fördärvade måttstock, liksom också när man ser filmer och TV-program som upphöjer och lovprisar det som fördöms av Guds ord, till exempel det som beskrivs i Romarbrevet och som vi tidigare hänvisat till. Man kan inte vandra i Guds ljus medan man är tillsammans med människor som tillhör det nuvarande onda och sjuka samhället, som godkänner allt vad ljusets Gud avskyr. Valet av umgänge är någonting som var och en själv får bestämma över, men det är Jehova Gud som avgör om man tillämpar sanningen. Kom ihåg att orden i 1 Johannes 1:6 lyder: ”Om vi kommer med det påståendet: ’Vi har delaktighet med honom’ [dvs. med ljusets Gud], och vi likväl fortfar att vandra i mörkret, då ljuger vi och tillämpar inte sanningen.” Tanken är tydlig och kraftfull. Alla som är kristna och efterföljare till Mästaren, Jesus Kristus, är förpliktade att rätta sig efter Guds ords råd och leva sitt liv i överensstämmelse med detta råd.
20. Nämn andra nödvändiga ting som man måste tänka på när det gäller att tillämpa sanningen.
20 Men det ligger ännu mera i att vi tillämpar sanningen än att vi ger akt på vårt dagliga uppförande och fortsätter att ha sällskap av rätt slag. Att vi tillämpar sanningen kräver att vi rättar oss efter andra nödvändiga ting. Hur betraktar till exempel en person, som tillämpar sanningen, det umgänge han i samband med församlingens möten har med dem som äger samma dyrbara tro? Som en nödvändighet eller som någonting som man kan ägna sig åt när man inte har någonting bättre att göra? Och vad är att säga om att ta del i att tala med andra om ljusets Gud och om hans Son, som är världens ljus? Kan man tillämpa sanningen och inte vara villig och ivrig att berätta för andra om de välsignelser som finns i beredskap för människorna, enligt vad som förutsagts i Guds ord? Vidare är det sådant som gäller att bistå dem som tillhör trons husfolk, dem som nu tar del i att tillämpa sanningen i den kristna församlingen. Hur påverkas detta förhållande och dess ansvar av att vi tillämpar sanningen? För att man skall ha delaktighet med Jehova, ljusets Gud, och hans Son, så att man verkligen kan säga att man tillämpar sanningen och inte vandrar i mörker, krävs det att man fyller vissa grundläggande krav. Dessa krav dryftas i efterföljande artikel.