Vad har större betydelse för dig?
ÄR EN handfull säd av större värde för dig än en handfull diamanter? Är en garderob fylld av kläder mera åtråvärd än en garderob full av guld? De omständigheter du befinner dig i inverkar när det gäller vad som har större betydelse.
Om du var isolerad i någon avlägsen del av jorden och var utan mat, skulle säden betyda mer för dig än diamanter. Om du var ensam på en iskall bergstopp, skulle du försmå guldet för varma kläder.
Skaparen har gjort jorden rikt utrustad till glädje för människan. Helt visst kan man ha välbehag av att ha rik tillgång till vissa materiella ting. Men finns det någonting annat som har ännu större betydelse, ännu större värde, och har det redan nu?
Förståndigt att göra en ärlig analys
Många människor har med allvar undersökt denna fråga. Som kristna kan deras svar vara: ”Att skaffa materiella ägodelar är inte det som har största platsen i mitt liv.” Men lever dessa människor verkligen i överensstämmelse med vad de säger?
Detta var vad ett välbärgat par i Kirchberg i Tyskland frågade sig för någon tid sedan. Medan de satt i sitt fina hus och tänkte på sin materiella framgång, började de tala om de nuvarande kritiska tiderna och om sin tjänst för Gud. De tänkte på Jesu Kristi förkunnartjänst som dryftades utförligt i artikeln ”Grip fast tag om det verkliga livet” i Vakttornet. Vad blev resultatet?
Mannen berättar: ”Vi gjorde upp två spalter på ett pappersark. I den ena antecknade vi vilka utgifter vi skulle ha, om vi levde mera anspråkslöst. I den andra antecknade vi vilken inkomst jag skulle behöva ha för att vi skulle kunna klara av dessa minskade utgifter. Vi fann att vi faktiskt skulle klara oss på bara hälften av de pengar jag fick in!”
De avstod därför från sitt fina hus och fick tag på en liten lägenhet. Mannen ändrade sina anställningsförhållanden, så att han arbetade bara fem timmar om dagen i stället för åtta eller nio. Nu ägnar både han och hans hustru mycket mera av sin tid åt att dela med sig åt andra av de goda nyheterna om Guds rike, som de fullt och fast tror snart skall ersätta hela den nuvarande tingens ordning med ett rättfärdigt styre. — Matt. 6:9, 10; Dan. 2:44.
Det är inte någon lätt sak att göra ändringar i sin livsstil för att tjäna Gud mera helt och fullt. Men de som gör det vinner ofta en glädjefull förnöjsamhet och ett rent samvete, någonting som inga materiella ägodelar kan ge. Detta var vad ett trettiofyraårigt vittne i Dortmund i Tyskland fick erfara. Han var brandman, och hans arbetsschema var sådant att han under sex veckor i rad inte kunde vara med vid något av Jehovas vittnens församlingsmöten för att sedan under sex veckor vara fri att vara med vid mötena.
Detta var någonting som bekymrade honom. Så läste han i Vakttornet en artikel med rubriken ”Hur reagerar du inför påtryckningar?” I artikeln hette det:
”Kom ihåg att djävulen påstår att du är mer intresserad av din egen ekonomiska säkerhet än av att tillbedja Gud och att du kommer att överge Jehova, om du får det svårt i ekonomiskt avseende. Djävulen gjorde detta påstående i förbindelse med Guds tjänare Job. Men trots att Job blev berövad både familj, vänner och ägodelar, vägrade han att böja sig för detta slag av påtryckningar. ... Kommer du att reagera på samma sätt inför ekonomiska påtryckningar som Job gjorde? I så fall kan du vara förvissad om att få en likvärdig belöning.”
Brandmannen tänkte på detta. Han hade hustru och barn att försörja, men han visste att familjen kunde klara sig på mindre i materiellt avseende. Därför lämnade han sin trygga anställning och skaffade sig annat arbete med lägre lön. Han förklarar:
”Jag är glad över att jag fattade detta beslut, så att jag kan vara med vid alla mötena tillsammans med min familj. Som äldste kan jag nu göra så mycket mera i församlingen för att betjäna mina bröder. Jag är övertygad om att Jehova välsignar alla sina tjänare, när de sätter den sanna tillbedjan före personliga intressen.”
Nya gör förändringar
Det är inte bara personer med flera år av kristen erfarenhet som gör sådana förändringar för att tjäna Jehova Gud. Ett ungt par i Hemmoor i Tyskland kom till kunskap om Guds uppsåt år 1971. Men de hade ett jordbruk att sköta, och detta hindrade dem att vara med vid församlingens möten. Mannen förklarar vad de slutligen gjorde:
”Vi lade oavbrutet fram saken för Jehova i bön, och vi beslöt att sälja vår gård. Vi hade emellertid inte någon köpare. Men eftersom vi ville hålla fast vid vårt beslut, överlät vi gården åt min bror utan att få några pengar för den.
Vi har inte ångrat det. Det är sant att vi inte har färska ägg, mjölk eller kött, men vid Jehovas vittnens konvent i Düsseldorf år 1973 blev vi döpta, och vi har haft uppmuntrande erfarenheter som visar hur Jehova kan hjälpa en. Därför ser vi framtiden an med förtröstan.”
Det kan också berättas om en karateexpert från Korea som gifte sig med en tysk flicka, som år 1971 blev ett Jehovas vittne. Men mannen var så fördjupad i sin idrottskarriär att han inte var intresserad av bibelstudium. Men år 1973 blev det tydligt för honom att det var någonting i hans liv som inte var rätt och riktigt. Han insåg att han genom det som han sysslade med hade fullständigt isolerat sig och gjort det omöjligt att glädja sig åt familjelivet. Han började allvarligt tänka över sin situation.
”Jag sade till min hustru”, berättar han, ”att hon skulle ordna med att någon studerade bibeln med mig. I dag är jag övertygad om att bibeln är inspirerad av Gud, och jag tror att jag har funnit sanningen.”
Han gav upp sin idrottskarriär och tog arbete som mekaniker med en månadsinkomst som var 1.000 DM (1.700 kronor) lägre än vad han hade haft förut. Ändå säger han: ”Jag är mycket lyckligare nu, eftersom jag kan tjäna Jehova tillsammans med min hustru och dotter.”
Att bevisa vad som har större betydelse
Det är lätt att säga att man menar att Guds tjänst har större betydelse, men det är ens levnadssätt som visar vad som verkligen har företräde i ens liv. En ung man från Ilvesheim i Tyskland önskade bli förkunnare av Riket på heltid, men han hade också ett välbetalt arbete. När han dryftade sina planer med sin blivande hustru, upptäckte han att hon hade samma önskan att predika på heltid. Därför ansökte de båda om att få ägna sig åt denna tjänst, som de ville börja med den 1 januari 1971, kort efter sitt giftermål.
Två veckor innan de skulle börja sin särskilda tjänst blev den unge mannen inkallad till sin chef, som med ett leende sade att hans beslut att sluta sitt arbete helt säkert inte var allvarligt menat. Sedan chefen fått bestyrkt att det verkligen var så, sade han med tillförsikt att den unge mannen skulle ändra sig, när han fick höra att han skulle få en löneökning med 700 DM (1.200 kronor) i månaden och en premie på 6.000 DM (10.000 kronor)! Den unge mannen sade att han skulle dryfta saken med sin hustru.
”Vi begrundade situationen under bön”, förklarade den unge mannen, ”och kom fram till att vår önskan att bli heltidspredikare aldrig skulle förverkligas, om vi sköt upp det. Därför beslöt vi att lägga allting i Jehovas händer. Jag slutade mitt arbete den 1 januari 1971, och vi har sedan dess fått många andliga välsignelser.”
Men hur förhåller det sig, om man har använt ett helt liv till att uppnå en prestigefylld ställning i den nuvarande ordningen? Bevisar också människor av det slaget att predikoarbetet på heltid har större betydelse för dem?
Efter åtta år i tysk militärtjänst återvände en man år 1945 från ett krigsfångeläger för att börja livet på nytt. Han hade två små barn, och ytterligare två föddes kort därefter. Han fördjupade sig i juridiska studier, och efter flera år nådde han sitt mål, då han blev utnämnd till domare.
Flera år längre fram, år 1958, kom hans familj i kontakt med Jehovas vittnen. Hans äldsta döttrar överlämnade sig åt att tjäna Jehova och symboliserade detta genom vattendop. Därpå, år 1961, gick domaren med på att låta åtta delegater vid Jehovas vittnens internationella sammankomst i Hamburg bo i deras hem.
”Vi var med vid sessionerna”, berättar domaren, ”och från och med den tiden var vi med vid alla mötena i församlingen på platsen. I oktober började min hustru och jag i predikoarbetet från hus till hus, och i januari blev vi döpta.”
Under tiden växte barnen upp. ”Vi hade nu inte något bibliskt skäl som hindrade oss från att tjäna Jehova på heltid i predikoarbetet”, framhöll domaren. ”Därför ansökte vi om att få ägna oss åt denna tjänst, och vi blev antagna. Jag lämnade mitt domarämbete utan att få någon pension eller annan ersättning, efter många års tjänst och sedan jag långt tidigare nått högst på löneskalan.
De av våra släktingar och vänner som inte är Jehovas vittnen, såväl som affärsbekanta, menade att jag var galen. De kunde inte förstå hur någon kunde avstå från en sådan ställning så sent i livet. Men i verkligheten var det ett förståndigt beslut. Om bibeln är Guds ofelbara ord — och det finns inget skäl att tvivla på att den är det — då lever vi ju i den sista delen av ändens tid för den nuvarande onda tingens ordning. Under den återstående tiden bör man därför ha tro för att vinna sin själ, bevara den vid liv, och vi bör tjäna Jehova med allt vi äger och är. — Hebr. 10:38, 39.
Det var på våren år 1969 som vi som morfar och mormor trädde ut i predikoarbetet på heltid. Efter ett år blev jag ombedd att tjäna som resande representant för Sällskapet Vakttornet, och jag tjänar fortfarande i denna befattning. Jag är övertygad om att det inte finns någon verksamhet som har större betydelse i vår tid än predikandet av det livsfrälsande budskapet om Guds rike.”
Är det så du känner det? Är det nu tid att vara alltför bekymrad över pengar eller andra materiella ägodelar? Bibeln visar att sådana ting inte kommer att bevara oss under den Guds vredes dag som skall komma. (Ords. 11:4; Sef. 1:18) Men vad som har verklig betydelse är att vi bevisar vår kärlek till Jehova genom att av hela vår själ nu ta del i det arbete som han har gett oss att utföra. Själva vårt liv beror av att vi gör det.