Är du en så dålig människa att Gud inte kan förlåta dig?
MILLIONER människor överallt i världen, människor från alla slags miljöer, får höra de goda nyheterna om Guds rike. De lär känna de välsignelser det skall medföra: Död, sorg och plåga skall tas bort; var och en skall sitta under sitt vinträd och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom. Alla dessa löften framläggs för dem som ödmjukt söker Jehova och hans rättfärdighet. — Jes. 2:4; Sef. 2:3; Upp. 21:4.
Det kan hända att du har hört dessa goda nyheter men menar att dessa löften inte gäller dig på grund av det liv du levat. Om du tidigare hade fått tillfälle att lära känna Gud och hans rikes välsignelser, då kunde ditt liv ha blivit annorlunda, men så var inte fallet. Det kan hända att du på grund av att du sett orättvisa förhållanden har känt dig berättigad att ta saker och ting i egna händer och till och med tillgripa oärlighet eller våld. Det kan också hända att du, likt många andra, har fostrats i en dålig miljö och så blivit indragen i olika slag av otillbörligt uppförande och till och med kan ha följt en sådan kurs under många år. Det är som bibeln säger: ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” — 1 Kor. 15:33, NW.
När du blickar tillbaka, menar du kanske att du har förskaffat dig en dålig meritlista. Du kan önska att du skulle kunna ändra dig, men så menar du kanske att det inte tjänar något till, att Gud inte kan förlåta en sådan som du. Men bibeln visar att Jehova, fastän han inte godkänner orätta gärningar och ogärningsmän, ändå inte är en straffande Gud, som ställer människor till hel och full räkenskap för allt det orätta de har gjort.
Nej, Gud är inte alls sådan. Psalmisten uttryckte det för länge sedan så här: ”Om du, HERRE [Jehova], vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?” I stället försäkrar han att om vi verkligen överger våra onda och skadegörande vägar och vänder oss till honom, så skall han ”förlåta på ett storslaget sätt”. — Ps. 130:3; Jes. 55:7, NW.
Du kan vara säker på detta, eftersom bibeln ger oss slående exempel på hur Gud har förlåtit också stora syndare som verkligen ångrat sig och ändrat sinnelag. En av dem var kung Manasse i Juda. Han var en av de mest ondskefulla kungar som någonsin härskade i Jerusalem. På grund av hans stora ogudaktighet tillät Gud att han blev förd som fånge till Assyrien. Men när Manasse ångrade sig, ödmjukade sig och uppriktigt bad till Gud, då hörde Jehova hans böner och lät honom återvinna gudomlig ynnest och bli insatt i sitt rike. — 2 Kon. 21:2—16; 2 Krön. 33:2—13.
Det föredöme och den undervisning som Jesus och hans apostlar gav ger dig liknande uppmuntran. Jesus höll fram hoppet om förlåtelse också åt prostituerade och skatteindrivare (hållna för att vara bland de uslaste av syndare på den tiden), som insåg sitt behov av honom och ångrade sitt tidigare uppförande. Jesus sade till sina kritiker: ”Det är icke de friska, som behöver läkare, utan de sjuka. ... Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga utan för att kalla syndare.” En annan gång sade han: ”Jag säger er: Likaså blir det mer glädje i himmelen över en enda syndare, som omvänder sig, än över nittionio rättfärdiga, som icke behöver någon omvändelse.” — Matt. 9:11—13; Luk. 15:7; Hd.
I synnerhet bör Jesu underbara liknelse om den förlorade sonen ha en lugnande verkan på dig. Den yngre av två söner bad sin far att få den del av familjearvet som tillhörde honom, och sedan begav han sig utrikes, och där ”slösade han bort sin förmögenhet genom ett liv i utsvävningar”. (Hd) Längre fram, sedan han kommit till besinning, ångrade han sig och återvände ödmjukt hem till sin far, som inte alls avvisade honom, utan i stället välkomnade honom med öppna armar. — Luk. 15:11—32.
En grundval för tröst och hopp finner vi också i aposteln Paulus’ ord i 1 Korintierna 6:9—11. Sedan han varnat korintierna för de grova synder som skulle kunna hindra dem att ärva Jehova Guds rike, säger han nämligen: ”Somliga av er var en gång sådana, men ni blev rentvagna.” — Hd.
Kan alla synder förlåtas?
Betyder detta att man kan få förlåtelse oberoende av vilka synder man begår? Nej, så är det inte. Jesus klargjorde detta i de ord han riktade till sina skrymtaktiga motståndare: ”Jag [säger] till er: Allt slags synd och hädelse skall bli människor förlåten, men hädelse mot anden skall inte bli förlåten. Till exempel: Vemhelst som yttrar ett ord mot Människosonen, det skall bli honom förlåtet; men vemhelst som talar mot den heliga anden, det skall inte bli honom förlåtet, nej, inte i den närvarande tingens ordning, inte heller i den som skall komma.” — Matt. 12:31, 32, NW.
Vad var det som förmådde Jesus att yttra dessa ord? Sammanhanget visar att dessa religiösa skrymtare såg hur Jesus, Guds Son, utförde underverk av alla slag, däribland drev ut demoner, medelst Guds heliga andes kraft, men att de ändå medvetet och illvilligt sade att denna kraft var från Satan, djävulen.
Andra, vilkas synder inte kan förlåtas, är de som en gång har kommit till kunskap om sanningen om Jehova Gud, utövat tro på Kristi utgjutna blod och sedan förkastat det eller vänt sig till att göra det som är ont. Om du nu menar att du har begått en sådan synd, betyder det då nödvändigtvis att du har gjort det? Nej, så behöver det inte vara. Om det är så att du har en uppriktig önskan att ändra sinnelag och göra det som är rätt, visar detta att du inte kan ha gått för långt, precis som exemplet med kung Manasse anger. — Hebr. 6:4—6; 10:26, 27.
Tanken att man kan få förlåtelse trots det skuldkonto man har grundas på två faktorer som ger tillförsikt och tröst. Den ena är Jehovas barmhärtighet. Han har sin lust i att vara frikostig, vara förlåtande, alldeles som hans ord försäkrar oss om: ”Vem är en Gud såsom du, som borttager synd och som går förbi överträdelsen? ... Han skall åter förbarma sig över oss. Han nedtrampar våra missgärningar. Du kastar alla deras synder i havets djup.” — Mik. 7:18, 19, Åk.
Den andra faktorn är förmildrande omständigheter. Kung David syndade svårt mot Jehova i saken med Bat-Seba, Urias hustru, men han blev ändå förlåten, fastän inte utan sträng tuktan. Varför det? Därför att han var född i synd. Han tillstod också beredvilligt sitt onda handlingssätt och ångrade sig uppriktigt, som vi läser i Psalm 51. (2 Sam. 12:1—23) På liknande sätt var det med aposteln Paulus. En tid förföljde han de kristna till döds, och av det skälet talade han om sig själv som den ”främste” av syndare. Men, som han själv säger: ”Icke desto mindre fick jag röna barmhärtighet, eftersom jag var okunnig och handlade av brist på tro.” Ja, han var ärlig och uppriktig i sitt motstånd mot kristendomen, fastän han hade misstagit sig mycket svårt. Han fick också röna barmhärtighet, och han förklarar att det var för att ”Kristus Jesus förmedelst mig såsom det främsta fallet skulle ådagalägga all sin långmodighet, till ett exempel på dem som kommer att med tro förtrösta på honom för att få evigt liv”. — 1 Tim. 1:13—16, NW; Apg. 26:9—18.
Nutida exempel
I vår tid, alldeles som på bibelns tid, kan människor som har varit mycket stora syndare ångra sig och vinna förlåtelse. Fakta visar detta. Det var till exempel en man i staten New York som var dömd till internering under de strängaste säkerhetsåtgärder på grund av arten av hans brott. Som ett resultat av det informella predikande som utfördes av en av fängelseinstruktörerna, ett Jehovas vittne, kom hans samvete att slå honom. Hans tidigare liv oroade och plågade honom i hög grad. Han undrade om Gud någonsin skulle kunna förlåta honom hans många misstag och grova brott. Man försäkrade honom om att om han uppriktigt ångrade sig, så skulle han kunna bli förlåten. Detta gjorde han också. Han ändrade sig helt och hållet i förhållande till sitt tidigare onda handlingssätt, överlämnade sitt liv åt Jehova Gud och blev döpt. Nu är han en mycket glad kristen med ett rent samvete.
Tänk också på den man som var en mycket farlig medlem av maffian på Sicilien. Sedan han gripits, dömdes han till livstids fängelse. I fängelset kom han i kontakt med ett Jehovas vittne, som talade med honom om den ende sanne Guden, om den rena tillbedjan och om de underbara välsignelser som Gud har i beredskap för människorna. Som medlem av maffian hade han varit en ”god” katolik, men han hade inte sett någon motsägelse mellan de två roller han spelade. Nu, då han blivit övertygad om sanningen i det budskap som detta vittne framförde till honom från bibeln, ångrade han sig uppriktigt, omvände sig och överlämnade sig till att göra Jehova Guds vilja. Så enastående var förändringen i hans liv att han blev intervjuad i ett program över en av Italiens TV-stationer.
Ja, det finns hopp om att du kan vinna förlåtelse, ett rent samvete och Guds godkännande, även om du har begått allvarliga misstag i det förflutna. Men det krävs mer än att du helt enkelt säger att du är sorgsen över ditt tidigare uppförande. Du måste ta till dig kunskap om Jehova Gud och lära känna hans rättfärdiga krav. De kristna vittnen för Jehova som bor i din hemtrakt är redo att hjälpa dig genom att leda ett personligt bibelstudium i ditt hem och medelst mötena i deras Rikets sal.
När du studerar tillsammans med dem, kommer du att kunna pröva vad som är Guds rättfärdiga och heliga vilja för din del. (Rom. 12:2) Du kommer att få hjälp att utveckla hat till det som är ont och äkta kärlek till Guds rättfärdiga vilja. (Ps. 97:10) Du kommer inte bara att få lära dig att avhålla dig från det som är ont, utan du kommer också att få hjälp att lära dig hur du skall göra det som är rätt i Guds ögon. Och med tro på Kristi offers syndförsonande värde kommer du att kunna göra just detta med rent samvete, eftersom ”Jesu, hans [Guds] Sons, blod renar oss från all synd”. — 1 Joh. 1:7.
Det är sant att du, när du börjar göra om ditt liv till att stämma överens med Guds rättfärdiga krav, mycket sannolikt kommer att snava och göra fel då och då. Men detta är inte något skäl till att bli modlös, eftersom psalmisten David skrev följande tröstande ord: ”Så långt, som öster är från väster, låter han [Gud] våra överträdelser vara från oss. Ty han vet, vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.” (Ps. 103:12, 14) Låt denna försäkran styrka dig till att hålla ut på den rätta vägen.
Guds ord är verkligen fyllt av tröstande försäkringar till dem som uppriktigt önskar göra vad som är rätt, oberoende av hurudant deras tidigare handlingssätt kan ha varit!