”Arbeta natt och dag” för att göra lärjungar
”Då vi ... hyste om tillgivenhet för er, fann vi stort behag i att inte endast ge er Guds goda nyheter utan också våra egna själar, eftersom ni blev oss kära. ... Det var genom att arbeta natt och dag ... som vi predikade Guds goda nyheter för er.” — 1 Tess. 2:8, 9, NW.
1. a) Mot vilket mål arbetar Jehovas organisation? b) Med vad bör Guds tjänare nu vara verksamma?
JEHOVAS organisation arbetar med en känsla av att det är brådskande och angeläget. Det är ett arbete som skall utföras. I överensstämmelse med bönen att Jehovas namn skall bli helgat har hängivna himmelska skapelser ”ingen vila, utan dag och natt säger de: ’Helig, helig, helig är Jehova Gud, den Allsmäktige.’” (Upp. 4:8, NW; Matt. 6:9) Likaså finns det över hela jorden i denna ”ändens tid” överlämnade tjänare åt Gud, och fastän de har mänskliga begränsningar är de fullt verksamma med ”heligt uppförande och gudaktiga gärningar, i det ... [de] väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har denna i tankarna, genom vilken himlarna, som blivit satta i brand, skall upplösas och de intensivt upphettade elementen skall smälta!” Hur underbart är inte Guds löfte om rättfärdiga ”nya himlar och en ny jord”, som skall följa på denna eldsglödande ”dag”! — 2 Petr. 3:11—13, NW; Dan. 12:1—4.
2. Vad är inbegripet i tjänsten för Gud?
2 Tjänsten för Gud är inte detsamma som den dagliga enformigheten i ett vanligt förvärvsarbete. Den inbegriper inte bara ett dagskift eller ett nattskift. Det är en tjänst som motiveras av en intensiv önskan att ge ut av sig själv ”natt och dag” i lydnad för Jesu befallningar att predika och göra lärjungar i kristen kärlek. (Matt. 24:14; 28:19; Joh. 13:34) Detta betyder inte att man skall ignorera sitt behov av vila och vederkvickelse, eftersom detta med tiden skulle göra slut på ens krafter och hälsa. Men man bör vara villig och ivrig att hjälpa andra andligen vid varje tillfälle, vare sig det är ”dag” eller ”natt”.
3. Hur betraktade Paulus och hans följeslagare församlingen i Tessalonika?
3 Aposteln Paulus och hans följeslagare gjorde just detta! De drevs av ”öm tillgivenhet” för de intresserade. När de hade grundat en ny församling i Tessalonika, fick den snabbt känna på prövningar och förföljelser. Men på grund av att dessa nya kristna visade ostrafflighet under prövningar blev de ”kära” för dem som hade studerat med dem. Paulus och hans medtjänare för Gud hade förmåtts att ge inte bara ”goda nyheter”, utan också sina ”egna själar” för tessalonikernas skull. Medan de var tillsammans med den unga församlingen, arbetade de strängt ”natt och dag” för att sörja för sina egna behov, och därutöver använde de mycken tid till att undervisa de nya lärjungarna. På detta sätt utgöt de verkligen sina själar i tjänst för Jehova natt och dag.
4. Vilken realistisk inställning bör vi ha till vår tjänst i denna tid?
4 Är vår omsorg om de ”fårlika” i vår egen trakt så stark? Vi vet att vi har ett av Gud anvisat arbete att utföra. Men de flesta av oss har förvärvsarbete för att inte vara en börda för andra, eller också tar vi hand om familjen eller går i skolan. Vid andra tillfällen tar vi del i tjänsten på fältet. Men hur stor omsorg har vi om de intresserade som vi finner då vi predikar? Hyser vi verkligen ”öm tillgivenhet” för dem? Vi kan ägna ganska många timmar åt tjänsten på fältet, och vi gläder oss över att kunna lämna en del böcker eller lösnummer åt personer som är välvilligt inställda. Det är sannolikt att vi gör en del återbesök. Men ibland kan det gå en månad eller två utan att vi går tillbaka för att se hur det går för de intresserade. Tänker vi verkligen på att det gäller liv? Är det så att vi, för att de skall finna vägen till liv, finner ”stort behag i att inte endast ge ... Guds goda nyheter utan också våra egna själar”?
5. Vad kan vi lära av Paulus’ föredöme?
5 Paulus gav ett lysande föredöme i fråga om att ge ut av sig själv till förmån för sina nya bröder och andra intresserade. När han sista gången tog avsked av de äldste i församlingen i Efesus, sade han: ”Vaken därför och kommen ihåg, att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder. I allt har jag genom mitt föredöme visat eder, att man så under eget arbete bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: ’Saligare är att giva än att taga.’” (Apg. 20:31, 35) Om vi i likhet med Paulus har sann omsorg om ”fåren”, kommer vi att arbeta med själ och hjärta på olika sätt att hjälpa dem. Vi kommer att sträva efter att göra återbesök hos dem inom några dagar, om det är möjligt, eller kanske tala med dem i telefon för att stimulera deras intresse. Djävulen och hans verkställande redskap kommer att försöka göra slut på detta intresse, och därför måste vi vara aktpågivna för att hjälpa dessa ”får”. — Luk. 8:11, 12.
Att vara verksam ”natt och dag”
6, 7. a) Vilken utvidgning äger rum, och vilken uppfordran framläggs härigenom? b) Varför bör vi göra besök och återbesök på vårt distrikt?
6 Vi hittar nytt och friskt intresse när vi håller i med att predika de goda nyheterna. Följaktligen utvidgas alltid arbetets omfång. Nya församlingar grundas, och fler biblar, böcker och tidskriftsexemplar sprids — sammanlagt 313.229.157 publikationer under tjänsteåret 1974. Dessutom tecknades 2.387.904 nya prenumerationer på Vakttornet och Vakna! Det råder ett trängande behov av att göra återbesök hos dem som tar emot denna litteratur.
7 Somliga besökta kanske inte ens skaffar sig litteratur. Men de kan säga några uppskattande ord om Jehovas vittnens nit, när de så ofta besöker deras hem. Den oro dessa människor känner över sedefördärvet och orättfärdigheten, som blir allt svårare på jorden, öppnar möjligheten till att ge dem ytterligare hjälp. Allt mer och mer kommer rättfärdigt inställda människor till insikt om att vår tids själviska, hjärtlösa samhälle inte ger något som helst hopp för framtiden. (Ps. 92:8) Genom att gång på gång besöka sådana människor kan vi övertyga dem och ge dem ett realistiskt hopp. Med detta i sikte ”arbetar vi strängt och bemödar oss, eftersom vi har satt vårt hopp till en levande Gud, som är en frälsare för människor av alla slag, i synnerhet för dem som är trogna”. — 1 Tim. 4:10, NW.
8. Vad kan bli resultatet av att man tillämpar rådet i Predikaren 11:6?
8 Genom att vi fortsätter att vara fullt verksamma ”natt och dag” kan vi finna gott gensvar, när vi talar med arbetskamrater, grannar eller studiekamrater.
En församling i en universitetsstad rapporterar att sex studenter på senare tid har varit med vid mötena regelbundet. En av dem tar nu del i den reguljära pionjärtjänsten medan hon studerar vid universitetet. En annan student, som detta nya vittne har gjort bekant med sanningen, har återvänt till sin hemstad för att börja i pionjärtjänsten, och ytterligare en annan som hon har undervisat har just blivit döpt.
Det ges ett gott råd i Predikaren 11:6: ”Så ut om morgonen din säd och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke, vilketdera som är gagneligast eller om det ena jämte det andra är bäst.” Genom att använda varje tillfälle som uppstår, ”natt och dag”, till att samtala med andra om det underbara hopp som finns i ”dessa goda nyheter om riket” kommer vi således att här och där, och ofta på oväntade ställen, finna hjärtan som ger gensvar till budskapet om Riket.
9. Varför kan vi förtrösta på Jehovas välsignelse?
9 Jehova ”känner allas hjärtan”. Om vi bara predikar och undervisar flitigt, kommer budskapet att slå rot i ärliga hjärtan, och Jehova kommer att fortsätta att ge ”växten”. (Apg. 1:24; 1 Kor. 3:6) Vi kan råka ut för bakslag och besvikelser på vägen, men vi kan med förtröstan se fram emot uppfyllelsen av Salomos ord: ”Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.” — Pred. 11:1.
10. Hur kan vi arbeta med ett uppsåt?
10 Sann omsorg bör driva alla Jehovas vittnen att ta vara på det intresse som påträffas. När så är fallet, antecknar de inte bara namnet på personen och lägger ner anteckningarna i en bokväska och glömmer dem. I stället är de mycket angelägna om att ge dessa nya den hjälp de behöver. Därför gör de alldeles som Ordspråksboken 3:27 (NW) ger anvisning om: ”Undanhåll inte vad gott är från dem som det tillkommer, när det råkar stå i din hands makt att göra det.” Ja, gör det! Genom att målmedvetet göra besök igen, så snart som möjligt, för att fortsätta ditt på bibeln grundade samtal med den intresserade kan du så att säga ”smida medan järnet är varmt” och arbeta upp intresset innan motståndare får tid eller tillfälle att kväva det.
En förkunnare av Riket gjorde ett återbesök hos en intresserad person bara en timme efter det första besöket. Under drygt en veckas tid gjordes ytterligare tre återbesök för att besvara bibliska frågor, och sedan sattes ett bibelstudium i gång.
11. Vad är människor i stort behov av, och hur kan den kristne hjälpa till att fylla detta behov?
11 Varje år lämnar Jehovas vittnen många millioner publikationer på mer än ett hundra sextio språk i intresserade människors hem över hela världen. Men människor behöver mera än litteratur i sina hem för att bli bevarade genom den kommande ”stora vedermödan”. De behöver hjälp för att få in bibelns sanningar i sinne och hjärta. (Rom. 10:10—15; 12:1, 2) De behöver få den sanna kristna personlighetens ”tecken” på pannan. (Hes. 9:4; Ef. 4:24) Det krävs tid för att lära sig bibelns principer och ikläda sig ”den nya människan” eller ”den nya personligheten” (NW). Den som är en kristen tjänare åt Gud måste fortsätta att ge kärleksfull, tålmodig, förstående hjälp, så att de nyintresserade verkligen kan lära sig kraven för evigt liv och besluta sig för ett kristet liv. Är du villig att ge dem denna hjälp? Låt oss, medan vi ständigt tänker på att tiden är brådskande och angelägen och på att det är en fråga om liv och död, under bön ge ut av oss själva till förmån för dem, medan det är tid. — Joh. 9:4; Fil. 1:9—11.
12, 13. a) Vilka förändringar gjorde apostlarna och andra för att ta del i arbetet att göra lärjungar? b) Hur kan vi åtnjuta liknande välsignelser i vår tid?
12 Någon kan säga: ”Jag har inte förmåga att leda ett bibelstudium.” Eller: ”Jag har helt enkelt inte tid att leda ett studium med någon regelbundet varje vecka.” Det är sant att somliga av oss är nya eller oerfarna, och det kan hända att vi inte har fått någon utbildning att tala om. För andra kan det vara så att påtryckningarna i samband med att man skaffar sig sitt uppehälle i detta moderna samhälle tycks begränsa den tid de har till annat. Men kan vi inte ändå göra detsamma som apostlarna och andra bland de första lärjungarna? Somliga av dem hade varit sysselsatta med fiske och andra förvärvsarbeten. Men de ändrade sitt levnadssätt så att de kunde följa Jesus genom att lära sig predika och undervisa. De skaffade sig tid till det. — Mark. 1:16—20.
13 Dessa apostlar hade inte någon omfattande världslig utbildning eller kunskap. Men de hade Guds ande, och de tog emot den utbildning och övning som Jehova gav. På kort tid resulterade deras nitiska predikande och undervisning i en beaktansvärd ökning till ”omkring fem tusen” (Hd) troende i staden Jerusalem. De styresmän som var motståndare kunde inte göra någonting för att hindra det. ”När de sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummo, att de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men så kände de igen dem och påminde sig, att de hade varit med Jesus.” — Apg. 4:4, 13; Joh. 7:46.
14. a) Vad är vårt stora intresse i denna tid, och varför är det brådskande och angeläget? b) Vad bör vår tro på profetiorna förmå oss att göra?
14 Petrus, Johannes och de övriga lärjungarna var intresserade av att frälsa liv. Det är också vårt stora intresse i denna tid. En till undergång dömd värld är mycket nära den ”stora vedermödan” — ”en tid av nöd, sådan som inte har fått förekomma sedan en nation blev till intill den tiden”. Men de återstående av det andliga Israel förväntar att slippa undan, och det kommer också att bli stor glädje när ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål ... kommer ut ur den stora vedermödan” på grund av att de har utövat tro på Lammets, Kristi Jesu, utgjutna blod och genom att de ägnat sig åt att tillbedja Jehova ”dag och natt i hans tempel”. (Dan. 12:1; Upp. 7:9—15; NW) Tror du detta? Varför då inte göra de nödvändiga förändringarna i ditt liv, så att du kan ge ut av dig själv helt och fullt i fråga om att göra besök och återbesök hos människor med ärligt hjärta och studera med dem till dess de vandrar säkert och stadigt på frälsningens väg? Det brådskande och angelägna draget i tiden kräver denna ansträngning! — Rom. 13:11, 12.
15. På vilka sätt kan arbetet att göra lärjungar uppodlas?
15 Vi bör på alla sätt vara flitigt upptagna med att hjälpa dem som har ett äkta intresse för Guds ord. Om vi av någon orsak är ur stånd att göra ett återbesök inom kort, bör vi be någon annan förkunnare av Riket hjälpa till. Äldste och biträdande tjänare i församlingen hjälper också gärna till med att ordna så att alla intresserade ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Till alla som tar del i arbetet för Riket, kanske första gången hjälper till med att sprida Nyheter om Guds rike, går kallelsen ut att göra framsteg för att ta del i andra delar av tjänsten på fältet, göra återbesök och leda studier. Likt den unge tillsyningsmannen Timoteus kan du också göra framsteg i överensstämmelse med Paulus’ förmaning: ”Tänk på dessa ting; gå upp i dem, så att dina framsteg må bli uppenbara för alla människor. ... Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.” — 1 Tim. 4:15, 16, NW.
Att anpassa sig till de intresserades behov
16. Hur kan böckerna Sanningen och Fred och säkerhet användas?
16 Den kristne tjänaren åt Gud behöver kunna anpassa sig och vara omdömesgill, när han sätter i gång och leder studier i bibeln. Människor som känner till en del om bibeln eller som har haft kontakt med kristenhetens religioner kan vilja studera bibeln med hjälp av boken Sanningen som leder till evigt liv. Om de är mycket angelägna om att finna lösningen på problemen i världen eller är oroade av människors dåliga uppförande, kan ett studium i boken Verklig fred och säkerhet — varifrån? vara lämpligt. Innan någon ny blir döpt som en lärjunge till Jesus Kristus skulle det vara nyttigt för honom eller henne att läsa båda de här böckerna och då också slå upp skriftställena i bibeln, så att man klart och tydligt förstår inte bara läran, utan också principerna för kristet liv. — Apg. 17:11.
17. Hur kan undervisningsarbetet anpassas efter situationer överallt på jorden?
17 I somliga delar av världen kan människorna ha fått obetydlig utbildning eller ingen alls. Somliga kan inte ens läsa och skriva. Men också bland dem finns det människor med ärligt hjärta som kan få privilegiet att överleva den ”stora vedermödan”. I somliga länder där det inte funnits något skriftspråk har Guds tjänare använt piktogram eller bilder för att förmedla livsviktiga bibliska läror. I många länder lär Jehovas vittnen de nya att läsa och skriva, så att de kan göra framsteg i sitt bibelstudium. Publikationer finns på blindskrift att användas av de blinda. I Afrika och i många länder i kristenheten har den enkelt avfattade småskriften ”Dessa goda nyheter om riket” nått många hjärtan med ett klart uttryckt budskap. I somliga länder i Asien har småskriften ”Se, jag gör allting nytt” varit mycket effektiv när det gäller att undervisa de nya som inte vet någonting om bibeln och dess bakgrund. Ta del av följande exempel:
En man i Asien som hade en framskjuten ställning i en bank köpte en stor tomt och planerade att bygga ett vackert hus på den. Men vid detta stadium började hans hustru studera tillsammans med Jehovas vittnen. Efter litet övertalning började han också studera med hjälp av småskriften ”Se, jag gör allting nytt”. När han i sitt studium nått fram till paragraf 4, kom han till den slutsatsen att Jehovas nya ordning var vad han var intresserad av. Från denna stund studerade han bibeln mycket flitigt. Han gav upp sina planer på att bygga ett nytt hus, men inte bara det, utan han avstod också från sin ställning i banken, så att han kunde bättre koncentrera sig på sina bibelstudier. Efter två månaders studium blev han verksam i tjänsten på fältet. Han och hans hustru har flyttat till en mindre lägenhet, så att de skall vara fria från hinder när de inom kort blir kvalificerade att börja i pionjärtjänsten. Den pionjär som studerar med dem förklarar: ”Det är ett underbart privilegium att hjälpa dessa fårlika människor!”
18. Hur kan vi vara anpassbara när vi arbetar mot målet att leda ett studium?
18 Det är många bibliska publikationer som är avsedda att vinna de nyas intresse och tillfredsställa deras behov. De som har vetenskaplig bakgrund eller högre utbildning kan tveka att studera bibeln — måltavlan för så mycken kritik. Men samtal med dem över stoff i böckerna Är bibeln verkligen Guds ord? och Blev människan till genom evolution eller genom skapelse? kan visa dem att bibeln ger den högsta utbildningen och att den inte alls är ovetenskaplig. Andra kan nås genom att man intresserar sig för deras barn och visar föräldrarna hur de skall studera boken Lyssna till den store läraren med barnen. Med tiden kan ett regelbundet studium sättas i gång med hela familjen. Vi behöver alltså kunna anpassa oss när vi arbetar mot målet att leda ett studium och även när vi väljer lämplig bibelstudiehjälpreda.
19. Hur kan vi anpassa oss till problemsituationer?
19 Ibland behövs det också anpassningsförmåga när det gäller att ordna tid och plats för studiet. Ett vittne som studerade med en fiskare måste till exempel ordna så att studiet kunde hållas på kvällar då fiskebåten var inne från havet, och det betydde att han fick ändra tiden för sitt eget familjestudium för att det skulle bli möjligt. Somliga har varit tvungna att studera under lunchtimmarna, kanhända passa in två korta studietillfällen varje vecka. Studieplatsen kan vara en parksoffa, en parkerad bil eller vittnets hem, om det förekommer motstånd mot att studiet hålls någon annanstans.
Vad kommer du att göra i detta arbete med att göra lärjungar?
20. Vad är nödvändigt för att få framgång i arbetet att göra lärjungar? Anför ett exempel.
20 Vad en individ kan göra kan bero på växlande omständigheter, till exempel familjeansvar, hälsa och andra faktorer. Men vad är din önskan? Är det att utvidga din verksamhet i tjänsten på fältet, så att du verkligen får framgång i att göra lärjungar? Gör då ditt bästa och hys full förtröstan på Jehova. Tänk på hur det avlöpte för en förkunnare som gjorde detta:
En ung dam som hade vuxit upp i namnkristenheten kände att någonting saknades. Hon var imponerad av all skönheten i skapelsen, men hon lovprisade inte Skaparen. Men genom Jehovas vittnen lärde hon känna Guds underbara universella organisation och hans uppsåt i förbindelse med Riket. Hon kunde knappast vänta på att bli döpt och därpå bli kvalificerad som reguljär pionjär. Innan dess hade hennes liv varit format bara för att betjäna hennes man och hennes små barn. Med samarbete från deras sida kunde hon nu anpassa omständigheterna så att hon inte bara fortsatte att betjäna dem, utan också först och främst tjänade Jehova. Hon löste sina problem ett efter ett genom förtröstan på Jehova. Hennes man gick med på att hon slutade upp att arbeta tillsammans med honom på den plats där han utövade sitt yrke, och samma dag fick han en överraskning på så sätt att hans egen inkomst oväntat fördubblades. Efter en lång dags verksamhet i tjänsten på fältet brukade hon vara trött, men hon lät sin man se bara hennes glädje. Därpå, precis när hon behövde det som mest, gav hennes man henne en mindre bil att använda i tjänsten. Hon försummar aldrig ett möte, och varje dag läser hon bibeln och finner stor uppmuntran i de trogna föredömen som getts av Jehovas tjänare i forna tider. Vid ett tillfälle reste hon med sina barn mer än femton hundra kilometer för att predika på sin hemö, och där fann hon så mycket intresse för bibeln att pionjärer med särskilt uppdrag sändes dit för att ta vara på det. Denna unga fru har verkligen fått sitt livs önskan uppfylld. — Ps. 145:16, NW.
21. Vilka kan finna verklig glädje i tjänsten på fältet i vår tid?
21 Denna och många andra erfarenheter ur verkliga livet visar att det livsviktiga arbetet att predika om Riket och göra lärjungar inte skall utföras i vår egen kraft. Vi måste lita på Jehova och fortsätta att söka hans ledning. Han kommer att hjälpa oss att uppodla våra förmågor. Paulus skrev till kristna under första århundradet: ”Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade.” Nej, ”men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam”. (1 Kor. 1:26, 27) Det är på samma sätt i vår tid. Det är inte de som har högre teologisk utbildning, utan ödmjuka människor, som älskar Gud och sina medmänniskor och som arbetar natt och dag med att göra lärjungar, som har framgång och glädje i sin tjänst. Deras äkta intresse för andra lyser igenom, och ”den härliga kunskapen om Gud”, som de har i sina hjärtan, lyser också igenom till andra, genom Guds kraft, för att förorda hans sanning. — 2 Kor. 4:6, 7, NW.
22. a) Vilken försäkran ger 1 Korintierna 15:58 åt dem som gör denna ansträngning? b) Belys genom erfarenheter i församlingen eller från andra håll den glädje man finner i tjänst som utförs natt och dag.
22 Oberoende av gensvaret är vårt arbete inte fåfängt. (1 Kor. 15:58) En del av våra största glädjeämnen kan komma genom arbetet att göra lärjungar. En husmor, som mötte motstånd från sin mans släktingar men som modigt slutade att arbeta i deras restaurang för att träda in i heltidstjänsten som pionjär, skriver om denna glädje:
Fastän föräldrarna kände sig besvikna, kunde de se att deras sons familj hade blivit mera enig och lycklig och att deras svärdotter inte alls var lat, utan arbetade hårt från morgon till kväll. Min verksamhet blev också till välsignelse för vår familj. Under det första året blev vår sjuårige son förkunnare, och vid nio års ålder blev han döpt. Han är ivrig i tjänsten och finner glädje i den. Det har ännu inte gått fem år sedan jag började i pionjärtjänsten, och på den tiden har jag fått hjälpa nitton personer fram till dopet. Under de två första månaderna av tjänsteåret 1974 har tre personer som jag studerat med blivit döpta, och alla åtta som jag nu studerar med är närvarande vid mötena. Tre av dem kommer snart att börja ta del i predikandet. När jag träffar andra som är glada över att studera, förnimmer jag att Jehova känner sina får väl och vill att de skall bli församlade, och därför är jag verkligen fylld av glädje. Ibland är jag mycket upptagen, och ibland blir jag trött, men då läser jag Jesaja 40:25—31 gång på gång. Jag frambär tack för mitt privilegium att göra lärjungar och känner tillfredsställelse över att leva livet helt och fullt. Om jag finge leva livet på nytt, skulle jag välja samma arbete och levnadssätt.
23. a) Vilken uppmuntran kan de som har förvärvsarbete få av Paulus’ och Silas’ exempel? b) Hur kan de som nyligen blivit lärjungar bli ”vår ära och glädje”?
23 Vi är inte allesammans i stånd att utvidga vår tjänst i samma utsträckning. Och somliga distrikt kan vara jämförelsevis oemottagliga. Men vi kan allesammans arbeta av själ och hjärta i verksamheten med att predika och undervisa, fulla av tillit till att Jehova skall leda oss till dem som tillhör honom. Många av oss kan vara lika Paulus och Silas, som fann behag i att arbeta ”natt och dag”, inte bara i sitt förvärvsarbete, utan också för att ge ”Guds goda nyheter” tillsammans med sina ”egna själar” åt älskade nya lärjungar. Och beträffande dessa kan vi säga alldeles som aposteln gjorde: ”Ty vad är vårt hopp eller vår glädje eller vår krona, som vi jublar över — ja, är det inte just ni? — inför vår Herre Jesus vid hans närvaro? Ni är sannerligen vår ära och glädje.” (1 Tess. 2:7—9, 19, 20, NW) Och det kommer att vara en förblivande glädje. Ja, när den ”stora vedermödan” är över, vilken glädje kommer det då inte att vara i den nya ordningen att till evig tid ha det behagfulla umgänget med dem som vi har hjälpt att känna Jehova!
”Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst, se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar och giva dig grundvalar av safirer; jag vill göra dina tinnar av rubiner och dina portar av kristall och hela din ringmur av ädla stenar. Och dina barn skola alla bliva HERRENS lärjungar, och stor frid skola dina barn då hava. Genom rättfärdighet skall du bliva befäst. All tanke på förtryck vare fjärran ifrån dig, ty du skall intet hava att frukta, och all tanke på fördärv, ty sådant skall icke nalkas dig.” — Jes. 54:11—14.