Låt dig inte villas bort i det lopp som gäller livet
”Människan skall leva inte endast av bröd. ... Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” — Luk. 4:4, 8, NW.
1. Vilket viktigt lopp tar de kristna del i, och vad är priset för dem som fullbordar det framgångsrikt?
DE KRISTNA tar del i ett mycket ovanligt lopp. Att man vinner beror inte så mycket på snabbhet som på att man är uthållig och troget håller fast vid reglerna för loppet. Det kan tyckas egendomligt, men loppet vinns inte bara av en enda vinnare, utan av alla som håller sig kvar i det till dess det är fullbordat. Det är det lopp man löper på den löparbana som leder till evigt liv i Guds nya tingens ordning, den bana som i verkligheten är den smala väg som man kommer in på genom den trånga porten. (Matt. 7:14) Det storslagna priset evigt liv tillfaller alla som fullbordar loppet framgångsrikt, och det är värt all den ihärdiga träning och alla de offer som behövs för att vinna.
2. Varför är detta lopp inte lätt, och hur bör vi betrakta hindren längs vägen?
2 Men detta lopp är inte lätt. Det fullbordas inte på en dag. Och det finns alltid en risk att man villas bort, förs undan från den svårare vägen till livet och in på den breda och rymliga väg som Jesus förklarade leder till fördärvet. (Matt. 7:13) Om man i detta krävande lopp — som gäller livet — inte ständigt betraktar det fallna köttets inre svagheter och yttervärldens påtryckningar och lockelser som hinder att ta sig över, kommer de att bli avledande barriärer som för en bort från loppet. Av dessa framträdande faktorer, som kan villa bort en kristen, kommer vi att behandla materialismen först.
Den tillbörliga synen på materiella ägodelar
3. Varför är det viktigt med en rätt syn på materiella ägodelar?
3 Människan, som är danad av Gud till att leva på jorden och njuta av dess gåvor, önskar av naturen det goda i livet som hennes Skapare sörjt för. Detta är inte orätt i sig självt, men hur kan man njuta av några materiella ägodelar utan liv och ett mått av hälsa? (Matt. 16:26) Gud är livgivaren, och han har rätt att ställa upp rimliga krav, som man måste fylla för att få behålla denna livets gåva. Han är mycket rättfram när han förklarar för människan att otacksamma personer och sådana som bara söker njutning inte kommer att få en bestående arvedel på jorden. De skall avskäras. Att man söker enbart materiella fördelar och bekvämligheter nu, utan att utveckla andliga och moraliska värden som är djupt rotade i den sanna tillbedjan av Gud, leder dessutom till ett mycket tomt liv som kännetecknas av missräkningar.
4. Hur belyste Jesus det bedrägliga värdet i materiella rikedomar?
4 Jesus satte saker och ting på deras rätta plats, när han gav uppmaningen: ”Sen till, att I tagen eder till vara för allt slags girighet [vinningslystnad, NW]; ty en människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.” Han illustrerade sedan denna huvudpunkt med liknelsen om den rike man som rev ned sina lador för att bygga större lador till sin ständigt ökande avkastning. Mannen menade att han nu hade en mycket trygg framtid och sade till sig själv: ”Kära själ, du har mycket gott förvarat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.” Jesus sade emellertid om denne man, som hade satt sin förtröstan till materiella ägodelar: ”Men Gud sade till honom: ’Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig; vem skall då få, vad du har samlat i förråd?’” I avslutningen inskärpte Jesus slutsatsen genom att säga: ”Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men icke är rik inför Gud.” — Luk. 12:15—21.
5. Vilka attityder kan lätt utvecklas, när man själviskt strävar efter materiella ägodelar och bekvämligheter?
5 Vad är då risken här? Det är risken att på detta sätt bli upptagen av att skaffa sig ting att tillfredsställa sina själviska begär med. Därigenom glömmer man att Gud har skapat jorden och människan på den och att man följaktligen inte kan vara verkligt lycklig och fullgöra det som är syftet med livet, om man sätter sin förtröstan till vad man kan samla ihop omkring sig i fråga om materiell trygghet eller olika bekvämligheter. En sådan människa blir undantagslöst självupptagen. Hennes nästas välgång har ingen betydelse. Under det att hon söker skydda sina ägodelar mot andras lystnad kommer det ofta till våld och dödande. Självförtroende leder till självsäkerhet. Gud betyder inte längre någonting, och man kan till och med mena att han inte i verkligheten är den som sörjer för oss. Och löftet om evigt liv blir bara en orealistisk dröm. Varför skulle man trakta efter något inbillat, säger en sådan person ofta, när det är möjligt att få materiella bekvämligheter nu? Således kan en materialistisk filosofi lätt villa en bort från det lopp som gäller det eviga livet eller förhindra en att ens börja loppet.
6. a) Hur kan vi som kristna efterlikna löparen i ett tävlingslopp, när det gäller att vi förbereder oss för och löper det lopp som gäller livet? b) Hur gav Jesus oss det fullkomliga föredömet att efterlikna?
6 I kontrast härtill aktar sig den framgångsrike löparen för att bli efterlåten mot sig själv. Han följer en sträng rutin av träning och diet som håller honom i form. I loppet är han avklädd allt utom det allra nödvändigaste, och han är mycket aktsam för att inte snava eller bli diskvalificerad. (1 Kor. 9:24—27; 2 Tim. 2:5) Paulus tog forntida löpares erfarenheter som exempel, när han gav de kristna rådet: ”Må vi då också lägga av allt som tynger och synden [brist på tro] som lätt insnärjer oss, och må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betraktar den främste förmedlaren och fullkomnaren av vår tro, Jesus.” Ja, Jesus hade själv löpt denna bana och varit ett exempel på hur det kunde göras med framgång. Den segerrika avslutningen på loppet ledde för hans del till döden på en tortyrpåle och den skam som är förbunden därmed, men efteråt gav Gud honom det pris som består i härligt, odödligt liv i himlarna vid Guds högra sida. Med tanke på detta goda slutresultat förmanade Paulus: ”Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni inte må bli trötta och ge tappt i edra själar.” — Hebr. 12:1—3, NW; 3:12, 13.
7. a) Vilken princip som Jesus framställde visar att det är omöjligt för någon att dela upp sin lojalitet? b) Vad är Jehovas löfte när det gäller livets nödtorft? Vad tillåter det oss att sätta först?
7 I bergspredikan fastställde Jesus principen: ”Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon [rikedomen, NW].” Sedan han beskrivit hur Jehova sörjer för djurens och växternas behov och talat om hur människor är ”mera värda än de är” (NW), förklarade han: ”Så gören eder nu icke bekymmer och sägen icke: ’Vad skola vi äta?’ eller: ’Vad skola vi dricka?’ eller: ’Vad skola vi kläda oss med?’ Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet, att I behöven allt detta. Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.” — Matt. 6:24—33.
8. Vilka två skatter som står i motsats till varandra skrev Paulus om, och vad leder det till att man strävar efter den ena av dem och efter den andra?
8 Aposteln Paulus gav varningen: ”Penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval.” De kristna borde inte låta sig föras in på denna bana, som sänker ”människorna ned i fördärv och undergång”, och därför uppmuntrade Paulus dem ”att icke sätta sitt hopp till ovissa rikedomar, utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta därav; ... att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara givmilda och gärna dela med sig. Må de så lägga av åt sig skatter, som kunna bliva en god grundval för det tillkommande, så att de vinna [må gripa fast tag om, NW] det verkliga livet.” — 1 Tim. 6:9, 10, 17—19.
9. a) Vilket ansvar vilar på en kristen och i synnerhet på ett familjeöverhuvud, när det gäller att skaffa livets nödtorft? b) Hur kan djävulen förmå någon att villas bort av materiella ägodelar?
9 Vi behöver naturligtvis få våra dagliga behov tillgodosedda, och vi bör arbeta ärligt och redbart för att fylla dessa behov, medan vi löper det lopp som vi har framför oss. Ja, den som inte sörjer för att hans familj har livets nödtorft blir diskvalificerad från loppet, eftersom han därigenom har ”förnekat sin tro och är värre än en otrogen”. (1 Tim. 5:8) Men vi kan inte löpa loppet framgångsrikt, om vi låter någon glans som är förbunden med det arbete vi utför eller den lön vi får genom det få första platsen i livet. Vi måste ha en plats att bo på, men om vi köper ett hus som vi inte har råd med och låter all vår tid gå till att inreda och sköta det, kan det lätt göra att vi upphör att löpa det lopp som gäller livet. Detsamma kan sägas om en bil eller en båt, om en överdriven önskan att ha nya och eleganta kläder, om att göra dyrbara nöjesresor eller om att till övermått sysselsätta sig med hobbyverksamhet. Kom ihåg att djävulen har många års erfarenhet, så att han vet hur han skall använda materiella ägodelar för att ta hjärtat till fånga och villa bort den obetänksamme från det lopp som gäller livet.
10. Vilka frågor kan man ställa sig själv för att avgöra det tillrådliga i att skaffa vissa materiella ägodelar?
10 När du tänker på det lopp du har framför dig, lär dig då att fråga med avseende på materiella ting: Är detta något jag måste ha för att fortsätta att leva och tjäna Jehova? Kommer det att hjälpa mig att bli en bättre tjänare åt Jehova, eller kommer det att få mig att sakta farten? Vilka förpliktelser eller bördor kommer det att lägga på mig? Behöver jag verkligen detta för att dra försorg om min familj? Kommer jag att behöva sätta mig i skuld för att få det? Kommer det att inskränka på den tid jag har till bibelstudium, kristna möten och predikandet av budskapet om Riket? Kommer det att på något sätt villa bort mig från mitt uppsåt i livet?
11. Varför är det meningslöst att göra en karriär i denna tingens ordning till det viktigaste i sitt liv?
11 Föräldrar, fostra och öva edra barn att bevara hoppet om Riket i blickpunkten, så att de undviker materialistiska tendenser. Ungdomar i denna tid uppmuntras att kämpa sig till en karriär i denna materialistiska värld. Men om man gör det, liknar man den unge man som sökte arbete efter flera års skolutbildning och som försökte få arbete i det som tycktes vara ett växande och framåtgående företag, medan han inte brydde sig om skylten på dörren: ”VERKSAMHETEN UPPHÖR. BYGGNADEN UTDÖMD FÖR NYTT STATLIGT PROJEKT.” Denna gamla ordning kommer också snart att upphöra med verksamheten, trots att den sorlar av materialistiska strävanden. För att få en verklig framtid bör vi planera allt vi gör med hänsyn till Jehovas nya regering för denna jord — genom hans konung, Jesus Kristus.
12. Vad kan det bli möjligt för oss att uppnå genom att vi gör personliga justeringar, medan vi sätter Riket och dess intressen först?
12 Resurser och förmågor som vi kan äga bör vi använda för att befrämja Rikets intressen i stället för att låta dem bli hinder i det lopp som gäller livet. Om du till exempel har två hus, skulle du då kunna sälja det och använda pengarna för att träda in i pionjärtjänsten i stället för att arbeta hårt för att hålla båda husen i stånd? Om du har dragit dig tillbaka från förvärvsarbetet eller snart kommer att göra det, förmår dig då ditt hjärta att använda den ökade friheten till att ha en större andel i predikandet av Riket? Dina resurser är kanske begränsade, men hur kan de ändå användas bäst i tjänsten för Jehova?
13. Hur kommer vi att betrakta materiella ägodelar, om vi verkligen älskar livet?
13 Målet bör vara att de materiella tingen skall tjäna våra behov och inte att vi skall bli förslavade under dem. Om vi verkligen uppskattar andliga värden och sätter vårt förhållande till Jehova framför allt annat, kommer han att hjälpa oss att fortsätta att löpa loppet med uthållighet och vinna priset. Världen, som kännetecknas av köttets begär och ögonens begär och högfärd över detta livets goda, ”förgår ..., men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen”. — 1 Joh. 2:15—17.
Att hålla sig fri från nationalism
14. Vilka hinder som inbegriper nationalism möter de kristna när de löper det lopp som gäller livet?
14 En annan barriär som ställs upp för att villa bort kristna från det lopp som gäller livet inbegriper nationalism. Detta hinder blir upprest högre och högre i alla länder, allteftersom vi kommer längre och längre in i ändens tid. När man ställs inför detta hinder, framställs saken ofta så att det förefaller som om det förståndiga och praktiska handlingssättet är att helt enkelt ge upp i loppet och vika åt sidan. Om man gör så förefaller det bli möjligt för en att undvika offentlig kritik och våldsgärningar, som myndighetspersoner och pöbelhopar många gånger tar till för att söka tvinga fram underkastelse under oskriftenliga lagar eller inställningar. Å andra sidan är den nationalistiska propagandan utformad för att väcka upp nations- eller rasstolthet. Nationalismen framställs som en sympatisk angelägenhet att engagera sig för. I många länder har nationalismen i själva verket blivit en religion. Som en följd av detta menar varje nationsgrupp att dess land och levnadssätt är bäst, och så blir den intolerant mot andra.
15. Vilka attityder främjas av nationalismen?
15 Författaren Ivo Duchacek framhöll detta i sin bok Conflict and Cooperation Among Nations (Konflikt och samarbete bland nationer): ”Nationalismen splittrar mänskligheten i mot varandra intoleranta enheter. Följden blir att människor i första hand tänker som amerikaner, ryssar, kineser, egyptier eller peruaner och i andra hand som mänskliga varelser — om de gör det alls.” Förenta nationernas förre generalsekreterare, U Thant, sade: ”Många av de problem som vi möter i denna tid beror på, eller är resultatet av, falska attityder — somliga av dem har godtagits nästan omedvetet. Bland dem kan nämnas trångsynt nationalism: ’mitt land — det må ha rätt eller orätt’.”
16. Beskriv hur Sadrak, Mesak och Abed-Nego i Babylon oförskräckt mötte stridsfrågan om nationalism.
16 Nationalismen är inte ny. Den fick sin början i Babylon med Nimrod, den förste som satte upp sig själv som en kung i opposition mot Jehova. Många hundra år längre fram fick de hebréer som var i fångenskap i denna illa beryktade stad på ett påtagligt sätt känna av nationalismens grymma och oresonliga krav. Sadrak, Mesak och Abed-Nego var bland de undersåtar som Nebukadnessar församlade på Duraslätten och som beordrades att falla ned i tillbedjan inför den avbild som representerade den nationella staten. Dessa hebreiska tillbedjare av den sanne Guden, Jehova, vägrade emellertid att falla ned, trots att man hotade att kasta dem levande i den brinnande ugnen. De hade mod att säga till den rasande kungen: ”O Nebukadnessar, vi behöva icke giva dig något svar på detta. Se, vi hava vår Gud, som vi tjäna, och han kan frälsa oss från den brinnande eldsugnen, och frälsa oss ur din hand, o konung. Men om han icke vill det, så må du veta, o konung, att vi ändå icke dyrka dina gudar och att vi icke vilja tillbedja den gyllene bildstod, som du har låtit ställa upp.” — Dan. 3:16—18; v. 17 enl. Myrberg.
17—19. a) Vilka liknande frågor angående kristen neutralitet möter oss i denna tid? b) Hur gav Jesus ett föredöme när han förhördes av Pilatus? c) Till vad leddes de judar, som förkastade Jesus, genom sitt engagemang i nationalism?
17 Känner vi i denna tid det på samma sätt som dessa trogna tjänare åt Gud i det förflutna? När nationella lagar eller samhällspåtryckningar tycks göra det absolut nödvändigt att vi faller ned inför nationella symboler eller hälsar dem i en handling av tillbedjan, röstar för politiska ledare eller understöder nationalistiska projekt — kommer vi då att kompromissa och bli diskvalificerade och villas bort från det lopp som gäller livet? Eller kommer vi i stället att göra alldeles som Jesus och de första kristna gjorde?
18 Jesus gav det fullkomliga föredömet, när han stod inför den romerske landshövdingen Pilatus för att rannsakas. Judarna påstod lögnaktigt att Jesus hade gjort sig själv till en jordisk kung. Om det var sant, var det förräderi. Men på Pilatus’ fråga sade Jesus: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men som det är, har mitt rike inte detta ursprung.” Pilatus var redo att frige Jesus på grund av detta sannfärdiga svar, men hans judiska anklagare sade: ”Om du ger denne man fri, är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig till konung talar emot kejsaren.” Pilatus gjorde invändningar mot dem: ”Skall jag hänga er konung på pålen?” De främsta prästerna svarade: ”Vi har ingen konung utom kejsaren.” — Joh. 18:33—38; 19:12—16; NW.
19 Historien berättar om de fruktansvärda följderna av att de valde ”kejsaren” i stället för Jesus som Messias — Jerusalem förstördes ju trettiosju år längre fram, vilket betydde att många liv gick förlorade, medan de återstående av stadens invånare kom i slaveri bland nationerna. Vem var det som i detta fall bevarade neutraliteten med avseende på denna världens angelägenheter, medan han bevarade strikt lojalitet mot Guds rike? Jesus Kristus!
20. Hur frestades de första kristna att villas bort genom nationalism?
20 Vad gjorde de första kristna? Daniel P. Mannix förklarade i sin bok Those About to Die (De som stod inför att dö): ”De kristna vägrade att ... offra åt kejsarens genius — något som ungefär svarar mot att i våra dagar vägra att hälsa flaggan eller upprepa lydnadseden. ... Mycket få av de kristna avsvor sig sin lära, fastän man vanligtvis hade ett altare, på vilket det brann en eld, på arenan för att det skulle bli bekvämt för dem. Allt en fånge behövde göra var att strö en nypa rökelse på lågorna, varefter han fick ett offercertifikat och blev fri. Det förklarades också noggrant för honom att han inte tillbad kejsaren; han erkände bara kejsarens gudomliga personlighet såsom den romerska statens överhuvud. Likväl utnyttjade knappast någon av de kristna möjligheten att slippa undan.”
21. Varför förväntar de kristna förföljelse på grund av att de inte engagerar sig i nationalism?
21 Alltifrån första århundradet och fram till vår tid har nationalismen varit orsak till bitter förföljelse mot de kristna. Men de som älskade Gud och höll ögonen på priset vid loppets slut kompromissade inte. Det är inte något märkvärdigt för dem att de har dessa hinder att strida mot, eftersom just detta har blivit förutsagt. Jesus sade till sina lärjungar: ”Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga eder inför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder; och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna.” Gud skulle tillåta detta som ett prov för sitt folk och för att de skulle kunna avge ett vittnesbörd, men Jesus tillfogade: ”Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom, som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna.” — Matt. 10:16—18, 28.
22. Varför är det nu, långt framme i ”ändens tid”, allt svårare att hålla sig fri från nationalism?
22 Bibeln underrättar oss alldeles särskilt om att djävulens politiska organisation under ”ändens tid” skulle tillämpa en ekonomisk lockout mot gudfruktiga människor — på så sätt att de som inte böjer sig för påtryckningar som gäller att tillbedja denna vilddjurslika ordning inte skulle vara i stånd att ”köpa eller sälja, om han inte bär vilddjurets märke”. (Upp. 13:17, Hd) Vad skulle du göra, om det i ditt land krävdes att man var ansluten till ett politiskt parti för att man skulle få anställning eller andra förmåner? Du behöver naturligtvis ha en anställning för att kunna försörja din familj. Vad kommer du att göra, om du utsätts för påtryckningar? Vem förtröstar du på när det gäller att få livets nödtorft? Kommer du att gripas av panik och glömma att du har bett till Gud: ”Vårt dagliga bröd giv oss i dag”? (Matt. 6:11) Jehova vet att vi behöver mat, kläder och tak över huvudet, men det är viktigt att komma ihåg att motståndaren, Satan, djävulen, tvingar in stridsfrågan om ostraffligheten i alla livets förhållanden. Precis som det var med Job kan han med avseende på vem som helst av oss komma med beskyllningen att vi kommer att vända oss emot Gud, om vi berövas något av det vi behöver i materiellt avseende. Men vi har den varnande underrättelsen att ingen enda av dem som tillber denna vilddjurslika ordning har sitt namn skrivet i livets bok. (Upp. 13:8) Genom att vi bevarar vår lojalitet mot Jehova under provsättning kan vi vara säkra på att han skall öppna vägen för oss och ge befrielse.
23. a) Vilka förhållanden skulle kunna göra det lätt för de kristna att bli indragna i rörelser som inte är neutrala? b) Varför behöver vi inte känna det så att vi bör ta saker och ting i egna händer, när vi råkar ut för sociala orättvisor?
23 Ibland leder sociala, rasbetingade och religiösa barriärer och fördomar till svårigheter och förtryck för många. Sådant gör ofta den kristnes lopp som gäller livet mycket svårare. Man kan ha en benägenhet att säga sin mening, slå tillbaka, ta saker och ting i egna händer, kräva rättvisa. En minoritetsgrupp kan till exempel ta upp strid för sina rättigheter. Protestmarscher kan organiseras för att utöva påtryckning på regeringen. Man kan ordna blockader för att utöva påtryckningar på köpmän. Ledare inom gruppen kan vädja till sitt folks stolthet, och genom övertalning eller tvång kan de söka få den kristnes stöd. Vad kommer du att göra, om du hamnar i denna situation eller någon liknande? Återigen är det så att du behöver bevara neutraliteten och undvika att bli inblandad i denna världens angelägenheter. Var förvissad om att Jehova kommer att göra upp räkningen för vilka som helst oförrätter som begåtts. ”Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man. Hållen frid med alla människor, om möjligt är och så mycket som på eder beror. Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: ’Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren [Jehova, NW].’” — Rom. 12:17—19.
24. Vilket handlingssätt har följts av somliga som påstår sig vara kristna, men vad är det de inte inser i fråga om detta?
24 Låt dig alltså inte villas bort från det lopp som gäller livet — genom propaganda eller påtryckningar som är avsedda att få dig att kompromissa i fråga om din kristna neutralitet. Du kommer att bli kritiserad på grund av detta, eftersom tendensen i kristenheten i vår tid är att både församlingsmedlemmar och deras präster engagerar sig i sociala angelägenheter. De har slutat upp att vänta på att Guds rike skall komma med de verkliga botemedel som behövs för människans sociala problem, och de har också valt sida. Men de inser inte att oberoende av vilken sida någon kan ställa sig på i denna världen, så är han fortfarande på djävulens sida, om han aktivt understöder något som helst av de nationalistiska program och politiska projekt som förs fram av denna tingens ordning.
25. Varför kan vi helt och fullt förtrösta på Jehova, när vi i framtiden möter stridsfrågor som gäller materialism och nationalism?
25 Låt därför varken materialism eller nationalism förmå dig att villas bort från den bana du som kristen följer. Förtrösta helt och fullt på Gud och på hans rike, som styrs av hans Son, Kristus Jesus. ”Låt ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det att ni är nöjda med de ting ni har för närvarande. Ty han har sagt: ’Jag skall alls inte lämna dig eller på något sätt överge dig.’ Därför kan vi vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall inte rädas. Vad kan människor göra mig?’” (Hebr. 13:5, 6, NW) Men det finns andra hinder som kan föra en kristen bort från det lopp som gäller evigt liv, och i efterföljande studier kommer vi att dryfta dessa hinder.
[Ruta på sidan 10]
VILKEN TID PÅ DYGNET?
På bibelns tid delade man in tiden i ”timmar” och ”väkter”. Under dagen räknade man timmarna med början vid soluppgången eller omkring kl. 6. När du således läser sådana uttryck som ”tredje timmen”, ”sjätte timmen” och ”nionde” timmen, kan du fastställa tiden genom att räkna från första timmen, som varade från omkring kl. 6 till omkring kl. 7. (Matt. 20:3, 5) ”Tredje timmen”, för att ta ett exempel, skulle således räcka från omkring kl. 8 till omkring kl. 9. Den första ”timmen” under natten varade från omkring kl. 18 till omkring kl. 19, och nattens timmar måste räknas från denna utgångspunkt. — Apg. 23:23.
Innan Rom fick herravälde över Juda land indelade judarna natten i tre väkter. Den första väkten varade från omkring kl. 18 till omkring kl. 22. ”Den mellersta nattväkten” började omkring kl. 22 och slutade omkring kl. 2. (Dom. 7:19) Den tredje väkten eller ”morgonväkten” varade från omkring kl. 2 till soluppgången eller omkring kl. 6. — 2 Mos. 14:24.
Längre fram antog judarna den grekiska och romerska sedvänjan att indela natten i fyra ”väkter”. Den första räckte från omkring kl. 18 till omkring kl. 21; den andra från omkring kl. 21 till midnatt; den tredje från midnatt till omkring kl. 3; den fjärde från omkring kl. 3 till soluppgången eller omkring kl. 6.