Varför vi behöver Jesu Kristi rike
1. Åt vilken ”gud” blev Jesus född som en son, och varför skedde inte detta av en händelse?
DET är en faktor av betydelse som vi lägger märke till beträffande den Son av Gud som befann sig på jorden som människa under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Han blev inte född i någon hinduisk familj i Indien. Han blev inte född i någon buddistisk familj i Tibet, inte i den kejserliga familjen i det forntida Kina och inte heller i den romerske kejsarens familj. (Est. 1:1; Luk. 2:1, 2) I stället ”härstammade [han] från Davids säd efter köttet”. (Rom. 1:3, NW) Detta var inte en tillfällighet. Det var nödvändigt att denne Son av Gud föddes som ”Davids säd”. Detta var orsaken till att Gud utvalde en judisk jungfru, som tillhörde Davids från Betlehem köttsliga släktlinje, till att bli mor till Jesus Kristus. (Luk. 1:26—32) Denna Maria tillbad den Gud som genom ett underverk befruktade henne, och därför föddes inte hennes son som son till någon hinduisk gud eller någon buddistisk gudomlighet eller den romerske Jupiter eller den grekiske Zeus. — Luk. 1:34—55; Apg. 14:12, 13.
2. Varför behövde inte Jesus vara född i Levi stam och i Arons släkt för att bli det lamm som skulle offras? På vilken dag var det han dog?
2 I det forntida Israel tillhörde kung David Juda stam, en stam från vilken inga präster togs till att frambära offer. Likväl kunde Jesus Kristus födas som ”Davids säd” av Juda stam och ändå bli ”Guds lamm, som borttager världens synd”. (Joh. 1:29) Han behövde inte vara av Levi stam och av Arons prästerliga släkt, den släkt som Israels präster hämtades från. Han kunde födas i Davids stam, Juda, och ändå vara en fullkomlig, syndfri människa, som var lämpad för ett offer som var godtagbart för Gud på grund av att det var fullkomligt och obefläckat av synd. Den fullkomlighet och syndfrihet som han hade bevarat som Son av Gud i himmelen hade han fortfarande, då han sändes till jorden för att bli den människa som helt och hållet skulle vara en jämlike till den fullkomlige, syndfrie Adam på den dag han skapades i Edens lustgård. Jesus Kristus behövde vara detta för att ge ”sig själv till lösen för alla”. (1 Tim. 2:5, 6; Matt. 20:28) Han utgöt sitt blod som ett syndförsonande offer på den judiska påskdagen år 33 v.t., den dag då judarna offrade påskalammet och åt dess stekta kött för att fira sin nations befrielse ur det forntida Egypten.
3. Vad hade 3 Moseboken 17:11, 12 att säga om blod? Vilket gagn får vi alltså av Jesu blod, och hur sker det?
3 I sitt förbund med det forntida Israel sade Gud följande ord, som vi finner i 3 Moseboken 17:11, 12: ”Köttets själ [eller liv] är i blodet, och jag har själv anbragt det på altaret för er till att göra försoning för edra själar, ty det är blodet som gör försoning genom själen [livet] i det. ... ’Ingen själ av er skall äta blod, och ingen bofast utlänning, som vistas såsom utlänning ibland er, skall äta blod.’” (NW) När Kristus utgöt sitt blod som ett offer till Gud, utgöt han alltså sitt liv som ett försoningsoffer för oss alla som är avkomlingar av den syndige Adam. Han frambar sitt fullkomliga mänskliga offers livsblod inför Gud i himmelen, och därför kan vi inte äta eller dricka Jesu blod för att få gagnet av det. Vi måste utöva tro på att Jesu livsblod helt och fullt försonar våra dödsbringande synder för att få gagn av det. — Hebr. 9:11—14, 24.
4. Hur gör Simon Petrus’ ord om Kristi blod att det är lämpligt att Uppenbarelseboken framställer honom som ett lamm?
4 En av de judar under första århundradet som trodde på Jesu blods försonande värde var Simon Petrus, som en gång varit fiskare vid Galileiska sjön. När Simon Petrus skrev till sina medtroende, sade han: ”Det [var] inte ... med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev befriade från er fruktlösa form av uppförande, vilken ni genom tradition erhållit från edra förfäder, utan det var med dyrbart blod, likt det av ett oklanderligt och fläckfritt lamm, nämligen Kristi blod.” (1 Petr. 1:18, 19, NW) Därför kan vi nu inse att det är passande och lämpligt att Uppenbarelseboken genomgående visar Jesus Kristus som ”lammet”, det som hade blivit ”slaktat”. (Upp. 5:6) Alla vi människor behöver sannerligen ett sådant försonande lamm, som med sitt blod kan rena oss från våra synder och avlyfta från oss dödens fördömelse. Utan liv genom detta lamms offer skulle ingen av oss kunna åtnjuta någonting i framtiden med rent samvete inför Gud. Det är alltså ett faktum att vi inte kan klara oss utan detta lamm!
5. När Jesus Kristus frambar sig själv som ett offer, vem på Israels försoningsdag tjänade han då som motbild till?
5 När Jesus Kristus frambar sig själv som ett offerlamm, tjänade han som Guds överstepräst, som blev visad i förebild genom Israels förste överstepräst, nämligen Aron, som var av Levi stam. Alla de därefter kommande översteprästerna i det forntida Israel, vilka frambar offer, härstammade från denne Aron, som var bror till Mose. Detta är ytterligare ett skäl till att alla människor behöver Jesus Kristus som den som tjänar som motbilden till Israels överstepräster, vilka bar offerdjurens blod in i det allraheligaste i templet på den årligen återkommande försoningsdagen, Jom kippur.
6. Vem skulle de judar som blivit kristna blicka upp till för att få försoning för synder? Varför det?
6 Den uppväckte Jesus Kristus uppfyllde denna bild, som visades genom försoningsdagen, då han for upp från jorden tillbaka till himmelen för att framträda i Guds närvaro och frambära förtjänsten eller värdet av sitt fullkomliga mänskliga offer till försoning för hela mänsklighetens synder. Det var därför som de judar som blivit kristna uppmanades att inte längre blicka upp till de aronitiska översteprästerna, utan till deras motbild, nämligen med följande ord, som är upptecknade i Hebréerna 3:1, 2: ”Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus, huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var ’trogen i hela hans hus’.”
Det behövs någonting mera än en överstepräst
7. På vilket sätt är Jesus Kristus en passande överstepräst för oss, och var tjänar han som sådan, enligt vad kapitel 1 i Uppenbarelseboken visar i bild?
7 Längre fram i Hebréerbrevet förklaras det ytterligare för judar som blivit kristna hur Jesus Kristus som överstepräst tjänar effektivare än Aron och hans efterträdare gjorde. Det heter i Hebréerna 7:26: ”En sådan överstepräst som denne var lämplig för oss, lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna och bliven högre än himlarna.” (NW) I Uppenbarelseboken 1:12—18 visas det i bild hur den förhärligade Jesus Kristus tjänar som överstepräst för de kristna församlingarna. Men i kapitel fem visas det i bild hur han är mera än Guds överstepräst. Detta ger eftertryck åt det förhållandet att vi alla behöver Jesus Kristus av ytterligare ett skäl, förutom att han är ett offerlamm och vår överstepräst.
8. Vilka titlar ges åt Lammet i Uppenbarelseboken 5:9, 10, och på vad förutom prästerskap syftar allt detta?
8 I Uppenbarelseboken 5:5, 6 visas det att Lammet som blev slaktat är ”lejonet som är av Juda stam, Davids rot”. (NW) Dessa titlar visar någonting om Lammet, Jesus Kristus. Upp. 5:9, 10 Verserna nio och tio ger ytterligare eftertryck åt detta. I dessa verser sägs det till Lammet: ”Du är värdig att ta skriftrullen och öppna dess insegel, ty du blev slaktad, och med ditt blod köpte du människor åt Gud av varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett konungadöme och präster åt vår Gud, och de skall härska som konungar över jorden.” (NW) Vad är det då allt detta har avseende på utöver ett prästerskap? Naturligtvis en regering, ett rike. Ja, vi behöver alla en fullkomlig, rättfärdig regering över hela jorden.
9. Vad skulle lejonet av Juda stam ha, enligt 1 Moseboken 49:9, 10? Vad för någonting i detta sammanhang gjorde det nödvändigt för Jesus att vara ”Davids rot”?
9 Enligt profetian i 1 Moseboken 49:9, 10 skulle lejonet som är av Juda stam ha en spira och en befälhavarstav, och alla folks lydnad skulle med rätta tillhöra honom. Detta betydde att lejonet av Juda stam skulle regera. David var av Juda stam, och i fyrtio år härskade han som kung över israeliterna. Jesus Kristus måste vara ”Davids rot”, eftersom Gud hade lovat kung David i Jerusalem en dynasti av efterträdare i hans släkt, som skulle ha ett rike för evigt.
10. Vems tron skulle Marias son få, enligt Gabriels ord till henne, och hur lång tid skulle han ha den?
10 Detta betyder att Jehova, som en belöning till kung David för hans orubbligt odelade tillbedjan av Jehova som den ende levande och sanne Guden, ingick ett förbund med honom om ett evigt rike i hans släkt. (2 Sam. 7:1—17) Detta är orsaken till att ängeln Gabriel, när han tillkännagav Jesu kommande födelse för Maria, som var av Juda stam, sade: ”Herren Gud [Jehova Gud, NW] skall giva honom hans fader Davids tron. Och han skall vara konung över Jakobs hus [Israel] till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.” — Luk. 1:26—33.
11. När vi ber orden i Matteus 6:9, 10, vad erkänner vi då inför Gud att vi behöver?
11 Hur förhåller det sig nu, om vi ber till Jehova Gud alldeles som Jesus anvisade sina lärjungar att bedja: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden”? Jo, därigenom erkänner vi inför Gud att vi behöver hans Sons, Jesu Kristi, rike. — Matt. 6:9, 10.
12. I vilken strävan har kristenheten misslyckats, och vad kommer Guds rike genom Kristus därför att behöva göra med denna världens riken?
12 Den så kallade kristenheten har aldrig varit Guds rike genom Kristus. Kristenheten har misslyckats i sina försök att omvända världens regeringar till att bli verkligt kristna regeringar. Hur skall vi då någonsin få Kristi rike över jorden, när alla dessa politiska regeringar finns här och sköter jordens angelägenheter? Vi kan inte få det så under dessa omständigheter. Det är därför som dessa ofullkomliga och bristfälliga regeringar, som upprättats av människor, behöver röjas ur vägen, avlägsnas från jorden. Detta kan inte åstadkommas genom mänsklig kraft. Av det skälet behöver vi Jesu Kristi rike till denna uppgift. Det kommer att verkställa denna uppgift i överensstämmelse med Guds profetia i Daniel 2:44, som lyder: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.”
13. När och var kommer de världsliga regeringarna att avlägsnas med våld, men vad mera kommer de människor på jorden som överlever att behöva?
13 De politiska regeringarna i vår tid kommer att avlägsnas med våld vid höjdpunkten av den kommande ”stora vedermödan”, vid vad som i Uppenbarelseboken 16:14, 16 kallas ”Harmagedon”. Det skall finnas människor som överlever ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. Dessa människor kommer att behöva något mera än en jord befriad från de korrumperade, odugliga regeringar som upprättats av syndiga, döende människor. Vad mera än detta kommer de att behöva? Ingenting mindre än att alla de osynliga, onda, övermänskliga förnuftsbegåvade väsen, som styrt och behärskat dessa politiska regeringar, blir avlägsnade. Men vad är dessa osynliga, övermänskliga förnuftsbegåvade väsen? Den moderna vetenskapen kommer inte att tro det, när vi svarar: Satan, djävulen, och hans demonänglar. Men låt Jesus Kristus själv, inte den moderna vetenskapen, befinnas sannfärdig. Han sade att Satan, djävulen, är ”denna världens härskare”. Jesus Kristus, som Gud sände från himmelen, borde helt visst veta detta. — Joh. 12:31; 14:30; NW.
14. Vilken regering kommer att vara mäktig nog att fördriva Satan och hans demoner från deras ställning över jordens invånare? Hur skall det ske?
14 I den syn, som den förhärligade Jesus Kristus förmedlade till den kristne aposteln Johannes, framhöll han också att Satan, djävulen, är den ”som förvillar hela världen”. (Upp. 12:9) Därför kommer det att krävas en himmelsk, andlig regering för att fördriva Satan och hans demonänglar från den ställning varifrån de behärskar alla jordens invånare. Jesu Kristi rike är just en sådan himmelsk regering, som är mäktig nog att ge mänskligheten denna befrielse. Detta är också en orsak till att vi behöver detta rike. Efter segern i striden vid Harmageddon kommer det att fängsla Satan, djävulen, och alla hans demonänglar i en avgrund, långt borta från vår jords närhet. Deras fängelsevistelse kommer att vara under de tusen åren av Kristi rike. — Upp. 19:11—20:3.
15. Hur visar Uppenbarelseboken i bild de livgivande förmåner som finns i överflöd för alla på jorden under Kristi rike?
15 Under Jesu Kristi tusenåriga regering kommer livgivande gagn att flöda likt en ström eller flod till alla dem på jorden som han som offerlamm har gett sitt liv för. Detta blir visat i bild på ett skönt sätt i det sista kapitlet i Uppenbarelseboken. Där visar aposteln Johannes källan till anordningarna för evigt liv för den mänskliga familjen. Johannes säger: ”Och han [en Guds ängel] visade mig en ström med levande vatten [livets vatten, NW], klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron och flöt fram mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor om strömmen stodo livsträd, som gåvo tolv skördar, ty de buro frukt var månad.”
16. I vad har alla sådana livgivande välsignelser sin källa, och hur kommer Riket att sörja för att det inte längre vilar någon förbannelse över mänskligheten?
16 För att sedan visa att sådana välsignelser har sin källa i Guds och Lammets, Jesu Kristi, konungsliga tron tillfogar aposteln Johannes följande ord: ”Och ingen förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall stå där inne [i staden, NW], och hans tjänare skola tjäna honom.” (Upp. 22:1—3) Guds rike genom Kristus är avsett att välsigna människorna och inte att bli en förbannelse över dem. Guds Son, Jesus Kristus, kommer att se till att jordens angelägenheter fullgörs i rättfärdighet, så att det leder till välsignelser.
De döda människornas behov av Riket
17. Vilka skall vara de första som skall få del av dessa livgivande anordningar, men varför kommer det att finnas andra som får gagn av dem?
17 De första som skall få del av dessa livgivande välsignelser från Guds tron genom Kristus är den ”stora skaran” av tillbedjare som överlever den ”stora vedermöda” i vilken denna världens kungar krossas. (Upp. 7:9—14, NW; Dan. 2:44; Matt. 24:21, 22) Skall det sedan vara andra som får del av denna symboliska ström med livets vatten och dessa symboliska livsträd? Ja, det skall det, eftersom Jesus Kristus dog som ”Guds lamm” för fler människor än enbart dem som överlever vedermödan. Låt oss påminna oss vad Jesus sade inte långt från en grav i Betania nära Jerusalem år 33 v.t. Vid detta tillfälle sade han: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig skall, även om han dör, komma till liv; och var och en som lever och utövar tro på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Marta, syster till den döde Lasarus, svarade: ”Ja, Herre. Jag har kommit till tro på att du är Kristus, Guds Son, den som skulle komma i världen.” (Joh. 11:25—27, NW) Hur förhåller det sig med oss i denna tid? Kan vi själva ge samma svar på denna fråga, ett svar som vittnar om tro?
18. Varför har vi starka skäl att svara Ja på Jesu fråga, liksom Marta gjorde, och varför kan Jesus fortfarande säga: ”Jag är uppståndelsen och livet”?
18 Vi har starka skäl att svara Ja, eftersom Jesus sedan understödde sina märkliga ord genom att uppväcka sin vän Lasarus, fastän det var på fjärde dagen efter hans död. (Joh. 11:28—45) Inte lång tid därefter kom det tillfälle då Jesus själv skulle bli uppväckt från de döda. Han dog på den judiska påskdagen. På tredje dagen därefter blev han uppväckt från de döda genom sin himmelske Faders allsmäktiga kraft. Den fyrtionde dagen därefter for han upp till himmelen från en plats nära Betania på Oljeberget. (Luk. 24:50—53; Apg. 1:1—12) I himmelen kan den förhärligade Jesus Kristus fortfarande säga: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Att han är bemyndigad av Gud, sin Fader, att uppväcka de döda försäkrar han oss genom sina ord till Johannes i synen i uppenbarelsen: ”Jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och dödsriket.” — Upp. 1:18.
19. Hur var Jesus Kristus, då han blev uppväckt, ”den förstfödde från de döda”, och inte hans vän Lasarus och andra som Jesus uppväckte?
19 Jesus Kristus var den förste som blev uppväckt från de döda för att som uppväckt person leva för evigt. Därför kallas han med rätta ”den förstfödde från de döda” och ”förstlingen av dem som har somnat in i döden”. (Kol. 1:18; 1 Kor. 15:20; NW) Också Lasarus och andra, som Jesus och hans apostlar uppväckte från de döda, dukade därefter under för döden och blev begravda i mänsklighetens gemensamma grav, dvs. i dödsriket eller hades. Deras tidigare befrielse från döden och hades hade bara varit tillfällig. Följaktligen måste ”dödsrikets portar” förbli slutna över dessa och över alla de övriga återlösta döda människorna, till dess Kristi rike blivit upprättat i himmelen vid Guds bestämda tid. — Matt. 16:18; Jes. 38:10, 18.
20, 21. När och var blev Kristi rike upprättat, och vilka skulle han som regerande konung uppväcka först?
20 Världshistorien nu på 1900-talet visar oss uppfyllelsen av bibelns profetior och anger att Kristi rike föddes i himlarna vid slutet av hedningarnas tider år 1914. (Luk. 21:24; Hes. 21:25—27) I det himmelska rikets makt skulle Jesus Kristus först rikta sin uppmärksamhet mot sina döda trogna lärjungar, sådana som apostlarna och andra lärjungar som blivit kallade till det himmelska riket med honom. Dessa skulle han uppväcka till odödligt himmelskt liv för att de skulle vara ett ”konungadöme och präster åt vår Gud”, som det förklaras i Uppenbarelseboken 5:10 (NW). På så sätt skulle det som aposteln Johannes omtalar för oss i Uppenbarelseboken 20:4—6 uppfyllas:
21 ”Och jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, de, åt vilka gavs makt att hålla dom. Och jag såg de människors själar, som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörds och Guds ords skull. ... Dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år. ... Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren.”
22. Hur kommer Jesus Kristus under sin tusenåriga regering att använda ”nycklarna till döden och dödsriket”? På vilket sätt kommer den ”stora skaran” av människor, som överlever vedermödan, att se någonting som aldrig förut bevittnats på jorden?
22 Under sin tusenåriga regering kommer Jesus Kristus att i egenskap av överstepräst såväl som konung använda ”nycklarna till döden och dödsriket” till förmån för de övriga döda människorna. Dessa döda kommer att höra hans röst och komma ut, precis som han själv förutsade i sina ord som är upptecknade i Johannes 5:28, 29. Därpå kommer den ”stora skaran”, som lever igenom den ”stora vedermödan” och det tillfälle då Satan och hans demoner binds och fängslas i avgrunden, att bevittna ett underverk utan like. De får bevittna hur alla de döda människor, som översteprästen Jesus såsom ”Guds lamm” offrade sitt fullkomliga mänskliga liv för, återvänder till liv på jorden. (Joh. 1:29; 1 Tim. 2:5, 6; Hebr. 2:9) Till sist skall antalet uppväckta uppgå till milliarder, och alla dessa är avkomlingar av syndaren Adam, av vilken de ärvt ofullkomlighet, syndfullhet och fördömelse till döden. Det har aldrig inträffat någonting likt detta här på jorden. Aposteln Johannes fick en kort syn av detta underbara underverk, som Gud gör genom Kristus, och Johannes beskriver det i Uppenbarelseboken 20:11—14.
23. Varför blev Johannes inte förskräckt över synen av uppståndelsen, och när skall jordens invånare se 1 Korintierna 15:26 uppfyllas?
23 Blev Johannes förskräckt över synen? Såg han jorden överfylld av människor? Inte alls! Jehova Gud har danat jorden för att den skall vara lagom uppfylld av män och kvinnor i mänsklig fullkomlighet, utan någon förkastelsedom till döds vilande över dem, men med rätten till evigt liv beviljad som belöning för obrytbar hängivenhet mot Jehova Gud. Alla kommer att leva i ett världsomfattande paradis! (1 Mos. 1:26—28) När den sista av de återlösta döda människorna kallats ut genom ”dödsrikets portar”, som blivit öppnade, skall alltså mänsklighetens gemensamma grav inte finnas längre. Dödsriket eller hades kommer att ha kastats i ”den brinnande sjön” till sin egen eviga död. Och när alla de som lever på jorden under Kristi tusenåriga rike har gett gensvar på dess fostran och tuktan, och sålunda blivit befriade från all syndfullhet och blivit helade från alla mänskliga ofullkomligheter, kommer de verkligen att vara levande, helt och fullt. Därpå skall ”döden”, den död som mänskligheten ärvt från Adam, förenas med dödsriket i ”den brinnande sjön”. (Upp. 20:14) Vid detta härliga fullbordande kommer människor att se orden i 1 Korintierna 15:26 uppfyllas: ”Såsom den siste fienden skall döden göras om intet.” (NW) De som därefter kan bli tillintetgjorda tillsammans med Satan och hans demoner på grund av uppsåtlig olydnad kommer att lida ”den andra döden”, från vilken det inte finns någon uppståndelse.
24. Varför behöver vi aldrig skämmas för att bära vittnesbörd om Jesus, och tillsammans med vilka förmås vi att bära vittnesbörd om honom?
24 Tiden skulle inte räcka till för oss att bära vittnesbörd om Jesus Kristus och redogöra för allt vad han betyder för oss som medlemmar av det fallna människosläktet. Vi kommer aldrig att bli missräknade på honom. ”Ty Skriften säger: ’Ingen som med tro förtröstar på honom skall bli missräknad.’” (Rom. 10:11, NW; Jes. 28:16) Vi behöver aldrig skämmas för att bära vittnesbörd om Jesus Kristus muntligen eller genom det tryckta ordet. Ökad insikt om hur mycket vi behöver honom förmår oss att förena oss med änglarna i att bära vittnesbörd om honom till ära för Jehova Gud och till nytta för mänskligheten i dess nuvarande förtvivlade belägenhet.
25. Varför bör ingen ära tillfalla oss vittnen för det väsentliga i det vittnesbörd vi avger? Vem inspirerade profetiorna om Jesus, och för vilket syfte gjordes detta?
25 Låt oss komma ihåg vad ängeln sade, då aposteln Johannes i tacksamhet föll ned vid hans fötter för att tillbedja honom: ”Jag är bara en slav jämsides med dig och med dina bröder, som har arbetet att vittna om Jesus. Tillbed Gud; ty att bära vittnesbörd om Jesus är det som inspirerar till profeterande.” (Upp. 19:10, NW) Ingen ära bör alltså gå till oss människor, som om det väsentliga i vittnandet om Jesus Kristus härrörde från oss. Det var Jehova Gud som såg vår stora nöd och hjälplöshet och som kärleksfullt gav sin himmelske Son för att han skulle bli människan Jesus Kristus till förmån för oss alla. Dessutom har Gud genom sin verksamma ande inspirerat alla bibelns profetior om Jesus Kristus för att vi genom dem skulle ledas till ”Guds lamm”, till denne Guds överstepräst, till denne messianske konung, som till sist skall ge den länge vanstyrda mänskligheten en fullkomlig, rättfärdig regering.
26. Vilket svar har vi kommit fram till genom vårt studium av frågan: Vem är Jesus Kristus, så att vi alla behöver honom?
26 Vem är då Jesus Kristus, så att vi alla behöver honom? Vår undersökning av denna utmanande fråga, som vi har gjort i avsikt att finna fakta, har lett till ett tillfredsställande svar. Han är den som vi behöver, den som alltings Skapare ger och använder för att återföra oss till vår himmelske Faders lyckliga, välsignade familj. Inom denna universella familjekrets skall vi åtnjuta liv i lycka för evigt, i det vi får hans kärlek och omvårdnad i överflöd och kärleksfullt tillber och tjänar honom i alla tidsåldrar. — 1 Kor. 15:28; Joh. 14:6; Apg. 4:12.
[Helsidesbild på sidan 181]