Inblick i nyheterna

Förlorad aktning

● ”De som kände Hastings Kamuzu Banda, nu president i Malawi, när han var student vid Wilberforce Academy på 1920-talet säger att de har förlorat den aktning de sedan länge haft för honom”, skrev Bette Owens i tidningen ”Daily News” i Dayton i USA. Bland dem som uttryckt sin bestörtning är Flora Isabel Askew, som undervisade Banda vid Wilberforce. Hon uppges ha sagt: ”Jag har hört att han begår skändligheter mot Jehovas vittnen, och jag sade: ’O, du milde, hur har han kunnat förfalla till något sådant?’”

Jehovas vittnen i Malawi har utsatts för brutal förföljelse på grund av att de bevarar kristen neutralitet och därför vägrar att köpa ett politiskt kort som anger medlemskap i Malawis kongressparti. (Joh. 17:16; 18:36; Jak. 1:27) Likväl visar de tillbörlig respekt för de styrande ”överordnade myndigheterna”. — Rom. 13:1—7.

Enbart politisk ställning tillförsäkrar inte allmän respekt åt en man i myndighetsställning. I stället vinner han aktning och ett gott namn genom goda ord och gärningar. Det är med rätta bibeln säger: ”Bättre är gott namn än god salva.” (Pred. 7:2) Borde då inte sunt omdöme förmå Banda att använda sin myndighet till att sätta stopp för skändligheterna mot Jehovas vittnen i Malawi och på så sätt återvinna ett mått av den aktning som människor en gång har haft för honom?

Skadestånd för VS

● Genom ett ovanligt domstolsutslag i Wyoming i USA tillerkändes nyligen en kvinna 1,3 millioner dollar i skadestånd från en man som sades ha smittat henne med VS. Hennes vittnesmål visade att hon villigt hade idkat sexuellt umgänge med mannen, men inte förrän sista gången talade han om för henne att han hade gonorré. Hon stämde honom för sveda och värk och skador på hennes fortplantningsorgan till följd av sjukdomen, vilken kanske skulle göra det omöjligt för henne att få barn.

Hennes advokat förklarade att ”detta fall talar för att medborgarna har rätt att skyddas mot att bli smittade av VS på grund av andras försummelse och vårdslöshet ... och detta i kraft av samma rättigheter som skyddar dem mot vårdslösa bilförare eller försumliga och vårdslösa tillverkare av en vara”.

Men var det bara den person som överförde smittan som var vårdslös? Bär sådana personer hela ansvaret för de uppskattningsvis 2,6 millioner fallen av gonorré i USA? Eller ligger felet i det klimat i fråga om moralen som tillåter eller befrämjar otillåtet sexuellt umgänge utom ramen för ett ärbart äktenskap? Det är bara att förvänta att man får betala ett pris för ett sådant levnadssätt. ”Gud driver man inte gäck med”, säger bibeln. ”Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda; eftersom den som sår med tanke på sitt kött skall skörda förgängelse av sitt kött.” — Gal. 6:7, 8.

Försvar för självstympning?

● En artonårig student vid University of Washington tryckte för en tid sedan ut sitt högra öga och högg av sin högra hand. Väktare vid universitetet säger att ynglingen på väg till sjukhuset citerade följande ord: ”Om ditt högra öga lockar dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig, att du förlorar en del av din kropp än att hela din kropp kastas i helvetet. Och om din högra hand lockar dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att du förlorar en av dina lemmar än att hela din kropp kommer i helvetet.” — Matt. 5:29, 30, Hedegård.

Somliga som läser tidningsmeddelandet om stympningen kan undra hur detta uttalande av Jesus Kristus skall förstås. Orden om att riva ut ögat och hugga av handen skall inte tillämpas bokstavligt.

Den tillämpning av orden som bör göras finns förklarad i Kolosserna 3:5—7: ”Låt därför era lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär och vinningslystnad, som är avgudadyrkan. På grund av dessa ting kommer Guds vrede. Just i dessa ting vandrade ni också en gång när ni brukade leva i dem.” Det rätta handlingssättet är således inte att stympa sig, utan att döda sin kropps lemmar i förhållande till synden. — 1 Kor. 9:27.

Du behöver inte vara ensam

● I många nationer, särskilt i den industrialiserade världen, håller familjelivet på att bryta samman. Det existerar också färre band mellan grannar och vänner. I boken ”Lonely in America” (Ensam i Amerika) heter det: ”De snäva gränserna i det lantliga, grannskapsbetonade, familjeinriktade Amerika har sprängts. ... Livet i Amerika har exploderat, och ensamheten är en framträdande ingrediens i utfallet.” Ovanpå detta kommer den ökande brottsfrekvensen, som har gjort människor mera misstänksamma mot varandra. Ensamheten har således blivit ett nästan permanent tillstånd för allt fler millioner människor. Denna ensamhet är särskilt tragisk för många äldre och klena människor, som ofta försummas av andra.

Men detta tillstånd gäller inte dem som har tro på Jehova Gud och som lyssnar till hans ord. I Guds ord heter det att de som tar emot detta ord måste komma tillsammans för att uppmuntra varandra. (Hebr. 10:24, 25) Detta är orsaken till att problemet med ensamheten övervinns bland Jehovas vittnen. Att de har ett sunt umgänge med varandra vid kristna möten och även vid andra tillfällen, att de genom Guds ord lär sig hur de skall förbättra familjelivet, vilket inbegriper omsorg om de äldre, att de tar del i ett predikoarbete som gör att de kommer i kontakt med många andra uppriktiga människor, bland dem grannar, och att de kan nalkas Gud genom bön är alltsammans sådant som på ett kraftfullt sätt motverkar ensamheten.