Grundvalen för ett meningsfullt liv
”Se vad slags kärlek Fadern har gett oss, så att vi skulle kallas Guds barn.” — 1 Joh. 3:1.
1—3. Vilka faktorer kan hindra oss att finna glädje i livet? (Pred. 1:15; 2:18—21; 4:1—3; 9:11, 12)
VARJE normal människa vill göra något av sitt liv. Men många klagar över att den ordning vi lever i erbjuder mycket litet som uppmuntrar till ett uppsåt i livet, till något som ger mening i livet.
2 Dessa personer pekar på det förhållandet att någon kan börja med att ställa upp ett mål och använda flera år till att skaffa sig utbildning på det område han valt, för att sedan finna att han inte kan få anställning. Många som utexaminerats från högskolor och universitet har tvingats godta vanligt manuellt arbete för att få sin försörjning.
3 Å andra sidan vet de som har uppnått ekonomisk framgång att ett krig eller någon annan katastrof snabbt kan sopa bort allt vad de har vunnit. Och en älskad anhörigs död kan döma dem till ett liv i ensamhet.
4. a) Varför säger somliga: ”Gud är död”? b) Vilka känslor hyser Jehova för mänskligheten? (Job 14:14, 15; Klag. 3:34—36; Jon. 4:10, 11)
4 Somliga som betraktar tingen på detta sätt säger: ”Gud är död.” De menar med detta att Gud inte har något intresse för mänsklighetens angelägenheter. Men eftersom Gud har utformat och frambragt universum, har han verkligen ett starkt intresse för att se till det och handla med det. Gud tänker i själva verket på en framtid för människan, och han har ett uppsåt för varje människa som lever eller har levat. Dessutom tar detta uppsåt hänsyn till våra känslor, så att detta att vi fullgör det som är vårt uppsåt i livet också betyder hel och full lycka för oss och välbehag. Detta är vad vi önskar, inte sant?
VÅRT HJÄLPLÖSA TILLSTÅND
5. Hur beskrev Mose mänsklighetens situation?
5 Men det måste medges att människorna är oförmögna att ändra på förhållandena. Den inspirerade psalmisten Mose beskrev vår situations hjälplöshet så här: ”Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.” — Ps. 90:10.
6. Varför är människor ur stånd att befria sig själva från slaveri under döden?
6 Hur hjälplös människan är när det gäller att bli fri från slaveri under döden uttrycks i den fyrtionionde psalmen, verserna sju till och med tioPs. 49:7—10: ”De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom. Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid, så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.” Den som skrev psalmen visste att lösen var alltför dyr, att priset var alltför högt, utom räckhåll för hela mänskligheten. Vad den ofullkomliga människans förmåga beträffade, var befrielsen så långt borta som ”till evig tid”, i själva verket utom allt hopp.
7. Hur sålde Adam sina avkomlingar, och vad fick han genom att han gjorde det?
7 Vi befinner oss allesammans i denna sorgliga situation av hjälplöshet, på grund av att vår förfader Adam sålde sina framtida avkomlingar till slaveri under synd och död — utan deras samtycke. Det han fick, då han ”sålde” oss, var att han själviskt kunde ägna sig åt vad han ville genom att göra uppror mot Gud för att bli oberoende. Därför är vi allesammans precis sådana som aposteln Paulus sade att han var: ”köttslig, såld under synden”. — Rom. 7:14.
8. Hur kan uppriktiga människor på grund av sitt slaveri framföra sin vädjan till Gud?
8 Om människan någonsin skulle bli befriad, måste därför Gud ingripa och dra försorg om detta. Uppriktiga människor ropar: ”Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.” — Ps. 79:9.
GUD KAN INTE ÖVERSE MED SYND
9. I vilken situation kom människorna med hänsyn till Gud?
9 Hör Jehova Gud denna bön? Och om han gör det, kan han besvara den? Är människans vanmakt ett problem som Gud kan lösa? Här har vi sannerligen att göra med ett verkligt problem. Det uppstod för omkring sex tusen år sedan. Den första människan, Adam, hade gjort gemensam sak med Guds fiende, Satan, i att införa ondska och ogudaktighet på jorden. Han gjorde sig själv till Guds fiende, och hans barn, som ärvde synd och ofullkomlighet från honom, bedrev orättfärdiga gärningar. Som aposteln Paulus säger oss gjorde Adam människosläktet till Guds fiender. — Rom. 5:10.
10, 11. a) Varför kunde Jehova inte helt enkelt överse med den synd som hade kommit in i universum? b) Vad belyser att överseende med laglöshet leder till allvarliga problem?
10 Jehova älskade sina skapelser, eftersom han visste att de inte kunde hjälpa sig själva. Men kunde nu Jehova Gud i sin kärlek till människorna överse med den ondska som Satan och Adam hade gett upphov åt i universum? Kunde Gud säga till någon som syndade: ”Jag tycker om dig och vill visa dig barmhärtighet, så jag överser helt enkelt med din synd”? I enlighet med sin rättvisa och sin rättfärdighet kunde han inte ignorera synden och låta den förbli ostraffad. I så fall skulle han undergräva sitt herradömes grundvalar. Bibeln säger nämligen: ”Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste.” — Ps. 89:15.
11 Vi har ett exempel på vad följden blir av att vara ”mild” mot lagöverträdare — och i själva verket överse med laglöshet — i vad som försiggått i vissa nationer på jorden i vår tid. De har i många fall varit slappa och inte nitiska i fråga om att ingripa mot ogärningsmän. Förbrytare har fått gå lösa. Resultatet har blivit att folk förlorar tron på regeringarna och att allt så småningom bryter samman. Men universums härskare kommer inte att låta detta ske med de lagar han stiftat.
LÖSNINGEN GENOM EN ”SÄD”
12. Hur uppenbarade Gud, sedan Adam syndat, det medel genom vilket han skulle rädda människosläktet?
12 Från mänsklig ståndpunkt sett fanns det ingen lösning på problemet. Men Jehova löser till synes olösliga problem på ett förunderligt sätt och upprätthåller hela tiden sin universella suveränitets värdighet, medan han samtidigt utövar barmhärtighet. När vi sett resultatet, förmås vi att säga: ”Det kunde helt enkelt inte ha gjorts på något annat sätt för att bli så grundligt, så rättfärdigt och alltigenom gott.” Bibeln visar alltså att redan då Gud uttalade domen över Adam på grund av dennes synd, uppenbarade han att han skulle komma människosläktet till undsättning, då han tillkännagav: ”Denna [säden] skall söndertrampa ditt [Satans] huvud.” (1 Mos. 3:15) Allteftersom tiden gick skulle Gud låta människorna se hur hans uppsåt utvecklade sig hän emot sin fullbordan.
13. Vem visade sig kvinnans ”säd” vara, och varför blev han den som Gud utvalde?
13 I synnerhet vem skulle Gud utse till att vara den ”säd” som slutligen skulle krossa Satans huvud? Jehovas enfödde Son! Han blev utvald till att vara den främste som skulle tjäna för avgörandet av den stridsfråga som gäller om Jehovas herradöme och suveränitet är välförtjänta och rättfärdiga, vilket hade blivit ifrågasatt. Varför valde Jehova just denne upphöjde, som stod hans hjärta så nära? Jo, då Satan framförde sin anklagelse, ifrågasattes alla skapelsers lojalitet i hela universum, ända upp till denne Son av Gud. Dessutom skulle frågan om lojaliteten rikta sig mera mot honom än mot någon annan av Guds skapelser, eftersom han var Jehovas främste Son, näst efter honom i universum.
14. Vilka känslor hyste Guds Son för människorna?
14 I Ordspråksbokens åttonde kapitel säger denne Son, som den personifierade visheten, om Guds skaparverk: ”De ting som jag höll kära var bland människors söner.” (Ords. 8 V. 31, NW) Han älskade människorna innerligt. Han tog med glädje emot detta uppdrag att hävda och rättfärdiga sin Fader, först och främst på grund av lojalitet mot honom och dessutom på grund av den kärlek han hyste till människorna.
15. Varför har Gud tillåtit att missgärningar fått fortsätta?
15 På grund av den universella stridsfråga som var inbegripen tillät Jehova, den universelle suveränen, synden att existera under någon tid för att frågan om hans suveränitet och om lojaliteten hos hans stora familj av förnuftsbegåvade skapelser skulle avgöras. Han måste också ta sig tid att lägga en grundval för att avlägsna synden och sedan ge syndfulla människor tillfälle att lära känna och dra nytta av hans föranstaltningar. Gud har alltså tillåtit missgärningar helt och hållet för ett gott syfte och för en relativt kort period enligt universell tideräkning. Det sätt som Gud har bestämt sig för är i själva verket enda sättet, på vilket han effektivt och i sann mening kan hjälpa människorna.
EN JURIDISK GRUNDVAL FÖR ATT HANDLA MED MÄNNISKORNA
16. Varför behövdes en juridisk grundval för att Gud skulle kunna handla med människorna?
16 För att nu kunna handla med dem som var födda i synd, även om de inte själva rådde för det, måste Gud ha någon juridisk grundval, på vilken han kunde handla med dem. Annars måste alla människor förlora livet för evigt, eftersom Guds lag krävde att syndare skulle avlägsnas ur universum. Endast genom att en annan, fullkomlig, människa offrades som denna ”dyra” lösen, som låg utom räckhåll för människan, kunde det som Adam hade förlorat återköpas, så att det som Guds rättfärdiga domstol hade ådömt mänskligheten kunde avskrivas. Beträffande detta sade Jesus: ”Människosonen [har] inte ... kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” — Matt. 20:28.
17, 18. Vad skulle Gud ådagalägga genom att upprätta denna juridiska grundval?
17 Genom att upprätta denna juridiska grundval skulle Jehova ådagalägga det rättmätiga i sitt universella herradöme. Samtidigt kunde han visa människor barmhärtighet. Aposteln Paulus uttrycker det så här:
18 ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet, och som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, medelst frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus. Gud ställde fram honom som ett offer till försoning [dvs. ett överskylande av synder] genom tro på hans blod. Detta gjorde Gud för att uppvisa sin egen rättfärdighet ... i den nuvarande tidsperioden, för att han måtte vara rättfärdig också när han förklarar den människa rättfärdig, som har tro på Jesus.” — Rom. 3:23—26.
19. Hur får människor en rätt ställning inför Jehova Gud?
19 Gud handlar således med den mänskliga familjen genom sin Son, Jesus Kristus, som fungerar som Jehovas representant i denna sak. Då han offrade sitt liv, upphävde han domen och köpte människosläktet. De som rättar sig efter Guds föranstaltning kan därför uppnå en rättsligt godtagbar ställning inför honom. Aposteln Paulus sade om detta barmhärtiga handlingssätt från Jehovas och hans Sons sida: ”Ty en enda är Gud, och en enda är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” — 1 Tim. 2:5, 6.
20. Vad skulle Guds Son åstadkomma medan han var på jorden?
20 I sin vishet utformade Gud det enda medel, genom vilket han kunde hjälpa människor att vinna en rättfärdig ställning och ett hopp om evigt liv, som medlemmar av hans rena, rättfärdiga, fullkomliga universella familj. Gud utförde sin ojämförligt frikostiga handling exakt i det rätta ögonblicket enligt hans tidsschema. Han sände sin Son från himmelen till jorden för att bli människa. Här på jorden kunde denne Son först och främst bevisa att fullkomliga människor, som älskar Gud, kan vara lojala mot Gud och hans herravälde under vilken som helst provsättning eller situation de kan komma i. Hans liv kunde också bli lösesumman för människorna, eftersom det bland dem inte fanns någon fullkomlig människa som kunde betala detta pris. Detta krävde naturligtvis att han måste dö. — Tit. 2:11—14.
JESUS KRISTUS — VÅR HJÄLPARE
21. Vad var det, enligt 1 Johannes 2:1, 2, som Jesu trogna handlingssätt kvalificerade honom att bli?
21 Genom sitt trogna handlingssätt gjorde sig Jesus kvalificerad att bli alla deras hjälpare som önskar tjäna Gud. Aposteln Johannes skrev: ”Om någon ändå skulle begå en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig. Och han är ett [överskylande] försoningsoffer för våra synder.” — 1 Joh. 2:1, 2.
22. Varför förlorar inte Guds trogna tjänare sin godkända ställning, när de kommer till korta på ett eller annat sätt?
22 Djävulen har försökt finna fel hos Guds tjänare ända ifrån Adams son Abels tid. Satan kallas faktiskt ”våra bröders anklagare ... som anklagar dem dag och natt inför vår Gud”! (Upp. 12:10) Jesus Kristus har alltså i rätt tid trätt fram inför Gud som en hjälpare i denna tvist angående ostraffligheten. Han har tillträde till Guds tron på våra vägnar. När trogna Guds tjänare har gjort ett misstag, begått en synd, och uppriktigt ångrat och bekänt detta, har Jesus lagt fram sitt offers förtjänst för att de inte skulle bli dödade — hans försoningsoffer kan nämligen överskyla deras misstag och synder.
23. Vilken inställning till vårt syndfulla tillstånd måste vi vidmakthålla?
23 Aposteln Paulus beskriver den kamp som han hade att kämpa, och som alla andra kristna har att kämpa, och talar om hur de, trots att de gör sitt bästa, kommer att begå misstag, fastän inte med berått mod, förmätet och uppsåtligt. Han sade: ”Det goda, som jag gärna vill, gör jag inte, utan det onda, som jag inte vill, det utövar jag. Om nu det som jag inte vill är det som jag gör, så är det inte längre jag som frambringar det, utan synden som bor i mig.” (Rom. 7:19, 20) Jesu lösenoffers värde, som tillämpas för deras synder, vilka de ångrar och bekänner, är grundvalen till att de blir förklarade rättfärdiga. — 1 Joh. 1:9.
24. Hur kan Jesus i sin ställning som hjälpare bevisa att Satans anklagelser är falska?
24 I Jesu egenskap av hjälpare har han också bevisat inför Gud att djävulens anklagelser mot de kristna är baktaleri. Han riktar uppmärksamheten på de kristnas trossgärningar och på att de åkallar Gud i sann ånger, när de syndat. Han är nämligen medveten om det som sägs i Hebréerna 6:10: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn, i det att ni har tjänat de heliga och fortsätter att tjäna dem.” Jesus har också inför den himmelska domstolen visat att Guds tjänare på jorden insett sin egen oförmåga och brist på rättfärdighet och vädjat om barmhärtighet på grundval av Kristi offer — det sätt som Gud anvisat.
25. Varför är de som är i förening med Kristus inte behäftade med fördömelse?
25 Och Jehova Gud har godtagit Jesu medling för dem. Djävulen har lidit nederlag i varje angrepp han gjort. Jesus har alltså lojalt utövat sitt översteprästerliga ämbete genom att skydda dem mot all fördömelse, som bibeln säger: ”Alltså finns ingen fördömelse för dem som är i gemenskap med Kristus Jesus. Andens lag, den andes som ger liv i gemenskap med Kristus Jesus, har ju gjort dig fri från syndens och dödens lag.” — Rom. 8:1, 2.
26, 27. Hur kan individer frambringas som barn till Kristus med en ren ställning inför Gud?
26 Profeten Jesaja hjälper oss ytterligare att förstå hur Kristus förlänar verkligt liv åt alla som utövar tro på honom. Jesaja skrev profetiskt om Kristi lidanden och vände sig till Jehova med orden: ”Om du vill sätta hans själ såsom ett skuldoffer, skall han få se sina avkomlingar.” (Jes. 53:10, NW) Kristus får inte avkomlingar på det naturliga sättet. Då han var på jorden hade han förmåga att skaffa sig en egen familj. Men han skaffade sig inte denna familj. I stället avstod han från den möjligheten, då han offrade sitt liv. Han sade: ”Människosonen ... har kommit för att ... ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” — Matt. 20:28.
27 Jesus blev därför den ”siste Adam”. Den förste Adam frambragte en familj, en ofullkomlig sådan med dåliga karaktärsdrag. Jesus Kristus frambringar en familj som når fram till rättfärdighet. Enskilda individer kan föras över från Adams familj och väckas till nytt liv genom Jesu Kristi offrade liv, och genom att ikläda sig den nya personligheten kan de komma att vara ”till hans avbild”. De kan bli renade till att vara den ”Evige faderns”, ”den siste Adams”, söner. Jehova har satt ”hans själ såsom ett skuldoffer” och godtar detta offer till försoning för alla deras skuld, som utövar tro. — 1 Kor. 15:45; Jes. 9:6.
28. För vem frambringar Jesus Kristus en familj av fullkomliga människor?
28 På grund av vad Jehova Gud och Jesus Kristus har gjort för människosläktet kan vårt liv sannerligen få ett verkligt uppsåt, bli verkligt meningsfullt. Alla som drar nytta av det försonande gagnet av Jesu offer under hans styre som konung och präst kan bli fullkomliga mänskliga barn till Guds Son. Detta leder också till att de blir räknade som barn till den Högste i all evighet och får leva under rättfärdiga förhållanden. Hur så? Därför att Jesus inte frambringar en familj som han skall behålla som sin egen. Sedan han fört de återköpta och rehabiliterade människorna till mänsklig fullkomlighet, överlämnar han dem till Jehova Gud, ”Fadern, som varje familj i himmel och på jord har att tacka för sitt namn”, för att Gud skall bevisa deras obrytbara lojalitet och att de är värdiga att vara hans barn för evigt. — Ef. 3:14, 15; 1 Kor. 15:26, 28.