Sexuellt umgänge utan äktenskap — varför det är till skada
DEN sexuella dragningskraften kan vara mycket stark. Det är tydligt att Skaparen inplanterade den hos människor för att bidra till att göra äktenskapet till ett glädjebringande föreningsband.
Somliga människor kan skratta föraktfullt åt tanken att det är till skada att ägna sig åt sexuella intimiteter när man är ogift. De kan undra vilken skada deras kropp drabbas av, när de ger efter för dessa begär utanför äktenskapet. Men glömmer de vad de är inne i sina kroppar, inne i sig själva? Har de inte en personlighet, ett resonerande intellekt och ett hjärta som längtar efter verklig kärlek och trygghet? Invärtes sår, som blir följden av att någon blivit övergiven av en tillfällig älskare, kan blöda i åratal. Det kan också utvecklas känslolöshet, och sådant befrämjar inte heller hälsa och lycka. Människor kommer mer och mer till insikt om att bruket av könsorganen utanför äktenskapet inte ger varaktig tillfredsställelse och glädje.
LÄNGTAN EFTER KÄRLEK I ÄKTENSKAPET
En hustru genomgår inte bara en fysisk förändring under sin första sexuella kontakt, utan också en förändring i sin personlighet. När hon fortfarande var jungfru, var det troligt att hon önskade sig en pojkvän, någon att tala med och ”stödja sig på”. Men sedan en kvinna haft sexuellt umgänge, börjar hon ”längta efter en man” i en annan betydelse i ordet. I egenskap av skapare kallade Jehova denna längtan för ”åtrå” till hennes man. — 1 Mos. 3:16.
En flicka som är alltför ivrig att bli gift står i fara att låta sin pojkvän ta sig alltför många friheter med henne. På grund av att hon är rädd att förlora sin vän kan hon försöka binda honom till sig med oren uppvaktning. Men flickor, fråga er själva: ”Med vad är det jag binder honom?” Tänk efter. Har han verkligt intresse för din personlighet och dina mentala egenskaper och ädla känslor? Eller kommer han inte i stället att lämna dig, om du inte fortsätter att ta del med honom i sexuella aktiviteter? Hur länge kan kvinnor som ger efter för omoraliska närmanden dra till sig en partner? Inte längre än en kvinna av tvivelaktig dygd kan fånga sina ansvarslösa ”vänners” blick och väcka deras passioner. Vem är det sedan som lämnas djupt sårad? Och om vi fortsätter i samma tankegång — kan en ung man, som gör omoraliska närmanden till sin flickvän, förvänta att bli respekterad av henne längre fram i livet?
Bibeln visar att ”Gud skall döma otuktiga människor och äktenskapsbrytare” med en ogynnsam dom. (Hebr. 13:4, Hedegård) Vad skulle kunna vara till större skada än detta? Kom också ihåg att en enda handling av omoraliskhet kan fördärva en hel levnadsbana för någon som en gång var en lycklig tjänare åt Gud. Och detta kan inte rättas till genom ett brådstörtat äktenskap. Alldeles som repor i en grammofonskiva gör att man inte kan njuta av musiken, så kan också den fullständiga friden och lyckan i äktenskapet störas av tidigare negativa sexuella erfarenheter.
TÄNK PÅ LIVETS OVISSA FÖRHÅLLANDEN
Somliga kan säga: ”Vilken skada kan det bli, när vi tillåter oss vissa sexuella friheter utanför äktenskapet? Vi är säkra på att vi kommer att gifta oss, och vi tar för givet att vi inte är sjuka i bemärkelsen att vi har en venerisk sjukdom.”
Men tänk efter ett ögonblick. Kan vi, som är ofullkomliga och dödliga, någonsin säga: ”Vi är säkra på att vi kommer att gifta oss”? Är vi inte allesammans underkastade den tydligt uttryckta lagen: ”Tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla”? (Pred. 9:11, NW) Hur kan två människor vara säkra på att de kommer att gifta sig med varandra? I bästa fall kan de bara hoppas att de skall kunna göra det. Jesu halvbror Jakob förmanade: ”Så hör nu, ni som säger: ’I dag eller i morgon vill vi fara till den och den staden och tillbringa ett år där, och vi skall driva handel och göra vinster’, ni som inte vet vad ert liv kommer att vara i morgon. ... I stället borde ni säga: ’Om Jehova vill, skall vi leva och också göra det här eller det där.’” — Jak. 4:13—15.
FRÅGAN GÄLLER ATT BEHAGA GUD
Skulle det dessutom vara rimligt att vi bad om Jehovas välsignelse över våra ansträngningar att uppnå ett lyckligt äktenskap och samtidigt blev indragna i ett uppförande som domfälls av honom ”som hör bön”? (Ps. 65:3) Vi måste naturligtvis verkligen tro att vissa handlingar domfälls av Gud. Med tydlig hänvisning till orena sexuella aktiviteter inordnade Jesus ”tygellöshet” bland olika ”onda ting”. (Mark. 7:22, 23) Aposteln Paulus sade att de som ägnar sig åt ”köttets gärningar”, sådana som ”otukt, orenhet, tygellöshet”, avgjort ”inte [skall] ärva Guds rike”. (Gal. 5:19—21) Sådana uttalanden lämnar helt visst inga tvivel om Jehovas tankar i denna sak, eller hur?
Sexuell aktivitet utanför äktenskapet befläckar både mannen och kvinnan. Det är otvivelaktigt så att detta är Jehova Guds uppfattning. I annat fall skulle han inte förbjuda ogifta personer att ägna sig åt sexuella intimiteter. (Jämför 1 Korintierna 7:1, 2.) Dessutom godkänner inte den universelle suveränen giriga personer och sådana som inte är ordningsamma. (1 Kor. 6:9, 10; 14:33) Eftersom vår skapare har fastslagit de nödvändiga morallagarna för mänskligt liv, måste vi lyda dem, om vi skall behaga honom och åtnjuta sann lycka. Varje annat handlingssätt kommer att bli till skada för oss.
Förlovning eller förberedelse för att bli gift är någonting annat än att redan vara förenad i äktenskap, inte sant? Tänk då på detta: Vad skulle du tänka om en man, som inte hade blivit förordnad att vara tillsyningsman i den kristna församlingen, men som försökte tillvälla sig en ställning som tillhör en sådan äldste? Han skulle vara förmäten. Och vad hände med vissa personer i forna tider som förmätet rusade åstad och inte väntade på Jehova? Led de skada? Ja, ibland till och med ända till döds, förr eller senare. (1 Sam. 15:22, 23; 2 Sam. 6:6, 7; 2 Krön. 26:16—21) Helt visst skulle ingen gudfruktig person vilja handla förmätet genom att inlåta sig på ett fysiskt förhållande som förbjuds av Jehova eller genom att ta del av de intimiteter som är förbundna med äktenskapet, innan han inträtt i äktenskap. — Ef. 5:3.
ATT UNDVIKA SMÄRTSAMMA PROBLEM
Att parterna har respekt, till och med djup respekt, för varandra är en av de viktigaste stödjepelarna i ett lyckligt äktenskap. (Ef. 5:33; 1 Petr. 3:7) Men hur kan två personer som är förlovade med varandra bygga upp verklig respekt för varandra, om de förstår och vet att båda två har varit indragna i girigt, omoraliskt uppförande? Inger detta förtroende? Nej, mycket av den svartsjuka som kan förekomma i äktenskap åstadkoms genom negativa erfarenheter, som parterna haft med varandra innan de ingick äktenskap. Kan inte en nedstämd hustru säga många år längre fram: ”Du ville bara ha en kvinna, inte mig”? Och hur kan hennes man då bevisa att motsatsen är det sanna förhållandet? Han kan det inte. Och hur kan en man, innan han ingår äktenskap med en viss kvinna, bevisa att han verkligen älskar henne? Genom att respektera hennes kyskhet. Han visar på så sätt sin osjälviska kärlek till sin blivande hustru. Han visar också att han står vid sitt ord. Det kan hända att han hade lovat flickans far att han inte skulle röra vid henne på ett orent sätt. Hur skamligt skulle det inte vara, om han nu måste bekänna att han har gjort mannens dotter havande! Skulle detta vara en god början på ett äktenskap?
Smärtsamma problem kan undvikas genom att föräldrar, liksom också förlovade par, under bön ägnar uppmärksamhet åt denna sak. Detta är av stor betydelse i den nuvarande, moraliskt sett förfallna världen. De moralnormer som fastställts av Gud har aldrig haft att motstå så många angrepp som i vår tid. Bibeln måste verkligen vara en kristens dagliga vägledning i fråga om vänskap, förlovning och äktenskap. Varför det? Bibeln svarar: ”Fortsätt inte längre att vandra alldeles som nationerna också vandrar i sina sinnens fruktlöshet, så länge de är i mörker vad sinnet angår och utestängda från det liv som hör Gud till.” Många människor har ”förlorat all moralisk känsla”, och de har hängett sig åt ”tygellöshet för att i girighet åstadkomma allt slags orenhet”. Men aposteln Paulus uppmanade medtroende att ”lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande”, och ta på sig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Ef. 4:17—24) Ja, gör detta, så kommer du att undvika den smärta och olycka, som med visshet skall drabba dem som fortsätter att lämna Guds rättfärdiga normer utan avseende.
BEHÖVER DU HJÄLP?
Om någon har ett problem i detta avseende, skulle det vara bra för honom eller henne att tala med någon av de förordnade äldste i den kristna församlingen. Denne äldste är i den ställningen att han kan hjälpa på ett förstående sätt. En sådan man är äldste eller tillsyningsman på grund av att han äger andliga kvalifikationer, och han har utan tvivel erfarenhet av att kämpa mot sina egna köttsliga begär, alldeles som det förhöll sig med aposteln Paulus. — 1 Kor. 9:26, 27.
Ni som är förlovade kan också tala öppet inbördes. Detta kan styrka er båda i ert fasta beslut att behaga Jehova. Genom att ni hjälper varandra att rätta er efter Guds vilja kommer ni med säkerhet att undgå att lida skada. I stället kommer ni båda att känna den sanna lycka som lojala tjänare åt Gud åtnjuter. Är inte detta vad ni önskar i livet?