Hur det kan bli fred på jorden
DET kan inte bli världsfred enbart genom att man försöker nedrusta eller genom att man ingår fredsöverenskommelser. Det kan inte bli det ens om man sätter stopp för alla kalla och varma krig. Till och med de som lägger fram fredsförslag säger nu att freden först måste upprättas i samhället och i familjelivet. James Laue vid National Peace Academy Campaign säger: ”När [fred] förbinds med att skapa fred på samhällelig nivå, kan vi definiera vad fred är. Den fortlöpande utvecklingen av tekniken att lösa de konflikter som uppstår varje dag — i hemmet och i skolan — kan bidra till att man kan skapa fred mellan nationer.”
Detta är mycket svårt att genomföra. George Mikes skriver i To the Point International under rubriken ”Ja, världsfred är varje människas angelägenhet”, och han konstaterar:
”Vi har fått lära oss att vi skall älska vår nästa, vår granne. Det är någonting som är ytterst svårt och mödosamt att göra. Du kan älska så gott som vem som helst utom din granne. Först och främst är vars och ens granne en avskyvärd, tvivelaktig och beskäftig medmänniska — medan den som bor några dörrar längre bort är trevlig och behaglig, glad och livad, artig och hänsynsfull. Om du bor i Chelsea, kommer du inte att ha några misshälligheter med befolkningen i Turnham Green, och du kommer att trivas utmärkt med människorna i Crouch End [platser som ligger långt ifrån Chelsea]. På liknande sätt älskar engelsmännen australierna och invånarna på Nya Zeeland — på andra sidan jordklotet — men de har inte alltid älskat fransmännen eller tyskarna.”
Det kan därför inte bli någon världsfred, om vi inte först lyckas få fred med dem som vi har närmast inpå oss. Finns det verkligen någon ”teknik” som kan realisera detta? Nej, det finns det inte. Det är sant att människan är mycket intelligent och är särskilt skicklig när det gäller teknik. Hon tillämpar den i allt vad hon gör, även då hon försöker skapa fred. Hon har i allmänhet haft en viss framgång på nästan varje område — vetenskap, politik och handel — men inte när det gäller att skapa fred, vilket inbegriper relationerna mellan människor som står varandra mycket nära. Teknik kommer inte att fungera på detta område. Varför inte? Därför att fred eller frid, som i praktiken börjar i hemmet, måste komma från hjärtat. Fred innebär inte bara tolerans, eller maktbalans, utan äkta kärlek till och förståelse för den andra personen eller den andra familjen eller staden eller nationen — oberoende av människors ras, religion eller sociala status.
Kan någon göra detta i praktiken? För närvarande är det bara några få som kan det. Men detta fåtal kan redan nu få åtnjuta frid, oavsett hur världssituationen ser ut. De kan befrämja friden och freden på de områden som de själva kan påverka. Hur då?
HUR MAN KAN UPPNÅ FRED
Först måste man sluta fred med Gud genom att själv undersöka bibeln och därigenom försöka få klart för sig vilka anordningar Gud har gjort för att man skall kunna närma sig honom. Man kan inte göra detta genom något ytligt studium. Man måste grundligt undersöka saken. Man måste ”förvissa [sig] om allt” och måste ”hålla fast vid det goda”. — 1 Tess. 5:21.
Den som handlar så kommer först och främst att inse att han är en syndare som behöver hjälp. Han måste inse att han i egen kraft inte kan utföra det som kommer att behaga Gud och att han själv inte har en sådan vishet att han kan åstadkomma verklig, förblivande fred med vem det vara må. För att vi skall kunna sluta fred med Gud är den enda möjligheten att vi först avlägsnar det som förhindrar att vi kan få fred — vår egen synd som utgör själva hindret. Detta är inte svårt att göra. Det kräver inte att vi skall vara mycket visa eller ha stora förmågor. Det vi behöver är tro på Gud och på hans löften, vilket är någonting enkelt och okomplicerat. Riktlinjerna för hur detta skall gå till dras upp mycket klart i bibeln, i brevet till Romarna, kapitel 5, där vi läser:
”Kristus har ju verkligen, medan vi ännu var svaga, dött för ogudaktiga vid den fastställda tiden. Annars skall väl knappast någon dö för en rättfärdig; jo, för den gode kanske någon rentav vågar dö. Men Gud anbefaller sin egen kärlek åt oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Därför skall vi, sedan vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, så mycket mera genom honom frälsas från vreden. Ty om vi, när vi var fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, skall vi nu, då vi har blivit försonade, så mycket mera frälsas genom hans liv.” — Rom. 5:6—10.
Denna försoning resulterar i frid med Gud. Aposteln Paulus skriver: ”Må vi därför, då vi nu har förklarats rättfärdiga till följd av tro, åtnjuta frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” (Rom. 5:1) Och det är inte bara en fråga om vapenvila eller temporär fred — att överse med de synder som man har begått i det förgångna. Denna fred med Gud, genom Kristus, kommer att vara för beständigt och kommer från och med då att vara till hjälp för den individen, så att han kan vandra på ett sådant sätt att freden och friden vidmakthålls. Gud kommer att bli den individens bäste vän. — Jämför Johannes 15:15.
Jesus beskriver denna frid för sina apostlar och säger: ”Frid lämnar jag åt er, min frid ger jag er. Jag ger den inte åt er på det sätt som världen ger den.” (Joh. 14:27) Världen kan ge ett visst mått av fred och frid — genom ett antal vänner och genom förströelse, rikedom, berömmelse, ställning, befordran, ett mått av sinneslugn och frid och så vidare, såväl som genom dess filosofiska principer och falska religion. Men den frid som Kristus ger den som uppriktigt sätter tro till hans försoningsoffer är någonting helt annorlunda. En sådan människa får först och främst ett rent och lugnt samvete, en verklig inre frid, sinnesfrid, en fridsam läggning som kan leda till att man får goda relationer till andra människor, en större mening med livet och ett reellt hopp för framtiden.
Hur går det till? Aposteln Petrus talar om för oss att när en människa utövar tro på de ”goda nyheterna”, överlämnar sitt liv åt Gud och blir döpt, är det själva dophandlingen som utgör ”den till Gud framställda begäran om ett gott samvete”. (1 Petr. 3:21) På grund av den nedärvda synden har individen tidigare haft ett dåligt samvete, ett som har tyngt ner honom som en tung börda. Jesus sade angående detta: ”Lyckliga är de som sörjer [som sörjer över sitt ömkliga andliga tillstånd], eftersom de skall bli tröstade.” (Matt. 5:4) Han ger alla denna inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er.” — Matt. 11:28.
Hur vederkvickande är det inte dessutom att få ta del i att predika om Riket, det verk som Jesus inledde medan han var här på jorden, det som han övade sina lärjungar i och som han sade skulle nå sin höjdpunkt vid avslutningen på denna tingens ordning — där vi befinner oss nu! (Matt. 4:17; 9:35; 10:7; 24:3, 14) När man gör Guds vilja på detta sätt, blir man andligen uppbyggd och får känna tillfredsställelse, och man får också hjälp till att hålla frid med Gud. Eftersom Jehovas vittnen går ut i denna hans tjänst och har ”som skor på [sina] fötter den utrustning som hör fridens goda nyheter till”, kan de vara säkra på att få röna hans omsorg och beskydd i varje situation. — Ef. 6:14—16.
Aposteln Paulus talar om att de kristnas hjärtan blivit ”renade från ett ont samvete”. Det förhåller sig så, därför att Gud har sagt: ”Deras synder och deras laglösa handlingar skall jag aldrig mer påminna mig.” (Hebr. 10:17, 22) Den kristne kan ha en verklig inre frid, sinnesfrid, eftersom hans samvete har lättats. Han bekymrar sig nu mindre om hur förhållandena är i världen. Han känner inte heller samma fruktan för sjukdom och död som han tidigare gjorde. Kunskapen om uppståndelsen gör att sådana känslor av oro och ängslan avtar. — 1 Tess. 4:13, 14.
SLUT FRED MED ANDRA MÄNNISKOR
Den som är överlämnad och döpt har den rätta förutsättningen att kunna sluta fred med andra människor. Allt vad han gör mot sin medmänniska måste ske i kärlek. Han får aldrig låta själviskhet, girighet, stolthet, avundsjuka eller en önskan att hämnas vara motivet till hans handlingssätt. Människor kommer att se att han är uppriktig, gästfri och har äkta kärlek, och de i sin tur kommer att besvara dessa egenskaper genom att själva uppträda på ett liknande sätt. Jesus uttalade en princip som visar hur man kan befrämja friden. Han sade: ”Ta för vana att ge, och man skall ge åt er. Ett fullgott mått, packat, skakat och överflödande, skall man tömma i ert knä; för med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.” — Luk. 6:38.
Om denna kärlek och detta givande skall gynna verklig fred och frid, får dessa ting inte vara någonting som är begränsat, partiskt eller fördomsfullt. Vi måste vara en sann nästa för alla människor bland vilka vi befinner oss, oavsett vilken religion, nationalitet, hudfärg eller social status de har. Aposteln Paulus framhöll att detta är ett grundvillkor för att man skall kunna vara kristen. Han sade: ”Trakta efter frid med alla”, och: ”Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor.” (Hebr. 12:14; Rom. 12:18) Jesus illustrerade på ett kraftfullt sätt behovet av att vara en god, kärleksfull och hjälpsam nästa för varenda människa — att man skall ta sig tid till att göra de ”goda nyheterna” kända för alla och göra en ansträngning och använda sina materiella tillgångar för att hjälpa andra som är i nöd, då tillfälle ges. Jesus framhävde detta på det kraftigaste genom att framställa en samaritisk man som en verkligt god nästa. Det rådde nämligen en allmän fiendskap mellan judar och samariter. — Luk. 10:29—37.
Vad skall man göra, om den kärlek man visar som en god nästa inte blir besvarad? Det är någonting som den kristne inte kan råda över, men han kan för sin egen del bevara sin fridsamhet. Om någon annan människa vill störa friden och vill ha strid, kan den kristne vända sig till Gud för att få hjälp, så att han kan bevara jämvikten och undviker att utkräva hämnd. Bibeln ger rådet: ”Återgälda ingen med ont för ont. ... Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden.” (Rom. 12:17—19) Om den kristne hotas av verklig fara, sätter han sin förtröstan till Gud och hoppas att ingen bestående skada skall kunna drabba honom. Aposteln Paulus uttryckte denna tillförsikt genom att säga: ”Jag är övertygad om att varken död eller liv eller änglar eller regeringar ... eller krafter ... eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.” — Rom. 8:38, 39.
VÄRLDSFRED
”Men hur”, kanske någon frågar, ”kommer ett sådant fridsamt levnadssätt, som bara några få människor tillämpar, att kunna åstadkomma VÄRLDSFRED?” Den frid som vi som individer utövar kommer inte i sig själv att åstadkomma det, utan det är något som de kristnas Gud, som är ”den Gud som ger frid”, och Kristus Jesus, som är ”Fridsfurste”, kommer att göra. (Rom. 16:20; 1 Kor. 14:33; Jes. 9:6) De som i verkligheten inte vill ha fred och som ständigt stör friden och de som inte kan hålla frid med mindre än att de får regera måste tas bort från jorden. Gud säger att han kommer ”att störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”, precis som han gjorde en gång tidigare, vid tiden för den världsomfattande floden i Noas dagar. (Upp. 11:18; 1 Mos. 6:12, 13) Det finns ett pris för att man skall få fred, och det är, som bibeln säger, att ”den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe”. (Ords. 21:18) Gud kommer att tillintetgöra alla de onda.
Fridsfursten, Guds kung över hela jorden, kommer att göra slut på konflikterna mellan nationerna. Precis som Gud gjorde, när han beskyddade sitt folk Israel i forna tider, så kommer han, genom sin förordnade kung, att göra över hela jorden och det för beständigt. Den 46:e psalmen, som berättar om hur Gud beskyddade Jerusalem för fiendenationerna runt omkring, ger exempel på vad han kommer att göra till gagn för alla de fridsamma. Det sägs där: ”HERREN [Jehova] Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. ... Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar, som väcka häpnad, gör han på jorden. Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.” — Ps. 46:8—10.
När det råder frid och harmoni på jorden, kommer det som utförs till jordens bästa att kunna genomföras utan att något förhindrar det. Välståndet i samhället kommer inte att tyna bort på grund av att man planerar för krig, utan hela tonvikten kommer att läggas på nyttiga projekt. Den rika avkastning som jorden ger kommer inte att slösas bort. Man kommer att som individ kunna utveckla sina talanger och förmågor, och man kommer att frikostigt kunna bidra med dessa till andra människors allmänna välfärd. Verklig världsfred kan uppnås och vidmakthållas enbart genom att man uppnår fred med Gud. Ett sådant harmoniskt förhållande mellan Gud och människor beskrivs genom dessa ord i den 85:e psalmen: ”Godhet och trofasthet skola där mötas, rättfärdighet och frid kyssas; trofasthet skall växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ned från himmelen. HERREN skall giva oss, vad gott är, och vårt land skall giva sin gröda.” — Ps. 85:11—13.
Om du älskar fred och frid, kan du redan nu få åtnjuta frid med Gud och dina medkristna och även ett visst mått av frid med andra människor som en försmak av den fullständiga fred och frid som du inom kort kan få uppleva i Guds nya tingens ordning. Det första villkoret för att kunna få det är att vi håller frid med Gud, och det andra är att vi håller frid med människor som har samma tro som vi själva och även med alla andra människor så långt det beror på oss. Gud ger oss den försäkran att det skall bli en fullkomlig, evig fred vid hans bestämda tid. Den kommer snart att vara här, men först skall han ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Upp. 11:18.
[Bild på sidan 8]
Guds ord visar hur man kan få frid med honom
[Bild på sidan 9]
Vi kan dela med oss av ”fridens goda nyheter” åt vår granne