Säker hjälp från Guds ord
EN MÄNNISKA behöver en stark motivering för att inte låta skadliga känslor ta överhanden. Bibeln ger en sådan motivering och hjälper en att framgångsrikt ta itu med skuldkänslor, avundsjuka, oro över att inte kunna försörja sig och en hel rad andra känslostämningar, som kan vara skadliga för hälsan.
ATT TA ITU MED SKULDKÄNSLOR
Skuldkänslor förorsakar eller förvärrar ofta vissa sjukdomstillstånd. Någon kan ha blivit indragen i ett uppförande som oroar hans samvete. Han kan känna det som David, en israelitisk kung, som levde för omkring 3.000 år sedan. David beskriver verkningarna av sina skuldkänslor och skriver: ”Mina ben [försmäktade] vid min ständiga klagan. ... Min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta.” (Ps. 32:3, 4) Dessa ord antyder att Davids försök att undertrycka gnagandet av ett skuldtyngt samvete tröttade honom. Likt ett träd, som inte får tillräcklig fuktighet under en torka eller en mycket varm, torr sommar, så var David berövad sin styrka eller livskraft. Hur fick han lättnad?
Han bekände oförbehållsamt sina synder för Gud och tog i tro emot Guds förlåtelse. Det är därför som David kunde skriva: ”Säll är den, vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. Säll är den människa, som HERREN [Jehova] icke tillräknar missgärning.” — Ps. 32:1, 2.
Bibeln visar att den som i uppriktig ånger vänder sig till Gud på grundval av Jesu Kristi syndförsonande offer kan få sina synder förlåtna. Den kristne aposteln Johannes skrev: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. ... [Jesus Kristus] är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra utan också för hela världens.” — 1 Joh. 1:9; 2:2.
Men om en människa inte tror att Gud har förlåtit henne hennes synder, kommer hon naturligtvis att fortsätta att känna av de plågsamma verkningarna av ett oroat samvete. Det är därför nödvändigt att man stärker sin tro på Guds villighet att förlåta synder. Detta kan man göra genom att påminna sig vad bibeln säger om gudomlig förlåtelse och om de människor, vars överträdelser blev förlåtna.
Israeliterna fick till exempel höra: ”Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull.” (Jes. 1:18) Eftersom den Högste var villig att förlåta de otrogna israeliterna deras lumpna handlingssätt, kan vi vara förvissade om att han kommer att skänka liknande förlåtelse i våra dagar åt dem som uppriktigt ångrar sig. Bibeln säger oss: ”Jag, HERREN, har icke förändrats.” — Mal. 3:6.
Tänk på ett annat exempel. Kung Manasse ”gjorde mycket som var ont i HERRENS ögon, så att han förtörnade honom. Därtill utgöt ock Manasse oskyldigt blod i så stor myckenhet, att han därmed uppfyllde Jerusalem från den ena ändan till den andra.” (2 Kon. 21:6, 16) Han fördes senare som fånge till Babylon. Denna bittra erfarenhet fick Manasse att ödmjuka sig inför Gud. Den Högste förlät den ångrande kungen och ”lät honom komma tillbaka till Jerusalem såsom konung”. (2 Krön. 33:11—13) Det är inte många människor som har ett sådant syndaregister som Manasse. Men han blev förlåten, därför att han ångrade sig. Vilken uppmuntran kan inte detta ge personer, som plågas av skuldkänslor!
Ett annat exempel, som belyser detta, är den man som blev den kristne aposteln Paulus. Före sin omvändelse var han en ”hädare och en förföljare och en fräck människa”. (1 Tim. 1:13) ”Men”, skrev Paulus, ”skälet till att barmhärtighet visades mig var att Kristus Jesus med hjälp av mig som det främsta fallet kunde bevisa all sin långmodighet till ett exempel på dem som skall komma att utöva tro på honom till evigt liv.” (1 Tim. 1:16) Hur trosstärkande är det inte att begrunda vad Gud, genom Kristus, gjorde i förbindelse med Paulus! Fastän Paulus ondskefullt hade förföljt Kristi efterföljare, hade behandlat dem oförskämt och sig själv ovetande hade hädat Gud, fick han förlåtelse när han ångrade sig. Han blev därefter underbart brukad till att hjälpa andra att bli kristna och till att styrka medtroende. Han hade dessutom det oskattbara privilegiet att få skriva fler av de inspirerade kristna skrifterna än någon annan man.
Ibland kan människor känna sig fördömda i hjärtat och frukta att deras synder är alltför hemska för att bli förlåtna. Men det bibeln lär ger oss en fast grund till att tro att Gud förlåter synder. Detta kommer kraftfullt till uttryck i följande ord av aposteln Johannes: ”Vi skall ge våra hjärtan tillförsikt inför honom i vilket som helst avseende där våra hjärtan må domfälla oss, därför att Gud är större än våra hjärtan och vet allting.” (1 Joh. 3:19, 20) Vilken underbar befrielse från skuldkänslor kan inte förtröstan på dessa inspirerade ord skänka oss!
ATT MOTARBETA SVARTSJUKA
Förutom skuldkänslor kan bitter svartsjuka mot andra förorsaka eller förvärra något fysiskt lidande. Svartsjuka kan hindra en från att sova, kan få vissa muskler att bli spända och göra ont och kan leda till matsmältningsbesvär eller andra hälsoproblem. Precis som bibeln kan hjälpa en människa att bli befriad från fördärvliga skuldkänslor, så kan den också hjälpa henne att övervinna svartsjuka eller djupt agg. Men först måste man erkänna att det är ett problem för en att man hyser fientliga känslor.
Enligt bibeln krävs egenskapen kärlek för att man skall kunna segra över svartsjuka. Bibeln säger: ”Kärleken är inte svartsjuk.” (1 Kor. 13:4) För att övervinna agg måste vi erkänna och handla i enlighet med denna bibliska sanning. Vi kan finna att det kan vara bra att försöka bli bättre bekanta med dem som vi kan reta oss på och vinnlägga oss om att se deras goda sidor. Det är uppenbart att det inte finns någon människa som kan göra allt och att alla människor har fel och brister. Därför är det förståndigt av oss att inte överskatta våra egna förmågor och att inse att mycket kan utföras, när många skickliga människor — i stället för en enda person — bidrar med sina förmågor och sina kunskaper för att utföra ett viktigt arbete.
Bibeln gör klart att vi är beroende av andra. Aposteln Paulus använde människokroppen som ett exempel på hur det bör vara inom den kristna församlingen. Han skrev: ”Ty kroppen är ju inte en enda lem, utan många. Om foten skulle säga: ’Eftersom jag inte är hand, är jag ingen del av kroppen’, har den inte fördenskull upphört att vara en del av kroppen. Och om örat skulle säga: ’Eftersom jag inte är öga, är jag ingen del av kroppen’, har det inte fördenskull upphört att vara en del av kroppen. Om hela kroppen vore öga, var vore då hörseln? Om den helt och hållet vore hörsel, var vore då lukten? Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem, alldeles som han har velat.” (1 Kor. 12:14—18) I stället för att vara avundsjuka på andra för deras förmågor, ställning eller vad de har uträttat gör vi enligt dessa ord väl i att tänka på vad vi kan göra för att bygga upp dem.
Vi har personligen ingenting att skryta med. Vi gav inte oss själva förmågan att kunna utveckla vissa talanger eller anlag. Bibeln sätter saker och ting i rätt perspektiv, när den säger: ”Ty vem gör dig annorlunda än en annan? Vad har du egentligen, som du inte har fått? Om du nu verkligen har fått det, varför berömmer du dig då, som om du inte hade fått det?” (1 Kor. 4:7) Dessutom är det inte våra förmågor, utan det slags människa vi är, som har verklig betydelse. Vad har enastående talanger för värde, om den som besitter dem är ovänlig, självisk och hätsk? I stället för att ge efter för känslor av svartsjuka gör vi därför väl i att följa bibelns uppmaning att trakta efter kärlekens väg och visa oss vara människor som villigt och ivrigt reagerar för våra medmänniskors behov. (1 Kor. 14:1) Det skulle förvisso vara oförståndigt att hysa svartsjuka, varigenom vi äventyrar vårt fysiska välbefinnande och underlåter att vara människor som kan vara till hjälp och uppmuntran för andra.
ATT INTE RETA SIG PÅ ORÄTTVISOR
Det är inte lätt att bli utsatt för orättvisor eller att stå maktlös när man ser medmänniskor bli förtryckta eller utnyttjade av korrumperade människor. Detta kan göra att man till skada för sig själv blir känslomässigt upprörd. Också här kan det bibeln säger hjälpa en att undvika de upprörda känslor som kan vara så skadliga för hälsan.
Bibeln visar tydligt att vi för det mesta inte kan göra mycket. Det är så mycket i denna världen som är snett att människor helt enkelt inte kan rätta till allting. Bibeln är mycket realistisk, när den säger oss: ”Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.” (Pred. 1:15) Att en människa blir upprörd över de orättvisor, som andra kanske begår, förändrar inte situationen på något sätt och gör inte saken lättare för någon. Om vi kan främja rättvisans sak på ett positivt sätt, bör vi naturligtvis göra det. Vi önskar inte känslokallt blunda för onödigt mänskligt lidande.
Men när det gäller förhållanden som man helt enkelt måste acceptera och uthärda, kan vi finna tröst i bibelns löfte att Jehova Gud kommer att rätta till allting. Bibeln säger om en framtida räkenskapens dag att ”Gud genom Kristus Jesus dömer människornas fördolda ting”. (Rom. 2:16) Därför att det finns en domens dag kan ingen orättvisa, som vi kan utsättas för i den här världen, leda till bestående skada. När vi har tro på att Skaparen kommer att rätta till allting, besparar vi oss själva många allvarliga upprörda känslor.
BEKYMMER FÖR HUR MAN SKALL KUNNA FÖRSÖRJA SIG
Bekymmer för hur man skall kunna försörja sig är för många människor en oerhörd börda. Denna börda kan vara så stor att den medför allvarliga hälsoproblem. Vilka fina råd ger bibeln angående detta? Jesus Kristus sade: ”Var därför aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ Alla dessa ting är ju det som folk i nationerna så ivrigt strävar efter. Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er. Alltså: var aldrig bekymrade för morgondagen; morgondagen skall nämligen ha sina egna bekymmer. Var dag har nog av sin egen uselhet.” — Matt. 6:31—34.
Oro och bekymmer kommer förvisso aldrig att hjälpa en att kunna försörja sig. Bibeln säger att var dag har ”sin egen uselhet”, sina egna problem. Det finns tillräckligt med problem under en dag, utan att man behöver bekymra sig över svårigheter som kanske kan dyka upp nästa dag. Jehova Gud kommer inte att låta dem som älskar honom lida i onödan eller avsiktligt, utan han kommer att svara på våra böner om hjälp. Om vi fortsätter att utöva tro på Gud som en som drar försorg om oss, och om vi samtidigt, genom ärligt arbete, gör vår del för att anskaffa livets nödtorft, då kommer vi att ha vad vi behöver. Vi kommer att erfara samma sak som David, som skrev: ”Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.” — Ps. 37:25.
VÄND DIG TILL BIBELN
Oavsett vilka svårigheter eller påfrestningar du ställs inför, finns det upplysningar i bibeln som kan hjälpa dig. Undersök därför bibeln, och när du skaffar dig bibelkunskap, tillämpa då de utmärkta riktlinjerna. Genom att tillämpa bibelns principer i ditt dagliga liv kan du fortsätta att åtnjuta ett gott samvete, och du kommer då inte att låta känslor som kan skada din hälsa ta överhanden. Och ännu viktigare: Du kommer att vandra på den väg som leder till evigt liv. ”Den som gör Guds vilja, han består för alltid.” — 1 Joh. 2:17.