Att bedja till Jehova så att man blir hörd
”Den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” — Hebr. 11:6.
1—3. a) Vad säger oss det som en liten flicka var med om? b) Vilken lärdom finns det i detta för alla föräldrar?
DET hände i en av Jehovas vittnens Rikets salar. Trots upprepade stränga blickar och framviskade förebråelser från modern fortsatte en liten flicka att uppföra sig illa. Modern gav då tecken åt fadern att ta över, och han gjorde det. Han stegade i väg med sin dotter till ett litet rum baktill i lokalen. Den lilla flickan insåg vad som väntade henne och ropade: ”Jehova, hjälp mig!”
2 Varje gång denna episod berättas lockar den fram leenden och skratt, och det kan den gott göra. Men är det hela bara roande, eller har det något att säga oss? Ja, det har verkligen något att säga oss. Den lilla flickan kände till namnet på Gud, Skaparen, att det är Jehova, någonting som inte många små flickor vet. Hon hade fått lära sig värdet av bön och att man kan vända sig till Jehova och be om hjälp i tider av svårigheter. Det är riktigt att det kan verka komiskt att hon bad Gud skydda henne mot behövlig tuktan. Men är i verkligheten en sådan begäran begränsad till naiva små flickor? Nej, inte alls. Israels nation gjorde upprepade gånger just detta, särskilt i domarnas dagar. Gång på gång, när de fick välförtjänt bestraffning, bad de till Gud om lindring. — Dom. 2:11—18; 4:1—3, 23, 24; 10:6—16; 11:32, 33.
3 Det finns en lärdom i detta för alla kristna föräldrar. Börja tidigt i livet att i era barn inprägla tro på Jehova Gud. Hjälp dem att inse och förstå att Jehova är en verklig person, som hör och besvarar böner. Att ni lär barnen om bön ända från den späda barndomen kommer att bidra mycket till att de blir gudfruktiga när de når ansvarig ålder. — Jämför Psalm 22:10, 11; Ordspråksboken 22:6; 2 Timoteus 3:14, 15.
VARFÖR DU BÖR TÄNKA PÅ DINA BÖNER
4, 5. a) Vilka frågor beträffande bön gör vi väl i att ställa till oss själva? b) Varför är sådana frågor mycket passande?
4 Men vilken plats har bönen i ditt liv? Hur mycket ber du? Finner du ofta att du är alltför upptagen för att bedja? Eller hastar du kanske igenom dina böner på ett mekaniskt sätt, som om det var fråga om ett arbete, en plikt som måste fullgöras? Hur är det med kvaliteten på dina böner?
5 Dessa tankeväckande frågor är passande och i överensstämmelse med tiden. Även bland dem som säger sig vara Jehovas tjänare finns det personer som inte ber regelbundet. Återigen andra känner att deras böner saknar meningsfullt innehåll och stoff. Detta är någonting som en kristen inte får ta lätt på, eftersom kvaliteten på hans böner återspeglar hans andliga tillstånd. En människas andliga hälsa beror i sin tur till stor del på att hon är medveten om sitt andliga behov och gör någonting åt det. (Matt. 5:3) Samtidigt kan individen, genom att ägna eftertanke åt kvaliteten på sina böner, förbättra sitt andliga tillstånd.
VARFÖR VI KAN KOMMA TILL JEHOVA MED FÖRTRÖSTAN OCH TILLFÖRSIKT
6. Varför kan vi, med tanke på vad bibeln säger i Psalm 65:3, Filipperna 4:6 och 1 Tessalonikerna 5:17, bedja till Gud med förtröstan och tillförsikt?
6 Varför kan vi förtröstansfullt komma till Jehova och förvänta att han skall lyssna till våra böner? Först och främst därför att han identifierar sig själv som den ”som hör bön” och gång på gång uppmanar oss att bedja. (Ps. 65:3) Hans ord innehåller sådana befallningar som: ”Bed oavbrutet, för att ni inte må komma in i frestelse.” (Matt. 26:41) ”Bed för varandra.” (Jak. 5:16) ”Var ihärdiga i bönen.” (Rom. 12:12) ”Bed oupphörligt.” (1 Tess. 5:17) ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud.” — Fil. 4:6.
7. Nämn några föredömliga bönens män.
7 Bibeln ger också exempel på bön, ja, i själva verket indirekta befallningar till oss om att bedja. Från Första Moseboken till Uppenbarelseboken överflödar den inspirerade skildringen av exempel på människor som bad, bönens män. Vi läser om att Abraham bad till Jehova. (1 Mos. 12:8) Jesus Kristus bad titt och ofta till sin Fader från tiden för sitt dop i Jordan till dess han hängde på avrättningspålen. (Luk. 3:21; 23:46) Aposteln Paulus nämner ämnet bön otaliga gånger i sina brev. Gång på gång talar han om att bedja för andra, ger uppmuntran till att bedja eller uppmanar andra att bedja för honom. (Fil. 1:9—11; Ef. 6:18, 19) Uppenbarelseboken, som skrevs av aposteln Johannes, slutar med två böner. — Upp. 22:20, 21.
8. På grund av vilken viktig faktor kan vi nalkas Gud med tillförsikt?
8 Ett andra skäl till att vi är i stånd att med förtröstan och tillförsikt nalkas Gud i bön är att hans namn är inbegripet. I detta innefattas hans namn eller rykte som den ”som hör bön”. Och eftersom Jehovas namn är nämnt över hans folk, skulle ett skenbart bevis på att han övergett dem av iakttagare med orätt tolkas som något som visade Jehovas oförmåga att hjälpa sina vilsefarande tjänare. Detta skulle dra smälek över hans namn. I Psalm 79:9 läser vi således: ”Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.” Mose, Josua, David och Hiskia bad allesammans böner med liknande innehåll. (2 Mos. 32:11, 12; Jos. 7:8, 9; 2 Kon. 19:15—19; Ps. 25:11) Profeten Daniel uttryckte sin vädjan i följande ord: ”O Herre [Jehova, NW], akta härpå och utför ditt verk utan att dröja ... , ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.” (Dan. 9:19) Ja, om vi verkligen bär Jehovas namn, kan vi med detta som grundval vädja till honom.
9. Varför kan vi med förtröstan vädja till Gud om barmhärtighet och förlåtelse?
9 Ett tredje skäl till att vi kan förvänta att Jehova skall höra våra böner är att han känner våra begränsningar och vill hjälpa oss. Psalmisten David uttryckte detta på följande sätt: ”Så långt, som öster är från väster, låter han våra överträdelser vara från oss. Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN [Jehova] över dem som frukta honom. Ty han vet, vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.” (Ps. 103:12—14; se också Psalm 51:7.) När vi blir ertappade med ett fel, när vi misslyckas med något eller när vi begår ett allvarligt misstag, kan vi därför vädja till Jehova Gud på grund av våra svagheter och ofullkomligheter.
10. Varför kan vi nalkas Gud med förtröstan och tillförsikt, enligt vad som blir belyst i fallen med Job och Paulus och andra?
10 Ett annat tungt vägande skäl till att vi är i stånd att komma till Jehova med förtröstan och tillförsikt är att han kommer att höra våra böner därför att vi bevarar ostraffligheten. Job framställde en uttrycksfull vädjan i fråga om detta med orden: ”Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min oskuld.” (Job 31:6, Melin) På liknande sätt bad Paulus medtroende: ”Håll ut i bön för oss, vi litar nämligen på att vi har ett redbart samvete, eftersom vi önskar uppföra oss redbart i allting.” (Hebr. 13:18) Att vi måste vara oförvitliga och rättskaffens från Guds ståndpunkt sett framgår också tydligt av vad aposteln Johannes skrev: ”Ni älskade, om våra hjärtan inte domfäller oss, då talar vi fritt och öppet till Gud; och vad vi än ber om skall vi få av honom, därför att vi håller hans bud och gör de ting som är behagliga i hans ögon.” — 1 Joh. 3:21, 22.
BED GENOM, INTE TILL, JESUS KRISTUS
11. Endast genom vem kan vi nalkas Gud i bön?
11 Hur kan vi vinna tillträde till den store Guden, ”som hör bön”? Han har bestämt att detta skall ske enbart genom Jesus Kristus. Det finns bara en medlare mellan Gud och människor, och en enda överstepräst, Jesus Kristus. (1 Tim. 2:5; Hebr. 7:25, 26) Jesus själv uttryckte det mycket tydligt med orden: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6) ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Ifall ni ber Fadern om något, skall han ge er det i mitt namn. Intill den här stunden har ni inte bett om något alls i mitt namn. Be och ni skall få, för att er glädje må göras fullständig.” — Joh. 16:23, 24.
12, 13. a) Vilka frågor kan ställas med tanke på vad aposteln Johannes och Stefanus gjorde? b) Men varför kan inte exemplen med Stefanus och aposteln Johannes tas som skäl till att bedja direkt till Jesus?
12 Somliga människor undrar emellertid: ”Kan vi inte också be direkt till Jesus om saker och ting? Var det inte så att lärjungen Stefanus i bön vände sig direkt till Jesus, och gjorde inte aposteln Johannes detsamma?” Det är sant att Stefanus, alldeles innan han gav upp andan, sade: ”Herre Jesus, ta emot min ande.” (Apg. 7:59) Och aposteln Johannes bad verkligen: ”Amen! Kom, Herre Jesus.” — Upp. 22:20.
13 Vi gör emellertid väl i att begrunda omständigheterna. Stefanus till exempel hade en syn. Han sade ju: ”Se! Jag ser himlarna öppnade och Människosonen stå på Guds högra sida.” På grund av att Stefanus såg Jesus i en syn kunde han därför rikta sig direkt till Guds Son. (Apg. 7:56) Aposteln Johannes fick likaså en syn av himmelska ting. (Upp. 1:1, 10; 4:1, 2) Medan Johannes fick denna syn, såg han Jesus och hörde honom säga: ”Han som vittnar om dessa ting säger: ’Ja; jag kommer snabbt.’” (Upp. 22:20) Följaktligen var det så att Johannes svarade på vad han just hade hört Jesus säga. Sådana tilldragelser är jämförliga med vad som ägde rum då förföljaren Saulus från Tarsus var på väg till Damaskus. Jesus Kristus uppenbarade sig för Saulus och sade: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” Precis som det förhöll sig med aposteln Johannes och med Stefanus gav Saulus ett svar direkt till Jesus: ”Vem är du, Herre?” — Apg. 9:4, 5.
MED TILLBÖRLIG VÖRDNAD
14, 15. När vi ber, vad bör då vår inställning, våra ord och vårt tonfall vittna om? Varför det?
14 När vi nalkas universums store Suverän i bön, måste vi också komma till honom på lämpligt sätt. Vi kan nalkas honom bara med den största respekt och aktning och med djup ödmjukhet. Det förhållandet att Guds ord säger oss att vi kan komma till Gud med ”ett fritt och öppet tal” betyder inte att vi får bli familjära eller nonchalanta mot den store Skaparen. (Hebr. 4:16; 1 Joh. 3:21, 22) Hur tanklöst otillbörligt skulle det inte vara att börja en bön med ett sådant uttryck som: ”God middag, Jehova”! Vi kan komma med ett fritt och öppet tal på grund av vår tro och vår tillförsikt till hans villighet att höra och på grund av att vi bevarar ostraffligheten. Men vi bör göra detta med djup respekt och med gudlig vördnad. — Jämför Predikaren 4:17; 5:1.
15 Vi bör aldrig glömma att Jehova Gud är högt upphöjd över oss. På grund av att vi befinner oss på jorden och har en jordisk organism är vi ringare än änglarna i makt och härlighet. (Hebr. 2:7) Dessutom är vi ofullkomliga, syndfulla människor. Det är därför passande att vi i våra böner använder ord och ett tonfall som visar att vi förstår och inser vårt förhållande till Jehova Gud, för han lyssnar bara på de ödmjuka som ”fruktar” och darrar för hans ord. (Jes. 66:2) Hur tydligt underströk inte Jesus Kristus denna princip i sin liknelse om de två männen som gick upp till templet i Jerusalem för att bedja! Jehova Gud ägnade inte någon uppmärksamhet åt den stolte, egenrättfärdige fariséen, men det var uppenbarligen så att han hörde och besvarade bönen från den ödmjuke, ångerfulle uppbördsmannen. — Luk. 18:9—14.
I TRO OCH MED IHÄRDIGHET
16. Vilka skriftställen visar betydelsen av tro när man ber?
16 Ett annat viktigt krav, när det gäller att man skall bli hörd av Jehova, är att man kommer till honom i tro. Gång på gång får vi i Guds ord vår uppmärksamhet riktad på detta villkor för bön. Jesus sade: ”Om ni har tro så stor som ett senapskorn, skall ... ingenting ... vara omöjligt för er.” (Matt. 17:20) I Hebréerna 11:6 får vi veta att vi, för att behaga Gud, måste ha inte bara tro på att han existerar, utan också ha tro på att han belönar dem som ”uppriktigt söker honom”. Lärjungen Jakob skrev att man skall ”fortsätta att be i tro, och inte alls tvivla, ty den som tvivlar” kommer inte att ”få något från Jehova”. — Jak. 1:6, 7.
17. Vilket råd ger bibeln beträffande ihärdighet i bönen?
17 För att våra vädjanden skall bli besvarade måste vi också vara ihärdiga i bönen. Vi bör önska göra det till en vana att bedja. Bibeln förmanar oss: ”Vidmakthåll orubbligt vanan att bedja.” (Rom. 12:12, J. B. Phillips: The New Testament in Modern English) Jesus betonade gång på gång denna aspekt på bönen. I sin bergspredikan sade han: ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er.” (Matt. 7:7) I sin liknelse om änkan som fick rättvisa av en domare, som varken fruktade Gud eller hade försyn för en människa, framhävde Jesus likaså vikten av ihärdighet i bönen. (Luk. 18:1—8) Om vi är verkligt angelägna om att få de ting som vi frambär böner till Jehova Gud om, kommer vi att vara ”ihärdiga i bönen” och bedja ”oupphörligt”. — Rom. 12:12; 1 Tess. 5:17.
18. Vilka ting får inte hindra oss att ta oss tid till bön?
18 Något som hör nära samman med att vara ihärdig i bönen är att vi tar oss tid att bedja. Vi bör aldrig vara för upptagna för att bedja. Det är sant att det vi måste göra varje dag i livet — arbeta, äta, vårda vårt yttre, sova — kräver det mesta av dygnets 24 timmar. Men finns det inte också många andra ting som kan inkräkta på vår tid mer än de borde? Det kan vara sådant som att läsa dagstidningen, se på TV, delta i idrottsaktiviteter och andra former av rekreation eller avkoppling. Ifall vi inte verkligen uppskattar bönens dyrbara privilegium, kan vi mycket väl finna att vi försummar det på grund av att sådana ting tränger undan vår tid för det.
TILLFÄLLEN TILL BÖN
19. Nämn några av våra många tillfällen till bön.
19 Vi har verkligen många tillfällen eller möjligheter till bön. Att vi ber ”oupphörligt” betyder att vi ber vid alla tillfällen — när vi stiger upp på morgonen, när vi går till sängs på kvällen, före måltider och när vi är sömnlösa på natten. (Se Psalm 5:4; 92:2, 3; 119:147—149, 164; 1 Timoteus 4:4, 5.) Vi kan stå inför allvarliga problem eller möta tider av stress och påfrestning eller vara tvungna att axla tungt vägande ansvarsuppgifter; vi kan få oss förelagt att tala inför en kristen åhörarskara eller frambära ett försvar för vår tro inför myndighetspersoner. Detta är helt visst tillfällen då vi bör anförtro våra bekymmer åt Jehova. Ja, ”på alla dina vägar må du akta på honom [Gud], så skall han göra dina stigar jämna”. (Ords. 3:6) Och närhelst vi får någon speciell välsignelse, särskilt om den är oväntad eller innerligt åstundad, bör våra hjärtan flöda över av tacksamhet till Jehova. Men vi behöver naturligtvis inte ha särskilda anledningar. Vårt hjärta och vårt sinne kan driva oss till att ge uttryck åt tacksamhet när som helst.
20. Vad kan sägas om vår kroppsställning vid bön?
20 Eftersom vilket som helst tillfälle, ja, alla tillfällen, kan vara passande för bön, betyder då detta att vi inte alls behöver tänka på vilken kroppsställning vi intar när vi ber? Det är riktigt att bibeln inte föreskriver att man intar någon viss ställning, såsom att böja knä och knäppa händerna, när man ber. Men vi läser om personer som bad medan de stod upprätt, böjde knä eller hade böjt sig ner mot marken eller hade händerna uträckta. (Se 1 Moseboken 24:26, 48; 1 Konungaboken 8:22, 42, 44, 54; Nehemja 2:1—4; Markus 11:25.) Detta tyder på att det är tillbörligt att, när så är möjligt, inta en respektfull kroppsställning när man ber. Vid ett församlingsmöte kan vi till exempel resa oss och böja huvudet. En sådan förändring av kroppsställning kan också hjälpa oss att koncentrera oss på den bön som frambärs för vår räkning. Det förefaller som om detta att man böjer knä är en särskilt lämplig kroppsställning när man ber enskilt. (Jämför Daniel 6:10; Filipperna 2:9, 10.) Även när vi ligger utsträckta i sängen och ber innan vi somnar, måste vi vara noga med att rätta oss efter den apostoliska uppmaningen att vi skall hålla oss ”vakna”, vara aktpågivna och uppmärksamma, när vi ber. — Ef. 6:18.
21. Hur måste vi bedja för att komma till Gud och bli hörda?
21 Det är verkligen så att bön till Jehova Gud är någonting som vi vill ta på allvar. Hur tacksamma bör vi inte vara över att vi kan nalkas vår himmelske Fader och vara säkra på att han kommer att höra oss när som helst! Detta beror naturligtvis på att vi kommer till honom i tro, genom den rätta kanalen och med den rätta sinnesinställningen, liksom på att vi sedan är ihärdiga i bönen och aldrig är för upptagna för att bedja. Och om du har barn, bör du tålmodigt lära dem bönens vikt och betydelse både genom bud och föreskrifter och genom ett gott föredöme.