Den ”rätte herden” och den lilla ”hjorden”
”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er riket.” — Luk. 12:32.
1. Vid vad liknar psalmisten David och profeten Jesaja Jehova såsom en som visar omvårdnad?
DEN före detta herdepojken från Betlehem, kung David, inledde en av sina inspirerade psalmer med orden: ”HERREN [Jehova] är min herde, mig skall intet fattas.” (Ps. 23:1) En annan bibelskribent, profeten Jesaja, liknar också Jehova vid en herde och säger: ”Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn.” (Jes. 40:11) Men Jehova har en underherde. Med rätta kallar han honom ”min tjänare David”.
2. a) Vem är den David som Hesekiel 37:24, 25 är tillämpligt på? b) Hur tillämpade Jesus profetian i Sakarja 13:7? Varför?
2 Hundratals år efter det att kung David hade dött inspirerade Jehova en annan bibelskribent, Hesekiel, till att profetera: ”Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola så alla hava en och samma herde; ... och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen.” (Hes. 37:24, 25) Denna profetia måste syfta på Jehovas underherde, den större David, Jesus Kristus. På kvällen den 14 Nisan år 33 v.t., då Jesus Kristus förråddes och arresterades och rannsakades inför sina fiender, inträffade uppfyllelsen av profetian i Sakarja 13:7: ”Svärd, upp mot min herde, mot den man som fick stå mig nära! säger HERREN Sebaot. Må herden bliva slagen, så att fåren förskingras.” Jesus Kristus själv tillämpade profetian på det sättet. — Matt. 26:31; Mark. 14:27.
3, 4. a) Varför bestod synd hos de judar som tvistade med Jesus på grund av att han botat den blindfödde mannen? b) Varför var det inte så att Jesus längre fram, vid tempelinvigningsfesten under vintern, räknade judar, som tvistade med honom, bland sina ”får”?
3 Det var alltså helt i sin ordning och inte fråga om någon inbilskhet, när Jesus jämförde sig själv med en herde och kallade sig ”den rätte herden”. (Joh. 10:6, 11, 14) Detta skedde i förbindelse med att han genom ett underverk botade en man som hade fötts blind. Icke troende bland hans eget folk tvistade med honom angående detta, och de frågade: ”Inte är väl också vi blinda?” Vad följde på denna utmanande fråga? ”Jesus sade till dem: ’Om ni vore blinda, skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni: ”Vi ser.” Er synd består.’” (Joh. 9:40, 41) Någon tid senare, under tempelinvigningsfesten i Jerusalem, på vintern (december) år 32 v.t., sade Jesus till vissa icke troende judar som omringade honom:
4 ”De gärningar som jag gör i min Faders namn, dessa vittnar om mig. Men ni tror inte, eftersom ni inte är av mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Och jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin bli tillintetgjorda, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är någonting större än alla andra ting, och ingen kan rycka dem ur Faderns hand. Jag och Fadern är ett.” — Joh. 10:19—30.
5. Vid vad liknade Jesus i Johannes 10:1—5 den förelöpare som skulle presentera honom för Israel?
5 Dessa icke troende förkastade inte bara det vittnesbörd som Jesu gärningar bar beträffande hans identitet, utan de förkastade också vittnesbördet från Jesu förelöpare, den man som för israeliterna presenterade Jesus som Messias, den Smorde. Jesus syftade på att den sanne herden behövde ha en sådan identifikation eller ett sådant rekommendationsbrev, när han sade: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan klättrar upp på något annat ställe, denne är en tjuv och en plundrare. Men den som går in genom dörren, han är fårens herde. För denne öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för dem ut. När han har fått ut alla sina egna, går han framför dem, och fåren följer honom, eftersom de känner hans röst. En främmande kommer de visst inte att följa utan kommer att fly från honom, eftersom de inte känner de främmandes röst.” — Joh. 10:1—5.
”FÅRFÅLLAN” OCH ”DÖRRVAKTAREN”
6. Varför var den symboliska ”fårfållan”, som ”dörrvaktaren” förde honom in i, inte lagförbundsanordningen?
6 Vad betyder nu ”fårfållan” och ”dörrvaktaren”, eftersom Jesus blev timmerman i Nasaret och aldrig blev herde för bokstavliga får? Först och främst var ”fårfållan” inte en bild av den lagförbundsanordning som Jehova Gud upprättade med Israels nation med Mose som medlare. Jesus behövde helt visst inte bli införd i lagförbundsanordningen genom någon judisk ”dörrvaktare”, så att säga. Jesus hade blivit född in i denna anordning. Galaterna 4:4, 5 säger: ”Men när tiden var fullbordad, sände Gud ut sin Son, som blev född av en kvinna och som blev född under lag, för att han skulle kunna köpa dem fria som var under lag.” För att befria dem genom köp dog Jesus.
7. a) På vilken dag år 33 v.t. avskaffade Jehova lagförbundsanordningen med Israel, och varför? b) Varför fanns det från pingsten år 33 v.t. ingen lagförbundsanordning som Jesus kunde föra judarna ut ur?
7 För att Jesus skulle kunna frambära priset för köpet inför Gud blev han uppväckt från de döda på tredje dagen efter sin död år 33 v.t. På fyrtionde dagen räknat från sin uppståndelsedag for Jesus tillbaka upp till himmelen. Tio dagar därefter kom den judiska vårhögtiden, pingsten — den 6 Sivan år 33 v.t. Den dagen använde Gud honom till att utgjuta helig ande över lärjungarna, som väntade i Jerusalem. Detta betydde att han hade framträtt i Guds närvaro för att frambära värdet av sitt fullkomliga mänskliga offer för att genom köp frigöra alla människor som var sålda under synd, judarna inräknade. Följaktligen avskaffade Jehova Gud den dagen lagförbundet och ersatte det med det utlovade nya förbundet, och han ingick det inte med judar, utan med av anden födda lärjungar till medlaren, Jesus Kristus. (Kol. 2:13, 14) Således fanns det inte längre något judiskt lagförbund som herden Jesus kunde leda troende judar ut ur.
8. a) Vad representerade därför ”fårfållan”? b) Vad var det därför som Abrahams avkomlingar efter köttet väntade på?
8 I ljuset av det här sagda framträder frågan ännu mera enträget: Vad symboliserar den ”fårfålla”, som Jesus omnämner i Johannes 10:1? Det är obestridligt att den måste representera någonting som är äldre och mera omfattande och har längre varaktighet än lagförbundet från år 1513 f.v.t. Detta var det abrahamitiska förbundet. När patriarken Abraham gick över floden Eufrat in i det utlovade landet år 1943 f.v.t., trädde Guds löfte beträffande honom och hans framtida avkomlingar i kraft: ”Jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade [välsigna sig, NW].” (1 Mos. 12:3) Åratal längre fram, då Abraham visade villighet att frambära sin son Isak som offer, utökade Gud sitt löfte: ”Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.” (1 Mos. 22:17, 18) Från och med då började Abrahams avkomlingar vänta på att denna ”säd” skulle komma. ”Fårfållan” var alltså en symbol av anordningen med det abrahamitiska förbundet. De fårlika som var inneslutna i den var en bild av dem som väntade på att den utlovade ”säden” skulle komma.
9. Vem skulle ”dörrvaktaren” inte låta passera förbi honom in i ”fårfållan”?
9 Oberoende av om sådana fårlika kände till ”säden” på förhand eller inte, så skulle de välkomna den, när den gjordes känd för dem och presenterades för dem. Var och en som försökte komma åt dessa ”får” med falska medel i avsikt att utnyttja dem skulle vara ”en tjuv och en plundrare”. Fårfållans ”dörrvaktare” skulle inte presentera en sådan falsk Kristus eller Messias. Den som passerade förbi denne ”dörrvaktare” och gick in genom ”dörren” skulle vara den sanne ”herden”, den abrahamitiska ”säden”.
10. Vem var denne ”dörrvaktare”, och enligt vilken profetia var han det?
10 Men vem var denne ”dörrvaktare”? Det visade sig vara Johannes döparen, en man som tillhörde prästsläkten inom Levi stam. Gud hade lovat att sända en förelöpare framför Abrahams utlovade ”säd”. I Malaki 3:1 (NW) var det förutsagt: ”’Se, jag skall sända min budbärare, och han skall röja väg framför mig. Och plötsligt skall där komma till Hans tempel den sanne Herren, som ni söker, och förbundets budbärare, i vilken ni har er lust. Se, han skall ofelbart komma’, har härskarornas Jehova sagt.” (Mark. 1:1—11) Johannes väntade därför på att den utlovade Abrahams säd skulle komma, och följaktligen var han en fårlik person precis som de som befann sig i den fårfålla som utgjordes av anordningen med det abrahamitiska förbundet. Johannes blev emellertid dödad efter att ha verkat i sin särskilda tjänst litet mer än ett år. Därför levde han inte vidare fram till pingsten år 33 v.t., så att han kunde bli en i den ”lilla hjorden” av smorda arvingar till himmelriket. — Matt. 11:11—14; 14:1—12; Luk. 12:32; Gal. 3:16.
11. a) Hur bekräftade Jesus att Johannes döparen var hans förelöpare? b) För vilket förbund var Jesus ”budbärare”, när han åtföljde Herren Jehova till templet?
11 När Jesus dryftade vilken uppgift Johannes döparen hade i förverkligandet av Jehovas uppsåt, sade han till judarna: ”Det är om denne som det är skrivet: ’Se, jag själv sänder ut min budbärare framför ditt ansikte, honom som skall bereda din väg framför dig!’” (Matt. 11:10) Jesus tillämpade således profetian i Malaki 3:1 på Johannes döparen som den som var utsänd framför Jehova och hans ”förbundets budbärare”. Jesus Kristus, som åtföljer Herren Jehova till templet för att hålla inspektion, är inte budbärare för lagförbundet, utan för det abrahamitiska förbundet. De som befann sig inom anordningen med det abrahamitiska förbundet och som hade tro på Jehovas profetior såg fram emot ankomsten av denne messianske ”budbärare”.
12. Vad sade Johannes döparen om hur han kom att ”känna” den som utgör grunden i Abrahams ”säd”?
12 Beträffande den som är den främste och som utgör grunden i Abrahams ”säd” sade Johannes döparen: ”Jag såg anden komma ner som en duva från himmelen, och den blev kvar över honom. Inte ens jag kände honom, men just han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: ’Vemhelst som du ser anden komma ner över och bli kvar över, denne är det som döper i helig ande.’ Och jag har sett det, och jag har vittnat om att denne är Guds Son.” — Joh. 1:31—34.
13. a) När öppnade Johannes döparen ”dörren” för den sanne herden? b) Vad slags Abrahams ”säd” var det Johannes då pekade på?
13 Jesus undvek inte att gå in genom ”dörren” till fårfållan. Vid 30 års ålder begav han sig till Johannes döparen för att bli nedsänkt i vatten. Efter att ha tillbringat 40 dagar i öknen under frestelse begav han sig med förtröstan till den plats där Johannes döparen befann sig med en del av sina lärjungar. När han nalkades den bildlige ”dörrvaktaren” för det abrahamitiska förbundets fårfålla, såg Johannes honom komma och ropade: ”Se, Guds lamm som tar bort världens synd!” (Joh. 1:29, 36) Inte det lamm som tar bort Israels nations synd, utan ”Guds lamm som tar bort världens synd”. Johannes döparen öppnade således den bildliga ”dörren” för den sanne herden, som hade den identifikation eller det rekommendationsbrev som behövdes från den universelle herden, Jehova Gud. När Johannes riktade sina lärjungars uppmärksamhet på den annalkande Jesus, pekade han inte på någon som blott och bart var en omskuren jude och en köttslig avkomling av den jordiske Abraham. Nej, han pekade på den Smorde, den av anden födde avkomlingen av den större Abraham, Jehova Gud. Denne var den främste eller förnämste i denna den himmelske Abrahams ”säd”, och genom honom skall alla släkter på jorden välsigna sig.
14. a) När Jesus närmade sig ”fårfållan”, sökte han då rätt och slätt efter köttsliga judar och andra människor i allmänhet? b) Hur kunde en herde i Mellersta Östern kalla ett enskilt får till sig?
14 Jesus förtjänade därför att av ”dörrvaktaren” bli insläppt i den bildliga ”fårfållan”, anordningen med det abrahamitiska förbundet. Han var den sanne herden, och han kom och sökte, nej, inte judar eller andra människor i allmänhet, utan dem som skulle ge gensvar på möjligheten att tillsammans med honom ingå i Abrahams sammansatta ”säd”, genom vilken välsignelser skulle tillfalla alla folk eller nationer. Flertalet av de köttsliga judarna förkastade honom, men en kvarleva av judarna efter köttet tog verkligen emot honom. Dessa var de ”får” som lyssnade till hans röst. När han kallade ”sina egna får vid namn”, gav de alltså gensvar, och han förde dem ut till bete. I Mellersta Östern var det vanligt att herden gav ett individuellt namn åt vart och ett av sina får.
15. a) Hur avger herden ett allmänt lockrop till hela sin hjord vid ett och samma tillfälle? Varför kommer fåren inte att bli bedragna till att följa ”främmande”? b) För vilka i vår tid är detta ett tryggt föredöme att följa?
15 Men när herden vill kalla samman hela sin hjord till sig vid ett och samma tillfälle, ropar han ut ett allmänt lockrop, till exempel ett skallrande ljud likt dr-r-r-r-r-rt i ett visst tonläge och med en röst som inte kan härmas av andra herdar. Följaktligen är det så att ”när han har fått ut alla sina egna, går han framför dem, och fåren följer honom”, eftersom de känner igen det oefterhärmliga draget i hans röst. Deras öron är skarpa nog för att urskilja vilka som är ”främmande” och efterhärmare. De kommer inte att bli bedragna till att följa sådana misstänkta ”främmande”, som kanhända planerar ont. Detta är ett gott föredöme som bör noga följas av de fårlika som utgör den ”lilla hjorden”, dem som det är den godkännande större Abrahams goda behag att ge Riket.
16. Varför förstod inte judarna innebörden i den jämförande bild som Jesus framställde för dem angående herden och hans hjord?
16 Förstår vi i denna tid innebörden i vad Jesus då talade om? När det gällde de icke troende judar som befann sig i lagförbundsanordningen, så förstod de inte hur den jämförande bild som framställdes av Jesus passade in. I skildringen heter det: ”Denna jämförande bild framställde Jesus för dem; men de visste inte vad det som han talade till dem betydde.” (Joh. 10:6) De kände inte igen den messianske herdens röst, och han kände inte dem och kallade dem inte med deras personliga namn. Självförvållad blindhet hindrade dem att identifiera honom. Må vi i vår tid inte likna dem.
”FÅRENS DÖRR”
17. Vid vilket annat drag i en fårfålla liknade Jesus sig själv, enligt Johannes 10:7—10?
17 Här bytte Jesus bildliga uttryck för att belysa ett annat viktigt drag i denna sak. ”Därför sade Jesus återigen: ’Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag är fårens dörr. Alla som har kommit i mitt ställe är tjuvar och plundrare; men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren; vemhelst som går in genom mig, han skall bli frälst, och han skall gå in och ut och finna bete. Tjuven kommer inte, såvida det inte är för att stjäla och slakta och tillintetgöra. Jag har kommit för att de må ha liv och må ha det i överflöd.’” — Joh. 10:7—10.
18. a) Vem på jorden försöker verka som en dörrvaktare för Jesus som den symboliska ”dörren”? b) Vilken klass nämnde Jesus som ett drag i ”avslutningen på tingens ordning”? Tjänar denna klass som en dörrvaktare för Jesus som ”dörren”?
18 Låt oss lägga märke till att Jesus inte talar om en ”dörrvaktare” i förbindelse med att han själv är en ”dörr”. Han talar inte om en så kallad ”Kristi ställföreträdare”, något överhuvud för en religiös sekt med anspråk på att äga ofelbarhet. Jesus sade: ”Jag är fårens dörr.” Och några månader längre fram tillfogade han denna förklaring: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6) Detta lämnar inte ur räkningen att Jesus, när han framställde sin utförliga profetia om ”tecknet på ... [sin] närvaro och på avslutningen på tingens ordning”, förutsade en ”trogen och omdömesgill slav”, vilken hans herre skulle ”sätta ... över alla sina tillhörigheter”. (Matt. 24:3, 45—47) Nej, utan detta syftar på en ”slav”-klass av hans trogna, omdömesgilla efterföljare, åt vilken han skulle anförtro tillsynen över sina synliga tillhörigheter på jorden, särskilt under ”avslutningen på tingens ordning”. Ett sådant förordnande gör emellertid inte denna ”slav”-klass till Jesu ”dörrvaktare”.
19. Hur stor ”hjord” utgör de som befinner sig i den fårfålla som utgörs av anordningen med det abrahamitiska förbundet? Genom vilken ingång vinner de frälsning?
19 Jesus är den bildliga ”dörren” för dessa fårlika efterföljare till honom, vilka görs till en del med honom i Abrahams ”säd”. Därför befinner de sig i den ”fårfålla” som utgörs av anordningen med det abrahamitiska förbundet. Alla dessa tillsammans utgör endast en ”liten hjord”, jämförelsevis talat, bara 144.000 under honom som deras herde. De utgör så att säga de tolv stammarna i det andliga Israel, och de står på det andliga Sions berg med Jesus Kristus, Guds ”lamm”. (Luk. 12:32; Upp. 7:1—8; 14:1—5) Sin frälsning till ett himmelskt arv har de inte någon viceregent för Kristus att tacka för, utan i stället honom som är ”fårens dörr”. Jesus sade ju: ”Vemhelst som går in genom mig, han skall bli frälst, och han skall gå in och ut och finna bete.” (Joh. 10:9) Aposteln Paulus talar som företrädare för den ”lilla hjorden” med det himmelska hoppet och omnämner ”vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi också genom tro har vunnit tillträde till denna oförtjänta omtanke, vari vi nu står; och låt oss jubla på grund av hoppet om Guds härlighet”. — Rom. 5:1, 2; Ef. 2:18; 3:12.
20 I sin profetia beträffande ”avslutningen på tingens ordning” förutsade Jesus att ”lögnkrister och lögnprofeter” skulle uppstå och visa sig vara mycket bedrägliga. Dessa har kommit ”i mitt [den sanne Kristi] ställe”, och de vilseledda som har följt sådana bedragare har blivit bortstulna religiöst sett och slaktade och tillintetgjorda andligen, om inte rentav bokstavligen. (Matt. 24:3, 24, 25; Joh. 10:8, 10) Å andra sidan kom Jesus som en livräddare och för att sörja för att människor skall få åtnjuta ett liv i större överflöd än de har nu, ett liv i fullkomning för evigt och inom de föranstaltningar för trygghet som gjorts av den store herden över alla, Jehova Gud. Hans självuppoffrande underherde, Jesus Kristus, är alltså den som vi har att följa, om vi önskar vinna evigt liv som Guds ”får”.
20. Hur har Jehovas underherde framstått i kontrast till de ”lögnkrister och lögnprofeter” som har kommit i hans ställe?