Att isolera sig är riskfyllt
”VARNING: Isolering kan vara farlig för din hälsa”. Varningar i den stilen ges vanligtvis när en människas välbefinnande är i allvarlig fara eller hotas genom kemikalier eller narkotika. Men nyligen gjorda upptäckter visar att detta är en varning som kan vara befogad att ge åt dem som genom omständigheterna eller av fritt val lever ett liv i isolering.
Det hårda slag man får när man förlorar en äktenskapspartner kan vara mycket skadligt. Tidskriften Time rapporterar att ”dödsfrekvensen i hjärtinfarkter bland änkor mellan 25 och 34 år är fem gånger så stor som bland gifta kvinnor i samma åldersgrupp. Vid alla åldrar är det dubbelt så stor risk för att frånskilda utvecklar lungcancer eller får hjärtslag som det är för gifta.”
Men ensamhet på grund av isolering tar också sin tribut bland äldre som aldrig har varit gifta. En undersökning som gjordes av dr James Lynch vid University of Maryland i USA visar att dödsfall på grund av hjärtsjukdomar är två till fem gånger vanligare bland ogifta personer. Denna undersökning visar också att sannolikheten att någon kommer att få tillbringa tid på ett mentalsjukhus är 23 gånger större för en ungkarl än för gifta män och 10 gånger större för en ogift kvinna än för en gift. Det är tydligt att denne läkare inte tagit reda på hur det förhåller sig med dem som lever i nära överensstämmelse med den inspirerade heliga bibeln — sådana som Jehovas kristna vittnen. Statistiken om dem skulle bli mycket annorlunda. Men enligt läkarens statistik kan ensamhet på grund av isolering orsaka mental och känslomässig ångest som utgör ett livshot.
Erfarenheten av så kallade nödcentra i större städer visar problemets allvar. Tänk på storstaden Toronto i Canada, som har en befolkning på mer än två millioner. Vid bara ett av många nödcentra mottog man under ett års tid omkring 33.000 telefonsamtal. Det är ett samtal var sextonde minut. Omkring 75 procent av dem som ringde var människor som led på grund av isolering. Sex procent av dem var självmordskandidater. Tidningen Toronto Star talade om dem som människor som lider av en ”osynlig sjukdom” som har nått epidemiska proportioner. Doktor Vello Sermat definierade det som ”en känsla av fullständig övergivenhet, som om man vore totalt skild från andra människor, ... en brist på mänskliga band”. Många av dem som lider på grund av isolering är de gamla, däribland änkor och änklingar.
De gamla som bor ensamma är sorgligt nog ofta offer för brottsligheten. I ett antal stora städer tvingas dessa olyckliga att fortsätta att bo i snabbt förfallande områden, där unga ligister betraktar dem som lätta måltavlor. Stöld, brutal misshandel, våldtäkt och tortyr har varit vad några av dessa ensamma äldre medborgare har fått erfara. Fruktan gör att dessa äldre människor isolerar sig ytterligare. De kanske bommar för sina dörrar och sätter bräder för fönstren och får mat och andra förnödenheter skickade till sig.
De unga har också lidit av faran av ett isolerat liv. Somliga har tänkt att de skulle skapa sig en ny livsstil, som inte var beroende av den konventionella samhörighetskänslan i det förflutna. De har hoppats på en lyckligare livskurs. Men har det varit verkligt tillfredsställande? Tidningen Toronto Star rapporterar att den grupp som har den snabbast växande självmordsfrekvensen i provinsen Ontario i Canada är de som är från 20 till 30 år gamla. Sedan finns det de som alltför sent inser att de har blivit offer för människor med felaktiga motiv. Alldeles som en som var 26 år framhöll: ”Han sade att han var tokig i mig, ... han skickade mig blommor ... och bjöd ut mig, ... och sedan berättade han sanningen för mig. Han bodde tillsammans med en annan kvinna.”
Isoleringsproblemen
Även de ”ogifta hålligångarna” börjar förstå att en människa inte utan vidare kan förneka vad som är naturligt i livet. Trots det som syns på ytan, finns det en ökad medvetenhet bland de unga om att bestående kamratskap är vad som verkligen är önskvärt och vad som behövs för ett tillfredsställande liv. Den kanadensiska nyhetstidskriften Maclean’s konstaterade i artikeln ”Ensam i mängden — Sprickor i de ogiftas dröm”: ”Fler kvinnor — och en del män — erkänner att de är trötta, besvikna och uttråkade på tillfälliga sexuella förbindelser.” Sex i sig självt har inte varit svaret. Någonting saknas: äkta kärlek och en fast förbindelse. Åren går alltför fort, och många ställs inför problemet att finna en lämplig äktenskapspartner. Med några få ord har deras självvalda isolering visat sig vara — hålligång på 60-talet, svårmod och deppighet på 70-talet och i dag en känsla av förtvivlan.
Det är uppenbarligen så att någonting händer med en människas sätt att tänka, när hon är isolerad av eget val eller tvingad därtill av omständigheterna. Vad som ofta händer är, i motsats till det råd som bibeln ger, att hon alltför mycket tänker på sig själv och hänger sig åt självömkan. Hon blir kritisk mot andras försummelser och överbetonar deras felsteg gentemot henne och tillskriver dem ibland dåliga motiv. Hon förväntar att andra skall vara vänliga och tycka att de har felat om de inte är det. Ett exempel är en ung gift kvinna med två barn. Under en längre tid isolerade denna mor sig själv från de människors sällskap som hon kände väl. Då en vän nämnde att hon inte hade sett henne nyligen, svarade hon: ”Jag gjorde det för att se om någon lade märke till det eller brydde sig om det.”
Det visas därför klart och tydligt att om människor i allmänhet inte bildar starka mänskliga relationer, kan en människas hälsa vara i fara. Men vad gör en människa ifall omständigheterna tycks vara utanför hennes egen kontroll? Hur kan hon anpassa sig till oönskade förändringar i sitt liv?