Varför en kärleksfull Gud måste utkräva hämnd

”Gud är kärleken.” — 1 Joh. 4:8.

1. Vad kommer att hjälpa oss att förstå en skenbar motsägelse i vårt tema?

HÄMND? Från en kärleksfull Gud? Hur kan det stämma? Är inte tanken att en kärleksfull Gud hämnas en motsägelse? Det kan tyckas så. Men låt oss tänka på de kärleksfulla egenskaper som Skaparen visar, så skall vi sedan tydligare förstå hur detta står i samband med hans hämnd.

2. Varför kan vi säga att Guds kärlek är enastående, och vilka är några av hans kärleksfulla föranstaltningar som vi bör vara tacksamma för? (Ps. 136:1—6)

² När vi talar om Guds kärlek, kan vi säga att den är enastående, dvs. av den högsta graden. Och den har kommit till uttryck gentemot oss på en mängd olika sätt. Tänk till exempel på jorden, som vi lever på. Bibeln säger att jorden är Guds gåva till människorna. (Ps. 115:16) Och vilken underbar gåva den är! Tänk på hur kärleksfullt Gud förberedde den här planeten för oss. Gud placerade den i rymden så att den skulle få den rätta mängden värme och ljus från solen, och han klädde den med en underbar matta av grönska tillsammans med en stor mångfald av blommor i sköna färger. Och i sin kärlek försåg Gud vår jord med ett överflöd av landdjur, fåglar och fiskar och sörjde för en myckenhet av säd och andra födoämnen. — Ps. 104:1, 13—15.

3. Hur visade Gud kärlek, när han skapade oss människor?

³ Men Guds kärlek kommer inte till uttryck bara i de ting han har gjort för oss; den kommer också till uttryck i det sätt på vilket han har danat oss. Han har danat oss till att finna glädje i hans skaparverk. Hur väl uttryckte inte psalmisten det, när han sade: ”HERRE [Jehova], ... jag tackar dig, för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk.” (Ps. 139:1, 14) Gud gav oss i sin frikostighet och kärlek ögon till att se skönheten i världen omkring oss. Han gav oss öron med vilka vi skulle kunna finna glädje i olika ljud, t. ex. musik och människoröster. Han gav oss en näsa genom vilken vi kan dra in aromen av mat och doften av blommor. Och som kronan på verket har vi människohjärnan, som gör slutledningar, lagrar minnen och samordnar kroppsrörelserna. Vi måste sannerligen förundra oss över hur rikt Gud har utrustat vår kropp. Det är verkligen så att ”Gud är kärleken”. — 1 Joh. 4:8.

Guds kärlek till undsättning

4. Hur kom Guds kärlek till uttryck i paradiset i Eden?

⁴ När Gud skapade den förste mannen, Adam, satte han honom i Edens sköna paradis. Vilket välbehag måste inte Adam ha funnit i överflödet av Guds kärleksfulla föranstaltningar omkring honom! Längre fram danade Gud Eva och förde fram henne till Adam. Hur glädjande måste det inte ha varit för Eva att den första dagen i sitt liv bli förenad med en äkta man och ett huvud, som skulle ömt vårda sig om henne och vägleda henne! Tillsammans kunde de se fram emot att fullgöra Guds vilja i fråga om att försköna och befolka jorden och på ett kärleksfullt sätt råda över djurskapelsen. Vilken storslagen framtid Gud hade lagt fram för dem!

5. a) Hur blev våra första förfäder ovärdiga Guds kärlek? b) Hur blev Guds kärlek likväl utsträckt till deras avkomlingar?

⁵ Men sorgligt att säga skulle denna framtid inte komma, åtminstone inte för dem. En upprorisk andevarelse drog sig själviskt undan från Guds kärlek och gjorde sig till Satan, djävulen. Denne djävul övertalade Eva, och genom henne Adam, att gå sin egen väg. På så sätt slog de in på en självisk kurs, oberoende av sin Skapare. Men när de gjorde detta, visade de sig helt och hållet ovärdiga sin Skapares kärlek. Därför avkunnade Gud med rätta dödsdomen över dessa uppsåtliga syndare. Men på grund av sin kärlek till människorna tillät han dem att leva vidare för att ge dem tillfälle att frambringa barn — i annat fall skulle vi inte ha varit vid liv nu. Och fastän människorna hade ärvt synd och död från sina första föräldrar, gav denne kärleksfulle Gud en grundval för hopp. — 1 Mos. 3:16—23; Rom. 8:20, 21.

6. Vilka uttalanden i Eden visade Guds kärlek? Hur då?

⁶ På vilket sätt? Jo, redan omedelbart efter upproret tillkännagav Gud att han skulle resa upp en ”säd”, dvs. en avkomling. Han skulle sända ut denne från sin egen lojala himmelska organisation för att omintetgöra all den skada som orsakats av djävulen och av Adam och Eva. Men där i Eden tillkännagav denne kärleksfulle Gud också att han skulle verkställa hämnden på Satan och alla andra som skulle göra sig till en del av Satans avkomma genom att vända sig från Guds kärlek. — 1 Mos. 3:15; Upp. 12:9.

EN KÄRLEKENS GUD, MEN OCKSÅ EN HÄMNDENS

7. Vilket skäl till glädje har vi i överensstämmelse med 5 Moseboken 32:43?

⁷ Kärlekens Gud förklarade sig alltså också vara en hämndens Gud. Men detta att han tar hämnd på sina fiender skulle vara rätt och riktigt. Varför det? Därför att det skulle bana vägen för alla som älskar Gud att vara glada, att fröjda sig. Helt visst kan vi nu glädja oss över att Gud kommer att bereda vägen för att vi skall få åtnjuta hans föranstaltning evigt liv. Lägg märke till vad Gud inspirerade Mose att säga: ”Gläd er, ni nationer, med hans folk, för han skall hämnas sina tjänares blod, och han skall med hämnd vedergälla sina motståndare.” — 5 Mos. 32:43, NW.

8, 9. a) Vilka två ting ämnar Gud i sin kärlek göra? b) Vilken underbar gåva har Gud gett som ett uttryck för sin kärlek?

⁸ Ja, vår kärleksfulle Gud har för avsikt att hävda det rättmätiga i sitt styre och befria dem som älskar honom från deras motståndare. Ja, han skall till och med rädda oss från den store fienden döden, som kommer in i vårt liv genom arv från våra första föräldrar. (Rom. 5:12) Men hur gör Gud detta? Bibeln säger oss att han gör det genom den gåva som hans Son utgör: ”Gud är kärleken. Av detta har Guds kärlek gjorts uppenbar i vårt fall, därför att Gud sände ut sin enfödde Son i världen för att vi skulle få liv genom honom. Kärleken består i detta: inte i att vi har älskat Gud, utan i att han älskade oss och sände ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder.” — 1 Joh. 4:8—10; 1 Kor. 15:25, 26.

⁹ Gud gav alltså sin Son, Jesus Kristus, för att befria oss från den död som kommer till oss på grund av den synd vi ärvt från Adam. Ja, som bibeln säger i 1 Timoteus 2:6 gav Kristus ”sig själv till en motsvarande lösen för alla” som skulle utöva tro på honom. Jesus kunde därför säga beträffande sina fårlika efterföljare: ”Jag har kommit för att de må ha liv och må ha det i överflöd”, ja, evigt liv. — Joh. 10:10.

10. a) Varför är kärlekens Gud också en hämndens Gud? b) Varför är det så viktigt i vår tid att vi känner Gud och lyder honom?

¹⁰ Likväl säger oss bibeln upprepade gånger att kärlekens Gud också är en hämndens Gud. Varför? Därför att Guds kärlek inte för evigt kan tolerera det onda. (Nah. 1:2; 5 Mos. 32:35, 41) Det är därför som aposteln Paulus skriver om ”Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en flammande eld, då han låter hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus”. (2 Tess. 1:6—9) Hur viktigt är det då inte att vi lär känna Gud! I denna tilltrasslade värld med så många skiljaktiga religioner är det mycket viktigt att som bibeln säger söka den sanne Guden och ”faktiskt finna honom”! — Apg. 17:27.

HUR HÄMNDEN UPPVÄGS MED KÄRLEK

11, 12. a) Vilken situation utvecklades tidigt i människans historia, och vilket ingripande från Guds sida krävde den? b) Hur uppvägdes Guds hämnd i det fallet av hans kärlek?

¹¹ Men låt oss vända tillbaka till den mänskliga historiens början. Detta kommer att hjälpa oss att bättre förstå sambandet mellan Guds kärlek och hans hämnd. Gud hade i sin kärlek låtit Adams avkomlingar föröka sig. Men vilsefarande människor gav inte gensvar på denna kärlek. Efter omkring 500 år sände Jehova därför sin profet Hanok eller Enok till att uttala Guds dom över onda människor på grund av deras ogudaktiga handlingar och de chockerande ting som de talade emot Gud. (Jud. v. 14, 15) Ytterligare tusen år gick, och denna forntida värld nådde sin kulmen av omoraliskhet och våld. Guds ord säger således att ”jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld. Och Gud såg, att jorden var fördärvad.” — 1 Mos. 6:11, 12.

¹² Vad skulle Gud nu göra? Skulle han utkräva hämnd? Ja! Men också i detta kom hans egenskap kärlek till synes. Varför säger vi så? Vid den tiden fanns det en enda familj på jorden som hängivet gjorde Guds vilja. Det var Noas familj, och han är den som i bibeln kallas en ”rättfärdighetens predikare”. Kärleksfullt lät Jehova Noa bygga en ark ”till räddning för sitt husfolk”. Sedan kom den världsomfattande syndafloden, som sopade bort Noas onda grannar. (2 Petr. 2:5; Hebr. 11:7) Hela jorden renades från ödeläggande våld och omoraliskhet, så att den återigen blev en lämplig plats för människosläktets familjer att föröka sig på. — 1 Mos. 6:9, 22; 7:21—23; 8:15—17.

13. Var Jehovas dom över Sodom och Gomorra kärlekslös? Varför svarar du så?

¹³ Men de syndfulla benägenheter som ärvts från Adam kvarstod, och inom kort började gudlösa människor återigen visa dåliga egenskaper. (Ps. 51:7) Ta till exempel folket i Sodom och Gomorra, som bodde i en trakt som en gång var ”såsom Jehovás trädgård”. Bibeln säger oss att ”männen i Sodom voro onda och syndade mycket mot Jehová”. De var homosexuella och brukade våld för att söka tillfredsställa sina lustar. (1 Mos. 13:10, 13, Åkeson; 19:4—11) Den kärleksfulle Guden, Jehova, beslöt att förstöra de här städerna. På det sättet skulle den rättfärdige Abraham och hans brorson Lot inte längre behöva stå ut med sådana skändliga grannar. Alldeles som 1 Moseboken 18:25 uttrycker det så gjorde Jehova, ”hela jordens domare”, ”vad rätt är”. Han befriade Lot och dennes två döttrar, men lät eldsglödande tillintetgörelse regna över Sodom och Gomorra, varigenom hela detta besmittade område renades. — Luk. 17:29; Jud. v. 7.

14, 15. a) Hur oskyldiga var kananéerna? b) Handlade Gud rätt och riktigt, då han utkrävde hämnd på dem?

¹⁴ Många år senare gjorde Jehova återigen ”vad rätt är” gentemot sitt folk, Israel. Hur då? Genom att han såg till att kananéerna blev fördrivna från det utlovade landet. (5 Mos. 18:9—12) ”Men var inte detta orättvist mot dessa oskyldiga kananéer?” kan någon fråga. Oskyldiga kananéer? De var på inga villkor oskyldiga! De här kananéerna hade blivit vedervärdiga genom att göra sig skyldiga till incest, sexuell orenhet, äktenskapsbrott, offrande av barn, homosexualitet och brutalitet. I dyrkan av sina falska gudar offrade de till exempel sina barn genom att kasta dem levande i elden. De hade också kvinnliga och manliga tempelprostituerade.a Därför gav Jehova dessa anvisningar åt sitt folk: ”I skolen icke orena eder med något av allt detta, ty med allt sådant hava de hedningar orenat sig, som jag fördriver för eder. Därigenom har landet blivit orenat, och jag har på det hemsökt dess missgärning, så att landet har utspytt sina inbyggare.” — 3 Mos. 18:1—25.

¹⁵ Återigen var det av kärlek till sitt eget folk som Jehova befallde israeliterna att skaffa bort de här ogärningsmännen. Deras oanständiga levnadssätt utsatte Guds folk för fara. Det var som bibeln uttrycker det ”en styggelse för HERREN [Jehova]”. Det var alltså med rätta som Guds hämnd flammade mot dem. — Ps. 106:34—40; 5 Mos. 18:12.

16. Hur kom Guds kärlek och tålamod till uttryck gentemot Israel?

¹⁶ Hur handlade Gud å andra sidan med Israels folk? Jehova visade dem den allra ömmaste kärlek. Mose beskrev det i följande sköna ordalag i 5 Moseboken 32:11, 12: ”Likasom en örn lockar sin avkomma ut till flykt och svävar upp ovanför sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom på sina fjädrar. HERREN allena ledsagade honom och ingen främmande gud jämte honom.” Men, tyvärr! Med tiden trängde främmande gudar in i israeliternas gudsdyrkan. Den Gud som hade förklarat att han med hämnd skulle vedergälla deras motståndare tvingades således utkräva hämnd av sitt eget folk. Men hur tålmodig var inte Jehova mot Israel! Ja, i 900 år uthärdade han deras egensinnighet! Under hela denna tid sträckte Jehova ut sin barmhärtiga hand mot dem. ”Jag har ingen lust”, förklarade Jehova Gud, ”till den ogudaktiges död, utan fastmer därtill att den ogudaktige vänder om ifrån sin väg och får leva. Så vänden då om, ja, vänden om från edra onda vägar; ty icke viljen I väl dö, I av Israels hus?” — Hes. 33:11.

17. a) Vilken varning gav Gud Israel? b) Hur mildrades Guds verkställande av hämnd på Israel av hans kärlek?

¹⁷ Gång på gång varnade Gud sitt folk för konsekvenserna av deras avgudadyrkan, av deras omoraliskhet och av att de utgöt oskyldigt blod. Men till sist blev Jehova tvungen att utkräva hämnd av Israel genom att låta Babylons kung, Nebukadnessar, förstöra Jerusalem och israeliternas tempel. De överlevande fördes bort till Babylon. Men efter 70 år manövrerade Gud händelserna så att Babylon omstörtades och en uppskattande israelitisk kvarleva kunde återvända till sitt eget land och återuppta den rena tillbedjan där. — 2 Kon. 24:3, 4; 2 Krön. 36:12—21; Esr. 1:1—3; Hebr. 12:6.

JESUS TALAR OM KÄRLEK OCH HÄMND

18. Vilka uttalanden gjorde Jesus beträffande a) Guds kärlek och b) hans hämnd?

¹⁸ Vad hade Jesus Kristus att säga om detta som gäller Guds kärlek och hämnd? Först och främst talade han varmt om sin Faders kärlek och sade: ”Gud älskade världen [av människor] så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Joh. 3:16) Men tvekade han att tala om Guds hämnd? Visst inte! Bibeln säger ju att Jesus, precis som sin Fader, ”älskade rättfärdighet ... och hatade laglöshet”. I synnerhet hatade Jesus de religiösa ledarnas laglöshet och blodskuld. (Hebr. 1:9; Ps. 11:5, 7) Han skrädde aldrig orden, när han talade till, eller om, de judiska prästerna på den tiden. I sin bergspredikan kallade han dem tre gånger för ”skrymtare”. (Matt. 6:2, 5, 16) Han sade till dessa präster: ”Ni är från er fader djävulen” — och förband dem därigenom med ormens ”säd”. (Joh. 8:44; 1 Mos. 3:15) Sedan, bara tre dagar innan Jesus blev mördad, brännmärkte han offentligt dessa judiska religiösa ledare genom att säga: ”Ormar, huggormsyngel, hur skall ni kunna fly från gehennas dom?” — Matt. 23:13—33.

19. a) Varför var Jesu inställning och varningsbudskap mycket kärleksfulla? b) Men hur handlade Jehova med all rätt?

¹⁹ Betyder detta att Jesus var kärlekslös? Nej, inte alls, för Jesus visste att dessa judar stod i begrepp att öka sin blodskuld genom att döda honom, men ändå fortsatte han att säga, i Matteus, kapitel 23: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till det — hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat. Se! Ert hus lämnas åt er själva.” (Matt. 23:37, 38; Apg. 3:13—15) Trettiosju år senare plundrade romerska härar Jerusalem och förstörde dess tempel. I denna katastrof dog 1.100.000 av detta upproriska folk! Vid den tiden blev den fulla kraften i Jesu profetiska ord uppenbar. Jehova hade med rätta utkrävt hämnd!

20. Vilka intressanta drag i förbindelse med kärlek och hämnd finner vi i Jesaja 61:1, 2?

²⁰ Flera hundra år tidigare hade Jesaja, en av de profeter som sägs ha mördats i det forntida Jerusalem, uttalat dessa ord: ”Den suveräne Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att förtälja goda nyheter för de ödmjuka ... ; till att förkunna året av godvilja från Jehovas sida och dagen av hämnd från vår Guds sida; till att trösta alla de sörjande.” — Jes. 61:1, 2, NW.

21. a) Vad kan ha varit Jesu skäl till att citera bara en del av Jesaja 61:1, 2? b) Vilken fråga som inbegriper Jesaja 2:2—5 uppstår?

²¹ Jesus läste en del av denna profetia i början av sin jordiska förkunnartjänst och tillämpade den på sig själv som Jehovas främste Smorde. (Luk. 4:18—21) Men när Jesus citerade dessa Jesajas ord, slutade han utan att nämna Guds dag av hämnd. Varför det? Det är tydligt att förkunnandet av Guds dag av hämnd skulle ges det största eftertrycket ”i dagarnas slutskede” (NW), som Jesaja, kapitel 2, uttrycker det. Har vi nu nått denna tid?

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 3]

”HURU mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE [Jehova]! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat. ... Välsigna Jehova, o min själ. Prisa Jah!” — Ps. 104:24, 35 (v. 35 enl. NW).

[Ruta på sidan 4]

GUDS KÄRLEKS STÖRSTA GÅVA

Av djup kärlek till den lidande mänskligheten var Gud villig att offra sin dyrbaraste egendom, sin förtroligaste kamrat, den ”mästerlige arbetaren” tillsammans med honom i skaparverket, ”den som han höll särskilt kär dag efter dag”. Han var beredd att sända sin förstfödde himmelske Son ner till jorden, till att utstå all den vanära, alla de kränkningar och grymheter som djävulen och hans redskap kunde hopa över honom. Under provsättning skulle Sonen visa att han, som en fullkomlig människa, kunde hängda Guds suveränitet under de svåraste prövningar, ända in i döden. Han skulle därigenom också ”ge sin själ till en lösen” till gagn för alla de av synd drabbade människorna, som skulle utöva tro på honom. (Ords. 8:30, NW; Matt. 20:28) Jesus kunde därför säga med avseende på sina fårlika efterföljare, både den ”lilla hjorden” och hans ”andra får”: ”Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin bli tillintetgjorda.” För det stora flertalet skulle detta bli en verklighet genom en uppståndelse från de döda. (Luk. 12:32; Joh. 10:16, 28; 5:28, 29) Vilken oförtjänt omtanke har inte genom detta kommit till uttryck mot den hjälplösa mänskligheten! Om vi skulle visa ifrån oss denna kärleksfulla föranstaltning, skulle vi verkligen förtjäna Guds vredes hämnd!

[Ruta på sidan 5]

VÅRT LIV BEROR PÅ DET!

De flesta föds in i en religion. Men betyder det att de tillber den sanne Guden? Är det inte snarare så att många råkar tillhöra en religion av födseln? Men själva vårt liv är beroende av att vi ”känner Gud” och ”lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus”, som han sände för att friköpa oss från synd och död. (2 Tess. 1:8; Mark. 10:45) Det är helt uppenbart att världen omkring oss inte ”känner Gud”. Bibeln säger klart och tydligt att det finns ”en enda Gud och allas Fader”. (Ef. 4:6) Men mänskligheten är uppdelad i tillbedjan av en mångfald gudar, till exempel buddhorna, shintoismens och konfucianismens förfädersgudar, muslimernas Allah, och vidare Brahma, Visjnu och Sjiva — hinduernas treenighet — och kristenhetens treenighet bestående av Fadern, Sonen och ”den Helige Ande”. Många tillber berömda personer, döda eller levande, till exempel popstjärnor, idrottshjältar och revolutionsledare.

[Ruta på sidan 6]

ARKEOLOGISKA FYND I KANAAN:

”Kananéerna utövade ... sin gudsdyrkan genom att inför sina gudar hänge sig åt sedeslösa utsvävningar såsom en religiös rit; och sedan dödade de sina förstfödda barn såsom offer åt samma gudar. Det förefaller i hög grad vara så att Kanaans land hade blivit ett slags Sodom och Gomorra i nationell skala. ... Hade en civilisation, med sådan avskyvärd orenhet och brutalitet, någon rätt att existera längre? ... Arkeologer som gräver i kananeiska städers ruiner undrar varför Gud inte tillintetgjorde dem tidigare än han gjorde.” — H. H. Halley: Halley’s Bible Handbook, sid. 161.

[Ruta på sidan 7]

JEHOVAS FÖRTRÄFFLIGA EGENSKAP BARMHÄRTIGHET

Även när Jehova hårt tuktade den upproriska nationen Israel, räckte han ut sin barmhärtiga hand och sade genom sin profet Jeremia: ”Herren förkastar icke för evig tid; utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen efter sin stora nåd. Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.” — Klag. 3:31—33.