Skapa dig ett gott namn nu!
”Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.” — Pred. 9:10.
1. När måste vi skapa oss ett gott namn inför Gud?
VAD skall man säga om frågor som dessa: ”Men hur är det om slutet inte kommer i min livstid? Har inte människor i alla tider trott att slutet skulle komma i deras livstid, men det kom inte då?” Men trots att deras förväntningar inte gick i uppfyllelse i deras livstid, var det ändå tid för dem att då skapa sig ett gott namn inför Gud, genom att utöva tro på Guds Son, så att de kunde få evigt liv genom en uppståndelse ”på den yttersta dagen”. (Joh. 6:40; 11:24) Långt före dessa nuvarande ”yttersta dagar” kunde aposteln Paulus säga: ”Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig.” När på tidens ström en människa än lever är det tid för henne att skapa sig ett gott namn, vare sig världens ände är nära eller långt borta. — 2 Tim. 4:8; Hebr. 11:4—38.
2. a) Finns det något av materiellt eller av något annat värde som vi kan ta med oss, när vi dör? b) Vilken uppmaning är därför lämplig?
2 ”Sådan som han kom ur sin moders liv måste han själv åter gå bort, lika naken, som han kom, och för sin möda får han alls intet som han kan taga med sig.” (Pred. 5:14) Materiellt sett finns det ingenting som en död människa ”kan taga med sig”. Men det finns en sak hon kan ta med sig, en enda sak som är av bestående värde och som detta livet är till för att framdana — ett gott namn inför Gud. Det är bara medan vi lever som vi var och en har tid att skapa oss ett gott namn inför Gud. Gör bruk av den tiden! Friköp den! Lös ut den! ”Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.” I synnerhet nu, i slutet av den nuvarande onda tingens ordning, då många av dem som lever kanske aldrig behöver se döden, är det hög tid för oss att med all kraft göra det vi förmår i den kristna verksamheten. — Pred. 9:10.
3. Exakt kunskap om vad är livsviktig, och vad kan den åstadkomma?
3 Om vi skall kunna skapa oss ett gott namn inför Gud, måste vi ta ställning till två olika ting: vad som är rätt och vad som är orätt. Vi måste sluta upp med att göra det som är orätt och börja göra det som är rätt. Hur tar vi itu med det problemet? Sinnet måste komma med i bilden. ”Ta inte längre gestalt efter denna tingens ordning”, sade Paulus, ”utan förvandla er genom att göra om ert sinne.” (Rom. 12:2) Han upprepar denna tanke i Efesierna 4:23: ”Ni skall förnyas i den kraft som påverkar ert sinne.” Och den kraften identifieras i Kolosserna 3:9, 10: ”Ta av er den gamla personligheten med dess förehavanden och ta på er den nya personligheten, som genom exakt kunskap förnyas efter bilden av honom som har skapat den.” Den kraft som påverkar ditt sinne, gör om det och leder dig till att få Guds ynnest är den exakta kunskapen i hans ord, bibeln.
4. Varför räcker det inte med att man slutar upp med att göra det som är orätt? Vad måste vi göra mer?
4 Att bita ihop tänderna och hårdnackat stå emot det som är förbjudet fungerar inte alltid. Hur är det om du till en tid lyckas stå emot sådana ting? Du kan ändå inte känna dig säker. Jesus visade detta genom en illustration. En oren ande lämnar en man, sitt ”hus”, och återvänder senare. När den då finner huset obebott, flyttar den in tillsammans med sju andra andar, ”och för den människan blir det sista värre än det första”. (Matt. 12:43—45) Det räckte inte med att huset sopades rent från den onda anden; det behövde fyllas med goda ting, så att de onda andarna inte kunde komma in igen. Det räcker inte heller med att sluta upp med att göra det orätta och sedan lämna ett vakuum — vi måste börja göra det som är rätt. Träng ut det orätta handlingssättet genom att vara fullt upptagen med att göra det som är gott. ”Stå emot djävulen”, sade Jakob, ”så skall han fly från er. Närma er Gud, så skall han närma sig er.” (Jak. 4:7, 8) Sysslolöshet och lättja är detsamma som en inbjudan till Satan; däremot är det ett skydd att fylla sinnet med sanningen. — Fil. 4:8, 9.
BEHOVET AV VÄGLEDNING
5. Varför är det så svårt för många att läsa bibeln? Hur fick en man för 1.900 år sedan detta problem löst?
5 I dagens värld av olika religioner och filosofier råder det ett virrvarr av motstridiga uppfattningar om vad som är rätt och orätt. En del som försöker läsa bibeln för att genom den få reda på vad som är rätt och orätt tycker att det är svårt. De är inte de första som upplever det så. För nitton hundra år sedan var det en etiopisk man som läste Jesajas bok, medan han åkte i sin vagn. ”Filippus [evangelieförkunnaren] sprang då vid sidan och hörde honom högläsa profeten Jesaja, och han sade: ’Förstår du verkligen vad du läser?’ Han sade: ’Hur skulle jag väl någonsin kunna göra det utan att någon vägledde mig?’” Filippus steg upp i vagnen och följde med honom och gav honom vägledning. — Apg. 8:26—35; 21:8.
6. Var kan vi förvänta att finna nutida Filippuslika människor, och var kan vi inte förvänta att de finns?
6 Var kan man i våra dagar finna Filippuslika människor som är kvalificerade att vägleda andra, så att dessa med hjälp av bibeln kan avgöra hur de skall leva för att kunna förvärva sig ett gott namn inför Gud? Man kan inte finna dem i de etablerade, respekterade, ortodoxa religionerna i kristenheten, vilket man skulle kunna förvänta. Filippus var inte en skriftlärd eller farisé, utan han var en av de föraktade, förtalade och förföljda kristna. Historien visar att de etablerade, accepterade religiösa systemen ofta faller offer för mänsklig filosofi och gör sig skyldiga till att förvränga och förfalska Guds ord.
7. a) På vilket sätt förfalskade det forntida Israel Guds ord? b) I vilken utsträckning efterliknar somliga nutida kyrkor och kyrkomedlemmar Israel, och vilka skriftställen underlåter de att handla enligt?
7 Israels nation hade Jehovas lag, men folket gjorde sin tillbedjan falsk genom att låta den liderliga, avgudiska dyrkan av Baal, en könsdyrkan som utfördes i lundar och på högt belägna platser, ingå i sin tillbedjan. I 2 Krönikeboken 33:17 anspelas det på denna sammanblandade religion med orden: ”Folket offrade ännu på höjderna, dock allenast åt HERREN [Jehova], sin Gud.” Det var angående denna blandning av sanning och lögn som Elia gav Israel denna uppmaning: ”Huru länge viljen I halta på båda sidor? Är det HERREN, som är Gud, så följen efter honom; men om Baal är det, så följen efter honom.” (1 Kon. 18:21) Många kyrkor och kyrkomedlemmar tar inte så hårt på pornografi, omoraliska filmer, föräktenskapliga förbindelser, äktenskapsbrott och homosexualitet — de går så långt att de till och med ser genom fingrarna med och rentav utövar sådana ting, trots att Gud förbjudit detta. — Rom. 1:26, 27, 32; 1 Kor. 6:9, 10; Upp. 21:8.
8. På vilket nytt sätt förfalskade och upphäver Juda nation Guds ord, sedan de återvänt från fångenskapen i Babylon?
8 På grund av att Juda ägnat sig åt sådana oanständiga ting blev det bortfört i fångenskap till Babylon. När folket sedan återvände, började det åter förfalska Guds ord — denna gång inte genom avgudisk könsdyrkan, utan genom att lägga till mänskliga traditioner och filosofier. Jesus fördömde deras religiösa ledare, de skriftlärda och fariséerna, för detta och förklarade: ”Varför överträder ni Guds befallning på grund av er tradition? Ni skrymtare, träffande profeterade Jesaja om er när han sade: ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta håller sig långt borta från mig. Förgäves fortsätter de att dyrka mig, eftersom de såsom lärosatser lär ut människobud.’” — Matt. 15:3, 7—9.
9. På vilket kraftfullt sätt jämförde Paulus bedrägliga vinhandlare med otrogna religiösa människor?
9 Paulus fördömde denna sammansmältning av Guds ord och mänsklig filosofi med orden: ”Vi har frånsagt oss de ting man gör i smyg och bör skämmas för, då vi inte vandrar i slughet och inte heller förfalskar Guds ord.” Bedrägliga vinhandlare på den tiden kunde till sitt vin sätta ett billigare vin eller rentav vatten för att dryga ut det och för att det skulle inbringa mera pengar. På liknande sätt kunde de religiösa lägga mänsklig tradition och filosofi till Guds ord för att göra det mera tilltalande för världens människor. Men sådan var inte Paulus! ”Vi är inte försäljare av Guds ord såsom många är”, förklarade han, ”utan av uppriktighet, ja, såsom sända av Gud, talar vi i Guds åsyn, i sällskap med Kristus.” — 2 Kor. 4:2; 2:17.
10. Vilken varning gav Paulus, och hur har det visat sig att denna inte bara var ett falskt alarm?
10 Paulus varnade för att det skulle bli ett avfall i kristendomen, och på 300-talet v.t. skedde ett öppet förfalskande av den genom den romerske kejsaren Konstantin. (Apg. 20:29, 30) Som ett resultat av detta blev det en sammanslagning av kristendomen och de demoninspirerade läror som härstammade från Egypten och Babylon — lärorna om treenigheten, den odödliga själen, helvetet, skärselden, böner för de döda, bruket av radband och andra läror. Dessa läror finns inte i bibeln, men de har införlivats i de så kallade kristna kyrkornas trosbekännelser. De har förblivit i dem ända fram i vår tid. Dessutom har vår tids kyrkor inom kristenheten gått ännu längre i sin förfalskning av Guds ord: de har lagt till den högre bibelkritiken, som försöker underminera bibelns tillförlitlighet, och den ovetenskapliga evolutionsteorin, som förnekar att Gud är Skaparen av himmel och jord och liv!
11. Vilka olika egenskaper och vilken övertygelse kännetecknar nutida Filippuslika människor som säkra, tillförlitliga vägledare?
11 Vilka är då vår tids Filippuslika människor, de som är säkra vägledare? Det är de som tror att bibeln är Guds inspirerade ord; de som betraktar den som en lykta för sina fötter och ett ljus på sin stig; de som varken lägger något till den eller tar något bort från den; de som låter Gud och hans ord stå som sannfärdiga även om varje människa skulle framstå som lögnare; de som ger ut sig helt och hållet för att offentligt predika de goda nyheterna om Riket på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd. (2 Tim. 3:16; Ps. 119:105; 5 Mos. 4:2; Rom. 3:4; Matt. 24:14) De använder bibeln som sin auktoritet och uppmuntrar sina åhörare att kontrollera vad de säger, så att de inte tror dem bara därför att de som förkunnare sagt så, utan därför att det är Guds ord. (Apg. 17:11) För att du skall kunna skapa dig ett gott namn inför Gud, bör du ha som målsättning att vara en sådan tillförlitlig vägledare, en som ”alltid är redo att komma med ett försvar inför var och en som av er kräver ett skäl för det hopp som är i er, men gör det med mildhet och djup respekt”. Eller som Paulus sade: ”Ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” — 1 Petr. 3:15; Kol. 4:6.
DET SLAGS MÄNNISKOR VI BÖR VARA
12. Vad är av större betydelse än att bara studera Guds ord och predika det för andra?
12 För att skapa sig ett gott namn inför Gud räcker det inte med att studera och lära sig ett svar. Vi måste först tillämpa denna kunskap på oss själva. För att vi personligen skall få nytta av den, måste vi ta den personligt. Vi måste likt mannen som befann sig i ”sorgehuset” ”lägga det på hjärtat”. (Pred. 7:3) ”Lär du då inte dig själv, du som undervisar en annan? Du som predikar: ’Stjäl inte’, stjäl du? Du som säger: ’Begå inte äktenskapsbrott’, begår du äktenskapsbrott?” Aposteln Paulus förklarade också: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” (Rom. 2:21, 22; 1 Kor. 9:27) Det är en sak som är av större grundläggande betydelse än vad vi gör. Det är: Vad är vi? Vad är ”hjärtats fördolda människa”? ”Vad slags människor bör då inte ni vara?” — 1 Petr. 3:4; 2 Petr. 3:11.
13. Hur förde Jehova Samuels tankegång till rätta när det gällde att bedöma människor?
13 Vad vi är går inte att avgöra genom att bara se på vad vi ytligt sett ser ut att vara. Profeten Samuel blev sänd till Isai för att smörja en av hans söner till kung över Israel. Samuel blev imponerad av den förstfödde sonen som var stor och ståtlig, men Jehova sade till Samuel: ”Skåda icke på hans utseende och på hans högväxta gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det är icke, såsom en människa ser; en människa ser på det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat.” — 1 Sam. 16:7.
14. Vilka andra bevis finns det på att det kan vara förrädiskt att se bara till det yttre, och vad är det som verkligen betyder någonting?
14 Att se till det yttre är förrädiskt. Jesus sade att de skriftlärda och fariséerna ytligt sett såg rättfärdiga ut men invärtes var fördärvade och usla. (Matt. 23:3, 27, 28) Judarna på Paulus’ tid trodde att det yttre tecknet på omskärelse skulle rädda dem, men Paulus sade: ”Den är inte jude, som är det utvärtes, inte heller är omskärelse det som sker utvärtes på köttet; utan den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse.” (Rom. 2:28, 29) Och Paulus räknade upp några stora och betydelsefulla ting som han skulle kunna göra, men därefter tillade han: ”Men [om jag] inte har kärlek, då är det mig till ingen nytta alls.” Vad vi än gör för att skapa oss ett gott namn inför Gud, bör det motiv vi har vara kärlek som kommer från hjärtat. ”Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat.” — 1 Kor. 13:1—3; Jer. 17:10.
15. Vad slags människor bör vi vara?
15 Vad slags människor bör vi då vara? Aposteln Paulus ger oss följande ganska respektingivande uppräkning av ting som vi blivit befallda att utföra och ting som vi blivit förbjudna att göra:
”Må er kärlek vara oskrymtad. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Ha i broderlig kärlek öm tillgivenhet för varandra. Ta ledningen i att bevisa varandra heder. Var inte lata i era göromål. Var glödande av anden. Gör slavtjänst åt Jehova. Gläd er i hoppet. Håll ut under vedermöda. Var ihärdiga i bönen. Dela med de heliga, allt efter deras behov. Följ gästfrihetens väg. Fortsätt att välsigna dem som förföljer; välsigna och förbanna inte. Gläd er med dem som gläder sig; gråt med dem som gråter. Var sinnade på samma sätt mot andra som mot er själva; fäst inte sinnet vid höga ting, utan låt er ledas av de ringa tingen. Bli inte sådana som håller sig själva för kloka. Återgälda ingen med ont för ont. Sörj för ting som är fina i alla människors ögon. Om möjligt, så långt det beror på er, håll frid med alla människor. Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’ Låt dig inte övervinnas av det onda, utan fortsätt att övervinna det onda med det goda.” — Rom. 12:9—19, 21.
16. Vad bör vi inte göra, och vad bör vi söka göra?
16 Det är sådana slags människor vi bör vara! Det vore förskräckligt, om Gud inte visade oss barmhärtighet, när vi i vår svaghet kommer till korta. Vi har här en källa till stor hjälp: Umgänge med människor som har samma målsättning som vi. ”Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.” ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” Fly ifrån den falska religionens världsvälde, det som förvränger och förfalskar Guds ord. ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder.” Hon har gått så långt i att förhärda sitt samvete att hon inte har någon känsla av att hon gjort något orätt, trots att hennes synder når upp till himmelen. Det är med henne som det är med den bokstavliga skökan: ”Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: ’Jag har intet orätt gjort.’” Följaktligen är det mycket viktigt att vi gör oss starka genom att umgås med sådana som söker skapa sig ett gott namn inför Gud, ”i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed”. — Ords. 13:20; 1 Kor. 15:33; Upp. 18:4; Ords. 30:20; Hebr. 10:25.
NU ÄR DET HÖG TID FÖR OSS ATT HANDLA!
17, 18. Vad bör vi koncentrera oss på nu, och varför får vi inte skjuta upp detta?
17 Eftersom slutet för Satans onda tingens ordning närmar sig, bör vi koncentrera oss på ”vad slags människor vi är” och på att ändra om vårt sinne, klä av oss den gamla personligheten och ikläda oss den nya och skapa oss ett gott namn inför Gud, så att vår dödsdag kommer att visa sig vara bättre än vår födelsedag. (Pred. 7:2) Eller, som i fallet med dem som hoppas på att få ärva det jordiska paradiset, att dödens dag över huvud taget aldrig måtte komma!
18 Men du tycker kanske att slutet borde ha kommit vid det här laget. Tror du att Herren har fördröjt sin ankomst? Har du börjat slappna av när det gäller förkunnandet av Guds rike eller rentav halkat in på ett orätt uppförande? Oavsett när slutet kommer, är det nu hög tid för dig att göra allt du kan för att skapa dig ett gott namn. Vem som helst av oss kan vara borta i morgon. Vi är som blomstret som vissnar bort, lika diset som försvinner och lika skuggan som passerar förbi. (Job 14:1, 2; Jak. 4:14) I Predikaren 9:12 får vi varningen: ”Ty människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i snaran. Såsom dessa, så snärjas ock människors barn på olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.”
19, 20. a) Vad krävs det nu av oss förutom att vi lever ett moraliskt rent liv? b) Varför är det så brådskande att vi handlar nu?
19 Vi måste göra mer än den unge mannen gjorde, han som kom till Jesus för att fråga hur han skulle kunna vinna evigt liv. Tydligtvis levde han ett moraliskt rent liv, men det var inte tillräckligt. Jesus sade till honom vad han dessutom skulle göra: ”Kom, bli min efterföljare.” Jesus är föredömet. (Matt. 19:16—22; 1 Petr. 2:21) Han praktiserade inte bara de bud Gud gett angående uppförandet i sitt eget liv; han förkunnade också ”de goda nyheterna om riket” för andra. ”Ändra ert sinne”, förklarade han, ”för himmelriket har kommit nära.” Han ”begav sig ut för att gå runt till alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om riket”. (Matt. 4:17; 9:35) När folkskarorna ville att han skulle stanna hos dem ett tag till och de därför försökte hålla honom kvar, sade han: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds rike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” När han såg att folkskarorna andligt sett var ”skinnade och skuffade hit och dit”, greps han ”av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” (Luk. 4:43; Matt. 9:36; Mark. 6:34) Han instruerade sina apostlar och sände ut dem för att predika: ”Medan ni går, predika och säg: ’Himmelriket har kommit nära.’” — Matt. 10:7, 8.
20 Vi lever nu i de kritiska yttersta dagarna för den nuvarande sataniska onda tingens ordning. ”Den tid som återstår är förkortad.” Vi har ingen tid att förlora när det gäller att förkunna de ”goda nyheterna”. (1 Kor. 7:29; 9:16) Nu lever vi i den förutsagda tid, då dessa goda nyheter om riket skulle bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd, innan slutet kommer. (Matt. 24:14) Vid vilken tidpunkt Jehova än låter slutet komma för denna onda tingens ordning får vi aldrig glömma detta: NU, medan vi lever; NU, innan döden kan tänkas drabba oss; NU är det hög tid för oss att ta del i att predika de ”goda nyheterna” och att skapa oss ett gott namn inför Gud!
[Bild på sidan 26]
När på tidens ström en människa än lever är det tid för henne att skapa sig ett gott namn