Tillbedjan av den ende sanne Guden har redan blivit upphöjd
1, 2. Hur kom tillbedjan av den ende sanne Guden att drabbas av en sådan kraftig tillbakagång att den låg nere under första världskriget, och hur var det förutsagt i Mika 3:12?
FÖRSTA världskriget var en mörk tid, en sådan vars like mänskligheten aldrig tidigare upplevt. Det var som om mörkrets makter hade besegrat hela universum. Det verkade som om ”världens härskare” hade triumferat. (Joh. 14:30) Eftersom hans världsvälde av falsk religion, kristenheten inbegripen, patriotiskt hade gått över och ställt sig på de krigsgalna nationernas sida, kom alla religiösa människor att utsättas för våldsamma påtryckningar. Av denna anledning kom även tillbedjan av den ende sanne och levande Guden att drabbas av en kraftig tillbakagång. Förespråkarna för den förföljdes och sattes under restriktioner, ja, det gick så långt att de rentav sattes i fängelse. Förhållandena bland dem blev katastrofala, lika dem som beskrivs i Mika 3:12:
2 ”Sion [skall] varda upplöjt till en åker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen höjd” — likt en åker som legat övergiven under många år och därför vuxit igen med höga träd.
3. Vilken resignerad syn på tingen fick tillbedjarna av den sanne Guden, men vilket arbete låg enligt profetian framför dem innan ”änden” skulle komma?
3 Det tycktes som om änden hade kommit — för hela denna tingens ordning här på jorden. Tillbedjare av bibelns Gud fick denna resignerade syn på saken, då de blev ”föremål för hat från alla nationerna”. (Matt. 24:9) Men de hade bara nått början av ”avslutningen på tingens ordning”. Det låg ännu ett stort livsfrälsande arbete framför dem innan de skulle nå slutet på denna tidsperiod, ”avslutningen på tingens ordning”. Alldeles som den store Fursten från Betlehem hade förutsagt skulle ”dessa goda nyheter om riket ... bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan [skulle] ... slutet komma”. (Matt. 24:3, 14) Mikas profetia stämde överens med detta, trots att Mika hade skrivit ned den flera hundra år tidigare.
4. Vilken förändring till det bättre förutsade Mika, i Mika 4:1—4, skulle ske till Jehovas ära, något som han omnämnde sedan han beskrivit den ödeläggelse som skulle drabba Jerusalem och Juda land?
4 Sedan Mika beskrivit hur Juda land med dess huvudstad, Jerusalem (eller Sion), genom babylonierna skulle omvandlas till en stenhop, fortsatte han: ”Men det skall ske i kommande dagar, att det berg, där HERRENS [Jehovas] hus [templet] är, skall stå där fast grundat, ypperst ibland bergen, och vara upphöjt över andra höjder; och folk skola strömma ditupp, ja, många hednafolk skola gå åstad och skola säga: ’Upp, låt oss draga åstad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och HERRENS ord från Jerusalem. Och han skall döma mellan många folk och skipa rätt åt mäktiga hednafolk, ända bort i fjärran land. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida. Och var och en skall sitta under sitt vinträd och sitt fikonträd, och ingen skall förskräcka honom; ty så har HERREN Sebaots mun talat.” — Mik. 4:1—4.
5. Vilken byggnad står i våra dagar högst uppe på det berg, där Jehovas hus stod, och står den där i uppfyllelse av Mika 4:1—4?
5 Under första världskriget erövrades det jordiska Jerusalem av brittiska trupper under general Allenbys ledning, och som ett erkännande av detta gav Nationernas förbund Storbritannien mandatet över området, och det hade gällande kraft fram till år 1948. När mandatet upphörde, följde ett krig mellan judar och araber, och i dag ockuperar nationen Israel även den muromgärdade staden Jerusalem. Men kröner ett tempel för tillbedjan av Jehova toppen på det berg, där huset för tillbedjan av Jehova stod fram till år 70 v.t.? Nej, utan där står Klippmoskén, som är avsedd för tillbedjan av den muhammedanske guden, Allah, och människor från många olika nationer besöker den som en turistattraktion. Otvivelaktigt är det så att detta inte har någonting med uppfyllelsen av profetian i Mika 4:1—4 att göra.
6. Men varför kan man ändå säga att Mika 4:1—4 nu håller på att gå i uppfyllelse, och varför har det jordiska Jerusalem inte någonting med uppfyllelsen att göra?
6 Men ändå har denna profetia hållit på att gå i uppfyllelse sedan efterkrigsåret 1919. Hur då? Jo, på så sätt att ett högre Jerusalem är inbegripet. Vi kan påminna oss hur Jesus Kristus som Fursten från Betlehem gjorde sin triumfritt in i Jerusalem den 9 Nisan 33 v.t., men utan att bli mottagen som konung. Två dagar senare, den 11 Nisan, sade han med sorg i hjärtat om det jordiska Jerusalem: ”Hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat. Se! Ert hus [ert tempel] lämnas åt er själva.” (Matt. 23:37, 38) Tre dagar senare, den 14 Nisan, led Jesus martyrdöden på Golgata utanför Jerusalem. Därefter övergav Jehova Gud för sin del detta tempel, trots att det hade överlämnats åt honom. Det utgjorde inte längre platsen för hans godkända tillbedjan. Dess förstöring år 70 v.t. dramatiserade detta faktum!
7. När blev det himmelska Jerusalem moder till Jesu lärjungar, och hur omnämner Paulus detta?
7 Fyrtio dagar efter sin uppståndelse for Jesus tillbaka till himmelen, och tio dagar senare, på pingstdagen, utgöt han den heliga anden över sina lärjungar som väntade i det jordiska Jerusalem. I och med den händelsen blev Jerusalem där ovan deras moder. Angående detta skrev den kristne aposteln Paulus i sitt brev till församlingarna i Galatien: ”Jerusalem där ovan är fritt, och det är vår moder.” (Gal. 4:26) Men när samme apostel senare skrev till de hebreiska kristna i allmänhet, skrev han: ”Nej, ni har kommit till ett Sions berg och en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem, och myriader änglar, i allmän sammankomst, och församlingen av de förstfödda som har blivit inskrivna i himlarna, och Gud, allas domare.” (Hebr. 12:22, 23; Upp. 21:2) Det är om detta nya Jerusalem, det andliga Jerusalem, på ett andligt Sions berg, som Mika profeterar i Mika 4:1—4. Det är på detta andliga Jerusalem, det messianska riket, som Mikas profetia går i uppfyllelse i våra dagar!
8. I vilken utsträckning har tillbedjan av den ende sanne Guden blivit upphöjd här på jorden sedan år 1914?
8 Sedan de svåra krigsåren 1914—1918 har tillbedjan av den Gud, åt vilken man brukade ägna tillbedjan i det ”hus” eller tempel som stod högst uppe på ett av bergen i det forntida Jerusalem, fortsatt att upphöjas och gå framåt. Denna tillbedjan av Jehova har kommit att ”stå där fast grundad, ypperst ibland bergen”, på vilka tempel helgade åt denna tingens ordnings falska gudar stod eller fortfarande står. På så sätt har tillbedjan av den ende levande och sanne Guden kommit att vara ”upphöjd över andra höjder”.
9. Hur öppnades vägen så att Jehovas tillbedjan kunde bli upphöjd efter första världskriget, och vad sades det i Mika 2:12, 13 om detta?
9 I synnerhet efter första världskrigets slut på hösten år 1918 kom tillbedjan av Jehova som den allra högste Guden att upphöjas skyhögt. Hur gick det till? Jo, det var först efter kriget som det var möjligt för Jehovas tillbedjare att bli återupplivade, återupplivade från att ha varit förtryckta, skingrade och kringskurna, ett tillstånd som liknade det som judarna befann sig i under fångenskapen i Babylon åren 607—537 f.v.t. I Mikas profetia förutsades det att de andliga israeliterna skulle återförsamlas och att vägen skulle öppnas för dem, så att de kunde fly från denna babyloniska fångenskap. Det sades där: ”Jag vill församla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag vill hämta tillhopa Israels kvarlevor, jag vill föra dem tillsammans såsom fåren till fållan, såsom en hjord till dess betesmark, så att där uppstår ett gny av människor. En vägbrytare drager ut framför dem; de bryta sig igenom och tåga fram, genom porten vandra de ut. Deras konung tågar framför dem, HERREN går i spetsen för dem.” — Mik. 2:12, 13.
10. Vem var denne ”konung” som omtalas i Mikas profetia, och hur och när och för vilka skall han vara en ”vägbrytare”?
10 När israeliterna år 537 f.v.t. lämnade Babylon i överensstämmelse med det påbud som utgått från den persiske härskaren, Cyrus den store, fanns det ingen mänsklig kung från Davids kungahus som kunde leda dem ut ur landet. Sidkia, den siste davidiske kungen som regerade i det gamla Jerusalem, var då död och begravd i Babylon. Det är därför tydligt att Mikas profetia måste ha en andlig tillämpning. Vem var då denne ”konung”? Det var den konung som skulle bli uppsatt på tronen på Guds högra sida i himlarna vid slutet av ”hedningarnas tider” (eller ”nationernas fastställda tider”) på hösten år 1914 v.t. (Luk. 21:24, 1917 års svenska översättning, Nya Världens översättning; Ps. 110:1, 2) Detta var en ”konung” som var större än Cyrus, Babylons erövrare. Det var den nyligen insatte ”konungen”, Jesus Kristus. Det var han som var ”vägbrytaren” för de förtryckta andliga israeliterna, ”kvarlevorna” av det andliga Israel eller Jakob. Det var därför som den förhärligade Jesus Kristus under efterkrigsåret 1919 kom att bli ”vägbrytare” för sina överlämnade, döpta lärjungar, som under första världskriget blivit ”föremål för hat från alla nationerna” för hans namns skull. — Matt. 24:9.
11, 12. Vem gick i spetsen för kvarlevan, då den marscherade ut i frihet, och vilken befallning som han gett lydde den?
11 Dessa befriade lärjungar var redo att följa honom som sin på tronen uppsatte konung som satt på Jehovas högra sida. Han skulle ”tåga framför dem” genom den ”port” som han gjort för att de skulle kunna fly. Han förde dem in i verklig kristen frihet. Jehova var den som gick ”i spetsen för dem”. Jehova var nämligen den som främst var ansvarig för att de kunde vandra ut i frihet. Det var han som gav sina tillbedjare, dem som hölls fångna i det religiösa Babylon, följande uppmaning:
12 ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser.” — Upp. 18:4; Jer. 50:8, 9; Jes. 48:20.
DEN ENDE SANNE GUDENS PERSONLIGA NAMN FÖRS FRAM I LJUSET!
13. Vad var nu tiden inne för den ende sanne Guden att göra sig, och hur vittnade Vakt-Tornet för 15 juni 1920 om detta?
13 Jehova började från och med då att göra sig ett namn. Det var med rätta som hans namn började träda i förgrunden, så att det kom att få en högre ställning än det som hans förhärligade Son, Jesus Kristus, hade. Som exempel kan nämnas att Vakt-Tornet och förkunnare av Kristi närvaro i numret för den 15 juni 1920 publicerade den första av en serie artiklar betitlade: ”Esaias profetia”, och i Del 1 sades det:
I de första 11 verserna av det 40:de kapitlet gives oss tre bilder av Jehova: I den första skildras han som en tröstare efter långvariga lidanden. I den andra framställes han som den sannfärdige, som den vilkens ord förbliver, även om allt annat slår fel. I den tredje bilden skildras han som Herden, vilken leder sitt folk med faderlig omvårdnad.
Den nästa orsaken till tröst ligger i dessa ord: ”Dess skuld är försonad (förlåten, eng. ö.).” Gud förutsåg i sin visdom att de 70 årens nationella förödmjukelse, som det judiska folket led, skulle vara en tillräcklig moträkning i den gudomliga rättvisans böcker för att sona den benägenhet de under århundraden visat för avguderi, för att tillbedja andra gudar än Jehova.
... Men vi veta att Jehova aldrig skall tilldela något orättfärdigt straff. Han kan icke förneka sig själv. ...
... Förslag ... [på ett namn på en tidskrift utgiven av Sällskapet] ledde vår uppmärksamhet till den omständigheten, att det motsvarande ordet för ”rösten” på deras språk av alla judar strax skulle uppfattas som ett uttryck för ett särskilt budskap från Jehova.
Den klass, som Jehova skall bruka till ett så upphöjt ändamål som medarvskap med Kristus, måste nödvändigtvis genomgå en hel del förberedande erfarenheter, innan de bliva ”skickliga till att vara delaktiga i de heligas arvslott i ljuset”.
... Men som en dubbel försäkran om uppfyllelsen av det, som (i föregående verser) blivit lovat, sätter Jehova på nytt sitt namn under eller endosserar sin egen check — ”vår Guds ord förbliver evinnerligen”, utan hänsyn till verkliga eller inbillade hinder. — Sidan 185, paragraf 2, 9; sidan 186, paragraf 1, 2, 7; sidan 188, paragraf 1.
14. Hur sattes Guds namn i förgrunden i boken Guds Harpa som utgavs år 1921?
14 Det sades också i den första inbundna bok som Sällskapet Vakttornet gav ut efter första världskriget, nämligen Guds Harpa, utgiven år 1921, i andra stycket i företalet: ”Jehova hade före världens grundläggning ett storslaget uppsåt, men ingen visste någonting om det. Under de första fyra tusen åren av människans historia var Guds uppsåt en hemlighet.”
15. Till förmån för vem antogs den resolution som kom i form av en förklaring sju år senare av konventdeltagarna vid det internationella konventet i Detroit i Michigan?
15 Vid det internationella konventet som hölls i Detroit i Michigan den 30 juli—6 augusti 1928 antog enhälligt de flera tusen som var närvarande resolutionen med titeln ”Förklaring emot Satan och för Jehova”, framlagd av den dåvarande presidenten för Sällskapet Vakttornet. — Se Vakt-Tornet för 15 november 1928, sidorna 342, 343.
16. Vad hände som en klimax tre år senare vid det internationella konventet i Columbus i Ohio?
16 Men den händelse som utgjorde en klimax inträffade år 1931. Det var söndagen den 26 juli, då flera tusen människor som var närvarande vid det internationella konventet i Columbus i Ohio antog en resolution med titeln ”Ett nytt namn”. Genom denna resolution tog dessa överlämnade, döpta tillbedjare av den högste Guden ett namn som har sin grund i bibeln, det vill säga ”Jehovas vittnen”. — Jes. 43:10, 12.
17. Vad gjorde således konventdeltagarna genom att anta detta namn? Vad gjorde därefter församlingarna runt hela jorden, och vilket ansvar kom därigenom att vila på dem?
17 På så sätt kunde dessa kristna avfärda alla de vanärande namn som kristenheten gett dem, och de kunde i stället ta emot det ärofulla namn som bibeln visade var det rätta för dem. Efter konventet i Columbus förelades alla församlingar av överlämnade, döpta lärjungar till Herren Jesus Kristus runt hela jorden den resolution som antogs där, fast på olika språk. Alla de församlingar som antog resolutionen rapporterade detta till huvudkontoret för Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet. Alla de enskilda individer som tog del i denna aktion tog på sig ett tungt ansvar inför Jehova Gud. Det skulle få allvarliga konsekvenser för dem, om de inte levde upp till det nya namnet. Om de gav Guds namn ära, skulle det komma att bli lovprisat. — Vakt-Tornet för 15 november 1931, sidorna 343, 344.
18. Har kristenheten och judendomen handlat på samma sätt, och vilka har Gud Således brukat för att få Mika 4:1—4 att gå i uppfyllelse?
18 Visar världshistorien att någon religiös sammanslutning inom kristenheten eller judendomen handlat likt Jehovas vittnen i detta avseende sedan första världskriget? Nej! Följaktligen har det varit genom dessa vittnen som Jehova Gud har låtit profetian i Mika 4:1—4 gå i uppfyllelse. Tillbedjan av den ende levande och sanne Guden har således verkligen blivit fast grundad, den har så att säga kommit att vara ”ypperst ibland bergen”, för den har visat sig vara överlägsen varje annan form av gudsdyrkan. Den är ”fast grundad” och kommer därför aldrig att störtas ner från sin höga ställning. Den har fått en upphöjd ställning genom Jehovas vittnen, och symboliskt talat har den på så sätt blivit ”upphöjd över andra höjder”.
19. För vilka blev tillbedjan av Gud synlig genom att den blev så att säga upphöjd ”över andra höjder”, och vilket uppseendeväckande tal hölls i enlighet med detta i Los Angeles i Kalifornien år 1918?
19 Syftet med att tillbedjan av den ende levande och sanne Guden skulle upphöjas på detta sätt och sålunda göras synlig på långt avstånd var att människor av alla nationer och folkslag skulle få nytta av den. Därför höll, under gudomlig vägledning, den dåvarande presidenten för Sällskapet Vakttornet ett väl annonserat tal söndagen den 24 februari 1918, då första världskriget ännu rasade, i Los Angeles i Kalifornien i USA. Det ämne han behandlade var uppseendeväckande, men det var i linje med innebörden av dessa från bibelns ståndpunkt sett kritiska tider. Ämnet var: ”Millioner som nu leva skola aldrig dö!” Detta tema var baserat på bibelns lära om att det skall finnas människor som får överleva den ”stora vedermödan”, den med vilken denna till tillintetgörelse dömda tingens ordning skall ta slut. (Upp. 7:9, 14) Dessa som då har förmånen att få överleva skall få leva in under Kristi tusenårsrike. Genom denna regering kommer de att kunna vinna evigt liv på en jord som gjorts till ett paradis.
20. Vilken av Jesu liknelser togs upp i ett tal år 1923 vid konventet i Los Angeles, och hur tillämpades den?
20 Fem år senare hölls ett annat konvent i samma stad, Los Angeles, den 18—26 augusti 1923, och lördagen den 25 augusti tog Sällskapets president i ett tal upp Jesu liknelse om de symboliska fåren och getterna. Eftersom denna liknelse ingår som en del av Jesu profetia om ”tecknet” på ”avslutningen på tingens ordning”, tillämpade talaren den på ”dagarnas slutskede” (NW); han gav den en tillämpning på tiden före tusenårsriket. Vilka är ”fåren” då en bild av, de som skulle göra gott mot konungens andliga ”bröder” alltefter det behov dessa hade? Jo, de är människor av godvilja, sådana som får belöningen att överleva tillintetgörelsen av den nuvarande onda tingens ordning och som blir bevarade in i den tingens ordning som lyder under Kristi tusenårsrike! (Se The Watch Tower för 1 november 1923, sidan 326; även Vakt-Tornet för 15 februari 1924, sidan 51.) Dessa nutida symboliska ”får” är de ”folk” som strömmar upp till Jehovas andliga tempel för tillbedjan, det tempel som representeras av kvarlevan av Kristi ”bröder”, de andliga israeliterna. — Mik. 4:1, NW; Matt. 24:3; 25:31—46.