Enade i en världsomfattande byggnadsverksamhet
FRÅN Sverige till Korea och från Australien till Elfenbenskusten håller Jehovas vittnen på att bygga. De projekt som pågår i mer än ett tjugotal länder omfattar allt från renoveringar till stora nya tryckeri- och kontorsbyggnader. Varför pågår all denna byggnadsverksamhet?
Jehovas vittnen tar Jesu befallning att göra ”lärjungar av människor av alla nationerna” på allvar. (Matt. 28:19) Har du någonsin tänkt på allt det arbete som detta uppdrag innebär? Under enbart år 1980 spred nitiska vittnen världen utöver mer än 22 millioner inbundna böcker och biblar och mer än 218 millioner tidskriftsexemplar — alla med Guds rikes livsfrälsande budskap. Varifrån kom dessa böcker, tidskrifter och biblar? De trycktes på tryckerier som byggts och som handhas av Jehovas vittnen själva. De som arbetar på dessa tryckerier bor som en enda stor familj i hem som kallas Betel. Namnet Betel betyder ”Guds hus”.
Vittnena som sprider denna litteratur kommer regelbundet tillsammans i 43.181 församlingar. Det finns församlingar i praktiskt taget varje land på jorden. Olika avdelningskontor övar tillsyn över dessa församlingar. Allteftersom församlingarna växer i antal (år 1980 bildades 581 nya), blir avdelningskontorens utrymmen för små och måste utvidgas, eller också måste nya lokaler byggas. Vilka utför detta byggnadsarbete? Det gör vittnena som finns i landet, närhelst så är möjligt. De är uppfyllda av samma nitälskan på byggnadsplatsen som när de tar del i predikoverksamheten för Riket och sprider litteratur.
ENHET PÅ ARBETSPLATSEN
En snickare från Abidjan på Elfenbenskusten — han är inte ett Jehovas vittne — frågade: ”Varför hör man er inte gräla på varandra? På andra arbetsplatser är det mycket svårt att arbeta.” Kommentarer liknande dessa har många gånger getts av andra som inte är vittnen men som hjälpt till vid byggandet av ett nytt Betelhem och avdelningskontor för Sällskapet Vakttornet på Elfenbenskusten. Antalet församlingar har där fyrdubblats under 10 år.
Med tanke på Jesu bön om att hans efterföljare skulle vara enade, är det inte överraskande att sådan enhet förekommer bland Jehovas kristna vittnen. (Joh. 17:23; jämför Psalm 133.) Alldeles som ett vittne i Abidjan framhöll: ”Detta är Jehovas byggnadsplats.”
I en annan världsdel, Sydamerika, håller ett stort Betelhem och en tryckerianläggning på att färdigställas. Detta mycket stora projekt i Brasilien har nästan sex gånger så stor golvyta som det förra avdelningskontoret hade. Antalet vittnen i detta land är det näst största i världen och ökar snabbt — år 1980 var det en ökning på 6 procent. En lokal nyhetstidning kallade byggnadsplatsen i Cesario Lange ”en stad i staden” och tillade: ”Det förekommer ingen oordning eller brist på samarbete, som man vanligtvis finner mellan arbetare på stora byggnadsanläggningar. ... Denna kristna atmosfär gör arbetsplatsen annorlunda, om man jämför med det man vanligtvis ser på byggnadsplatser i Brasilien.” Och vilket byggnadsarbete det har varit! Det har krävt 10.000 lastbilslass betong, sten och sand och tillräckligt med betongpålar för att nå dubbla höjden av Mount Everest!
En annan byggnad, som uppförs av flitiga vittnen, finns i Australien, där Campbelltown Ingleburn News kommenterade: ”Några skulle kalla arbetet vid Jehovas vittnens nya australiska anläggning i Ingleburn en byggmästares dröm.” Varför det? ”Där förekommer inga arbetskonflikter av något slag.” Hela arbetsstyrkan om 220 arbetare utgörs av Jehovas vittnen. När detta komplex blir färdigbyggt i år kommer det att på ett storslaget sätt vara till hjälp i predikoverksamheten för Riket, vilken utförs av 31.686 vittnen som är spridda utöver Australiens väldiga landmassa.
GUDS ANDES BETYDELSE
Dessa kommentarer av tidningsskribenter och andra iakttagare är representativa för vad människor kan lägga märke till världen utöver. Jehovas vittnen har såsom arbetare en enastående ande av enhet och uppsåt. Vad är källan till den? Det är Guds heliga ande eller verksamma kraft, som befrämjar enhet och frid. — Gal. 5:22, 23; Ef. 4:3.
Guds andes motiverande kraft framkommer av de kommentarer som ges av dem som frivilligt arbetar på olika byggnadsprojekt världen utöver. I Danmark har det nuvarande avdelningskontoret, som byggdes år 1957, blivit ganska trångt. Det nya Betelhemmet med 50 rum som nu håller på att byggas kommer att kunna hysa en större personalstyrka, och detta kommer att göra det möjligt att trycka de danska upplagorna av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! med 32 sidor i stället för som nu med bara 24 sidor. De nya utrymmena kommer också att inbegripa ett kontor och ett stort tryckeri. Från avdelningskontoret rapporteras det: ”Med de nya byggnaderna kommer vi att bättre kunna betjäna bröderna och det område för predikoverksamhet som vi övar tillsyn över.” Detta område inbegriper sådana avlägsna länder som Grönland, Island och Färöarna.
För att hjälpa till med detta byggnadsprojekt fattade ett danskt vittne, som är en skicklig rörmokare och som har familj, följande beslut: ”När byggnadsarbetet skulle börja, lämnade jag in min avskedsansökan, och sedan sålde vi våra möbler. Vi hade den tillförsikten att när vi hade slutat byggnadsarbetet skulle jag kunna få tag på både ett arbete och ett hem igen. Men det är något vi kommer att planera för när den tiden kommer. Vi har erfarit hur Jehova sörjer för oss, när vi sätter honom på prov och söker hans rike först.” Detta är verkligen ett fint uttryck för tro på Jesu råd i Matteus 6:25—33!
En liknande anda var framträdande i Canada, där vittnen från alla delar av det stora landet frivilligt har ställt upp för att hjälpa till med byggandet av ett nytt avdelningskontor och tryckeri nära Toronto. Den nya tryckeribyggnaden är en halv gång till så lång som en fotbollsplan och 73 meter bred, och den nya bostadsbyggnaden kommer att ge husrum åt 250 medlemmar av Betelfamiljen. År 1980 rapporterade Canada 66.000 förkunnare av Riket — nytt rekord.
Ett kanadensiskt vittne lade ner sitt företag och flyttade 3.540 kilometer för att öva tillsyn över det omfattande takläggningsarbetet vid den nya anläggningen. Hans hustru och två söner flyttade så småningom också dit. Vittnet rapporterar: ”Vår andlighet har ökat genom denna erfarenhet. Den har gjort vår familj pionjärsinnad, och vi kommer att lämna in en ansökan om att få bli pionjärer [utföra predikoverksamheten på heltid] sedan vi lämnat projektet. Det har gett oss en pionjäranda som vi aldrig förut har haft.”
En mycket intressant kommentar ges av ett vittne i Australien, som är gift och har två barn. Han lade ner sin byggnadsfirma och sålde sitt hus och flyttade med sin familj 1.500 kilometer till byggnadsplatsen för det nya Betelhemmet i Australien. Han erkänner uppriktigt: ”Inte förrän vi hade beslutat oss för att fara dit, insåg vi hur djupt engagerade vi var i vår affärsverksamhet och hur lång tid det skulle ta innan vi kunde bli fria från dessa världsliga band. Vi har lärt oss att vara tillfreds med de ting vi verkligen behöver och är beslutna att bevara vår frihet för att mera helt och fullt kunna ta del i ’helig tjänst’.” — Rom. 12:1; Hebr. 13:5.
MOTIVERADE ATT LÄRA
Det är naturligtvis så att inte alla de som hjälper till med att bygga de nya Betelhemmen och tryckerierna har erfarenhet som byggnadsarbetare. Alldeles som Jehovas ande har motiverat yrkesmän att frivilligt hjälpa till med Betelbyggandet, har den också påverkat unga och oerfarna att komma, och de har därigenom också fått hjälp att lära sig nya yrken.
I Sverige finns det omkring 18.000 Jehovas vittnen. Mer än fem tusen av dessa hjälpte frivilligt till med att bygga det nya Betel! Detta är mer än var fjärde förkunnare av Riket i landet. De nya utrymmena för tryckeriet har en golvyta på omkring 4.500 kvadratmeter och detta ger stora möjligheter till att bättre betjäna det svenska fältet. Fastän 85 procent av de frivilliga arbetarna var oerfarna, utförde de ett gott arbete. En syster, som var hårfrisörska till yrket, lärde sig utsättning så bra att hon omedelbart blev anställd av en byggnadsfirma när hon återvände hem efter att ha hjälpt till med projektet.
När det i Brasilien visade sig omöjligt att köpa aluminiumfönster av god kvalitet, tillverkade 20 vittnen, som inte hade någon föregående erfarenhet av sådan tillverkning, 700 fönster sedan de fått lite undervisning. Och i Italien, där ett nytt tryckeri för någon tid sedan blev färdigbyggt, lärde sig unga vittnen att sköta lyftkranar, använda en bandtraktor, tillverka betong, sköta en murbruksblandare och mura. Det nya tryckeriet behövs verkligen i Italien, där 90.191 förkunnare av Riket kunde glädja sig över att år 1981 vid Åminnelsen ha ett närvaroantal på 187.165!
Ett ungt vittne i Australien skulle just återvända till universitetet, när han hörde några erfarenheter som gjorde att han önskade hjälpa till med byggnadsprogrammet i detta land. Han berättar: ”Efter ett år bestämde jag mig för att ta del i predikoarbetet på heltid i stället för att återvända till universitetet. Då jag nu ser tillbaka, inser jag hur projektet gav mig andlig erfarenhet och blev ett trappsteg för mig att komma bort från universitetslivet, som jag tyckte mycket om, men som förde mig på felaktiga vägar.”
ETT ENAT STÖD PÅ FÄLTET
Det är inte alla Jehovas vittnen som kan arbeta på heltid i sådana byggnadslag, men alla kan hjälpa till med detta arbete — och hjälper till gör de! I Spanien, till exempel, där antalet vittnen har ökat från 10.000 till mer än 47.000 under det senaste årtiondet, finns det ett brådskande behov av nya utrymmen för avdelningskontoret. Man fick tag på en idealisk plats som hade en delvis färdigställd byggnad i rätt storlek. Problemet var att ägaren önskade kontant betalning, vilket var en ansenlig summa!
Man hade kort tid på sig till att skaffa fram pengarna. Kunde de spanska vittnena hjälpa till? Svaret var ett omedelbart och helhjärtat: Ja! Några ”kom med sina guld- och silverringar, armband och halsband”, rapporterar avdelningskontoret. ”Små barn sände in sina besparingar. Pionjärer med särskilt uppdrag bad att delar av deras konto för personliga utgifter skulle användas till Betelprojektet. Många bröder offrade sina semesterplaner. En församling i Huelva går regelbundet tillsammans till en broders skrotupplag för att sortera skrot och lump, och en grupp ungdomar i Barcelona hjälper till i en yoghurtfirma. Inkomsterna från var och en av dessa verksamheter når betydande summor och sänds in varje månad till Betelprojektet.”
Är inte detta Guds ande i verksamhet? Hur påminner inte detta oss om israeliternas gensvar, då de gavs tillfälle till att ge bidrag till byggandet av tabernaklet! — 2 Mos. 35:4—9, 21, 22; 36:7.
Och så är det runt hela världen. I Nederländerna, där 845 nya förkunnare av Riket blev döpta år 1980, håller man på att bygga ett nytt Betel och tryckeri. Förutom att i medeltal 80 personer hjälper till under veckosluten, har bröderna där också hjälpt till på andra sätt. Mycket stora mängder verktyg och arbetskläder har skänkts, några på ett mycket rörande sätt. Avdelningskontoret rapporterar: ”En syster, som var mycket sjuk och som visste att hon bara hade en kort tid kvar att leva, åtog sig att sticka ett par yllestrumpor till var och en av arbetarna för vinterperioden.”
I Sydafrika, där Vakttornet trycks på 13 språk, behövs mer utrymme för översättare och tryckeriutrustning. Man har därför börjat arbeta på ett nytt komplex. Avdelningskontoret berättar: ”Den hjälp som bröderna har gett har verkligen varit hjärtevärmande. En församling ordnade med att plocka apelsiner för en lantbrukare som erbjöd dem två tredjedelar av avkastningen till byggnadsfonden. Många systrar sålde begagnade kläder, ... ett äldre par gav en teservis i silver till försäljning.”
Ungdomar visar samma anda. I Västtyskland, där böcker trycks för de flesta europeiska länderna, har det ursprungliga avdelningskontoret i Wiesbaden utvidgats fem gånger, och ytterligare utvidgning där har blivit omöjlig. Så för att tillgodose behovet av litteratur på 14 språk i Europa har man nu börjat bygga en helt ny anläggning i Selters, omkring 40 kilometer från Wiesbaden. Den stora nya tryckeribyggnaden kommer att ha mer golvutrymme än fyra fotbollsplaner. Anläggningen är ett slående exempel på ”organisk” arkitektur, som är konstruerad så att den skall kunna tillmötesgå deras behov som använder anläggningen. Den kommer att ge husrum åt 450 vittnen, frivilliga arbetare, som kommer att bo och arbeta där. Lille Matthias, bara sex år gammal, ”slaktade” sin spargris för att bidra till byggnadsinsatsen och gav vad som motsvarar omkring 140 kronor!
Då avdelningskontoret i England överlämnades år 1959, räckte det till mer än väl, men nu är det annorlunda. Antalet förkunnare av Riket har mer än fördubblats sedan dess, och därför har Betelhemmet byggts ut för att ge husrum åt större personal. Ett tryckeri några kilometer därifrån har inköpts för att inrymma en ny fyrfärgs offsetpress. Allteftersom bröderna får reda på vilka behov som föreligger, motiverar Jehovas ande dem att ge gensvar. En broder blev ombedd att undersöka priset på skyddshjälmar för byggnadsarbetarna. Två dagar senare rapporterade han: ”Jag har inte fått priset, men jag har fått hjälmarna.”
VILLIGA ”VECKOSLUTSARBETARE”
I många länder bidrar ”veckoslutsarbetare” en stor del till byggandet av avdelningskontor. På Elfenbenskusten inbjuds varje söndag fyra av de 16 församlingarna i Abidjan att hjälpa till med byggandet, och mer än 10.000 timmar har använts av bröderna i detta arbete. I Italien har mellan 30 och 50 bröder hjälpt det permanenta arbetslaget varje vecka. De kommer från alla delar av Italien såväl som från öarna Sicilien och Sardinien. Avdelningskontoret kommenterar: ”På detta sätt är alla de italienska bröderna med i detta byggnadsarbete.”
Det fanns 10.711 vittnen i Japan år 1971, men i juni 1981 var antalet 62.381, vilket är en 482-procentig ökning! Det är därför inte att undra på att Betelhemmet och tryckeriet som byggdes i början av 1970-talet snart hade alltför små utrymmen! Det nya komplexet som byggs i Ebina är ett av de största byggnadsprojekt som någonsin satts i gång av Jehovas vittnen någonstans i världen. Huvudbyggnaden upptar omkring 3,6 hektar mark och inbegriper utrymme för två stora offsetpressar för färgtryck. Arbetet med det nya Betelhemmet och tryckeriet sattes i gång år 1978, och gensvaret i fråga om frivilligt arbete har varit överväldigande. Den första och tredje lördagen varje månad är avsatta som frivilliga arbetsdagar för avdelningskontorets byggnad i Japan. Frivilliga arbetare från församlingar från när och fjärran kommer med bil, båt eller chartrade bussar för att ta del i arbetet. En lördag kom mer än 1.000, och de hade med sig matsäck för att kunna stanna hela dagen. Till och med att dra ut spik blir ett roligt arbete när det finns hundratals villiga händer.
I Australien, där det nya Betelhemmet kommer att ge husrum åt 135 personer, har man fått mycket stor hjälp genom tillfälliga arbetare. I augusti 1980 satte man i gång med ett speciellt tvåveckorsprogram för arbetare som önskade hjälpa till, men som inte kunde flytta från sina familjer för en längre tidsperiod. Tillsyningsmannen för programmet rapporterar: ”Under de sex första månaderna kom omkring 500 bröder hit. De flesta hade gjort en resa fram och åter på åtminstone 2.000 kilometer, medan andra har rest tur och retur omkring 8.500 kilometer.”
Dessa villiga arbetare, som är glödande av Guds ande, är glada att kunna bekosta resan till arbetsplatsen såväl som stå för förlusten av två veckors inkomst. (Rom. 12:11) ”En grupp på nio bröder betalar sin resa med flyg från Gold Coast till Sydney, en sträcka på omkring 1.000 kilometer, varje gång de behövs för en större betonggjutning”, säger man på avdelningskontoret och tillägger: ”Och varje gång utstrålar de en anda av glädje över att kunna ha del i arbetet. Den enda ersättning de ber om är att få bli inbjudna igen.”
Andra i Australien bidrar också genom att visa kristen gästfrihet. ”Eftersom vi vanligtvis försöker organisera bussresor för varje grupp som reser en längre sträcka, sörjer församlingarna som ligger längs resvägen för måltider och samvaro vid varje rastställe”, förklarar tillsyningsmannen för programmet. ”Att se hur varje församling har varit villig att göra detta är underbart! En liten grupp på 30 förkunnare var villig att betala kostnaden för frukosten på en restaurang för en busslast med frivilliga arbetare, eftersom de vid den tid då bussen skulle fara igenom deras stad själva var med vid en kretssammankomst i ett annat område.” Dessa vittnen i Australien utför verkligen ett ”troget arbete” och sänder bröderna ”vidare på ett för Gud värdigt sätt”. — 3 Joh. v. 5, 6.
”LOVPRISNINGENS OFFER”
Ja, Jehovas vittnen ger villigt av sin tid och energi och sina pengar i byggnadsprojekten över hela världen. Tryckeriutrustningen kommer att bli installerad eller har redan blivit installerad i nya byggnader i Canada, Australien, Danmark, Nederländerna, Italien, Spanien, Sverige, Västtyskland, England, Ghana, Zambia, Sydafrika, Nigeria, Brasilien och Japan. Och listan blir ständigt längre.
Det verkliga offret som görs i alla dessa länder är ”ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans [Jehovas] namn”. (Hebr. 13:15) På grund av att dessa vittnen för Jehova nitiskt förkunnar offentligen hans namn, behöver de bygga kontor och tryckerier, varifrån de kan öva tillsyn över predikoarbetet och där de kan trycka tidskrifter och binda in böcker. Det är inte överraskande att Guds enande ande hjälper hans folk att arbeta i kärlek och enhet på dessa byggnadsprojekt, för det är i överensstämmelse med hans vilja att de ”goda nyheterna” blir predikade över hela världen i dessa de ”yttersta dagarna”. — Matt. 24:14; Apg. 2:17—21.
[Bild på sidan 21]
Bland de 175 frivilliga arbetarna vid byggandet av det nya danska avdelningskontoret finns 46 familjer. För att kunna ställa sig till förfogande har familjen Jensen sålt sitt hus och sin affär
[Bild på sidan 22]
Det nya Betelhemmet i Canada, varifrån tillsyn övas över mer än 66.000 kanadensiska vittnens verksamhet
[Bild på sidan 23]
I Tyskland hjälper hundratals manliga och kvinnliga frivilliga arbetare till med att under veckosluten bygga Betelhemmet och tryckeriet i Selters
[Bild på sidan 24]
För att hjälpa till med att bygga det nya tryckeriet i Australien reste många vittnen, bland dem Peter och Raelynn Johnson, hundratals mil