Att lojalt förespråka Guds ord
”Gör ditt yttersta för att träda fram godkänd inför Gud, en arbetare som inte har något att skämmas för, i det han rätt handskas med sanningens ord.” — 2 Timoteus 2:15.
1, 2. Nämn ett sätt på vilket Jehovas vittnen lojalt förespråkar Guds ord.
”LÄS GUDS ORD BIBELN VARJE DAG”. Dessa ord kan man läsa på fasaden till en stor byggnad, som är belägen i Brooklyn i New York, i närheten av uppfarten till den berömda Brooklynbron. På vems byggnad finns dessa ord, och varför finns de där?
2 De står att läsa på ett av de tryckerier som drivs av Watchtower Bible and Tract Society (Sällskapet Vakttornet), en religiös organisation, som är knuten till Jehovas vittnen. En sådan skylt är precis vad man kan vänta sig att Jehovas vittnen skall måla på fasaden till en av sina byggnader. Varför det? Därför att de helt och fullt tror att den inspirerade psalmisten sade sanningen, när han för länge sedan skrev: ”Ditt ord är en lampa för min fot och ett ljus på min farväg.” (Psalm 119:105, NW) Denna skylt är bara ett av de många sätt på vilka vi vittnen visar att vi lojalt förespråkar Guds ord.
3. Hur förespråkade våra lojala föregångare Guds ord?
3 I fråga om att vara sådana lojala förespråkare för Guds ord har vi många lojala föregångare, precis som bibeln också visar. För ungefär 3.500 år sedan hade vi Mose. Det går inte att ifrågasätta att han lojalt förespråkade Guds ord. Först förmedlade han något av ordet muntligen till Guds folk och sedan i skriven form. Dessa uttalanden från Gud finner vi i Pentateuken eller de fem Moseböckerna. Efter att ha använt denne hängivne profet brukade Jehova Gud många fler, som tjänade som hans talesmän och sekreterare, och alla dessa förespråkade, liksom Mose, lojalt Guds ord. (2 Petrus 1:21) Bland dessa var Samuel, Jesaja, Jeremia, Hesekiel och Daniel, för att bara nämna några få.
Jesus Kristus och hans apostlar
4. Vem var den främste av alla dem som lojalt förespråkade Guds ord, och hur visade han att det förhöll sig så?
4 Men den främste av alla dem som lojalt förespråkade Guds ord var utan tvivel ingen mindre än Jehova Guds enfödde Son, som blev ”människan Jesus Kristus”. (Romarna 5:15) Gång på gång förespråkade han lojalt sin Faders ord genom att säga: ”Det är skrivet”, till exempel då han tillbakavisade Satans frestelser och då han bemötte sina religiösa motståndare. (Matteus 4:4, 7, 10; 21:13; Johannes 6:45; 8:17) Förutom detta förespråkade han också lojalt Guds ord genom att troget tjäna som den profet som var större än Mose. (2 Korintierna 1:20) Ja, han predikade och levde enligt principen att ”ditt [Guds] ord är sanning”. — Johannes 17:17.
5, 6. a) Hur visade Petrus och Paulus att de var lojala förespråkare för Guds ord? b) I detta sammanhang kan man fråga: I vilket syfte frambragtes den ”trogne och omdömesgille slaven”? c) Varför blev ”slaven” tillfälligt undanskymd?
5 Jesu apostlar följde hans exempel. Med kraft förespråkade aposteln Petrus lojalt Guds ord på pingstdagen genom att framhålla hur Jesus uppfyllde Davids ord! (Apostlagärningarna 2:22—36) Och aposteln Paulus’ brev överflödar av hänvisningar till de hebreiska skrifterna, vilket visar hur angelägen han var att lojalt förespråka Guds ord. Han intog följande ståndpunkt: ”Låt Gud befinnas sannfärdig, om också varje människa befinns vara en lögnare.” (Romarna 3:3, 4) I själva verket var det så att Petrus, Paulus och andra trogna efterföljare till Jesus Kristus tjänade som en ”trogen och omdömesgill slav”, ”den trogne förvaltaren”, som var förordnad av sin Herre, Jesus Kristus, till att sätta fram andlig mat åt Guds församling. — Matteus 24:45—47; Lukas 12:42—44.
6 Efter apostlarnas död försvann den ”trogne och omdömesgille slavens” klass praktiskt taget från den jordiska scenen och undanskymdes så småningom, när den kristna veteåkern till största delen blev en ogräsåker. — Matteus 13:37—43.
Situationen i vår tid
7, 8. a) När och hur framträdde ”slaven” igen? b) Hur har den sedan 1870-talet visat att den förespråkat Guds ord?
7 För omkring hundra år sedan började emellertid den ”trogne och omdömesgille slavens” klass på nytt framträda som en lojal förespråkare för Guds ord. Under årens lopp har den blivit allt synligare och alltmer uppmärksammad av världen. Fakta visar att denne ”slav” i dag förknippas med Watch Tower Society (Sällskapet Vakttornet).
8 Denne ”trogne och omdömesgille slav” består av trogna kristna, som är helt och fullt överlämnade åt Jehova genom Kristus och pånyttfödda av Guds ande. De är allvarligt inriktade bibelforskare, som sedan mitten av 1870-talet har ryckt ut till försvar för bibeln som Guds ord med hjälp av böcker, broschyrer, tidskrifter och traktater, tidningsartiklar och offentliga föredrag. År 1886 utgav de första delen av Studier i Skriften. I kapitel 3, som bar rubriken ”Bibeln såsom en gudomlig uppenbarelse, betraktad i förnuftets ljus”, framlades ett synnerligen mästerligt försvar för bibeln. Ett annat anmärkningsvärt försvar för Guds ord var kapitel 1 i sjätte delen (utgiven år 1904). Detta kapitel bar rubriken ”I begynnelsen”, och det vederlade på ett mycket skickligt sätt evolutionsteorin.
9—11. a) Hur kom ”slavens” lojalitet mot Guds ord till synes under den senare delen av 1800-talet och i början av 1900-talet? b) Hur har Sällskapet Vakttornet sedan år 1950 på ett storslaget sätt bidragit till att sprida Guds ord?
9 Dessa trogna bibelforskare, som de själva kallade sig, var under den senare delen av 1800-talet och i början av 1900-talet mycket nitiska, när det gällde att lojalt förespråka bibeln som Guds ord. De publicerade många skrifter för att bevisa dess tillförlitlighet, och de utgav också mycket litteratur, som förklarade uppfyllelsen av bibelns profetior och hur man skall tillämpa bibelns principer i sitt liv. År 1914 framställde de också det åtta timmar långa Skapelsedramat i bilder, som var direkt utarbetat ”till försvar för bibeln som Guds ord”.
10 I sin lojalitet i fråga om att förespråka Guds ord, och som bevis för att de aktivt ägnade sig åt att sprida bibeln i tryck, ändrade de år 1896 namnet på sitt verkställande organ till Watch Tower Bible and Tract Society (Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet). År 1902 kom Sällskapet i besittning av Wilsons The Emphatic Diaglott och övervakade dess spridning. År 1907 publicerade Sällskapet en upplaga av Konung Jakobs bibel (Engelska auktoriserade översättningen), som de kallade Bereabibeln efter de första kristna i Berea, som dagligen rannsakade Skrifterna för att se om det verkligen förhöll sig så som Paulus hade sagt till dem. (Apostlagärningarna 17:11) Denna bibel hade ett bihang på över 700 sidor, som bestod av kommentarer till enskilda skriftställen, förteckningar över skriftställen som underlag för 40 framträdande bibliska ämnen och en konkordans på 100 sidor. År 1926 började Sällskapet trycka The Emphatic Diaglott på sina egna pressar i Brooklyn. År 1942 publicerade Sällskapet en upplaga av Konung Jakobs bibel tillsammans med många värdefulla förklarande kommentarer, och år 1944 utgav de Amerikanska standardöversättningen med liknande hjälpmedel. Den sistnämnda översättningen återgav troget namnet Jehova i enlighet med den hebreiska texten.
11 År 1950 utgav Sällskapet ”Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna” på engelska, vilket de hade manats till i sin lojalitet i fråga om att förespråka Guds ord. Översättningen av de hebreiska skrifterna följde i del efter del med tillsammans fem band, och hela bibeln kom ut i ett enda band år 1961. Mellan 1926 och 1980 framställde Jehovas vittnen 43.860.000 biblar.
Varför det behövdes en ny översättning
12, 13. Vad var första skälet till att den ”trogne och omdömesgille slaven” var intresserad av att göra en ny översättning av bibeln?
12 Varför var den ”trogne och omdömesgille slaven” intresserad av att göra en ny översättning, New World Translation of the Holy Scriptures (Nya Världens översättning av den Heliga skrift)?
13 För det första har äldre och mera tillförlitliga handskrifter upptäckts tack vare arkeologernas och bibelforskarnas verksamhet, och många av dessa handskrifter är skrivna på grundspråken. Därför finns det i dag några mycket utmärkta bibelhandskrifter som kom till på 300- och 400-talet enligt den vanliga tideräkningen och några papyrusfragment med delar av de kristna grekiska skrifterna ända från mitten av 100-talet. Dödahavsrullarna med böcker ur de hebreiska skrifterna, som daterar sig från tiden före den vanliga tideräkningens början, har kastat ytterligare ljus över vissa bibelavsnitt. Det är troligt att ju äldre en bibelhandskrift är, desto närmare står den de inspirerade skribenternas ursprungliga handskrifter, av vilka det inte finns några kvar i våra dagar.
14. Vad var det andra skälet? Ge exempel.
14 Ett annat skäl till att det behövde göras en nyare översättning, som skulle vara bättre i jämförelse med äldre översättningar, är att man nu har en mycket bättre förståelse av det grekiska språket sådant det var under det första århundradet. Allteftersom tiden gått har arkeologer upptäckt många papyrusfragment, som levt kvar ända från den tid då de kristna grekiska skrifterna skrevs. Dessa papyrusfragment, som handlar om vardagliga världsliga angelägenheter, kastade ljus över den grekiska som användes av dem som skrev ner de kristna grekiska skrifterna. Ett typiskt exempel på detta är ordet ”raka”, som finns i Matteus 5:22, bland annat i 1883 års svenska översättning och i Helge Åkesons översättning. Eftersom översättarna inte kände till ordets betydelse, kunde de inte göra någonting annat än transkribera det, varigenom man fick det meningslösa ordet ”raka”. Men nu är dess betydelse känd, och därför återger Nya Världens översättning det med ”ett outsägligt ord av förakt”. Som du inser, leder den ökade kunskapen om de språk på vilka bibeln ursprungligen skrevs till att vi får översättningar som är lättare att förstå.
15. Ge exempel på det tredje skälet.
15 Ett tredje skäl till att en ny översättning behövdes är det förhållandet att de språk till vilka bibeln översatts undergår förändringar allteftersom tiden går. Den engelska som bibelöversättaren Wycliffe använde på 1300-talet skiljer sig avsevärt från det språk som användes av översättarna av Engelska auktoriserade översättningen i början av 1600-talet. Och det engelska språket har undergått ett stort antal förändringar även sedan dess. Vissa ord har faktiskt fått en motsatt innebörd. Det engelska ordet ”let” betydde på kung Jakobs tid ”förhindra”, men i dag betyder det ”tillåta”.
16. Vilken ytterligare orsak hade ”slaven” till att ge sig in på bibelöversättningens område, om man tänker på vad som sägs i Apostlagärningarna 20:30 och i 2 Timoteus 4:3, 4?
16 Slutligen är det en fråga om att förstå bibeln på rätt sätt, vilket är en av huvudorsakerna till att Nya Världens översättning på engelska kom till. Vi kan inte bortse från att översättarens religiösa tro färgar hans ansträngningar i översättningsarbetet. Det kan i själva verket inte undgå att bli på det sättet, när ett ord eller en text kan återges på mer än ett sätt. Eftersom översättare ibland, antingen medvetet eller omedvetet, gör våld på grundspråket i avsnitt som förefaller vara oförenliga med deras trossatser, uppstod ett starkt behov av att det gjordes en översättning av sådana som lojalt håller sig till Guds ord.
Underlåtenhet att lojalt hålla sig till Guds ord
17. Vilka exempel finns det på oäkta verser som smugit sig in i bibeltexten?
17 Eftersom vissa bibelavskrivare har underlåtit att lojalt hålla sig till Guds ord, har hela avsnitt med oäkta verser smugit sig in i den ”[allmänt] antagna texten”, på vilken till exempel Engelska auktoriserade översättningen är grundad. Dessa verser fogades till den ursprungliga inspirerade texten. Exempel på sådana verser är Johannes 8:1—11 och Markus 16:9—20. Ett annat exempel på ett oäkta avsnitt finns i 1 Johannes 5:7, 8, enligt bland annat Karl XII:s bibel. Där förefaller orden ”i himmelen, Fadren, Ordet och den Helge Ande; och de tre äro ett” att ge stöd åt treenighetsläran. Men forskningen har avslöjat att dessa ord tillfogades av en ohederlig avskrivare mer än 1.000 år efter det att nedtecknandet av de inspirerade skrifterna var fullbordat.
18, 19. a) Hur har vissa översättare manipulerat med och vantolkat Guds ord? b) Hur har detta skett i samband med skriftställen som talar om de dödas tillstånd?
18 I synnerhet har utgivare av nutida parafraserande biblar ogenerat tagit sig friheter, ibland i texten och ibland i fotnoter. Ett exempel på detta är Levande Bibeln, där Predikaren 9:5, 10 lyder: ”De levande vet ju åtminstone att de kommer att dö, men de döda vet ingenting.” Och: ”Vad du än gör så gör det bra, för i döden, dit du kommer, finns inte något arbete, inga planer, ingen kunskap eller insikt.” I den engelska förlagan har översättaren, Taylor, som inte instämmer i dessa inspirerade ord, lagt till följande fotnot, som gäller båda dessa verser: ”Dessa uttalanden är Salomos nedstämda uppfattning, och de återspeglar inte kunskap om Guds sanning i dessa avseenden!”
19 Denna översättning återger dessutom Psalm 115:17 på ett felaktigt sätt. Denna vers lyder enligt både Engelska auktoriserade översättningen och 1917 års svenska översättning: ”De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.” Men översättaren av Levande Bibeln tror uppenbarligen att de döda lever någon annanstans och för in den tanken genom att översätta versen på följande sätt: ”De döda kan inte sjunga lovsånger till Herren [eng. uppl.: Jehova] här på jorden.”
20. Hur har tron på treenighetsläran färgat vissa översättningar av Johannes 1:1, men vilken annan mera exakt översättning är godtagbar?
20 Men lägg märke till att även om en översättare har de allra bästa avsikter, kan han, om han brister i korrekt förståelse av Guds ord, inte undgå att göra misstag ibland. Nästan alla översättare tror till exempel på läran om treenigheten, och därför återger de Johannes 1:1 på följande sätt: ”Och Ordet var Gud.” (1917) Men detta kan också mera exakt återges på ett annat sätt, om man tänker på att den bestämda artikeln saknas före det grekiska ordet Theos. An American Translation återger således frasen på följande sätt: ”Och Ordet var gudomlig.” Nya Världens översättning återger denna fras på följande sätt: ”Och Ordet var en gud.” Den är inte ensam om att göra på det sättet. Redan år 1807 återgavs frasen exakt så i en reviderad upplaga av ärkebiskop Newcomes översättning.
Att lojalt förespråka Guds namn
21. Hur är de flesta moderna bibelöversättningar oense med Gud själv?
21 Ett mycket allvarligt sätt på vilket de flesta nutida översättningar brister, när det gäller att lojalt hålla sig till Guds ord, är emellertid deras underlåtenhet att göra rättvisa åt Guds särskiljande namn, Jehova. Det återges i den hebreiska texten med ett ord på fyra bokstäver. Detta ord brukar kallas tetragrammaton. Bevis för att Jehova Gud själv tar sitt personliga namn på allvar framgår av det förhållandet att han inspirerade sina hebreiska skrivare att använda det sammanlagt 6.961 gånger i de hebreiska skrifterna. (Detta inbegriper de 134 gånger som de hebreiska skriftlärda med avsikt utelämnade det.)
22, 23. a) Vad visar att det är fel att översätta Guds namn med ett artnamn eller appellativ? b) Vilken ärlig bedömning gör The Jerusalem Bible i denna fråga? c) Varför är det att föredra att använda namnet ”Jehova” framför namnet ”Jahve” enligt vissa auktoriteter?
22 Faktum är att Skaparen i de hebreiska skrifterna oftare benämns med sitt särskiljande namn, Jehova, än med alla andra beteckningar tillsammans. Dessutom är det orimligt att översätta ett egennamn, till exempel Jehova, med ett artnamn eller appellativ, till exempel Herren; det är lika orimligt som att rätt och slätt översätta ”Rolls Royce” (namnet på världens dyraste bil) med ordet ”bil”, med tanke på att det finns så många andra bilmärken. The Jerusalem Bible, som visserligen föredrar ”Jahve” framför ”Jehova”, lägger fram ett mycket kraftigt argument för att använda detta namn i stället för ”Herren”. I förordet till denna översättning heter det: ”Att säga: ’Herren är Gud’ är helt enkelt en tautologi [en onödig upprepning], men det blir det inte om man säger ’Jahve är Gud’.”
23 Bör man då använda ”Jahve” i stället för ”Jehova”? Inte nödvändigtvis. Enligt domkyrkoprästen D. D. Williams från Cambridge ”tyder alla vittnesbörd på, ja bevisar nästan, att Jahve inte var det verkliga uttalet av tetragrammaton”. I Biblia Hebraica, som utgavs i Stuttgart år 1951, är tetragrammaton försett med vokaltecken som ger uttalet ”Jehvaʹ”. Denna upplaga användes av Nya Världens bibelöversättningskommitté. Professor Gustav Oehler från Tübingen framhåller: ”Från och med nu använder jag ordet Jehova, därför att detta namn faktiskt nu har blivit mera införlivat med vår ordskatt och inte kan utträngas.” Bibelöversättaren Rotherham var bland de första som använde formen ”Jahve”, och han använde den i sin översättning The Emphasized Bible. Men i en reviderad översättning av Psaltaren, Studies in the Psalms (Studier av psalmerna), som utgavs först efter hans död, återgick han till att använda formen ”Jehova”, och han förklarade att han gjorde detta därför att han ”önskade hålla kontakten med allmänhetens öga och öra”.
”Jehova” i de kristna grekiska skrifterna
24. a) Hur många gånger används Jehovas namn i Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna? b) Vilka exempel finns det på tidigare översättningar som gjort detsamma?
24 Men hur förhåller det sig med användningen av namnet ”Jehova” i det så kallade Nya testamentet, de kristna grekiska skrifterna? I Nya Världens översättning förekommer det 237 gånger. Även om detta kan tyckas vara mycket ovanligt, är denna översättning inte alls den första som använder detta namn i den här delen av bibeln. Användningen av namnet sträcker sig åtminstone så långt tillbaka i tiden som till år 1796, då den tyske översättaren Brentano använde formen ”Jehovah” i Markus 12:29. Vi kan också nämna The Emphatic Diaglott, en mellanradig översättning av de kristna grekiska skrifterna, som ursprungligen utgavs år 1864. Den använder upprepade gånger ”Jehovah” i sina citat från de hebreiska skrifterna där det namnet förekommer, och den använder namnet sammanlagt 18 gånger. Se till exempel Matteus 22:37, 44; Markus 12:29, 30; Lukas 20:42.
25. a) Vilka nyligen gjorda upptäckter visar att Guds namn förekom i den ursprungliga texten till de grekiska skrifterna? b) Vilken tvåfaldig förändring gjordes uppenbarligen under 100-talet v.t.?
25 Anledningen till att det förefaller så märkligt att namnet ”Jehova” förekommer i de kristna grekiska skrifterna är att man under flera århundraden trodde att detta namn inte förekom i Septuagintaöversättningen av de hebreiska skrifterna, vilken användes av Jesus och hans apostlar. Men betydligt senare gjorda upptäckter visar bestämt att tetragrammaton verkligen förekom i Septuagintaöversättningen på den tiden. Professor Howard från University of Georgia i USA framhåller följande: ”Vi vet bestämt att grekisktalande judar fortsatte att skriva, יהוה [tetragrammaton] i sina grekiska skrifter. Dessutom är det synnerligen osannolikt att de första konservativa grekisktalande judekristna avvek från denna praxis. ... Det skulle ha varit något för dem ytterligt ovanligt att låta tetragrammet utgå ur själva bibeltexten.” Därför drar han följande slutsats: ”Eftersom tetragrammet fortfarande stod skrivet i de exemplar av den grekiska bibeln som utgjorde Skriften för fornkyrkan, är det rimligt att tro att de som skrev NT [Nya testamentet], när de citerade från Skriften, bibehöll tetragrammet i bibeltexten. Vi kan föreställa oss att i likhet med förkristen judisk praxis införlivade NT-texten tetragrammet med sina citat från GT.” Professor Howard påpekar också att när tetragrammaton avlägsnades från Septuagintaöversättningen, avlägsnades det också från de citat ur de hebreiska skrifterna som förekom i de kristna grekiska skrifterna. Denna förändring ägde tydligen rum i början av 100-talet enligt den vanliga tideräkningen. Det kan inte ifrågasättas att namnet Jehova hör hemma i de kristna grekiska skrifterna, precis som vi finner att det förekommer i Nya Världens översättning.
26. Vilka precedensfall har Nya Världens översättning gått efter, när användningen av Guds namn utvidgats?
26 Nya Världens översättning använder dessutom namnet ”Jehova” även när det inte ingår i citat från de hebreiska skrifterna. Varför det? För att hjälpa läsaren att veta om det är Jehova Gud eller Jesus Kristus som avses, när det står ”Herren” (Kyrios) i den grekiska texten. Finns det något bra exempel på att man gjort så tidigare? Ja, för i ungefär 20 hebreiska översättningar av de grekiska skrifterna finner vi att detta är praxis. Det finns också många missionärsöversättningar av de kristna grekiska skrifterna som gjort på samma sätt. En av de första översättningarna av de kristna grekiska skrifterna till japanska använder till exempel många gånger namnet ”Ehoba” (Jehova).
27. Oavsett vad och på grund av vad bör Guds lojala tjänare göra fullt bruk av Nya Världens översättning?
27 Oavsett om de människor i kristenheten som är väl insatta i hebreiska och grekiska lovprisar eller kritiserar New World Translation of the Holy Scriptures (Nya Världens översättning av den Heliga skrift), kvarstår det faktum att denna översättning gjorts av personer som lojalt och troget hållit sig till Guds ord. Den har sannerligen varit till stor hjälp när det gällt att göra en människa ”vis till frälsning” och ”fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk”. (2 Timoteus 3:15—17) Må vi alla, som har fått denna fina översättning på vårt språk, få röna Guds välsignelse, när vi helt och fullt gör bruk av den.
HUR KAN MAN SÄGA ATT DET SOM NÄMNS HÄR NEDAN PÅ LOJALT SÄTT FÖRESPRÅKAT GUDS ORD, OCH VARFÖR KAN MAN SÄGA DET?
□ Byggnaderna som inrymmer Jehovas vittnens huvudkontor
□ Jesus Kristus och hans apostlar
□ Den ”trogne och omdömesgille slaven” i vår tid
□ De som gjorde avskrifter av bibeln och de som gjorde avskrifter av dessa avskrifter
□ De första som översatte bibeln till moderna språk
□ Översättare som gjort nutida översättningar av bibeln
□ Nya Världens översättningskommitté
[Ruta på sidan 20]
En gång blev en amerikansk översättare kritiserad av en bibelläsare för ”att ha fördärvat den vackra engelskan” i Konung Jakobs bibel. Den som klagade var utan tvivel betagen av dess arkaiska, ålderdomliga engelska. När översättaren försökte förklara att skönheten i budskapet är viktigare än skönheten i språket, svarade kritikern: ”Jag struntar i budskapet. Jag är ateist.”
[Ruta på sidan 20]
Den målsättning man har när man översätter bibeln, ja, vad man än översätter, är att hjälpa läsaren att uppfatta de översatta orden, så att de får samma förnuftsmässiga och känslomässiga, ja, även andliga innebörd som de skulle ha haft för honom, om han hade läst bibeln på grundspråket.
[Ruta på sidan 21]
Översättaren Edgar Goodspeed skrev följande till ett Jehovas vittne med anledning av Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna: ”Jag är intresserad av ert folks missionsarbete och dess världsvida omfattning, och jag är mycket tillfredsställd med den obundna och kraftfulla översättningen. Den uppvisar ett omfattande uppbåd av vederhäftig, seriös lärdom, vilket jag kan intyga.”
A. Thompson från Storbritannien, forskare i hebreiska och grekiska, framhöll i en artikel i tidskriften The Differentiator följande beträffande ett avsnitt i New World Translation of the Hebrew Scriptures: ”Jag skulle vilja rekommendera den som en ärlig och rättfram ansträngning att återge den Heliga skrift på modern engelska. Inga försök tycks ha gjorts att förfäkta några speciella lärosatser eller teorier.”
Eerdman’s Handbook to the Bible räknar upp Nya Världens översättning på engelska som en av de 14 ”främsta engelska översättningarna under 1900-talet”.
[Bild på sidan 23]
Tetragrammaton i texten på Septuagintafragment från Egypten (Fuad 266)
Dessa papyrusfragment publicerades tidigt av Jehovas vittnen, och att Guds namn förekom i texten på dessa var en av orsakerna till att man använde ”Jehova” i Nya Världens översättning