”Fröjda er för alltid”
1. a) Vad är ”staden” i Hebréerna 11:10? b) Till när måste den ”stora skaran” vänta på ”uppfyllelsen av löftet”?
VI KAN sannerligen i allra högsta grad fröjda oss över att den messianske Kungen, Kristus Jesus, nu regerar i ett himmelskt ”Jerusalem”. Det är denna stad som ”hör himmelen till” och som Abraham, Isak och Jakob traktade efter, enligt Hebréerna, kapitel 11. De ”bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet”, Kanaan, för de sökte ivrigt ”staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. Men liksom det förhåller sig med den ”stora skaran”, som i dag har hopp om evigt liv på jorden, måste ”uppfyllelsen av löftet” till dessa människor i forntiden vänta tills de smorda kristna har fått sitt arv i det himmelska riket. — Hebréerna 11:8—16, 39, 40; Uppenbarelseboken 7:9.
Det ”himmelska Jerusalem”
2, a) Hur pekar Hebréerna 12:1, 2 på hoppet om det messianska riket? (Psalm 110:1, 2) b) Hur antyddes det vid Sinai berg att Riket skulle komma?
2 Hebréerna, kapitel 12, fortsätter att uppmuntra de smorda kristna att dra nytta av det föredöme som dessa trogna forntida vittnen gav och också ”uppmärksamt se på vår tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus”, som, efter att ha uthärdat, satte sig ”på högra sidan om Guds tron” tills ”nationernas fastställda tider” slutat. (Hebréerna 12:1, 2) Sedan Paulus betonat dessa kristnas hopp om Riket, beskriver han den vördnadsbjudande och storslagna uppvisningen av Jehovas härlighet på berget Sion vid tiden för invigningen av lagförbundet med det köttsliga Israel. Det var då som Jehova sade till Israel: ”Om ni noggrant vill lyda min röst och verkligen hålla mitt förbund, så skall ni ... bli mig ett rike av präster och en helig nation.” — 2 Moseboken 19:5, 6, NW.
3. Hur har de andliga israeliterna ”kommit till” någonting mera vördnadsbjudande och storslaget?
3 Men de andliga israeliterna — de smorda kristna i vår tid — befinner sig i ”ett nytt förbund”. (Hebréerna 8:8—11) Och nu har de ”kommit till” någonting långt mera vördnadsbjudande och storslaget. Vad är det? Paulus ger svar på detta i Hebréerna 12:22: ”Ni har kommit till ett Sions berg och en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem.” Detta tillträde började med Rikets arvingar i Paulus’ dagar, då dessa blev ”uppbyggda som ett andligt hus” på grundvalen, Kristus Jesus, som nu hade lagts i Sion. (1 Petrus 2:4—9) Andra smorda kristna skulle fortsätta detta tillträde till det himmelska Jerusalem ända tills alla de 144.000 församlats till Lammet och står med honom på det himmelska Sions berg. — Uppenbarelseboken 14:1—5.
4. Vilka andra personer eller ting, som har samband med det messianska riket, har de smorda kristna ”kommit till”?
4 I Hebréerna 12:22—24 beskriver Paulus också andra personer eller ting som de kristna har ”kommit till” och som har samband med det messianska riket och dess uppsåt. Han talar om ”myriader änglar”, som både Daniel 7:9—14 och Matteus 25:31 visar är närvarande när den som ”liknade en människoson” mottar Riket. Paulus omnämner också ”församlingen av de förstfödda” som ärver Riket. Han prisar Gud som ”allas domare”, som förklarar dessa förstfödda söner rättfärdiga för att de skall kunna bli förda in i det nya förbundet som Jesus är medlare för genom sitt dyrbara blod. (Hebréerna 9:13—15; Romarna 5:1, 9) Paulus nämner också dessa ”rättfärdigas andliga liv”. De är Rikets arvingar som nu vandrar i ”ett nytt liv”. — Romarna 6:4; 8:16.
5. a) Hur bekräftar Hebréerna 12:28, 29 att det ”himmelska Jerusalem” är det messianska riket? b) Hur visar Hebréerna 13:14, 15 att denna ”stad” ännu hör framtiden till?
5 Att det ”himmelska Jerusalem” i Hebréerna 12:22 syftar på det messianska riket, det till vilket de smorda kristna ”har kommit”, bekräftas ytterligare genom de följande verserna, 28 och 29, där Paulus uppmuntrande säger till dessa kristna: ”Därför, när vi nu skall ta emot ett rike som inte kan skakas, måtte vi då fortfarande ha oförtjänt omtanke, genom vilken vi på ett välbehagligt sätt kan ägna Gud helig tjänst med gudsfruktan och vördnad. Ty vår Gud är också en förtärande eld.” En sådan uppmaning till nitälskan i att ”komma till” det himmelska Jerusalem eller det messianska riket fortsätter ända till slutet av Paulus’ brev, där vi läser i det sista kapitlet, nämligen i Hebréerna 13:14: ”Här har vi inte en stad som består, utan vi söker ivrigt den kommande.” Detta rike har nu kommit — i det epokgörande året 1914! Hur ivrig bör inte kvarlevan av de smorda på jorden vara i att först söka Riket och i att alltid frambära till Jehova ”ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”! — Matteus 6:33; Hebréerna 13:15.
Det ”nya Jerusalem”
6. a) Vad är det ”nya Jerusalem” som beskrivs i Uppenbarelseboken? b) Varför bör den ”stora skaran” vara djupt intresserad av detta ”Jerusalem”?
6 Hur förhåller det sig då med det ”nya Jerusalem”, som omnämns första gången i Uppenbarelseboken 3:12? Den förhärligade Jesus säger här om den som segrar: ”Jag [skall] göra [honom] till en pelare i min Guds tempel, ... och jag skall skriva på honom min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himmelen från min Gud.” Längre fram, i Uppenbarelseboken 21:1, 2 och 10, finner Johannes dessa segrare i ”en ny himmel” och beskriver den sammansatta grupp som de utgör som ”den heliga staden, det nya Jerusalem”, som kommer ”ner från himmelen från Gud, beredd såsom en brud smyckad för sin äkta man”, som är Kristus, brudgummen. Detta nya Jerusalem är Guds redskap genom vilket han låter ”livets vatten” flöda till de lydiga människorna, så att dessa blir botade och upplyfta till fullkomligt liv här på jorden. Således kommer Gud, upphovsmannen till denna storslagna anordning, att på ett mycket bokstavligt sätt ”torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer”. Hur gläder sig inte den ”stora skaran”, följeslagarna till kvarlevan av ”brud”-klassen, åt denna framtidsutsikt! — Uppenbarelseboken 22:1, 2; 21:4.
7. Hur skiljer sig det ”nya Jerusalem” från det ”himmelska Jerusalem”?
7 Det är emellertid en liten skillnad mellan det ”nya Jerusalem” som beskrivs i Uppenbarelseboken och det ”himmelska Jerusalem” som omnämns i Hebréerna. Det ”nya Jerusalem” består av de 144.000 som är trolovade med brudgummen, medan däremot det ”himmelska Jerusalem” omfattar 144.001 personer, där ”ettan” står för brudgummen, Kungen. Bibelböckerna Hebréerna och Uppenbarelseboken visar således en nära identitet mellan det ”himmelska Jerusalem” och det ”nya Jerusalem”.
”Jerusalem där ovan”
8, 9. a) Vilka eller vad utgör ”Jerusalem där ovan”? b) Hur beskriver Paulus, genom att citera från Jesaja, kapitel 54, hennes hustrulika funktion?
8 I Galaterna 4:26 läser vi om ännu ett ”Jerusalem”. Det är ”Jerusalem där ovan”. Och vad är det? Aposteln Paulus säger om detta: ”Jerusalem där ovan är fritt, och det är vår moder.” — Jämför Jesaja 54:13.
9 Detta ”Jerusalem där ovan” är Jehovas kvinna, hans himmelska organisation. Det består av Guds härskaror av lojala änglar, bland vilka den förhärligade ärkeängeln, Jesus Kristus, nu finns. (Uppenbarelseboken 12:7) Dessa tjänar som ”hustru” åt sin suveräne Herre. Angående denna ”kvinna” fortsätter Paulus att säga: ”Det står ju skrivet [i Jesaja 54:1]: ’Gläd dig, du ofruktsamma som inte föder; brist ut och ropa, du som inte har födslovåndor; därför att den övergivnas barn är flera än hennes som har mannen.’” — Galaterna 4:27.
10. Hur kom ”Jerusalem där ovan” att ”ropa” av glädje?
10 Jehovas ”hustru”, hans stora himmelska organisation av andevarelser, måste i uppfyllelse av denna profetia ha ropat av glädje, när hon såg Kristus Jesus frambringas som den främsta ”säden” vid sitt dop år 29 v.t. Denna glädje måste ha flödat över, då Jesus som bevarade sin ostrafflighet uppväcktes från de döda år 33 v.t. och upphöjdes till Guds högra sida i himlarna. Vilken glädje att sedan se ”säden” bli många, då Jesu Kristi lärjungar också fördes in för att bli hennes andliga barn! Allt detta inträffade i uppfyllelse av Guds löfte till Abraham om att göra hans säd talrik till välsignelse för alla jordens nationer. — 1 Moseboken 22:15—18; Galaterna 3:29.
11. Vad har i vår tid glatt ”Jerusalem där ovan”?
11 Himlarna fröjdade sig också, när de år 1914 såg Guds ”kvinna” föda ”en son, en gosse”, Kristi rike. Och när Kristus, Kungen (som också kallas Mikael, som betyder ”Vem är lik Gud?”), besvarade Satans utmaning — genom att slunga ut djävulen och hans änglar ur himmelen — kände härskarorna av änglar utan tvivel stor glädje, då en ”hög röst” sade: ”Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem!” De fröjdade sig också då de från år 1919 och framåt såg de kvarvarande ”sönerna” på jorden, de som tillhör ”Jerusalem där ovan”, vara fullständigt avskilda från den babyloniska religionen. (Uppenbarelseboken 12:1—12; 18:4, 5) Och vilken glädje det måste vara bland de stora skarorna av lojala änglar i ”Jerusalem där ovan”, nu då dessa friköpta till sist kommer till det ”himmelska Jerusalem”, det messianska riket! — Jesaja 62:11; Uppenbarelseboken 19:7.
”Nya himlar och en ny jord”
12. a) Vilket ”Jerusalem” åsyftas i Jesaja 65:17, 18? b) Hur förbinds det ”nya Jerusalem” med de ”nya himlarna”, och vilken tjänst utför det?
12 ”Jerusalem där ovan”, Guds hustrulika organisation, jublar över allt som hennes suveräne Herre, Jehova, gör. Men låt oss nu undersöka Jesaja 65:17—19 (NW). I den här profetian framkommer det att Jehova skapar någonting nytt. Därför måste detta ”Jerusalem” vara det ”nya Jerusalem”, som nu fötts eller frambringats som ”dotter Sion” (NW), eller ”Sions dotter” (Åkeson), och trolovats med brudgummen och kungen, Jesus Kristus. (Jesaja 62:11) Jehova säger om denna ”brud”: ”Jag skapar Jerusalem att vara en orsak till fröjd och hennes folk en orsak till jubel.” Denna himmelska ”brud” gläds storligen över att hela antalet — 144.000 — av dem som tillhör henne frambringats och också över att se hur Gud skapar ”en ny jord” — ett endräktigt, teokratiskt samhälle bland människorna. — Uppenbarelseboken 21:1—5.
13, 14. a) Varför går inbjudan till att ”jubla” ut nu? b) Vilken fantastisk och underbar bild utmålas i Uppenbarelseboken 21:9—27? c) Av vilken anledning bör vi se det ”nya Jerusalem” som ”en orsak till fröjd”?
13 Följande inbjudan går ut till hela Guds folk: ”Jubla och fröjda er för alltid i det som jag skapar.” Det finns all anledning att jubla! Jehova kommer nämligen inom kort att hävda och rättfärdiga sitt vida berömda namn genom att förgöra alla dem som motstår honom. (Psalm 83:18, 19) Därpå kommer de ”nya himlarna” att helt och hållet ha makten! Och vilken fantastisk och underbar bild Uppenbarelseboken 21:9—27 utmålar av ”den heliga staden Jerusalem [Lammets, Jesu, ”brud”], som kom ner från himmelen från Gud och som hade Guds härlighet”! Detta nya Jerusalem, som symboliskt talat glittrar av alla slags dyrbara ädelstenar och upplyses av Guds härlighet, tjänar på ett underbart sätt i sin uppgift att ge människornas ”nationer” ”livets vatten” som flyter ut ”från Guds och Lammets tron”. — Uppenbarelseboken 22:1, 2, 17.
14 Med tanke på ”bruden, Lammets hustru”, som förs in i regeringen, de ”nya himlarna”, tillsammans med Kristus, hennes brudgum, säger därför Jehova helt logiskt: ”Ty se, jag skapar Jerusalem att vara en orsak till fröjd och hennes folk en orsak till jubel.” (Jesaja 65:18, NW) Men hur kommer den ”nya jorden” in i denna glädje?
”En ny jord” fröjdar sig
15. Hur har grundvalarna för ”en ny jord” lagts?
15 Det är inte bara i himlarna, utan också här nere på jorden, som Jehova har frambringat ”en orsak till jubel”. Han har nämligen lagt grundvalen till ”en ny jord”, ett gudaktigt samhälle bland människorna, ett samhälle som kommer att utvidgas ända därhän att det, i sinom tid, uppfyller hela jorden, till Jehovas lov och pris. (Jesaja 11:9) Det var år 1919 som Jehova lät sin hustru, ”Jerusalem där ovan”, föda ett ”land” — ett högst välmående och blomstrande land eller tillstånd — in i vilket han förde de kvarvarande av det andliga Israel här på jorden. (Jesaja 66:8, 10, 22) Detta ”land” har visat sig vara ett andligt paradis, och det är här som Jehovas folk har samlats som grundstommen eller kärnan till den ”nya jorden”. Det har inte funnits något behov av att vänta tills efter den slutliga vedermödan för att komma in i detta andliga paradis. Det finns redan!
16. På vilket underbart sätt har Jesaja 62:1, 6, 7 gått i uppfyllelse?
16 I och med att Jehovas folk nu har förts in i detta fruktbara ”land” har den storslagna profetian i Jesaja, kapitel 62, om Sion, ”Jerusalem där ovan”, gått i uppfyllelse. ”Dess rätt går upp som solens sken” och kastar sitt ljus över människors alla nationer genom det folk som Jesaja beskriver med följande ord: ”På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt får de någonsin tystna. Ni som skall ropa till Herren [Jehova], ge er ingen ro ... förrän han åter har byggt upp Jerusalem och låtit det bli ett ämne till lovsång på jorden.” Jehovas himmelska organisation har sannerligen blivit ett sådant ”ämne till lovsång på jorden”, eftersom hans vittnen predikar över hela jorden. Och den större delen av denna lovsång framförs nu av följeslagarna till de smorda ”väktarna” — det vill säga den ”stora skaran” som kommer ”ur alla nationer” och står inför Guds tron och ”ägnar honom helig tjänst dag och natt”. — Jesaja 62:1, 6, 7; Uppenbarelseboken 7:9, 14, 15.
17. a) Hur har tjänst ”dag och natt” blivit ett kännetecknande drag hos Jehovas vittnen? b) Vilken särskild orsak till fröjd har det funnits under år 1982? c) Vid vilket tillfälle är denna glädje extra stor, och varför är detta så lämpligt?
17 Den tjänst som ”väktarna” och deras följeslagare, den ”stora skaran”, utför ”dag och natt” går framåt i snabb takt! Denna tjänst har alltid varit någonting som legat varmt om hjärtat hos resande tillsyningsmän och deras hustrur, missionärer, reguljära pionjärer, pionjärer med särskilt uppdrag och dem som arbetar vid Betel. Under senare år har tusentals nitiska vittnen, unga och gamla, gjort uppoffringar för att kunna ta del i hjälppionjärtjänsten under en månad eller längre, en tjänst i vilken de använt i genomsnitt minst två timmar om dagen till att gå från hus till hus eller ta del i någon annan form av tjänst på fältet. Under år 1982 var det fler än någonsin som tog del i denna verksamhet — allt som allt var det 305.778 pionjärer som med glädje rapporterade tjänst — och dessa fick ett gott stöd av drygt 2.000.000 andra lojala vittnen för Riket. Jehova har sannerligen skapat ”Jerusalem att vara en orsak till fröjd och hennes folk en orsak till jubel” — ett jubel som är extra stort i samband med firandet av Åminnelsen, som Herren Jesus befallde sina lärjungar att fira varje år. — 1 Korintierna 11:23—26.
”Inte mer ... ljudet av gråt”
18. Vilket löfte har gått i uppfyllelse på den ”stora skaran”, trots svårigheter, och hur har det gått till?
18 Även om det kommer att råda svårigheter och förföljelse så länge Satan tillåts bringa ve över denna jord, känner den ”stora skaran” av hängivna tillbedjare inte längre någon ”glödande hetta” till följd av Guds misshag. Dessa överlämnade, döpta förkunnare av de goda nyheterna om Riket har framställt en begäran ”om ett gott samvete” — och har också fått detta — och tar med glädje del i tjänsten, allt medan Lammet, Kristus Jesus, leder dem till ”källor med livets vatten”. Följande löfte har redan gått i uppfyllelse på dem i det andliga paradiset: ”Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.” — 1 Petrus 3:21; Uppenbarelseboken 7:16, 17.
19. a) Varför hörs inget ”klagorop” i ”Jerusalem”? b) Vad visar Jesaja 65:21—25, något som är i överensstämmelse med innebörden i namnet ”Jerusalem”?
19 Det som sades i det sista av dessa skriftställen är mycket snarlikt det som Jehova säger i Jesaja 65:19 (NW): ”Jag skall fröjda mig över Jerusalem och jubla över mitt folk; och inte mer skall där höras i henne ljudet av gråt eller ljudet av ett klagorop.” De som är kvar här på jorden av dem som skall uppstå till det ”nya Jerusalem” har fått erfara denna glädje, och Jehova låter nu liknande välsignelser regna över den ”stora skaran” av de ”andra fåren”. (Johannes 10:16) Hur underbart beskrivs inte det paradisiska tillstånd Guds ”folk” befinner sig i, det folk som har församlats som grundstommen eller kärnan till den ”nya jorden”, en beskrivning som står att läsa i Jesaja 65:21—25! Här finns sannerligen en ”grundval för dubbel frid” — en frid som nu finns bland Jehovas tillbedjare och som kommer att utsträckas till det fysiska paradiset, då Guds vilja sker över hela jorden. — Uppenbarelseboken 21:3—5; Matteus 6:10.
20. Vilka frågor kan vi lämpligen ställa oss?
20 Har du en önskan att få lovprisa Jehova för evigt på den paradisiska jorden för de underbara ting som han utför genom ”Jerusalem där ovan”, hans hängivna hustrulika organisation? Önskar du se det ”himmelska Jerusalem” med Kristus, den större David, som kung triumfera över all orättfärdighet? Önskar du se bruden, det ”nya Jerusalem”, utsträcka sitt inflytande från Gud och hans Kristus i himmelen hit ner till jorden, så att alla tårar torkas bort från människorna?
21. Hur kan vi visa att vi känner uppskattning av allt det som det trogna Jerusalem står som symbol för?
21 Om detta är din önskan, fortsätt då lojalt din ”heliga tjänst” till stöd för allt det som förebildades genom det trogna forntida Jerusalem, ”den store konungens”, den suveräne Herren Jehovas, stad. (Uppenbarelseboken 7:15) Du kan på så sätt stämma in i och jublande sjunga den glädjefyllda tempelsången i Psalm 87:3: ”Härliga ting är talade om dig, du Guds stad.”
Hur förstår du följande uttryck, nu när du har studerat igenom de två studieartiklarna:
□ Det ”himmelska Jerusalem” (Hebréerna 12:22)?
□ Det ”nya Jerusalem” (Uppenbarelseboken 21:2)?
□ ”Jerusalem där ovan” (Galaterna 4:26)?
□ ”Nya himlar och en ny jord” (Jesaja 65:17, 18, NW)?
[Bild på sidan 14]
Det nya Jerusalem — ”en orsak till fröjd”