Inblick i nyheterna
Endast för syns skull
”l nästan 200 år har Förenta staternas kongress inlett sina dagliga överläggningar med bön”, sägs det i en artikel i The Oregonian. ”Av 100 senatorer kanske fem kommer varje morgon. ... I representanthuset, där förehavandena visas på TV, är uppslutningen ... kanske 20 av 435. Av dem som kommer är det praktiskt taget ingen som kommer för bönens skull.”
Varför har man då de här bönerna? Artikeln fortsätter: ”Bönen i kongressen — som i praktiken hånas som en stympad, meningslös övning i fromhet — stöds fromt av politikerna som ett bevis på deras dygd. Väljarna antas falla för den logik som en gång beskrevs av A. J. Liebling: ’Man gå till kyrka — god man, inte ljuga. Man inte gå till kyrka — dålig man, ljuga.’”
Jesus fördömde böner som frambars endast för syns skull. (Matteus 6:5, 6) Människor som ber på detta sätt hamnar i samma kategori som de skrymtare som Jesus sade ”ärar [Gud] ... med sina läppar, men deras hjärta håller sig långt borta från [honom]”. — Matteus 15:8.
Förlamningen av FN
”Andra året i följd har señor Javier Pérez de Cuèllar, Förenta nationernas generalsekreterare, gett ut en rapport i vilken han beklagar sig över det internationella samhällets tendens att ignorera och trotsa FN i sin strävan efter kortsiktiga nationella intressen”, sägs det i londontidningen The Times. Han säger att världen har lagt sig till med ”en roll där konkurrensen behärskar diplomatin och vendettorna överskuggar samarbetet”, enligt citat i tidningen.
Årets rapport sägs vara ”ännu negativare än den första”, och artikeln fortsätter: ”För señor Pérez de Cuéllar är den viktigaste enstaka faktorn bakom det han kallar ’den partiella förlamningen av Förenta nationerna som väktare av internationell fred och säkerhet’ det försvagade engagemanget hos alla nationer, speciellt de fem permanenta medlemmarna av säkerhetsrådet, ... i samarbetet inom FN:s ram.”
Förenta staterna och Sovjetunionen utpekas som de största förbrytarna, och det sägs i artikeln att ”planer för att lösa vissa problem ... är värdelösa så länge samarbetet mellan supermakterna är ohållbart”.
Stridigheter och bristande samarbete mellan världsmakterna, vilket skulle leda fram till denna ”ändens tid”, förutsades för länge sedan av Daniel, som skrev: ”[De] skall ha ont i sinnet. Där de sitter tillsammans vid samma bord, skall de tala lögn, men det skall inte ha någon framgång.” (Daniel 11:27; 12:4) Och att FN nu lamslås i sina ansträngningar att åstadkomma ”internationell fred och säkerhet” betonar sanningen i Jesu uttalande att ”ett hus [som är] söndrat mot sig självt, det faller”. (Lukas 11:17) Det är endast Guds rike som kommer att åstadkomma verklig och bestående fred och säkerhet på jorden. — Jesaja 9:6, 7.
Barns trosuppfattningar
”Många yngre elever tar allvarligt på resonemanget att Jesus Kristus var en främling från en annan planet”, rapporteras det i tidningen The Guardian. Upptäckten grundades på uppsatser skrivna av trettonåriga pojkar i över ett hundra skolor över ämnet ”Vad jag tror”. Enligt Martin Rogers, författare till rapporten, ”placerade Elias himmelsfärd i en vagn av eld honom med bestämdhet bland rymdålderns profeter, och Jesu himmelsfärd sågs helt enkelt som en raketuppskjutning”. En elev skrev: ”Jag tror att Gud är en vetenskapsman och att vi är hans experiment.”
”De flesta av eleverna tycktes vara mycket förbryllade över vad de fann i bibeln”, sägs det i The Guardian. ”Övernaturliga händelser, till exempel när Röda havets vatten delade sig, ’behandlades som sagan om jultomten’, och många trodde att underverken då människor blev botade var sociologiska.”
Hur skiljer sig inte detta från fallet med den unge mannen Timoteus! Det skrevs om honom: ”Du [har] från din späda barndom ... känt de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus.” Förståndiga föräldrar i dag undervisar också sina små barn för att ge dem exakt kunskap i bibeln och hjälpa dem att bygga upp en stark tro på Gud och ett bålverk mot ”den ’kunskap’ som med orätt kallas så”. — 2 Timoteus 3:15; 1 Timoteus 2:3, 4; 6:20, 21.