Hur man skapar en lycklig styvfamilj
PÅ SIN bröllopsdag blev Felix plötsligt förälder. Hans hustru hade en sjuårig dotter från ett tidigare äktenskap. När han senare på dagen promenerade ensam tillsammans med sin nya styvdotter, blev han chockerad över att höra henne använda några fula ord och tillrättavisade vänligt flickan. Hennes hätska svar gjorde honom bestört: ”Du är inte min pappa, förstår du det!” Som kristen ville Felix bygga upp en familj som skulle bli till ära för honom ”som varje familj i himmel och på jord har att tacka för sitt namn”. Nu fick han emellertid en liten inblick i de starka känslor som hans nya styvfamilj skulle komma att konfronteras med. — Efesierna 3:15.
Förr var den vanligaste orsaken till blandade familjer att änkor eller änklingar gifte om sig, men nu, i ”de yttersta dagarna”, har den våldsamt ökande skilsmässofrekvensen gett upphov åt ett rekordstort antal styvfamiljer. (2 Timoteus 3:1—5) Varför? Därför att omkring 80 procent av alla frånskilda personer — många med barn — gifter om sig. Dessutom har många gifta par barn som är födda utom äktenskapet. Enligt den amerikanska organisationen Stepfamily Foundation kommer det år 1990 att finnas fler personer i Förenta staterna som befinner sig i ett andra äktenskap än i ett första — vilket kommer att göra styvfamiljen till en av de vanligaste typerna av hushåll! Men en styvfamilj har unika problem att brottas med.
En annorlunda situation
Medan de äkta makarnas brist på mognad ofta anges som den främsta orsaken till svårigheter i förstagångsäktenskap, anses uppfostran av barnen vara den främsta orsaken vid omgifte. Att tillvinna sig kärlek och respekt från barn med vilka man inte har några naturliga band — och som kanske betraktar en som en inkräktare — är en oerhört svår uppgift för den nya föräldern. Den naturliga föräldern måste lära sig att visa sin nya maka eller make kärlek utan att fjärma sig från sina egna barn. Om styvfamiljen består av barn av olika kön eller om mannen får en styvdotter, kan dessutom en annan svårighet uppstå: risken för sexuell omoraliskhet. Enligt vissa uppgifter förekommer omoraliska sexuella förbindelser i 25 procent av alla styvfamiljer. — 1 Korintierna 6:9, 10.
Styvbarn har dessutom ofta en rad stridiga känslor att brottas med — ogillande, svartsjuka, förtrytelse och lojalitetskonflikter. Smärtan över en skilsmässa eller en förälders död gör denna anpassning ännu svårare. Statistiken visar, sorgligt nog, att mer än fyra styvfamiljer av tio slutar med skilsmässa inom de fem första åren. Likväl är det möjligt att skapa en lycklig styvfamilj. Hur då?
En gemensam grund
”Om Herren [Jehova] inte bygger huset, så arbetar de förgäves som bygger på det.” (Psalm 127:1) Att låta Jehova ”bygga” en styvfamilj innebär att göra ansträngningar för att få hans välsignelse genom att sätta hans befallningar, principer och råd i första rummet. ”Det enda som kunde åstadkomma en förändring hos oss”, erkände Felix, ”var att sätta Jehovas ord framför familjemedlemmarnas känslor. Jag undvek att säga min styvdotter min egen uppfattning i olika frågor, utan använde i stället bibeln som en gemensam grund, där vi båda kunde mötas.” Han använde bibeln ”till korrigering” och till att vara normgivande för familjen. (2 Timoteus 3:16) När barnen ser att även föräldrarna lyder ”Herrens [Jehovas] råd”, märker de att det är hans orubbliga principer, och inte bara styvförälderns nycker, som styr hemmet. — Ordspråksboken 19:21; 20:7.
Två äkta makar, som vardera hade tre barn från tidigare äktenskap, lyckades skapa en lycklig styvfamilj på grund av att ”barnen verkligen försökte tillämpa bibelns principer”. Efter att ha nått vuxen ålder skrev ett av dessa barn: ”När två familjer fogas samman, kan lätt de sociala frågorna komma att dominera i stället för de andliga, på så sätt att uppmärksamheten riktas på att klara av det dagliga livet i stället för på att tjäna Jehova som familj.” Många lyckliga kristna styvfamiljer är överens om att nyckeln till framgång är att sträva efter ett gott förhållande till Gud genom att göra sitt yttersta för att följa hans ord.
Behovet av urskillning
Kort efter det att hennes mor hade gift om sig blev den tolvåriga Marla upprorisk och rymde till och med hemifrån flera gånger. Hennes föräldrar krävde med rätta att hon skulle lyda dem men förbisåg den känslomässiga roten till problemet. ”Min mamma och jag stod varandra så nära”, förklarade Marla, ”att vi kände oss som systrar. Vi sov till och med i samma säng. Men när min styvfar flyttade hem till oss, förlorade jag detta förtroliga förhållande. Jag kände mig snart helt överflödig.” Ja, det händer ofta att en styvförälder inte inser i hur hög grad han eller hon skenbarligen ersatt barnet som föremål för den naturliga förälderns tillgivenhet och därför förbiser den känslomässiga oro detta förorsakar. Vad är det då som behövs?
”Genom vishet [urskillning, NW]”, sägs det i Ordspråksboken 24:3, ”blir ett hus uppbyggt.” Den som har urskillning ser längre än till handlingarna eller orden och urskiljer orsaken till dessa. Ett styvbarn kan till exempel verka reserverat. Men varför? Skulle det inte kunna vara på grund av lojalitetskonflikter som inbegriper hans eller hennes känslor för den döde föräldern? Forskaren Elizabeth Einstein, som själv är styvmor, skriver i sin bok The Stepfamily: ”Den biologiska föräldern kan aldrig ersättas — aldrig. Även en förälder som är död eller en som har övergett sina barn har fortfarande en viktig plats i barnens liv. Som jag först helt nyligen förstått är hemligheten med att vara styvförälder att inte lirka eller kräva.” Hon säger att ”det är den säkraste vägen till dina styvbarns hjärtan”. En kristen styvförälder som urskiljer detta försöker därför låta bli att vänta sig ”ögonblicklig kärlek” och att känna sig personligen förolämpad när denna uteblir. Men detta är inte lätt.
”Jag är immun mot kallsinnighet utom från min mans dotter”, sade en styvmor klagande. ”Kallsinnighet från Amy gör en solig dag mörk och ett glatt hjärta sorgset.” Hon tillade: ”Amy betyder mycket för mig. Att lyckas som styvförälder betyder mycket.” Sådan kallsinnighet kan förståeligt nog såra. Men bibeln ger rådet: ”Var inte för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.” (Predikaren 7:10) Om man är ”tunnhudad” — lättsårad — och hyser förbittring i sitt ”bröst”, kommer detta troligen att framkalla överilade ord och handlingar.
Hur fungerar då sådan urskillning i praktiken? När Felix’ nya styvdotter for ut mot honom, erinrade han sig att hon hade varit mycket fäst vid sin döde far. ”Du har rätt, jag är inte din pappa, men jag skulle vilja bli din vän, och dessutom din andlige bror”, svarade han förstående. Ha därför ”ett vist hjärta” — men försök samtidigt att vara lite ”tjockhudad”! — Ordspråksboken 16:21; 14:1.
Bristande förtrolighet i en styvfamilj leder ofta till vad bibeln kallar ”övermod”, det vill säga ”halsstarrigt uppförande” eller ”att ställa krav som är fullständigt oberättigade och hårdnackat driva igenom dessa”, som ett hebreiskt lexikon uttrycker det. Sådan självupptagenhet leder till stridigheter. (Ordspråksboken 13:10) ”Fastän det var mycket svårt, försökte jag sluta upp att tänka bara på mina egna känslor”, erkände en styvdotter. ”När jag gjorde det, kunde jag förstå den andra personens känslor och känna empati. Man har fortfarande känslor, men man frambringar känslor som inbegriper en annan person.”
För att kunna utveckla sådan medkänsla måste en styvfamilj kommunicera! Ordspråksboken 13:10 tillägger: ”Hos dem som tar emot råd [”som samråder”, NW] är vishet.” Att familjemedlemmarna regelbundet samtalar med varandra — ”samråder” — kan undanröja problem och skapa sammanhållning i familjer. Föräldrarna måste emellertid vara eniga i sitt tänkesätt under sådana diskussioner. Om man är ihärdig med sådana familjesamtal, leder detta vanligtvis till goda resultat med tiden. För andra praktiska förslag, se rutan på sidan 15. — 1 Petrus 3:8.
Om familjemedlemmarna ”samråder”, kan till och med risken för sexuella förseelser diskuteras på ett förståndigt sätt. Somliga föräldrar har öppet talat med sina barn innan de gift om sig och dryftat sådana ting som hur flickorna skall klä sig eller uppföra sig i förhållande till styvfadern och eventuella styvbröder. Fortlöpande diskussioner är ofta nödvändiga allteftersom barnen växer upp, och föräldrarna bör ta initiativet, eftersom barnen kanske är för blyga för att göra det.
När tuktan måste utdelas
Det känsligaste problemet i en styvfamilj är utan tvivel det sätt varpå tuktan ges. Eftersom ”oförnuft häftar vid barnets hjärta” — även ett styvbarns — är konsekvent tuktan en nödvändighet. (Ordspråksboken 22:15; 13:1) En kristen kvinna fann att hennes nya styvdotter var van vid ganska fria tyglar. ”Jag var mycket noga med att hålla fast vid principen om ledarskap”, berättar Pat, vars styvdotter så småningom blev en av hennes bästa vänner. ”Jag var alltid villig att förklara varför, att tala igenom saker och ting, men jag gav inte efter för henne om hon satte sig på tvären. Jag var mycket ståndaktig när det gällde Jehovas anordningar.”
”Tuktan når i grund och botten sitt syfte”, hävdar doktorerna och styvfamiljrådgivarna Emily och John Visher, ”endast om den person som blir föremål för denna tuktan bryr sig om reaktionerna från och relationerna till den person som utdelar tuktan.” Innan dessa band har hunnit utvecklas, har somliga i första hand låtit den naturliga föräldern utdela tuktan. En styvfar är naturligtvis fortfarande familjens överhuvud, men om han klart och tydligt talar om för sin hustru varför tuktan måste ges, kan han sedan låta henne utdela den. Enligt Skriften har båda föräldrarna rätt att utfärda disciplinära ”lagar”. (Ordspråksboken 1:8; 6:20; 31:1) Eftersom alla styvfamiljer är olika, kan man inte ge några fasta regler för hur tuktan skall ges. Men en styvförälder bör korrigera barnet på ”det rätta sättet” och inte reagera för hårt och reta upp barnet genom att förvänta alltför stora förändringar alltför snart. (Jesaja 28:26—29; Kolosserna 3:21) Å andra sidan bör styvbarn vara villiga att ta emot tuktan. På bibelns tid visade Ester uppskattning och lydnad för sin vårdnadshavare eller fosterfar Mordokai, som uppfostrade henne sedan hennes föräldrar hade dött. Hans tuktan hjälpte henne att bli en utmärkt kvinna. — Ester 2:7, 15, 20.
En styvförälders tuktan undergrävs ibland av att den andra parten favoriserar sitt eget barn och inte genomdriver denna tuktan. En kristen trebarnsmor som gifte om sig förklarade: ”Det känns som om man slets mellan två personer som man älskar så mycket.” Glöm aldrig att ditt förhållande till din make eller maka måste komma i främsta rummet. Försök att hindra den naturliga tillgivenheten från att tränga sig emellan er som äkta makar, även om det ibland kan kännas smärtsamt. Abraham var klok nog att inte låta några andra familjemedlemmar förstöra hans förhållande till sin hustru Sara eller stå i vägen för verkställandet av Guds vilja. — 1 Moseboken 16:1—6; 21:8—14.
Även om man kanske inte kan känna på samma sätt för ett styvbarn som för sitt eget barn, måste båda behandlas på ett rättvist sätt. En grundläggande princip när man skall fatta beslut är: ”Ha inga favoriter.” (1 Timoteus 5:21, Phillips) Det är lätt att finna ursäkter för det egna barnets fel och brister och förstora upp styvbarnets. Om mannen och hustrun har olika uppfattningar beträffande tuktan, är det bättre att diskutera igenom saken i enrum, komma fram till ett beslut och sedan visa en enad front inför barnen. Alesia, som nu är 19 år gammal, har vuxit upp i en lycklig styvfamilj med två syskonkullar. Hon berättar: ”En viktig sak var att mina föräldrar var konsekventa när det gällde tuktan. Vi visste att vi skulle bli straffade om vi gjorde något orätt, oavsett vems son eller dotter vi var. Deras normer och förväntningar var alltid desamma.”
Ha tålamod — det tar tid
”Bättre är slutet på en sak än dess början, bättre är en tålmodig man än en högmodig.” (Predikaren 7:9) Det är många som ger upp i det svåra begynnelseskedet, men de som håller ut finner vanligen att familjen så småningom börjar kunna lösa sina problem. ”Forskare säger att det tar fyra till sju år för en ny styvfamilj att stabilisera sig, att utveckla en känsla av ’vi’”, framhåller Elizabeth Einstein. Att tillämpa bibelns principer kan förkorta denna tillvänjningsperiod; men att vara ”tålmodig” är ändå ett måste!
En arrogant eller ”övermodig” person, som tror att han eller hon vet precis hur familjen bör fungera och som förväntar sig omedelbara förändringar, ”väcker strid”. Familjers olika livsmönster och starka känslor som underbyggts under årens lopp ändras inte så fort. Man gör därför klokt i att inte sätta ”sin tillit till sitt eget hjärta” eller till omedelbara impulser, utan blygsamt förtrösta på Jehovas vägledning och hjälp. — Ordspråksboken 28:25, 26, NW.
Välsignelser för dem som lyckas
En styvfamiljs kunskap, förmågor och erfarenhet kan berikas genom familjemedlemmarnas olika bakgrund. En kristen mor sade om sin styvdotter: ”Valerie gav vår familj en ny dimension. Hon hade ett annorlunda sätt att se på saker och ting som ibland vidgade våra vyer.” Att ha starka band till ett barn som är ens eget, biologiskt sett, är en sak, men att skapa förtrolighet när det inte finns någon naturlig tillgivenhet — när barnet kanske har varit mycket avvisande mot en — betecknas av många lyckliga styvföräldrar som en ”speciell gåva”.
Det är sant att problemen är mycket stora, men det värmer hjärtat när man lyckas lösa dem. En sådan provsättning kan bygga upp viktiga andliga egenskaper, till exempel tålamod, förståelse, empati och självuppoffring. ”Jag lärde mig att göra vad jag kunde i olika situationer och sedan lämna resten i Jehovas händer”, sade Louise efter att ha uppfostrat tre styvbarn. ”Detta var en mycket nyttig lärdom för mig. Det hjälpte mig att bli en bättre andlig människa. Man lär sig inse att om man tjänar Jehova behöver man inte bära några bördor ensam.”
Välsignelsen att få se sin familj bli till ära för Gud är värd alla ansträngningar. När kung David talade om för sin son hur han skulle bygga ett tempel till Jehovas ära, gav han också vad som kan sägas vara nyckeln till att bygga upp en lycklig styvfamilj. Han sade: ”Så må nu Herren [Jehova] vara med dig. ... Må Herren [Jehova] endast ge dig klokhet och förstånd, ... och hjälpa dig att hålla Herrens [Jehovas], din Guds, lag. Då skall du bli lyckosam.” — 1 Krönikeboken 22:11—13.
[Ruta på sidan 15]
FÖR TANKEUTBYTE INOM FAMILJEN
1) Försök att finna lämplig tid och plats för regelbundna samtal om familjemedlemmarnas känslor.
2) Alla bör försöka tala ur hjärtat och ge uttryck åt eventuell förtrytelse eller sårade känslor. Förklara att alla familjemedlemmarnas känslor är betydelsefulla. — Job 33:3.
3) Försök att framlägga olika uppfattningar som uttryck för känslor och inte som anklagelser. Säg till exempel: ”När jag kom hem kände jag mig ledsen och arg över att se att ingen hade diskat” hellre än: ”Det är ingen som bryr sig om någonting. Ni är verkligen själviska och oansvariga.” — Kolosserna 4:6.
4) Var vänliga mot varandra och försök förstå varandras känslor. — Efesierna 4:31, 32.
5) Utarbeta praktiska och förnuftiga lösningar och dryfta de bibliska principer som kan vara inbegripna.
6) Sluta samtalet med positiva, uppmuntrande kommentarer som bidrar till att utveckla en varm familjeatmosfär och som ger varje medlem av familjen en känsla av egenvärde. — Efesierna 4:29.
[Bild på sidan 13]
Föräldrar som samråder undviker ofta problem med styvbarnen