Jaga ”hän emot målet”
”I det jag glömmer de ting jag har bakom mig och sträcker mig mot de ting jag har framför mig, jagar jag hän emot målet.” — FILIPPERNA 3:13, 14.
1, 2. a) Hur fick Saulus från Tarsus ta emot ett uppdrag i tjänsten för Gud, och vad var det för uppdrag? b) Hur reagerade han inför detta uppdrag?
NÄR Saulus från Tarsus var på väg till Damaskus helt inriktad på att förfölja de kristna, blixtrade ett ljussken från himmelen omkring honom, och han hörde en röst säga: ”’Saul, Saul, varför förföljer du mig?’ Han sade: ’Vem är du, Herre?’ Han sade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. Stig likväl upp och gå in i staden, och vad du måste göra, det skall bli dig sagt.’” — Apostlagärningarna 9:3—6.
2 Varför lät Jesus Saulus från Tarsus få uppleva någonting sådant? Jesus förklarade det för lärjungen Ananias: ”Den mannen [Saulus] är mig ett utvalt kärl till att bära mitt namn till nationerna såväl som till kungar och Israels söner.” Ananias gick lydigt i väg, lade händerna på Saulus och sade: ”Jesus som visade sig för dig på vägen som du kom på, han har sänt ut mig, för att du skall få synen tillbaka och bli uppfylld av helig ande.” (Apostlagärningarna 9:15, 17) Så fort Saulus fick tillbaka synen blev han döpt och började tjäna i anslutning till den kristna församlingen i Damaskus. Som en döpt kristen Ordets förkunnare blev han nu genast strängt upptagen med att nitiskt predika de goda nyheterna om Jesus, Guds Son, bland judarna. — Apostlagärningarna 9:20—22.
3, 4. a) Hur högt värderade Paulus sin tjänst? b) På vilket sätt skilde sig Paulus’ inställning från den som församlingen i Efesus visade?
3 Denne nitiske förkunnare är mera känd som aposteln Paulus. Han talade alltid uppskattande om sin tjänst och om den oförtjänta omtanke som visades honom. ”Jag är tacksam mot Kristus Jesus, vår Herre, som har gett mig kraft, eftersom han höll mig för trofast genom att sätta mig till en tjänst, fast jag förut var en hädare och en förföljare och en fräck människa. Likväl har barmhärtighet visats mig, eftersom jag var okunnig och handlade i brist på tro.” (1 Timoteus 1:12—14) Ja, han värderade tjänsten för Gud mycket högt. — Romarna 11:13; 2 Korintierna 4:7.
4 Sådana uttalanden av Paulus visar hur högt han värderade tjänsten för Gud, en inställning som han bevarade under hela sin livsgärning. Han förföll inte till det tillstånd som en gång rådde i församlingen i Efesus, till vilken Jesus sade: ”Jag [har] detta emot dig, att du har övergett den kärlek du först hade.” (Uppenbarelseboken 2:4) Nej, Paulus höll blicken fäst vid målet och uppehöll samma nit och entusiasm för tjänsten som han redan från första stund hade i Damaskus.
5. Hur kan vi, sedan vi har tjänat Jehova i ett antal år, uppmuntra andra?
5 Sedan Paulus hade varit en trogen kristen Ordets förkunnare under ett par årtionden, utnyttjade han sin bakgrund och sina erfarenheter för att uppmuntra sina medtjänare i församlingen i Filippi så att de inte skulle ge upp. Har du inte funnit att det i allmänhet är mycket intressant att höra hur någon lärde känna sanningen och blev en Ordets förkunnare? Uppmuntrar du därför andra på grundval av din levnadshistoria och dina år av trogen tjänst som en överlämnad kristen Ordets förkunnare?
6. Vilken bakgrund hade Paulus som jude?
6 Paulus kunde i sitt brev till filipperna hänvisa till sitt liv som en jude som var aktiv i sin tro. Han sade: ”Om någon annan menar att han har skäl att sätta sin lit till köttet, har jag det ännu mer: omskuren den åttonde dagen, av Israels ätt, av Benjamins stam, en hebré född av hebréer; beträffande lag en farisé; beträffande nitälskan en som förföljt församlingen; beträffande rättfärdighet, det vill säga genom lag, en som har bevisat sig klanderfri.” — Filipperna 3:4—6.
7. Varför lämnade Paulus dessa ting bakom sig, och vad vann han på att handla så?
7 Med en sådan bakgrund kunde Paulus ha haft många materiella fördelar i förening med judarna. Men han gick vidare och sade: ”Vad som var vinst för mig, detta har jag ansett som förlust på grund av den Smorde. Ja, vad den saken angår, anser jag verkligen också allt vara förlust på grund av det oändligt större värdet i kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. På grund av honom har jag lidit förlusten av allt, och jag anser det som en hop avskräde, ... så att jag kan känna honom och kraften av hans uppståndelse och delaktighet i hans lidanden, i det jag underkastar mig en död lik hans, för att jag om möjligt på något sätt skulle kunna nå fram till den tidigare uppståndelsen från de döda.” (Filipperna 3:7—11) Detta är ord som visar fullständig tro på Kristus Jesus och de föranstaltningar som Jehova Gud har gjort. Är du lik Paulus i att inte låta en önskan att vara bemärkt eller en längtan efter materiell vinning dominera ditt liv?
Den rätta sinnesinställningen
8. a) Vad sade Paulus om sitt mål sedan han tjänat en lång tid i tjänsten? b) Hur kan Paulus’ ord i 1 Korintierna 9:24—27 stämma in på oss?
8 Sedan Paulus hade tjänat Gud i ett par årtionden, kunde han då sluta upp med att jaga hän emot sitt mål? Han skrev till filipperna: ”Bröder, jag anser mig inte ännu ha gripit det; men ett gör jag: I det jag glömmer de ting jag har bakom mig och sträcker mig mot de ting jag har framför mig, jagar jag hän emot målet efter priset, Guds kallelse uppåt medelst Kristus Jesus.” (Filipperna 3:13, 14) Han hade redan skaffat sig goda meriter i den kristna förkunnartjänsten och uthärdat mycket, och det var medan han satt i fängelse i Rom som han skrev dessa ord till filipperna, men hans tjänst som en Ordets förkunnare var ännu inte slut. Om han skulle få ta emot priset, ”Guds kallelse uppåt medelst Kristus Jesus”, det pris som stod öppet för dem som tjänade i den kristna församlingen under det första århundradet, då måste han fortsätta att jaga hän emot sitt mål. Detta är den rätta uppfattning som alla mogna kristna har, oavsett om deras hopp för framtiden gäller liv i himmelen eller liv på jorden. Vi gör allesammans väl i att granska vår ställning och vårt tänkesätt för att se om vi verkligen uppskattar tjänsten som har anförtrotts åt oss under Guds anordning.
9. Vilken mogen sinnesinställning kan vi ha?
9 Paulus identifierar den mogna kristna inställningen med orden: ”Låt oss då, så många av oss som är mogna, ha denna sinnesinställning; och om ni i något avseende är sinnade på annat sätt, skall Gud uppenbara den ovannämnda inställningen för er.” (Filipperna 3:15) Den mogna kristna inställningen leder till framgång. Detta inbegriper att man följer i Kristi Jesu fotspår, hans som så framgångsrikt fullbordade sitt jordiska tjänsteuppdrag. Jesus kunde be till sin Fader: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att ha fullbordat det verk som du har gett mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig jämsides med dig själv med den härlighet som jag hade jämsides med dig innan världen var till.” — Johannes 17:4, 5.
10. Vad mer kan sägas om Kristi föredömliga sinnesinställning till Jehovas tjänst?
10 Om vi skall behaga Jehova Gud och därmed få priset evigt liv, måste vi ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus visade. Paulus visste det och sade därför vädjande: ”Bevara denna sinnesinställning i er som också fanns hos Kristus Jesus, som, fast han var till i Guds gestalt, inte hade en tanke på ett besittningstagande, nämligen för att han skulle vara jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet. Och därtill, då han fann sig till utseende och väsen såsom en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle. Just av den orsaken upphöjde Gud honom också till en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn.” (Filipperna 2:5—9) Vilken underbar inställning Jesus hade! Kan vi efterlikna honom? Att ödmjukt söka göra Guds vilja leder alltid till välsignelser. När ett uppdrag fullgörs leder det till goda resultat.
11. Vad bör de som är andligen starka och mogna göra?
11 Med tanke på vad Paulus skrev fanns det tydligen några i församlingen i Filippi som fortfarande behövde sträva efter att få den mogna kristna inställningen. Paulus tog initiativet och uppmuntrade och hjälpte dem. I de flesta församlingar i vår tid finns det sådana som är starkare i tron och sådana som har någon svaghet. De starkare bör, i likhet med Paulus, uppmuntra de andra. Kristus Jesus gjorde mycket för att styrka dem som hade andliga behov och blev därmed ett efterföljansvärt exempel för de kristna. ”Men vi som är starka är pliktiga att bära deras svagheter, som inte är starka, och inte vara oss själva till behag. Var och en av oss må behaga sin nästa i det som är gott för hans uppbyggande. Må nu den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade, för att ni endräktigt med en mun må förhärliga vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.” — Romarna 15:1, 2, 5, 6.
12. Vilken syn bör vi ha på priset som Gud skall ge?
12 Paulus styrkte romarnas tro och framhöll då att ”den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre”. (Romarna 6:23) Under sin tjänst som en Ordets förkunnare hade Jesus också mycket att säga om evigt liv. Det är en underbar belöning som Gud erbjuder sina tjänare. Gud vill att hans tjänare skall hålla blicken fäst vid priset, för det ger dem motiv till att vara trogna. Om vi gör det, visar vi stark tro på hans löften. Vid våra kristna möten har vi tillfälle att ofta tala om den belöning som Jehova ger dem som är trogna.
Vår tjänst trots svårigheter
13. Vad har bibeln för delaktighet i att vi får den rätta sinnesinställningen?
13 Att vi bevarar en rätt syn eller sinnesinställning kommer att visa sig vara ovärderligt då vi utövar vår tjänst i dessa yttersta dagar. Även om några kan förlora den kärlek som de först hade, kan vi vara fast beslutna att detta aldrig får drabba oss. Bibeln själv är till hjälp för oss i detta syfte. (Romarna 15:4) Genom att studera den boken får vi ett hopp. Känner du djup tacksamhet mot Jehova för bibeln, med de många ting som finns nedtecknade i den om sådana trogna tjänare åt Jehova som aposteln Paulus?
14. Hur kunde Paulus bevara sin positiva inställning, när han råkade ut för svårigheter?
14 Vad skulle vi göra, om vi råkade ut för det som Paulus nämner i 2 Korintierna 11:23—28? Varför gav inte Paulus upp? Därför att han tänkte på målet. Vi kan råka ut för några liknande ting. Men vi måste ändå fortsätta att jaga hän emot målet, det pris som Gud håller fram för oss. När Paulus skrev till filipperna, visade han sin fina inställning genom att nämna att han satt i fängelse i bojor till försvar för de goda nyheterna. (Filipperna 1:7, 16) Han förstod varför han var där. Detta är viktigt när vi sätts på ett sådant prov. Vidare vet vi att Jehova kan använda oss till att avge ett vittnesbörd till hans lov och pris.
15. a) Varför behövde församlingen i Filippi uppmuntran, och vad sade Paulus för att bygga upp dem? b) Hur hade församlingen i Rom reagerat inför att Paulus sattes i fängelse?
15 Filipperna råkade ut för några provsättningar som liknade det Paulus ställdes inför i Rom. Han skrev: ”Ni har nämligen samma kamp som ni såg i mitt fall och som ni nu hör om i mitt fall.” (Filipperna 1:30) Under dessa omständigheter kunde Paulus skriva uppmuntrande till dem. Han sade att de goda nyheterna hade blivit kända inom det pretorianska gardet. Uppenbarligen hade det kristna budskapet trängt ända in i kejsarens hus, eftersom några där hade blivit överlämnade kristna. Församlingen i Rom reagerade positivt i denna situation. De kristna där blev inte modfällda, nedslagna eller rädda därför att Paulus hölls i fängsligt förvar. De var i stället strängt upptagna med att utföra det verk som Jehova ville ha utfört, och de visade så mycket mer mod i att oförskräckt tala Guds ord. — Filipperna 1:12—14; 4:22.
16. Vad behöver vi göra, i synnerhet när det uppstår motstånd?
16 När det uppstår motstånd är det till stor nytta att bevara endräkten i den kristna församlingen. Paulus betonade vikten av endräkt och enighet. (Filipperna 1:27—2:4) Sådana tider kräver att vi talar med varandra och ger uttryck åt vår tro, så att vi inte ger upp i vår jakt hän emot målet. Då är det tid att bevara en kärleksfull och ödmjuk inställning och att göra gott mot varandra, att se till varandras intressen. — Jämför Filipperna 2:19—21.
Att övervinna hinder
17. Varför får vi inte ge upp i vår jakt hän emot målet, när hälsoproblem uppstår?
17 En som var nära förbunden med Paulus var Epafroditus. På grund av Herrens verk kom han helt nära döden, men det finns inget bevis för att hans hälsoproblem fick honom att förlora målet som han hade framför sig ur sikte. (Filipperna 2:25—30) I 2 Korintierna 12:7 nämnde Paulus att han hade ”en törntagg i köttet” och åsyftade då möjligen att han hade vissa problem med ögonen. Han bad att detta problem skulle vika ifrån honom, men hans begäran bifölls inte. Men att Paulus tänkte på målet hjälpte honom att fortsätta att jaga hän emot det, trots de fysiska sjukdomar som han kunde ha haft. Fastän han hade svagheter, fann han en utväg med hjälp av Kristus Jesus. — 2 Korintierna 12:9.
18. Hur visade Paulus god balans när det gällde materiella ting?
18 I brevet till filipperna (4:11—13) omnämndes också detta med livets nödtorft. Att lida brist kan utgöra en prövning för den kristne i fråga om huruvida han skall ge upp i sin jakt hän emot sitt mål eller ha den mogna inställningen att han skall ta itu med problemet och fortsätta med att ta del i tjänsten för Gud. (Jämför Apostlagärningarna 18:1—4.) Oavsett om Paulus led brist eller levde i överflöd kom tjänsten för Gud först. När han levde i överflöd, utnyttjade han inte tillfället till att ägna en stor del av sin tid åt att söka nöjen, utan han fortsatte att jaga hän emot målet, priset.
19. Vad råder oss Filipperna 4:6, 7 att göra, när vi behöver hjälp? Med vilka resultat?
19 Paulus nämnde inte allt som en kristen kan råka ut för i livet. Men när något inträffar som inkräktar på tjänsten för Gud, bör vi som mogna kristna vända oss i bön till Jehova i enlighet med den rekommendation som ges i Filipperna 4:6, 7. Då kommer Jehova att ge oss sinnesfrid. Han kommer att hjälpa oss att tänka klart och att övervinna problemen, då vi fortsätter att vara hans trogna tjänare. Bönen hjälper oss att bevara tron och att fortsätta att jaga hän emot vårt mål.
20. a) Hur är trogna äldre bröder och systrar i sanningen genom sitt exempel till uppmuntran för oss? b) Vad bör vi göra? Varför det?
20 Det finns många i församlingarna i vår tid som har tjänat Jehova i tiotals år. De har alla gått igenom prövningar under sina år i tjänsten för Gud. Men Jehova har hjälpt dem, och därför fortsätter de att jaga hän emot målet efter priset. Vi är tacksamma mot Jehova för att det i vår tid, liksom i det första århundradet, finns bröder och systrar som är föredömen i fråga om uthållighet och trohet i tjänsten för Riket och som håller blicken fäst vid priset. De som är unga eller nya på ”Vägen” har nytta av att undersöka det handlingssätt som aposteln Paulus eller de trogna tjänarna i dagens församlingar följt för att se hur dessa har tagit itu med sina problem. (Apostlagärningarna 9:2; Hebréerna 13:7) Må vi var och en utnyttja alla tillfällen vi har till att uppmuntra varandra, så att vi kan hålla ut trogna i den tjänst som vi åtagit oss, och som en enad skara fortsätta att jaga hän emot det mål som Jehova har satt fram för oss. Om vi handlar så, har vi framtidsutsikten att få tjäna Jehova Gud för alltid i lycklig gemenskap med dem som är trogna. — Filipperna 3:13—16.
Tankar att minnas
□ Vilken bakgrund hade Paulus personligen, och hur utnyttjade han den för att uppmuntra sina bröder?
□ Hur visar Kristi Jesu och Paulus’ exempel vilken inställning mogna kristna bör ha?
□ Hur kan vi visa vår endräkt, då motstånd uppstår?
□ Varför måste vi fortsätta att jaga hän emot vårt mål?
[Bild på sidan 12]
Kristus Jesus gjorde mycket för att styrka dem som hade andliga behov