En religion skapad av människor – kan den skänka verklig tillfredsställelse?

OMKRING 450.000.000 människor omfattar hinduismen. Den hinduiske filosofen dr S. Radhakrishnan säger: ”Religion är inte så mycket en uppenbarelse som skall förvärvas genom tro som ett försök att uppdaga de djupaste skikten i människans väsen.” Han tillägger: ”Människan är utan tvivel alltings måttstock.”

Det finns inget centralt organ som styr hinduernas tillbedjan, och det finns inte någon bestämd gudstjänstordning. De har heller inte en enda bok, som till exempel bibeln, som källa för sin tro. Under århundradenas lopp har en lång rad hinduiska skrifter kommit till, och det har uppstått sex olika skolor av hinduisk filosofi: Nyāya (logik), Vaiśeshika (kunskap om fysik), Sānkhya (elementens syntes), Yoga (uppgående i gudomen), Mīmāmsā (spekulation) och Vedānta (fullgörande av Veda).

Dessa filosofiska system har utvecklats av olika hinduiska lärare under skilda tider och epoker i historien, och vart och ett har sitt eget betraktelsesätt när det gäller tillbedjan. Nyāya, exempelvis, använder sig av komplicerade logiska system för att genom slutledningskonst bevisa Guds existens (till exempel att använda de susande träden för att bevisa vindens existens).

Detta betraktelsesätt har utan tvivel ett visst värde, eftersom bibeln innehåller en liknande tanke: ”Hans osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet.” (Romarna 1:20) Men kan ett logiskt system verkligen hjälpa dig att lära känna Skaparen? Kan ett sådant system uppenbara vad hans namn är? Kan det förklara universums ursprung eller varför Gud tillåter ondska och lidande? Kan det ge dig ett tillfredsställande framtidshopp? Låt oss se vilken religion som på ett verkligt tillfredsställande sätt besvarar dessa frågor — den uppenbarade sanningens religion eller sådana religioner som människor skapat.

Mänskliga läror eller bibeln?

Hinduerna har ägnat mycken eftertanke åt Guds väsen. Vedānta grundar till exempel sina idéer på de religiösa skrifter som kallas Upanishaderna. Dessa skrifter innehåller spekulationer om Guds väsen och hans förhållande till människorna.

Bibeln ger emellertid enastående insikt om Guds väsen, och den gör detta på ett klart och koncist sätt. Han identifieras som Skaparen av alla ting. (Uppenbarelseboken 4:11) Men han skildras inte som någon namnlös kraft. ”De skola lova Jehovás namn, ty hans namn allena är högt, hans härlighet är över jorden och himlarna”, sägs det i bibeln i Psalm 148:13 enligt Helge Åkesons översättning. Han beskrivs som ”en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet”. (2 Moseboken 34:6) Han inbjuder till och med ofullkomliga människor att lära känna honom och stå i ett gott förhållande till honom! (Psalm 34:9) Är inte det som bibeln lär om Gud långt mer tillfredsställande än förvirrande filosofiska spekulationer?

Upanishaderna innehåller också spekulationer om människosjälens beskaffenhet. Bibeln förklarar emellertid tydligt att ”Jehova Gud grep sig an med att dana människan av stoft från marken och att i hennes näsborrar blåsa in livets andedräkt, och människan blev en levande själ”. (1 Moseboken 2:7, NW) Människan är således en själ — inte innehavare av någon sorts skugglik andeskepnad som genomgår upprepade reinkarnationer. Inte heller är själen odödlig. Bibeln förklarar: ”Den själ som syndar — den själv skall dö.” — Hesekiel 18:4, NW.

Upanishaderna försöker också tränga in i den mänskliga naturens ”jag” eller ”ego”. Men det är bara bibeln som ger oss nyckeln till att förstå människan genom att avslöja hennes syndfulla natur. ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet.” (Romarna 3:23) Till följd av detta måste människan ständigt kämpa mot orätta böjelser. — Romarna 7:20, 25.

Upanishaderna brottas med frågor som rör det ondas existens och straffet för synd. Bibeln visar emellertid tydligt att ondskan här på jorden är ett resultat av att människan valde en oberoende kurs. ”Se, blott detta har jag funnit, att den sanne Guden har gjort människorna rättrådiga, men själva har de tänkt ut många planer.” (Predikaren 7:30, NW) Vad beträffar det slutliga straffet för synd sägs det i Skriften: ”Och han skall återgälda var och en i enlighet med hans gärningar: evigt liv åt dem som söker härlighet och ära ...; men för dem som är stridslystna och som inte lyder sanningen, utan lyder orättfärdigheten, skall det vara vrede och förbittring, vedermöda och trångmål. ... Det finns nämligen ingen partiskhet hos Gud.” — Romarna 2:6—9, 11.

Och medan Upanishaderna kämpar för att förklara vägen till frälsning, sägs det helt enkelt i bibeln: ”Frälsning tillhör Jehova.” (Psalm 3:8, NW) De som följer Jehovas vägar får löftet: ”De rättfärdiga själva skall besitta jorden, och de skall för evigt bo på den.” — Psalm 37:29, NW.

Bibeln ger enkla, rättframma, begripliga svar på frågor som förbryllar mänskliga tänkare. Ingen filosof skulle ha kunnat utveckla dessa svar på egen hand.

Bibeln — en uppenbarelse från Gud?

Men behöver detta innebära att du kan lita på att bibeln är en uppenbarelse från Gud? Det finns många skäl till att du kan göra detta.

För det första är det bara rimligt att förvänta att Gud skulle uppenbara sig för människan på något sätt. Vad anser du om en far som sätter barn till världen men sedan ger sig i väg och överger dem? Och hur skulle det vara om en sådan man lämnade sina barn i fullständig okunnighet om sig själv och inte ens meddelade dem sitt namn? Skulle du inte bli upprörd över hans handlingssätt? Är det då inte rimligt att dra den slutsatsen att en kärleksfull Skapare på något sätt skulle uppenbara sig för sina jordiska barn?

”Men varför skulle han göra detta genom en bok?” kanske du frågar. ”Skulle inte en allsmäktig Gud kunna använda sig av något mer dramatiskt — kanske en röst från himmelen?” Gud talade verkligen från himmelen vid flera tillfällen, till exempel då han gav de tio budorden. Vid detta tillfälle var människorna så förskräckta över de naturfenomen som där kom till synes att de bönföll Mose: ”Låt inte Gud tala till oss, för att vi inte må dö.” De stod därför på avstånd medan Jehova talade med Mose. (2 Moseboken 20:18—22)a Men även Mose kunde ha glömt de ord som Gud talade. Jehova valde därför i sin vishet att låta Mose, och längre fram andra trogna män, bevara hans ord i skrift. (2 Moseboken 34:28) På detta sätt kan människor läsa Guds tankar när det är lägligt för dem. De kan begrunda, meditera över och studera vad Gud har att säga. — Se Josua 1:8; 1 Timoteus 4:15.

Det är sant att bibeln är skriven av människor, likaväl som det var människor som skrev hinduernas skrifter. Men de män som skrev bibeln stod under inflytande av Jehova Guds heliga ande. (2 Petrus 1:21) Det som de tecknade ner var inte blott och bart filosofiska spekulationer. Bibeln bär tydligt prägeln av Guds vägledning. Kan någonting annat än Guds vägledning tjäna som förklaring till bibelns exakta redogörelse för den ordning i vilken de olika livsformerna framträdde på jorden? (1 Moseboken, kapitel 1) Kan någonting annat än Guds vägledning tjäna som förklaring till att bibeln för mer än 2.700 år sedan helt korrekt fastslog att jorden inte bara är rund, utan också är upphängd ”på ingenting”? (Job 26:7; Jesaja 40:22) Kan någonting annat än gudomlig vägledning tjäna som förklaring till bibelns osvikliga exakthet när det gäller profetior, till exempel den som återges i Jesaja 44:28, där den persiske erövraren Cyrus den store nämndes vid namn omkring 130 år innan han föddes? Skulle någon människa för 2.500 år sedan ha kunnat förutse uppkomsten av de två rivaliserande blocken av supermakter som i våra dagar behärskar världsscenen? — Daniel 11:27, 36—40.

Det finns således välgrundade skäl till att tro på bibeln som Guds uppenbarade vilja. Vi inbjuder dig att fördomsfritt undersöka vad den har att säga. Jehovas vittnen hjälper dig gärna att göra detta. På detta sätt kommer din tillbedjan inte att bli ett fåfängt sökande efter mänsklig vishet. (Matteus 15:9) Du kommer inte heller att, som de forntida samariterna, tillbe ”vad ... [du] inte känner”. (Johannes 4:22) Med hjälp av Guds ande kan du till och med komma att förstå ”Guds djupheter”. (1 Korintierna 2:10) Bibeln lovar oss nämligen: ”Om ni söker honom, så låter han sig finnas av er.” — 2 Krönikeboken 15:2.

[Fotnot]

[Bild på sidan 5]

Millioner människor omfattar människogjorda religioner, men har de gett tillfredsställande svar på frågor om Gud?

[Bild på sidan 6]

Bibeln anger inte bara att jorden är rund, utan säger också att den hänger ”på ingenting”. Vittnar inte detta om gudomlig inspiration?