”Lär mig godhet”
ENDAST två personer reagerade, när den äldre kvinnan klappade ihop i den fullsatta tunnelbanevagnen. De övriga passagerarna, vars tålamod började ta slut på grund av förseningarna under rusningstiden, såg endast hennes belägenhet som ytterligare en olägenhet. ”Kan inte någon flytta den där kvinnan ur vägen?” skrek en ilsken pendlare. För sina medpassagerare verkade den döende kvinnan och de båda passagerare som desperat försökte att åter få liv i henne inte vara något annat än ett hinder, och man trampade ”gång på gång” på dem.
Sådana scener har bevittnats i många delar av jorden. De understryker dramatiskt bibelns förutsägelse att människorna ”i de yttersta dagarna ... skall vara ... utan kärlek till det goda”. Men de kristna önskar behaga Jehova och måste ”vända” sig ”bort” från personer som saknar godhet. (2 Timoteus 3:1—5) Men det räcker inte bara med att vi ser upp med vårt umgänge. Godheten måste omsorgsfullt odlas som en av Guds andes frukter. (Galaterna 5:22) Men hur då? Och vad är godhet?
Godhet och rättfärdighet
Godhet är moralisk förträfflighet och dygd, förmågan eller tillståndet att vara god. Men den är mer än ett passivt tillstånd. Så här sade aposteln Paulus, när han avhandlade återlösningsanordningen: ”Annars skall väl knappast någon dö för en rättfärdig; jo, för den gode kanske någon rentav vågar dö. Men Gud anbefaller sin egen kärlek åt oss däri att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Romarna 5:7, 8) Här verkar det som om godhet ställs upp som motsats till rättfärdighet. Men är de varandras exakta motsatser?
Nej. Det Paulus av allt att döma här hade i tankarna var att rättfärdighet innebär att man rättar sig efter en norm. Rättfärdighet har faktiskt förbundits med dom. (Jämför Uppenbarelseboken 19:11.) Den ”rättfärdige” mannen är laglydig. Han följer ett rättesnöre, uppfyller en kvot, men han gör kanske inte mycket därutöver. Han vinner på så sätt respekt men inte nödvändigtvis hjärtan. Det är inte många som skulle förmås att dö för honom. Men den ”gode” mannen gör mer än att fullgöra skyldigheter eller att undvika onda gärningar. Hans godhet motiverar honom att anstränga sig för andra, att göra saker och ting för dem.
Den som anstränger sig i fråga om att göra saker och ting för andra bevisar sig vara en verklig nästa. Jesu liknelse om den omtänksamme och barmhärtige samariten belyser detta. Gripen ”av medlidande” förband samariten såren på en jude, som blivit utsatt för rövare och blivit slagen av dem. Därefter lyfte mannen som gjorde gott ”upp honom på sitt eget lastdjur och förde honom till en gästgivargård och tog hand om honom”. (Lukas 10:29—37) Det är därför inte underligt att den här liknelsen på vissa språk kallas liknelsen om den gode samariten. — Jämför Matteus 12:35; 20:10—15; Lukas 6:9, 33—36.
Godheten är inte passiv, utan den är dynamiskt aktiv. De som blir föremål för den ”gode” personens omtänksamhet, generositet och självuppoffring kan till och med förmås att dö för honom! Det var därför av goda skäl som psalmisten bad: ”Lär mig godhet.” (Psalm 119:66, NW) Men hur gör Jehova detta?
Jehovas exempel på godhet
Jehova lär oss godhet genom sitt eget exempel. Han är själva personifikationen av godhet. När Mose bad Gud om att få se hans härlighet, sade han: ”Jag skall själv låta all min godhet passera förbi inför ditt ansikte, och jag skall kungöra namnet Jehova inför dig.” Hur gick detta till? Kort därefter passerade Jehova ”förbi inför hans ansikte och kungjorde: ’Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke åt tusenden, överser med förseelse och överträdelse och synd; men ingalunda skall han frita från straff.’” — 2 Moseboken 33:18, 19; 34: 6, 7, NW.
På den tiden betonades Jehovas godhet på olika sätt. Hans barmhärtighet och kärlek till sanningen var framträdande. Jehova känner människosläktets ofullkomliga tillstånd och är därför omtänksam och tålmodig mot dem som verkligen önskar göra det som är rätt. Han ser dock inte genom fingrarna med uselhet. Vi kan således helt visst få gagn av att meditera över det exempel Jehova har satt.
Jehova har också visat godhet genom sin skapelse. Han kunde faktiskt betrakta sitt skaparverk såsom varande ”gott”. (1 Moseboken 1:12, 18, 25, 31; Romarna 1:20) När Gud utrustade den här planeten för att uppehålla liv, gick han längre än till det som var ett absolut minimum.
Regnet är ett fint exempel på detta. (Jesaja 55:10) Med anmärkningsvärd vetenskaplig exakthet sade Elihu att Jehova ”drar vattendropparna uppåt; de silas som regn för hans dimma, så att molnen droppar, de dryper rikligt över människorna. ... Han ger föda i överflöd.” (Job 36:27—31, NW) Den här cykeln omfattar uppskattningsvis 500.000 miljoner miljoner liter vatten dagligen, och solen ”drar” det mesta av det här vattnet från oceanerna.
Enligt en rapport i The New York Times har ”forskare som studerar de sydamerikanska regnskogarnas dynamik lagt fram vetenskapliga bevis som för första gången med exakthet visar att en skog kan lämna tillbaka till atmosfären ända upp till 75 procent av den fuktighet den mottar”. Rapporten angav vidare att ”den vattenmängd en skog samlar kan skickas tillbaka till luften i tillräckligt stora mängder för att bilda nya regnmoln”. Och regn är naturligtvis en av de avgörande faktorerna i framställningen av föda. Jehova har verkligen sörjt både effektivt och rikligt för livet på jorden. Vilken godhet har han inte visat genom att också låta otacksamma människor få gagn av alla dessa anordningar! — Matteus 5:44, 45.
Men ett ännu mer slående exempel på Jehovas godhet är det sätt varpå han har verkat för att fullborda sitt ursprungliga uppsåt med mänskligheten. (1 Moseboken 1:28; 3:15; Romarna 5:12) Hans godhet fick honom att göra en återlösningsanordning för det syndiga människosläktet genom att ge ”sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv”. (Johannes 3:16; Romarna 3:23, 24) Hans godhet mot människor med ärliga hjärtan kommer snart att manifesteras, när han genom sitt rike åstadkommer slutet för denna onda tingens ordning. (Daniel 2:44; Matteus 6:9, 10; 2 Petrus 3:9, 10) Och vilken Guds godhet kommer inte att bli uppenbar, när den här jorden blir ett paradis under Rikets styre! — Lukas 23:43; 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:1—5.
Efterlikna Jehovas godhet
Regelbundet studium av bibeln håller Jehovas fullkomliga exempel i fråga om godhet ständigt framför oss. Detta bör i sin tur förmå oss att efterlikna hans exempel. Det är sant att många nödvändiga sysslor, till exempel att laga mat, att städa, att handla och att göra reparationer i hemmet, skulle kunna hindra det regelbundna studiet av bibeln. Men vi måste låta andliga ting få inta första platsen. Jesus Kristus visade detta, när han besökte Marias och Martas hem. Maria satt vid Jesu fötter och lyssnade ”oavlåtligt till hans ord”, medan Marta var upptagen med hushållsgöromål. När Marta sökte få Marias hjälp med hushållsbestyren, sade Jesus: ”Marta, Marta, du är bekymrad och oroar dig för många ting. Men endast några få ting behövs, eller bara ett. Vad Maria angår, så har hon valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.” Du kan också välja det som är gott genom att ge sådana andliga ting som personligt studium och familjestudium företräde. — Lukas 10:38—42.
Jehova lär oss också godhet genom den kristna församlingen. Där umgås vi med människor som är ”fulla av godhet”. (Romarna 15:14) Många erfarenheter belyser detta. Ett Jehovas vittne (som redan hade två barn) erinrade sig sin bestörtning, när hon fick veta att hon hade fött trillingar! ”Hur i all världen skall vi komma till de kristna mötena?” undrade hon. ”Hur skall vi kunna betala den här sjukhusräkningen? Hur i all världen skall vi få pengar till mat och kläder åt fem barn?”
Men den här kvinnan fick snart bevis på att hennes kristna bröder och systrar är ”fulla av godhet”. ”När jag kom hem”, sade hon, ”fann jag att flera av mina kristna systrar hade städat vår lägenhet. Dessutom ordnade systrarna med att vi fick färdiglagad mat hem till oss, och de utförde de dagliga sysslorna tills jag fick tillbaka mina krafter.” Många av bröderna bidrog materiellt, någon sände till och med 1.000 dollar anonymt! Men under vintern ådrog sig den här familjen en stor skuld för uppvärmningen av sin bostad. Man kan därför föreställa sig den här kvinnans farhågor, när hon fick ett telefonsamtal från oljebolaget. Men till sin stora lättnad fick hon höra att en kristen syster hade betalat räkningen! Ett meddelande om att man skulle inställa en leverans avsedd för den här kämpande familjen hade av misstag postats till detta medvittne, och godhet hade fått henne att hjälpa dem.
Sådan godhet rör inte bara hjärtat, utan den är också smittsam. Av Jehovas vittnen har ”jag fått lära mig att älska och att vara omtänksam”. Det sade en före detta hustrumisshandlare till sin hustru efter det att hon varit med vid sitt första möte. ”Det är därför som jag inte slår dig längre.”
Välsignelserna av att lära sig godhet
Redan nu skördar vi välsignelser av att lära oss godhet och av att älska den. Vårt umgänge med våra bröder och också med världens människor blir på så sätt behagligare. (Ordspråksboken 11:10; 1 Petrus 3:13) Men viktigast av allt, om vi håller ut när vi får lida därför att vi ”gör gott ..., då är detta någonting behagligt för Gud”. (1 Petrus 2:20) Att vi utövar tro och visar godhet kommer faktiskt att leda till att vi blir beskyddade under den ”stora vedermödan”, och det garanterar att vi får träda in i den nya ordningen. — Hebréerna 10:36—39; Matteus 24:21.
Låt därför Jehova lära dig godhet. Vad blir det då för belöningar? Jo, det kommer att bli ”härlighet och ära och frid för var och en som gör vad gott är”! — Romarna 2:6—11.
[Bild på sidan 22]
Den generösa tillgången på vatten för att uppehålla liv visar Jehovas godhet