”Gamla testamentets” Gud — är han en kärlekens Gud?
”GAMLA TESTAMENTETS Gud, det vill säga judaismens Jahve, är en förbannelsens Gud, en vredens Gud, en svartsjukans Gud, och jag känner mig inte dragen till honom.” Så säger Youji Inoue, en japansk katolsk präst, i en artikel med rubriken ”Japanen och kristendomen” i en av Japans ledande tidningar, Asahi Shimbun. Men han fortsätter att denne Gud till sist ”utvecklades och omformades till vad som är Nya testamentets Gud, det vill säga den Gud som Jesus förkunnade om”.
Det är sant att prästmannen Inoue inte är den ende som hyser en sådan uppfattning. Men håller du med honom? Anser du också att ”Gamla testamentets”, eller de hebreiska skrifternas, Gud är en hård och hämndlysten Gud, när han jämförs med ”Nya testamentets”, eller de kristna grekiska skrifternas, Gud?
När det gäller människor, kan personligheterna förändras. Bibeln uppmanar till exempel dem som älskar Gud: ”Ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” (Efesierna 4:24) Genom att studera bibeln och tillämpa vad de har lärt har många som tidigare närde svartsjuka, vrede och så vidare gjort stora förändringar, så att de nu i sitt dagliga liv ådagalägger Guds andes frukt — ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. — Galaterna 5:22, 23.
Men kan detsamma sägas om Skaparen, Jehova Gud? Har han ”utvecklats och omformats” från ”en vredens Gud” till den kristna kärlekens Gud, som en del kallar honom?
Jehova — alltid en kärlekens Gud
”Gud är kärleken”, skrev aposteln Johannes. (1 Johannes 4:8) I det fallet uttalade han en evig sanning: Skaparen, Jehova, har varit, är och kommer alltid att vara en den oföränderliga kärlekens Gud. Och hela vägen igenom från början till slut bekräftar den bibliska berättelsen detta uttalande.
När Jehova skapade jorden, gjorde han den kärleksfullt till att vara ett idealiskt hem för människosläktet. (Jesaja 45:18) Senare, när han skapade den förste mannen och den första kvinnan, Adam och Eva, gjorde han dem ”till sin avbild”, det vill säga han förlänade dem sådana gudaktiga egenskaper som kärlek, rättvisa, vishet och makt. Han förelade dem också utsikten att ha barn, förvandla hela jorden till ett paradis och bo på den för evigt. (1 Moseboken 1:27, 28) Var inte allt detta bevis på en kärlekens Gud?
När det första människoparet dukade under för Satans frestelse genom ormen, förlorade de eviga välsignelser inte bara för sig själva, utan också för sina ännu ofödda avkomlingar. I detta kritiska skede uttalade Jehova den första profetia som finns återgiven i bibeln, nämligen löftet om att kvinnans ”säd” skulle krossa ormens huvud. (1 Moseboken 3:15) Var inte detta löfte om hopp och befrielse ytterligare ett framträdande uttryck för Guds kärlek?
Omkring 2.000 år senare lovade Jehova sin trogne tjänare Abraham: ”I din säd skall alla folk på jorden välsigna sig”, varigenom han visade att kvinnans ”säd” skulle komma genom Abrahams släktlinje. (1 Moseboken 22:18) Detta löfte stärkte befrielsehoppet och visade att Jehovas kärlek till människosläktet inte hade minskat under tidens gång. Han hade i tankarna en välsignad framtid för människosläktet, när han gav detta löfte. Han är sannerligen en kärlekens Gud!
Guds kärlek gentemot Israel
Jehova Gud befriade vidare israeliterna från slaveri i Egypten år 1513 f.v.t. och ingick lagförbundet med dem genom Mose. I det andra av de tio buden sade Jehova: ”Ty jag, Jahve, din Gud, är en nitälskande Gud [en Gud som kräver odelad hängivenhet, NW], och jag låter straff för faderns förseelse komma över sönerna, sonsönerna och sonsönernas söner till dem som hatar mig; men jag har omtanke om tusenden av dem som älskar mig och håller mina bud.” — 2 Moseboken 20:5, 6, The Jerusalem Bible.
Som Suverän och äkta man och ägare hade Jehova rätt att kräva odelad hängivenhet av sitt förbundsfolk, Israel. (Jesaja 54:5; Jeremia 3:14) När hans folk blev otroget och vände sig till falska gudar gång efter annan, var det då inte rimligt att Jehova i sin kärlek till dem skulle tukta dem, ge uttryck åt sitt misshag med och sin fördömelse av deras egensinniga handlingssätt?
Vid många tillfällen visade Jehova djup omsorg om sitt folk och vädjade till dem att återvända till honom. (Jesaja 55:7) Fastän han tuktade dem för deras synder och till sist tillät att de som nation tillintetgjordes och fördes i fångenskap till ett främmande land, förde han dem i sinom tid tillbaka till deras hemland. Vad visar allt detta om Jehova? Är han en svartsjuk, hatisk och hämndlysten Gud? Nej! Det visar i stället att han är ”en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet”. — 2 Moseboken 34:6; Nehemja 9:17; Joel 2:13; Nahum 1:2, 3.
Har gett uttryck åt kärlek genom sin Son
Under århundradenas gång har Jehova Gud tillhandahållit ytterligare detaljer beträffande kvinnans ”säd” och Abrahams ”säd”, och genom sina profeter förutsade han Messias’ ankomst. När den fastställda tiden kom, ådagalade Gud sin kärlek på ett oöverträffat sätt, genom att sända sin enfödde Son till jorden för att tillhandahålla lösenoffret.
Om denna underbara föranstaltning skrev aposteln Johannes: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16) Emedan Guds kärlek genom hans Son, Jesus Kristus, är så ädel, har en del av misstag dragit den slutsatsen att han inte kunde vara samme Gud som den som omtalas i de hebreiska skrifterna såsom den som straffar och dömer.
Men är den Gud som Jesus lärde om så olik den Gud som framställs i de hebreiska skrifterna? Eller är det så att människor har valt att se bara vad de önskar se? Visar inte det där välkända skriftstället, Johannes 3:16, klart och tydligt att den som inte ”utövar tro” på Sonen kommer att bli ”tillintetgjord”? Dessutom fortsatte Johannes och sade: ”Den som inte lyder Sonen skall inte få se livet, utan Guds vrede förblir över honom.” (Johannes 3:36) Om detta inte på något vis förminskar omfattningen av Guds kärlek, varför skulle då hans uttryck av misshag mot de otrogna israeliterna och andra i de hebreiska skrifterna alls göra honom mindre som en kärlekens Gud?
Guds kärleksfulla uppsåt i förbindelse med dig
Genom sin profet Malaki sade Gud: ”Jag, Herren [Jehova], har inte förändrats.” (Malaki 3:6) Han har inte bara förblivit oförändrad såsom kärlekens Gud, utan hans kärleksfulla uppsåt beträffande människosläktet och jorden har också förblivit oförändrat. Liksom Jehova förelade Adam och Eva utsikten till evigt liv i ett jordiskt paradis, så önskar denne kärlekens Gud att du skall befinna dig bland dem som för evigt skall få bo i det paradiset. (Lukas 23:43; 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 21:4) Men vad är det som krävs? Jesus sade: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Jehovas vittnen vill med glädje hjälpa dig att lära känna Jehova, den oföränderliga kärlekens Gud.