En ny skola öppnas!
Denna artikel innehåller kontentan av ordförandens avslutningstal vid den 82:a Gileadklassens examen.
SEDAN Vakttornets Bibelskola Gilead kom i gång i februari 1943, har mer än 6.000 överlämnade tjänare bland Jehovas vittnen utbildats för missionärsarbete. Under de mer än 40 år som dessa missionärer har sänts ut, har de i ett stort antal länder öppnat vägen för att ett grundligt vittnesbörd angående Riket skall kunna avges. När Guds folk ser tillbaka på vad Jehova har åstadkommit, gläder de sig helt visst över att se uppfyllelsen av en märklig profetia.
I Jesaja, kapitel 49, verserna 9—12, förutsade profeten en befrielse av rättfärdigt sinnade människor som hålls i religiös fångenskap i ”det stora Babylon”. Genom den smorda tjänarklassen på jorden har Jehovas befallande rop gått ut och uppmanat dem att ”säga till de fångna: ’Dra ut’, till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram.’ De skall finna bete utmed vägarna. ... De skall varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen skall inte skada dem, ty deras förbarmare skall leda dem och skall föra dem till vattenkällor. ... Se, där kommer de fjärran ifrån.” Har det blivit något gensvar på detta? Ja, verkligen! Hundratusentals människor med ärliga hjärtan har kommit, från alla håll, och har gett till känna att de hungrar efter sanning, önskar bli närda och upplysta av Guds ord, söker bli andligen befriade från ”det stora Babylon”. (Uppenbarelseboken 17:5) Nu befinner de sig i den jordiska delen av Guds rikes organisation, där de livnär sig på ett överflöd av andlig föda.
Enastående tillväxt
Länder i Latinamerika och den karibiska övärlden var bland de första som fick nytta av Gileadmissionärer i mitten av 1940-talet. Det fanns mycket få förkunnare i dessa områden, vilket innebar en verklig utmaning för att ett grundligt vittnesbörd om Riket skulle kunna avges. Puerto Rico hade till exempel bara 25 förkunnare år 1944. Costa Rica hade 181. Mexico hade 2.431 förkunnare år 1944, när de första utexaminerade eleverna från Gilead anlände. Men allteftersom sanningshungrande individer kom ut ur det religiösa mörkret och gav till känna att de själva var sådana som sökte Guds rike, började de nitiskt predika, och en del gick med i pionjärernas led. Män strävade efter att få ansvar. Vad har resultatet blivit? I dag har Puerto Rico 21.943 aktiva förkunnare enligt rapporterna, fyra gånger så många som de som rapporterades aktiva i de 12 länderna i den karibiska övärlden sammanlagt år 1947. Costa Rica har fler förkunnare nu än det fanns i hela Centralamerika för 40 år sedan. I januari i år rapporterade Mexico ett nytt rekord på mer än 206.000 förkunnare, vilket är ungefär lika många förkunnare som var verksamma i hela världen för 40 år sedan.
I Sydamerika har det varit en liknande utveckling. När missionärer till att börja med sändes till Argentina år 1947, fanns där 790 förkunnare. I dag finns det 63.613 aktiva vittnen, 26 gånger fler än antalet förkunnare i de 12 olika länderna i Sydamerika för 40 år sedan. Hur har utvecklingen varit i Brasilien då? När de första missionärerna sändes dit år 1945, var det bara 394 förkunnare som var verksamma i arbetet med att vittna. Men de fortsatte ihärdigt, och Brasilien har nu passerat 200.000 förkunnare. Det är mer än 80 gånger det antal som var verksamma i hela Sydamerika år 1947. Andra länder på denna kontinent har också kunnat rapportera enastående ökningar.
Om vi vänder oss till Fjärran Östern, kan vi även där se underbara bevis på Jehovas välsignelse, allteftersom det befriande budskapet om Rikets sanning har gjort det möjligt för tusentals människor att komma ut ur mörkret. När de första missionärerna förordnades till Japan år 1949, var det så få som åtta förkunnare som rapporterade. I de åtta asiatiska länder, där man rapporterade verksamhet för 40 år sedan, fanns det sammanlagt 475 aktiva vittnen. I dag finns det 116.272 enbart i Japan.
I södra Stilla havet fanns det bara två avdelningskontor fram till 1959. Med det bistånd som getts av förkunnare från Australien, som flyttat för att tjäna där behovet var större, och insatser från andra församlingsförkunnare och några få missionärer har tusentals människor kunnat nås med de goda nyheterna på olika ödistrikt. Det finns nu ytterligare sex avdelningskontor i denna del av det världsvida fältet.
En historisk tillbakablick på Afrikas utveckling är också mycket spännande. De 17 länder som rapporterade år 1947 hade totalt 24.896 förkunnare. Men med missionärer som hjälpte till att snabbt sprida de goda nyheterna gav sig hundratusentals människor snart till känna som sådana som sökte Jehova och hans rättfärdighet. I dag finns det enbart i Nigeria omkring 130.000 vittnen som nitiskt förkunnar Rikets budskap.
Det råder inget tvivel om att Jehovas befriande sanningsord utför det som han har funnit behag i. Det har säker framgång i det vartill han har sänt ut det. (Jesaja 55:10, 11, NW) Nu, då en sådan stor skörd samlas in, försäkrar oss samma ord om att Jehova kommer att låta fler övade herdar uppstå. (Jämför Jeremia 23:4.) Den styrande kretsen är intensivt medveten om det växande behovet av kvalificerade män för att ta hand om ansvarsuppgifter ute på fältet, såväl som på Sällskapets olika avdelningskontor. Man har vidtagit åtgärder för att detta behov skall kunna fyllas.
Skolan för förordnade tjänare
Ni elever i den 82:a Gileadklassen, såväl som alla som har varit närvarande vid denna i högsta grad uppbyggande tilldragelse, kommer att bli glada över att få veta att en ny skola kommer att öppnas under hösten 1987. Skolan för förordnade tjänare, som den kommer att kallas, kommer att vara en del av Vakttornets Bibelskola Gilead, vilket gör det möjligt för bröder från vissa andra länder att delta. Den första kursen förväntas ta sin början omkring den 1 oktober i år i staden Pittsburgh i Pennsylvania i USA, där Sällskapets första huvudkontor var beläget. Sedan den första kursen avslutats, kommer andra kurser att hållas med jämna mellanrum i olika delar av Förenta staterna.
De som skrivs in i skolan måste uppfylla fastställda skriftenliga krav. Utbildningen kommer till att börja med att ges åt ensamstående äldste och biträdande tjänare som är vid god hälsa. Om några är pionjärer är det så mycket bättre. De som inbjuds till skolan måste vara villiga att tjäna och rätta sig efter det som de har lärt sig, varhelst det finns ett behov på det världsvida fältet. Detta kommer att kräva att man har samma ande som Jesaja, som erbjöd sig villigt och sade: ”Se, här är jag, sänd mig.” (Jesaja 6:8) Ni elever i den 82:a klassen kan, tillsammans med missionärer som redan tjänar i över ett hundra länder, se fram emot att i sinom tid ha andra övade bröder att samarbeta med skuldra vid skuldra.
En fullständigt ny studieplan har förberetts för Skolan för förordnade tjänare. Skolan har grundats i syfte att öva kvalificerade bröder som har viss erfarenhet av organisatoriska angelägenheter som äldste och biträdande tjänare i församlingen.
Behovet av framåtskridande
Efter pingstdagen år 33 v.t. var den kristna församlingen fullt verksam med att sprida de goda nyheterna i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och senare till jordens mer avlägsna delar. (Apostlagärningarna 1:8) Omkring år 60 v.t. skrev aposteln Paulus, som hade gått i spetsen för evangeliseringsverksamheten bland nationerna, till kolosserna och sade: ”Detta hopp har ni hört om förut genom förkunnelsen om sanningen i dessa goda nyheter, som har infunnit sig hos er, precis som de nu bär frukt och växer till i hela världen.” Sedan tillade han att dessa medtroende inte skulle ”rubbas från det hopp som hör de goda nyheter till, vilka ni har hört och vilka har predikats i hela skapelsen under himmelen”. — Kolosserna 1:5, 6, 23.
På relativt kort tid hade de första kristna spridit de goda nyheterna vida omkring. Jehova hade gett växten, och antalet lärjungar ökade väldigt mycket. För detta krävdes fler kvalificerade män som kunde undervisa i församlingen och vara herdar för hjorden. En av de unga tillsyningsmän som hade betrotts med sådant ansvar var Timoteus. Vad uppmuntrade aposteln Paulus Timoteus att göra? Det skulle inte få förekomma något avbrott i hans övning: ”Genom att ge bröderna dessa underrättelser skall du vara en rätt Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den rätta lärans ord, den läras som du noggrant har följt. ... Öva dig däremot ständigt själv med gudaktig hängivenhet som ditt mål.” (1 Timoteus 4:6—8) Detta skulle vara långt mera viktigt än att koncentrera sig på något personligt intresse eller någon själviskt inriktad sysselsättning, som även skulle kunna inbegripa kroppsövningar och fysisk träning. För att helt kunna fullgöra sin tjänst behövde Timoteus ge akt på sig själv och på sin undervisning.
Ni elever i denna Gileadklass har fått övning för er missionärsverksamhet. Ni har fått del av fina andliga gåvor genom tillsyningsmän som är kvalificerade att undervisa. Nu finns det ytterligare ett fint undervisningsprogram för kvalificerade män med viss erfarenhet av att sköta ansvarsuppgifter i församlingen att se fram emot. De kommer att övas med gudaktig hängivenhet som mål, vilket kommer att hjälpa dem att bevara ett rätt perspektiv och rusta dem att lägga tonvikten på det som Paulus vidare skrev till Timoteus om: ”Låt ingen någonsin se ner på din ungdom. Bli tvärtom ett exempel för de trogna i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet. Fortsätt ... att ivrigt ägna dig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning. Begrunda dessa ting; gå upp i dem, för att ditt framåtskridande må vara uppenbart för alla.” — 1 Timoteus 4:12, 13, 15.
Liksom i Timoteus’ fall bör de bröder som förordnats till ansvarsuppgifter i församlingen i vår tid, däribland yngre män, inse att det nu är en passande och angelägen tidpunkt för att göra sitt framåtskridande uppenbart. Genom att göra det kommer de av hjärtat att bevisa att de motsvarar Guds normer och att de har ett uppriktigt intresse av att sköta andliga angelägenheter, varigenom de kvalificerar sig för ytterligare tjänsteprivilegier. — Filipperna 2:20, 21.
Med anledning av det behov som nu föreligger i detta skede av förverkligandet av Guds uppsåt är det ett privilegium att få bli brukad av Jehova var som helst inom hans organisation. Hur tacksamma är vi inte mot honom i egenskap av vår store herde och mot den rätte herden, Jesus Kristus, för denna nya, ändamålsenliga organisatoriska anordning, Skolan för förordnade tjänare!