Är korset något för de kristna?
”MIN mor gav mig det.” ”Det är manligt.” ”Jag bär det som ett smycke.” ”Det skulle kännas obehagligt utan det.” ”Det skyddar mig mot det onda.” ”Det är bara något att hänga i kedjan.”
Så svarade flera människor som blev tillfrågade om varför de bar ett kors. Även om det uppenbarligen inte är på grund av fromhet som alla bär ett kors, är det något som är på modet i vissa delar av världen. Man har till och med sett ungdomar i Sovjet bära ett. Många tillmäter korset djup religiös betydelse, eftersom, såsom en ung man helt enkelt uttryckte saken: ”Det är heligt.”
Men är det verkligen lämpligt för en kristen att bära ett kors? Avbildar det exakt det sätt på vilket Kristus dog? Och finns det giltiga invändningar även mot att bära det som ett smycke? Låt oss, för att ta reda på detta, först betrakta korsets ursprung.
Är det en kristen symbol?
Du kanske tar för givet att de kristna var de första som använde korset. Men i The Encyclopedia Americana talas det om ”begagnandet av det i forna tider bland både hinduer och buddister i Indien och Kina och bland perserna, assyrierna och babylonierna”. Och i Chambers’s Encyclopaedia (1969 års upplaga) heter det likaså att korset ”var ett emblem som tillskrevs religiös och mystisk innebörd långt före den kristna eran”.
Det finns faktiskt inget bevis för att de första kristna använde korset vid sin gudsdyrkan. På den första kristna tiden var det de hedniska romarna som använde korset! I The Companion Bible heter det: ”Dessa kors användes som symboler av den babyloniske solguden ... och förekommer först på ett mynt med Julius Caesar, 100—44 f. Kr., och därefter på ett mynt som slagits av Caesars arvinge (Augustus), 20 f. Kr.” Den romerske naturguden Backus framställdes ibland med en huvudbindel som innehöll ett antal kors.
Hur blev då korset en kristenhetens symbol?
Konstantin och korset
År 312 v.t. drog Konstantin, som härskade över det område som nu är känt som Frankrike och England, ut i krig mot sin svåger, Maxentius av Italien. På vägen uppges han ha sett en syn — ett kors, på vilket det stod ”Hoc Vince”, som betyder ”I detta [tecken] skall du segra”. Efter sin seger gjorde Konstantin korset till sina härskarors fälttecken. När kristendomen senare blev romerska väldets statsreligion, blev korset kyrkans symbol.
Men förekom verkligen en sådan syn? Redogörelserna för denna legend är i bästa fall tillkomna i andra hand och är fulla av motsägelser. Det skulle rent ut sagt vara svårt att finna en mera otänkbar kandidat till en uppenbarelse från Gud än Konstantin. Vid tiden för denna förmenta händelse var han en ivrig dyrkare av solguden. Konstantin helgade också söndagen som dagen för soldyrkan. Hans uppförande efter sin så kallade omvändelse ger också föga vittnesbörd om någon verklig hängivenhet för rätta principer. Hans liv styrdes av mord, intriger och politisk ärelystnad. Det verkar som om kristendomen för Konstantin inte var något annat än ett politiskt påhitt för att förena ett splittrat välde.
Det finns inte heller mycket som vittnar om att det slags kors Konstantin ”såg” verkligen representerade det redskap som användes för att åstadkomma Kristi död. Många mynt som Konstantin senare präglade är stämplade med ett X-format kors med ett tillagt ”P”. (Se illustration.) I An Expository Dictionary of New Testament Words av W. E. Vine heter det: ”Vad Chi beträffar, dvs. X, som Konstantin förklarade att han hade sett i en syn som ledde till att han kämpade för den kristna tron, så var den bokstaven initialen till ordet ’Kristus’ [i det grekiska språket] och hade ingenting att göra med ’korset’”, dvs. som ett avrättningsredskap. Ja, denna korstyp är nästan motsvarigheten till den hedniska symbolen för solen.
Varför blev då korset så villigt godtaget av ”kristna”? I Vines Dictionary heter det vidare: ”I mitten av 200-talet e. Kr. hade kyrkorna endera avlägsnat sig från eller travesterat vissa av den kristna trons läror. För att man skulle öka det avfälliga kyrkosystemets anseende förde man in hedningar i kyrkorna utan någon pånyttfödelse genom tro, och dessa tilläts i stor utsträckning att ha kvar sina hedniska tecken och symboler. Därför lät man Tau, dvs. T, i dess vanligaste form, med sänkt tvärslå, beteckna Kristi kors.”
Korsets utveckling
Var det kärlek till Kristus som gjorde att korset vid denna sena tid blev ett sådant föremål för vördnad? I Encyclopaedia of Religion and Ethics sägs det: ”I och med 300-talet började magiska trosuppfattningar få ett allt fastare fäste inom kyrkan.” Liksom fallet är med en magisk amulett, trodde man att detta att man helt enkelt gjorde korstecknet var ”det säkraste skyddet mot demonerna och botemedlet för alla sjukdomar”. Vidskepligt bruk av korset har fortsatt ända till denna dag.
Under årens gång har 400 olika slags kors utvecklats. Till att börja med avbildade man inte Kristus själv. I stället visade man en ung man som höll ett juvelbesatt kors. Senare fogade man till ett lamm. År 691 gjorde kyrkomötet i Trullo ett kors ”officiellt” som visade bröstet av en ung man, i stället för ett lamm, på korset. Med tiden utvecklade sig detta till krucifixet — ett kors med en framställning av Kristi kropp.
Dog Kristus på ett kors?
Men lär inte bibeln att Kristus faktiskt dog på ett kors?, kanske någon frågar. För att få svar på detta måste vi först undersöka innebörden i de två grekiska ord som bibelskribenterna använder för att beskriva redskapet i samband med Kristi död: stau·rosʹ och xyʹlon.
I The International Standard Bible Encyclopedia (1979) framhålls det under rubriken ”Kors”: ”Ursprungligen betecknade det grekiska staurós en spetsig, upprättstående träpåle, kraftigt fäst i marken. ... De var ställda sida vid sida i rader för att bilda ett staket eller försvarsverk kring bosättningar, eller också kunde de var för sig användas som tortyrredskap, på vilka svåra lagöverträdare hängdes upp offentligt för att dö (eller, om de redan hade dött, för att deras kroppar skulle bli grundligt vanärade).”
Det är sant att romarna använde ett avrättningsredskap som på latin kallades crux. Och när bibeln blev översatt till latin, blev detta ord crux använt som en översättning av stau·rosʹ. Eftersom det latinska ordet crux och det svenska ordet kors är likartade, har många felaktigt tagit för givet att ett crux nödvändigtvis var en påle med en tvärslå. Men i The Imperial Bible-Dictionary sägs det: ”Även bland romarna tycks crux (varifrån vårt kors härleder sig) ursprungligen ha varit en upprättstående påle, och denna förblev alltid den viktigaste delen.”
I boken The Non-Christian Cross heter det vidare: ”Det finns inte en enda mening i någon av de många skrifter, som utgör Nya testamentet, som i den ursprungliga grekiska texten innehåller ens några indirekta bevis för att den stauros som användes i Jesu fall var något annat än en vanlig stauros [påle eller stolpe]; och än mindre några bevis för att den inte bestod av ett enda trästycke, utan av två stycken som var hopspikade till ett kors.” Kristus kunde mycket väl ha blivit upphängd på ett slags crux (stau·rosʹ) som är känt som crux simplex. Det var så en sådan påle avbildades av den romersk-katolske forskaren Justus Lipsius på 1500-talet.
Hur förhåller det sig med det andra grekiska ordet, xyʹlon? Det användes i den grekiska Septuagintaöversättningen av bibeln i Esra 6:11. I den svenska bibelöversättningen lyder denna vers: ”Och härmed ger jag befallning, att om någon överträder denna förordning, så skall en bjälke brytas loss ur hans hus, och på den skall man hänga upp och fästa honom, och hans hus skall göras till en plats för orenlighet, därför att han har gjort så.” Det är tydligt att det var en ensam bjälke det gällde här.
Flera översättare av de kristna grekiska skrifterna (Nya testamentet) översätter därför Petrus’ ord i Apostlagärningarna 5:30 till att lyda: ”Våra förfäders Gud har uppväckt Jesus, som ni tog livet av, i det ni hängde honom på en påle [eller ”trä”, enligt 1917, Åkeson, 1883, Hedegård och Melin].” Du kanske också önskar kontrollera hur översättningen av xyʹlon lyder i din bibel i: Apostlagärningarna 10:39; 13:29; Galaterna 3:13 och 1 Petrus 2:24.
Vandrar efter vad vi tror, inte efter vad vi ser
Även sedan en del har begrundat sådana vittnesbörd om att Kristus verkligen dog på en påle, ser de kanske fortfarande inte något orätt i att bära ett kors. Det är bara ett smycke, säger de kanske.
Kom dock ihåg hur korset har blivit använt ner genom historien — som ett föremål för hednisk gudsdyrkan och av vidskeplig vördnad. Skulle det vara i överensstämmelse med aposteln Paulus’ råd i 1 Korintierna 10:14 att bära ett kors: ”Därför, mina älskade, fly från avgudadyrkan”?
Hur förhåller det sig med de sanna kristna i våra dagar? De behöver också vara medvetna om behovet av att vara på ”vakt mot avgudarna”, som bibeln tillråder. (1 Johannes 5:21) De finner därför inte korset vara något lämpligt smycke. De påminner sig Paulus’ uttalande: ”Förbannad är var och en som är upphängd på en påle”, och därför föredrar de att tänka på Kristus som en förhärligad på tronen insatt kung! — Galaterna 3:13; Uppenbarelseboken 6:2.
Fastän dessa kristna inte bär kors, uppskattar de djupt det förhållandet att Kristus dog för dem. De vet att Kristi offer är en underbar demonstration av ”Guds kraft” och eviga kärlek. (1 Korintierna 1:18; Johannes 3:16) Men de behöver inte något sådant materiellt föremål som ett kors för att hjälpa dem att tillbe denne kärlekens Gud. För de vandrar, som Paulus uppmuntrade dem, efter vad de tror, inte efter vad de ser. — 2 Korintierna 5:7.
[Bild på sidan 22]
Korset har utvecklats till många typer och former under århundradenas gång
[Bild på sidan 23]
Staty av den grekiske guden Marsyas levande flådd på en trädstam — Louvren, Paris