Tuktan frambringar fridsam frukt

”Ingen tuktan [tycks] för ögonblicket ... vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” — HEBRÉERNA 12:11.

1. a) Vad säger Jehovas ord om människans förmåga att styra sin livskurs, men vad säger människan? b) Vem har visat sig ha rätt och vem fel?

JEHOVAS ord säger att det inte kommer an på ”mannen som vandrar att ens styra sitt steg”. (Jeremia 10:23, NW) Människan själv däremot säger att hon kan det, och ända sedan upproret i Eden har hon också gjort det. Alltsedan dess har många människor gjort som man gjorde under domartiden i Israel: ”Var och en var van att göra det som var rätt i hans egna ögon.” (Domarboken 21:25, NW) Men orden i Ordspråksboken 14:12 (NW) har visat sig vara sanna: ”Det finns en väg som är rätt för en man, men därefter är dess slut dödens vägar.” I 6.000 år har människor tagit den väg som verkade rätt för dem, och under hela den tiden har den lett till krig, hungersnöd, sjukdom, brottslighet och död. Historien har bevisat att Jehovas ord är sant och att människans vägar är felaktiga.

2. Vilken hållning intar barnpsykologer till aga?

² Ofullkomliga människor behöver tuktan. De behöver den alltifrån sin barndom. I Guds ord heter det: ”Den som håller tillbaka sin käpp hatar sin son, men den som älskar honom, han ser verkligen efter honom med tuktan.” (Ordspråksboken 13:24, NW) Många barnpsykologer bestrider denna gudomliga vishet. För en del år sedan frågade en: ”Har ni mödrar klart för er att varje gång ni agar ert barn visar ni att ni hatar barnet?”

3. Vilken tendens håller på att bli uppenbar, enligt uttalanden av flera auktoriteter?

³ Nu blåser förändringens vindar. Burton L. White, en auktoritet på barns utveckling, säger att ”ditt barn inte kommer att älska dig mindre om du är sträng än om du är eftergiven. ... Även om du ger det smäll regelbundet, så kommer du att finna att det fortsätter att komma tillbaka till dig”.a Han betonar barnets grundläggande behov av överflödande ”irrationell kärlek”. Doktor Joyce Brothers rapporterade om en undersökning som omfattade hundratals strängt fostrade barn i femte och sjätte klass, vilka menade att de stränga reglerna ”var ett uttryck för föräldrakärlek”. I tidskriften Journal of Lifetime Living heter det: ”Barnpsykologer som tvistar om huruvida ett barn skall matas efter schema eller efter behov, och om det skall agas eller inte, har funnit att allt detta inte spelar någon roll, så länge som barnet är älskat.” Till och med dr Benjamin Spock, författare till boken Sunt förnuft i barnavård och barnuppfostran, tog på sig en del av skulden för den bristande föräldrafastheten och den brottslighet som blev följden av detta. Han sade att skulden vilade på experter, ”barnpsykiatrer, psykologer, lärare, socialarbetare och barnläkare, sådana som jag”.

Tuktans käpp

4. Vad är tuktans käpp en symbol av, och vad visar man om man gör rätt bruk av den, till skillnad från om man är släpphänt?

⁴ ”Käpp”, så som det används här ovan, betyder inte nödvändigtvis smäll; den representerar sättet att tillrättavisa, vilken form tillrättavisningen än må ta. The New International Version säger angående denna vers: ”käpp. Troligen ett bildligt uttryck för varje slag av tuktan.” En käpp är en symbol av styre eller myndighet — i det här fallet av föräldramyndigheten. En förälder får inget tack senare för att han är släpphänt mot eller skämmer bort sitt barn: ”Om man klemar bort sin tjänare [eller sitt barn] alltifrån hans ungdom, kommer han senare i livet rentav att bli en som är otacksam.” (Ordspråksboken 29:21, NW) Att avsäga sig föräldramyndigheten genom släpphänthet medför skam och visar inte kärlek, utan likgiltighet; att använda tuktans käpp vänligt men bestämt återspeglar kärleksfull omtanke. ”Det är käppen och tillrättavisning som ger vishet; men en pojke som får löpa fritt kommer att vålla sin mor skam.” — Ordspråksboken 29:15, NW.

5. a) Vad säger en bibelkommentator om Ordspråksboken 13:24, och med vilket annat skriftställe stämmer detta? b) Vilka är det som Jesus och Jehova tuktar?

⁵ Keil-Delitzschs Commentary on the Old Testament förklarar följande angående Ordspråksboken 13:24: ”En far som verkligen vill sin son väl håller honom redan tidigt under sträng tuktan för att ge honom rätta riktlinjer medan han fortfarande är i stånd att påverkas och för att inte låta några fel slå rot i honom; men den som är alltför eftergiven mot sitt barn, när han borde vara sträng, handlar som om han i själva verket önskade dess fördärv.” Moffatts A New Translation of the Bible instämmer i detta i Ordspråksboken 19:18: ”Tukta din son, medan det ännu finns hopp om honom, och låt honom inte löpa mot sin undergång.” Att från den tidiga barndomen tukta ett barn vänligt men bestämt återspeglar föräldrakärlek. Jesus sade: ”Alla som jag är fäst vid, dem tillrättavisar och tuktar jag.” Och angående Jehova sägs det: ”Den som Jehova älskar, den tuktar han.” — Uppenbarelseboken 3:19; Hebréerna 12:6.

6. Vilken form tar sig tuktan ofta, och vilka exempel stöder ditt svar?

⁶ Även om tuktan ibland kan inbegripa smäll, så gör den ofta inte det. Ordspråksboken 8:33 säger inte ”känn” tuktan, utan ”lyssna till tuktan och bli vis” (NW). Tuktan kommer ofta i form av ord och inte smäll: ”Tuktans tillrättavisningar är livets väg.” ”Grip tag i tuktan; släpp den inte. Bevara den, ty den är ditt liv.” (Ordspråksboken 6:23; 4:13; NW) När Jehovas tjänare Job behövde bli tuktad, fick han tuktan genom tillrättavisande ord, först av Elihu och sedan av Jehova själv. (Job, kapitlen 32—41) Job tog emot tillrättavisningen och sade till Jehova: ”Jag [tar] det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska.” — Job 42:6.

7. Vad är innebörden i det grekiska ord som översatts med ”tuktan”, hur skall den utdelas, och vad uträttar den?

⁷ Det grekiska ord som översatts med ”tuktan” är pai·deiʹa. I sina olika former betyder det att öva, fostra, undervisa och visa ”till rätta” ”med mildhet”. (2 Timoteus 2:25) Det avser mer att öva i uppförande än ett förvärvande av kunskap. Detta tuktande skall ske ”med all långmodighet och undervisning”. (2 Timoteus 4:2) Detta blir väl belyst i förmaningen till fäder: ”Och ni, fäder, håll inte på med att reta upp era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4) Denna tuktan skall vänligt men bestämt justera ungdomars tänkesätt enligt Jehovas sätt att tänka.

Källan till tuktan

8. Från vilken källa och på vad sätt kan vi tukta oss själva?

⁸ De principer som är inbegripna i att fostra barn är också tillämpliga på vuxna. Bibeln är källan till upplysningar om vad vi bör och vad vi inte bör vara. När vi läser den, kan vi pröva oss själva och göra korrigeringar där så behövs. (2 Korintierna 13:5) När vi begrundar Jehovas bud, kan skuldkänslor väckas inom oss och hjälpa oss att inse var vi behöver göra förändringar. Det var så för psalmisten: ”Jag skall välsigna Jehova, som har gett mig råd. Ja, om nätterna har mina njurar [mina djupaste känslor] tillrättavisat mig.” (Psalm 16:7, NW) Vi tuktar kanske oss själva, precis som Paulus gjorde: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” — 1 Korintierna 9:27.

9. På vilka andra sätt kan gagnelig tuktan ges?

⁹ Tuktan kan också komma från någon annan. Den kan komma som en blick, en rynkad panna, ett ord, en gest eller en muntlig tillrättavisning. Jesus gav Petrus en blick som påminde Petrus om hur Jesus hade förutsagt hans allvarliga synd, och Petrus gick ut och grät bittert. (Lukas 22:61, 62) En annan gång gjorde en tillrättavisning på fyra ord Petrus förkrossad: ”Försvinn bakom mig, Satan!” (Matteus 16:23) Att läsa Vakttornets publikationer, vara med vid möten, samtala med andra och utstå svåra erfarenheter — allt sådant kan öppna våra ögon för områden där vi behöver göra förändringar. Men den viktigaste källan och vägledningen till tuktan är Guds ord självt. — Psalm 119:105.

10. Av vilket värde är Salomos ordspråk för tuktan, men vilken kurs insisterar somliga på att följa?

¹⁰ Salomos ordspråk gavs till människor i alla åldrar för ”att man må lära vishet och tuktan, så ock urskilja förståndiga uttalanden, ta emot den tuktan som ger insikt, rättfärdighet och dom och rättrådighet, att ge åt de oerfarna klokhet, åt en ung man kunskap och tankeförmåga”. Men en person kanske inte kommer ”att låta sig tuktas bara med ord, ty han förstår men han bryr sig inte om det”. (Ordspråksboken 1:2—4; 29:19; NW) Somliga oerfarna personer insisterar på att få lära sig genom erfarenhet i ”livets skola”, precis som den förlorade sonen gjorde, innan ”han kom till besinning”. — Lukas 15:11—17.

11. a) Hur blev församlingen i Korint och Jona tuktade? b) Hur blev David bestraffad för sitt äktenskapsbrott och sina försök att dölja det? c) Vilka ord i Psalm 51, som skrevs av David, visar djupet av hans ånger?

¹¹ Paulus kommenterade ett brev, som han tidigare hade skrivit till den kristna församlingen i Korint, och sade då: ”Ni blev bedrövade till sinnesändring; ni blev ju bedrövade på ett sätt som Gud vill, ... [och detta ledde till] rättelse av det orätta!” (2 Korintierna 7:9—11) Jona tuktades genom en storm på havet och en stor fisk. (Jona 1:2, 3, 12; 2:1, 11; 3:1—4) Davids äktenskapsbrott och försök att dölja det ledde till tuktande bestraffning för honom, som vi läser i 2 Samuelsboken 12:9—14. Hans ånger uttrycktes rörande i dessa ord i Psalm 51: ”Tvätta mig ... från min missgärning och rena mig ... från min synd. ... Min synd är ständigt inför mig. ... Utplåna ... alla mina missgärningar. Skapa i mig ... ett rent hjärta, ... och ge mig en ny ... ande. Kasta mig inte bort från ditt ansikte. ... Ett nedbrutet och sönderkrossat hjärta, o Gud, kommer du inte att förakta.” — Verserna 4, 5, 11—13, 19, NW.

12. Vilka mer drastiska åtgärder krävs det för somliga, och vad blir resultatet för dem som förkastar upprepade tillrättavisningar?

¹² För somliga personer kan det krävas mer drastiska åtgärder, som Ordspråksboken 26:3 (NW) visar: ”En piska är för hästen, ett betsel är för åsnan, och käppen är för de enfaldigas rygg.” Ibland lät Jehova sin nation Israel bli kuvad av de bekymmer som den själv ådrog sig: ”De hade handlat upproriskt mot Guds uttalanden; och den Högstes råd hade de ringaktat. Så han grep sig an med att kuva deras hjärta med bekymmer; de stapplade, och det fanns ingen som hjälpte. Och de började ropa till Jehova om hjälp i sitt trångmål; ur deras påfrestningar räddade han dem som vanligt.” (Psalm 107:11—13, NW) Men somliga enfaldiga individer förhärdar sig så mycket att de inte längre är mottagliga för någon läkande tuktan: ”En man som gång på gång blir tillrättavisad men som gör sin nacke hård kommer plötsligt att krossas, och det utan läkedom.”— Ordspråksboken 29:1, NW.

Att ge och att ta emot tillrättavisning

13. Vad bör vi undvika när vi ger tillrättavisning, och hur bör den ges?

¹³ Vilken form tuktan än må ta, så bör den aldrig ges i vrede. I stället för att hjälpa är det faktiskt så att ”vrede framkallar strid”. Vi får också rådet: ”Den som är sen till vrede har urskillning i rikt mått, men den som är otålig upphöjer dårskapen.” Och vidare: ”En människas insikt dämpar sannerligen hennes vrede, och det är skönhet från hennes sida att överse med överträdelse.” (Ordspråksboken 29:22; 14:29; 19:11; NW) När tuktan behöver ges, bör den aldrig vara överdriven. Ge den vid rätt tidpunkt och i lämplig mängd — inte alltför snart, inte alltför sent, inte alltför lite och inte heller alltför mycket.

14. Vilka andra riktlinjer ges det åt dem som ger tillrättavisning?

¹⁴ Här är några riktlinjer för dem som ger tillrättavisning: ”Du skall inte skarpt kritisera en äldre man. Vädja däremot uppmuntrande till honom som till en far, till yngre män som till bröder, till äldre kvinnor som till mödrar, till yngre kvinnor som till systrar med all kyskhet.” (1 Timoteus 5:1, 2) Vädjar du och spelar inte översittare? ”Bröder, även om en människa innan hon vet ordet av begår ett eller annat felsteg, skall ni som har andliga förutsättningar söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad.” (Galaterna 6:1) Ger vi råd i mildhet, alltid medvetna om våra egna fel och brister? ”Behandla alltid andra så som du skulle vilja att de behandlade dig.” (Matteus 7:12, The New English Bible) Sätter du dig in i den andra personens situation och visar empati?

15. Vad fordras det för att ta emot tillrättavisning, och vilka ytterligare råd ges åt dem som blir tillrättavisade?

¹⁵ Det kräver ödmjukhet att ta emot tillrättavisning. Verkar den petig, orättvis och obefogad? Förhasta dig inte. Tänk på den. Var inte negativ. Tänk positivt på den. Är något av den befogat, även om inte allt är det? Öppna ditt sinne till att bli mottagligt; bedöm den objektivt. Är du överdrivet känslig och alltför lättstött? Det tar kanske tid att se den i ett positivt ljus efter det att de första sårade känslorna eller den första förtrytelsen har lagt sig. Vänta därför och tig. Bedöm lugnt vad som har sagts. Är det möjligen så att du har fördomar mot den som gav rådet och fördenskull visade det ifrån dig? Men se det ändå som något som är väl menat och inte som något som utan vidare skall förkastas.

16. a) Vilka skriftställen och närbesläktade frågor bör vi begrunda, när vi får råd? b) Vilken känsla som psalmisten gav uttryck åt skulle vi kunna efterlikna?

¹⁶ Här är några skriftställen att tänka på, när man blir tillrättavisad: ”Den som håller tillbaka sina uttalanden äger kunskap, och en man med urskillningsförmåga är kall till sin ande.” (Ordspråksboken 17:27, NW) Lyssnar du och förblir kall eller lugn? ”Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, men den som är vis lyssnar till råd.” (Ordspråksboken 12:15) Drar du snabbt slutsatsen att du har rätt, eller lyssnar du mottagligt? Var ”snar till att höra, sen till att tala, sen till vrede”. (Jakob 1:19) Följer du dessa ord, när du får råd? ”Förhasta dig inte i din ande till att känna dig förnärmad, ty benägenhet för att bli förnärmad är vad som vilar i de enfaldigas famn.” (Predikaren 7:10, NW) Blir du lätt förnärmad? Hur underbart är det inte, om vi kan känna det som psalmisten gjorde: ”Skulle den rättfärdige slå mig, vore det kärleksfull omtanke; och skulle han tillrättavisa mig, vore det olja på huvudet, som mitt huvud inte skulle vilja avvisa.” — Psalm 141:5, NW.

Uthärda tuktan och skörda fridsam frukt

17. Varför är det inte alltid lätt att ta emot tuktan, men hur kommer vi att få hjälp att uthärda den, om vi kommer ihåg orden i Hebréerna 12:7, 11?

¹⁷ Det är inte alltid så lätt att ta emot tuktan. Den kan medföra en viss förlägenhet och vissa restriktioner. Den kan rentav vålla dig viss sorg. Men uthärda allt detta. Det går över; och glädjen kommer efteråt. Kom ihåg: ”Det är till er tuktan att ni håller ut. Gud handlar med er såsom med söner. För vad är det för en son som en far inte tuktar? Det är sant att ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” — Hebréerna 12:7, 11.

18, 19. Vilka starka känslor uttryckte både Jeremia och psalmisten, som utgör ett fint exempel för oss när vi får utstå tuktan?

¹⁸ Avvakta därför — även om tuktan bedrövar och är svår att uthärda — den fridsamma frukt som kommer efteråt. Vänta på Jehova, precis som Jeremia gjorde: ”Med visshet skall din själ komma ihåg det och böja sig djupt ner över mig. Detta är vad jag kommer att återföra till mitt hjärta. Därför kommer jag att visa en väntande inställning.” (Klagovisorna 3:20, 21, NW) Kom ihåg vad psalmisten sade till sig själv, när han var i trångmål: ”Varför är du förtvivlad, o min själ, och varför är du vilt brusande inom mig? Vänta på Gud, ty jag kommer ännu att prisa honom som min persons storslagna räddning.” — Psalm 42:6, 12; 43:5; NW.

¹⁹ När vi blir tuktade, må då var och en av oss vänta på Gud. När vi har blivit övade av tuktan, kommer vi att bärga en skörd av fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.

[Fotnot]

Minns du?

◻ Vad är värdet av att använda tuktans käpp?

◻ Vad är den förnämsta källan till tuktan? Nämn några andra källor till tuktan.

◻ Vilka kraftigare åtgärder kan behövas, förutom tillrättavisande ord?

◻ Nämn några riktlinjer för att ge tillrättavisning.

◻ Vilka råd kommer att hjälpa oss att ta emot tillrättavisning?

[Bild på sidan 17]

Är du förståndig och ”lyssnar till tuktan”?

[Bild på sidan 18]

De principer som gäller för att fostra barn är också tillämpliga för vuxna