Vem kan man egentligen förtrösta på i denna skräckfyllda tid?
”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte heller till jordemänniskans son, som ingen räddning tillhör.” — PSALM 146:3, NW.
1. Vad är ett av kännetecknen på vår tid, och vad visar detta behovet av?
NÄR vi var barn och blev skrämda, sprang vi till våra föräldrar för att få tröst och skydd, eftersom vi förtröstade eller litade på dem. Som vuxna behöver vi också sådana som vi kan lita på, och framför allt nu, när så mycket skrämmande händer. I en artikel i en västtysk tidning hette det bland annat om vår tid: ”Världen är nu mer fylld av fruktan än någonsin tidigare.” Statsmän, journalister och andra har gång på gång uttryckt sin oro över de allvarliga problem som nu möter mänskligheten.
2. Hur har denna generations fruktan och brist på förtröstan och tillit förutsagts?
2 Sådana kommentarer återspeglar det Jesus Kristus förutsade om vår tid, när han sade att den skulle kännetecknas av ”ängslan bland nationer som inte känner utvägen ..., medan människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden”. (Lukas 21:25, 26) Bibeln har också förutsagt att det i dessa yttersta dagar skulle bli ”kritiska tider” som var ”svåra att komma till rätta med” och att människorna då skulle vara ”egenkära, ... illojala, ... baktalare ... [och] förrädare”. Dessa uttryck visar att ett av kännetecknen på vår tid skulle vara en allvarlig brist på förtröstan eller tillit. — 2 Timoteus 3:1—4.
Allt mindre tillit
3. Vad bevisar att tilliten är något som har försvunnit i vår tid?
3 I denna skräckfyllda tid är vi i stort behov av andra som vi kan förtrösta eller lita på, sådana som kommer att vara lojala och till hjälp i tider av nöd. Men många känner sig svikna av dem som de litade på. En tidning i ett land förklarade: ”Människor litar inte på de flesta offentliga institutioner.” Politiska ledare och företagschefer litade man minst på. Misstron har också ökat inom familjen, vilket framgår av den höga skilsmässofrekvensen. I vissa länder är det en skilsmässa för vart tredje äktenskap eller till och med en skilsmässa på vartannat. I ett land slutar 70 procent av alla nya äktenskap med skilsmässa inom tio år! Tilliten är således något som försvinner mer och mer. Den ersätts av misstro. Det är inte längre ovanligt att höra människor säga: ”Jag litar inte på någon längre.”
4. Hur påverkas många unga människor av fruktan?
4 Detta är den mest skräckfyllda tiden i hela mänsklighetens historia, och därför finns det så mycket misstro. Detta århundrade har sett två världskrig och massor av andra krig, vilka sammanlagt har krävt mer än hundra miljoner liv. Och nu hotar kärnvapen att förinta allt liv på jorden. Och detta påverkar tilliten till och med hos de mycket små. En läkartidskrift rapporterade: ”Fler och fler barn, också små barn, blir skrämda av hotet om en kärnvapenkatastrof.” I en kanadensisk tidning hette det att det nu finns ”en cynism, ett svårmod, en bitterhet och en känsla av hjälplöshet” hos många unga människor. Så här sade en yngling: ”Vi känner oss helt enkelt inte skyddade av den vuxna befolkningen. Vi kan komma att växa upp till den mest cyniska generationen någonsin.”
5. Hur skulle kanske den mest oskyldiga och hjälplösa gruppen av små kunna känna det, om de kunde tala?
5 Och vad skulle en annan grupp av små — ifall de kunde tala — säga om att inte känna sig skyddade av de vuxna? Vi menar dem som dödas genom abort innan de ens är födda. Enligt en beräkning utförs det årligen 55 miljoner aborter jorden runt. Vilket svek mot den mest oskyldiga och hjälplösa delen av mänskligheten!
6. Hur har brottslighet bidragit till misstron i vår tid?
6 Misstron har också vuxit på grund av en annan växande fruktan i vår tid: fruktan för att falla offer för brott. Många gör nu som den kvinna som sade att hon sover med en revolver under kudden. En annan rädd kvinna sade: ”Jag tycker illa om det. ... Min mormor låste aldrig dörren.” I en redaktionell artikel i en tidning i Puerto Rico hette det således: ”Det är vi som sitter inspärrade” — ja, i våra egna tillbommade och låsta hem! Denna fruktan är välgrundad. I Förenta staterna kommer till exempel antagligen var tredje kvinna att bli överfallen under sin livstid. Chefen för den allmänna hälsovården där konstaterade att ”det årligen är omkring fyra miljoner amerikaner som utsätts för allvarligt våld — mord, våldtäkt, hustrumisshandel, barnmisshandel eller överfall och rån”. Sådana brott är vanliga i många länder och skadar ytterligare den tillit och det förtroende som människor har till andra.
7. Varför bidrar dåliga ekonomiska förhållanden till misstron?
7 I de underutvecklade länderna lever de flesta människor i armod. Det är inte många som tror att det alls finns någon som kan få dem ut ur det. Presidenten i ett sådant land sade att i en provins dör 270 av 1.000 födda spädbarn före ett års ålder. Och endast vart 100:e hus har vatten. Ett annat lands regering säger att 60 procent av dess barn lider nöd och att sju miljoner övergivna barn ”växer upp som utslagna, fientligt sinnade och arbetsodugliga analfabeter”! I Förenta staterna beräknas antalet hemlösa ungdomar uppgå till 500.000, men somliga säger att den verkliga siffran är mycket högre! Hur stor tillit kan sådana ungdomar ha till sina föräldrar, till samhället, till lag och ordning eller till ledarnas löften?
8. a) Hur hotas världsekonomin och de rika nationernas stabilitet? b) Är det någon idé att tro att experter skall kunna lösa ekonomiska problem?
8 Ekonomiska problem plågar också de rika nationerna. Nyligen hade Förenta staterna det största antalet bankkrascher sedan den stora depressionen på trettiotalet. Så här skrev en ekonom: ”Nettoresultatet är ett banksystem som säkert är lika bräckligt nu som det var på tjugotalet” — alldeles innan det kollapsade. En iakttagare talade om ”en potentiellt förödande annalkande storm” inom världsekonomin. En annan sade: ”Orsaken till att detta känns så angeläget är att dessa påfrestningar på det internationella systemet inte längre hotar; de har kommit.” Kan man sätta sin förtröstan till att ekonomerna skall kunna vägleda nationerna ut ur dessa problem? En av dem sade att meritlistan i fråga om deras förhandsberäkningar ”är så skrämmande att det inte råder något tvivel om att de mest sprider förvirring”.
Ogrundad optimism
9. a) Vad har hänt med den optimism som fanns vid sekelskiftet? b) Varför skulle Jehovas vittnen inte ha velat underteckna Förenta nationernas dokument år 1945?
9 Hur skiljer sig inte allt detta från den optimism som fanns när världen gick in i det 20:e århundradet! Det hade då varit årtionden av relativ fred, och man trodde att freden och högkonjunkturen skulle nå nya höjder. Men år 1914 raserade första världskriget den framtidsutsikten. År 1945, efter ett ännu hemskare andra världskrig, undertecknades Förenta nationernas stadga. Nationerna lät skriva ner sin vision av en efterkrigsvärld där det skulle råda fred, välstånd och rättvisa. I en nyligen upprättad rapport hette det: ”Slutdokumentet undertecknades av 51 länder, ... och alla kontinenter, större etniska grupper och religioner var representerade.” Men det fanns en religion som inte var representerad och som inte heller önskade vara det, nämligen Jehovas vittnen. De visste att dessa löften om fred, välstånd och rättvisa inte skulle förverkligas av någon av denna världens nationer eller av någon sammanslutning av dem, till exempel Förenta nationerna.
10. Hur är verkligheten nu jämförd med Förenta nationernas dröm år 1945?
10 I samma rapport heter det: ”Fyrtio år senare är det på sin plats att ställa verkligheten mot idealen. Fakta får en att nyktra till. Verkligheten är en värld med mindre rättvisa och trygghet och med tilltagande våld. Den del av befolkningen som saknar mat, vatten, husrum, hälsovård och utbildning ökar oavbrutet. Det var inte vad man drömde om år 1945.” Den tillägger: ”Fyrtio år efter det att nationerna förenades för att säkerställa att alla människor skulle kunna leva i frihet från fruktan och brist är den verkliga världen nu på 1980-talet en värld med förödande fattigdom för åtminstone en fjärdedel av mänskligheten. Femtio tusen människor dör dagligen i samband med svält.” Och ändå lägger nationerna ut över hundra miljoner dollar varje timme på krig!
11. Hur pålitliga är människors löften om en bättre värld?
11 Kan vi, med tanke på denna dystra rapport efter århundraden av möjligheter, lita på mänskliga löften att lösa dessa problem? Sådana löften är ungefär lika tillförlitliga som de ord en kapten på en stor oceanångare yttrade, när han sade: ”Jag kan inte föreställa mig någonting som skulle kunna få ett [stort] fartyg att sjunka. ... Modernt skeppsbyggeri har passerat det stadiet.” Så här sade en besättningsman på det fartyget till en passagerare: ”Gud själv skulle inte kunna sänka detta fartyg.” Och ändå sjönk det fartyget, Titanic, år 1912, och 1.500 människor omkom! Och år 1931 sade National Education Association i Förenta staterna att före år 1950 skulle ”brottsligheten vara praktiskt taget utplånad” genom utbildning. År 1936 skrev en brittisk journalist att år 1960 ”kommer mat, kläder och husrum att kosta lika lite som luft”. Håller du inte med om att våra dagars verklighet vederlägger dessa löften?
Den som man kan förtrösta fullständigt på
12. Vem kan vi lita fullständigt på, och vilken vägledning har han gett oss?
12 Vi är således i desperat behov av en källa som vi kan förtrösta på för att få hjälp genom denna skräckfyllda tid. Den källan kan inte vara mänsklig. Mänskligheten har försatt sig själv i så stora svårigheter att den inte själv kan ta sig ur dem. Den källa som man kan förtrösta fullständigt på är människans Skapare, Jehova Gud. Han vet varför världen är i sitt nuvarande tillstånd, vart den är på väg och vad han själv skall göra angående detta. Han har också uppenbarat dessa upplysningar i den bok som han gett oss till vår vägledning, nämligen bibeln. I 2 Timoteus 3:16, 17 heter det angående den: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.”
13. Vad inser Jehovas vittnen om bibeln?
13 Lägg märke till dessa eftertryckliga påståenden. Guds inspirerade ord korrigerar saker och ting. Det talar om för oss vad som är rätt. Det gör oss fullt dugliga. Det gör oss fullständigt rustade för det som är gott. Det är sant att många människor inte tar bibeln för vad den är, nämligen Guds ord. Men det gör Jehovas vittnen. (1 Tessalonikerna 2:13) Vi inser att Skaparen av detta vördnadsbjudande universum med sina miljarder galaxer och sina triljoner stjärnor helt visst har förmågan att ge upphov till en bok, och att han också har förmågan att se till att exaktheten i den bevaras till gagn för sanningssökare. — 1 Petrus 1:25.
14. Hur stämmer bibeln med våra dagars verklighet?
14 Vad har då Guds ord att säga om förtröstan och tillit i vår skräckfyllda tid? Det bibeln säger stämmer fullständigt med de verkliga förhållandena. I Jeremia 10:23 (NW) heter det så riktigt: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte kommer an på henne. Det kommer inte an på mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” Och i Psalm 146:3 (NW) uppmanas vi helt riktigt: ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte heller till jordemänniskans son, som ingen räddning tillhör.”
15. Vilka råd ger bibeln oss om förtröstan och tillit?
15 Guds ord varnar oss till och med för att förtrösta på oss själva, eftersom vi människor är ofullkomliga. (Romarna 5:12) Jeremia 17:9 (NW) konstaterar: ”Hjärtat är mera förrädiskt än något annat.” Därför heter det i Ordspråksboken 28:26 (NW): ”Den som förtröstar på sitt eget hjärta är enfaldig, men det är den som vandrar i vishet som kommer att slippa undan.” Var kan vi då finna den vishet som gör att vi kan slippa undan? Ordspråksboken 9:10 (NW) svarar: ”Jehovas fruktan är vishetens början, och kunskap om den Allraheligaste, det är förstånd.” Ja, det är endast Skaparens vishet som kan vägleda oss genom denna skräckfyllda tid. Det är därför som vi får följande råd i Ordspråksboken 3:5, 6 (NW): ”Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta, och förlita dig inte på ditt eget förstånd. På alla dina vägar må du ge akt på honom, så skall han själv göra dina stigar räta.”
Guds syn på världens religion
16. Vilket felaktigt antagande gör denna världens religioner, precis som fariséerna på Jesu tid?
16 Denna vishet från Gud kommer att göra det möjligt för oss att undgå den dödsbringande fälla som denna världens religioner har gått i. De tar för givet att de är rättfärdiga, därför att de är religiösa. Deras inställning är mycket lik den som beskrivs i Lukas 18:9: ”Han [Jesus] framställde denna liknelse också för några som litade på sig själva, att de var rättfärdiga.” En farisé tackade Gud för att han inte var någon syndare, men en uppbördsman bad oavbrutet: ”O Gud, var nådig mot mig syndare.” Jesus sade: ”Jag säger er: Den här mannen [syndaren] gick ner till sitt hem befunnen mer rättfärdig än den förre mannen [fariséen], eftersom var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.”— Lukas 18:10—14.
17. Hur betraktar Gud religiösa strävanden av sådana som liknar fariséerna?
17 Fariséen ödmjukade sig inte inför Gud. Han menade i stället att han var rättfärdig enligt sina egna normer. Men det var inte så Gud betraktade saken. (Matteus 23:25—28) Det var den ödmjuke syndaren som återspeglade det som Guds ord säger i Jesaja 66:2 (NW): ”Till denne kommer jag så att se, till den som är betryckt och som är förkrossad i anden och som bävar för mitt ord.” De judiska religiösa ledarna bävade inte för Guds ord. De ignorerade det. De gjorde vad de själva ville och menade sedan att Gud godkände dem. Men så här sade Jesus till dem: ”Inte var och en som säger till mig: ’Herre, Herre’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna. Många skall säga till mig på den dagen: ’Herre, Herre, profeterade vi inte i ditt namn och drev ut demoner i ditt namn och utförde många kraftgärningar i ditt namn?’ Och likväl skall jag då bekänna för dem: Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni som övar laglöshet.” — Matteus 7:21—23.
18. Hur kommer Gud att döma religioner som påstår sig tjäna honom, men som inte rättar sig efter hans lagar?
18 Dessa religiösa ledare under det första århundradet förtröstade inte på Gud. De satte i stället sin förtröstan till traditioner, vilka bröt mot Guds lagar. (Matteus 15:3, 9) Jesus sade därför till dem: ”Ert hus lämnas åt er själva.” (Matteus 23:38) Som ett bevis på att Gud verkligen hade lämnat eller övergett deras judiska religion ödelades deras nations huvudstad, Jerusalem, och deras tempel av romerska härar år 70 enligt den vanliga tideräkningen. Det är likadant i våra dagar. Denna världens religioner har ställt upp sina egna normer för tillbedjan, vilka inte är i överensstämmelse med Guds normer. De gör alltså inte Guds vilja, utan sin egen. I Guds ögon betraktas de således som sådana som övar laglöshet. (Titus 1:16) Som bevis för att Gud har övergett dessa religioner kommer de snart att bli ödelagda av nationerna, precis som Jerusalem med sitt tempel ödelades av de romerska härarna under det första århundradet. — Se Uppenbarelseboken, kapitel 17 och 18.
19. Vilka frågor kan man ställa om religion?
19 Är denna bedömning av världens religioner alltför hård? Hur kan vi vara övertygade om att Guds domar snart kommer att vara emot dem? Vad måste en religion göra för att få Guds godkännande? Finns det några historiska exempel som visar att Jehova beskyddar dem som uppriktigt vänder sig till honom och underkastar sig hans lagar? Följande artikel kommer att ta upp dessa frågor.
Repetitionsfrågor
◻ Vad har bidragit till misstron i våra dagar?
◻ Varför var denna världens optimism ogrundad?
◻ Vem kan vi förtrösta fullständigt på, och vilken vägledning har han gett oss?
◻ Varför bör vi inte förtrösta vare sig på oss själva eller på andra människor?
◻ Hur betraktar Gud denna världens religioner?
[Bilder på sidan 13]
Fariséen tog för givet att han var rättfärdig, men den syndige mannen tiggde ödmjukt Gud om barmhärtighet
[Bild på sidan 15]
Gud fördömer religioner som inte gör hans vilja, precis som han fördömde judaismen under det första århundradet, när de romerska härarna förstörde Jerusalem