Var är våra nära och kära som är döda?
”VAR är min lille pojke nu?” Den sorgtyngda modern (omnämnd i föregående artikel) fortsatte att undra över var hennes döda baby fanns. Fanns han i himlen eller på någon annan plats?
Andrews mor fick snart ett svar. När hennes äldsta barn, som också hade den romersk-katolska tron, fick höra om hennes tragedi, svarade hon: ”Andrew är i limbus.” Men var han det?
Var eller vad är limbus?
I The Concise Oxford Dictionary heter det att limbus är ett ”område på gränsen till helvetet, en förmodad vistelseplats för förkristna rättfärdiga människor och odöpta barn; ... ett tillstånd av förgätenhet eller glömska”. Beträffande limbus heter det i New Catholic Encyclopedia: ”I våra dagar använder teologerna uttrycket för att beteckna tillståndet och platsen, antingen för de själar som inte är förtjänta av helvetet och det eviga straffet, men som inte kan komma till himmelen förrän försoningsverket fullbordats (fädernas limbus), eller de själar som för alltid är utestängda från saligheten enbart på grund av arvsynden (barnens limbus).”
I samma uppslagsverk heter det emellertid också: ”Vad som skall hända med de småbarn som dör utan att vara döpta är i sanning ett mycket komplicerat problem. ... Limbus är fortfarande en öppen fråga inom teologin. Det finns ingen officiell kyrklig bekräftelse på att limbus existerar.” Till bekräftelse av den saken framhålls det i The New Encyclopædia Britannica: ”Eftersom romersk-katolska kyrkan officiellt aldrig har gett sitt stöd åt läran om limbus som något tillstånd eller någon plats som verkligen existerar, är uppfattningen om limbus en fråga som är obesvarad.”
Trots det godtar många hängivna katoliker uppfattningen om limbus. Men begrunda följande argument noggrant: Varför skulle nyfödda barn dömas till en tillvaro på en mystisk, obegriplig plats i all evighet bara därför att de inte var döpta?
Säger bibeln något om limbus? Nej, Guds ord nämner det aldrig. Därför uppstår följande avgörande fråga: Vart kommer människor, inklusive nyfödda barn, när de dör?
Vart kommer människor vid döden?
En populär uppfattning bland kyrkobesökare i kristenheten är att människor vid döden kommer antingen till himlen eller till helvetet. Men vad säger bibeln om det? Den uppger: ”Väl vet de som lever att de måste dö, men de döda vet alls ingenting.” (Predikaren 9:5) De döda vet alltså inte någonting. De är inte levande någonstans, utan de är bokstavligen och fullständigt döda. De är inte medvetna om någonting.
Den saken bekräftas av följande ord i bibelboken Psaltaren: ”De döda själva prisar inte Jah, inte heller några som går ned i tystnaden.” (Psalm 115:17, NW) ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte heller till jordemänniskans son, som ingen räddning tillhör. Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin jord; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” — Psalm 146:3, 4, NW.
Men vad händer med själen? Är den inte odödlig? Nej, i motsats till vad de flesta människor tror är själen inte odödlig. Den saken framhålls klart och tydligt i bibeln, som säger: ”Den själ, som syndar, hon skall dö.” (Hesekiel 18:4, 20, Åkeson) Ytterligare bekräftelse på det kan man finna i Apostlagärningarna 3:23, som lyder: ”Sannerligen, vilken själ det vara må som inte lyssnar till den profeten skall bli fullständigt utrotad ur folket.”
Är döden slutet på allting?
Döden är inte nödvändigtvis slutet på allting. De dödas uppståndelse är något Skriften uttryckligen lär. Jesus sade: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse.” (Johannes 5:28, 29) Dessutom uppväckte Jesus verkligen vissa personer under sin tjänst på jorden. Det mest häpnadsväckande fallet var Jesu vän Lasarus. Han hade varit död i fyra dagar. Men när Jesus ropade: ”Lasarus, kom hit ut!” hörde den döde mannen det och kom ut ur graven. Vilken hänförande upplevelse för den folkskara som blev vittne till det! Och vilken glädjefull händelse det var för Maria och Marta, Lasarus’ systrar! — Johannes 11:38—45.
Var hade Lasarus varit under dessa fyra dagar? I himlen? I limbus? Nej, bibeln säger inte det och antyder inte heller någonting sådant. Om Lasarus hade varit vid medvetande någonstans, skulle han säkert ha berättat det för andra. Men som bibeln säger: ”De döda vet alls ingenting.” — Predikaren 9:5.
En annan hjärtevärmande händelse ägde rum i staden Nain. När Jesus närmade sig stadsporten, mötte han en begravningsprocession. Den avlidne var ”sin mors enfödde son”, och hon var änka. Av naturliga skäl grät hon bittert. Det fick Jesu omtänksamma och kärleksfulla hjärta att röras. Han gick närmare, stoppade processionen och sade: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!” Och den döde mannen gjorde det! Kan du föreställa dig moderns hänförelse och de omkringståendes förundran? — Lukas 7:11—17.
Hade den här unge mannen någonting att säga om att han hade varit i himlen eller i limbus? Nej. Hur skulle han kunna ha det? ”De döda vet alls ingenting.” Bibeln liknar också döden vid en djup sömn. David sade: ”Svara mig, Herre [Jehova], min Gud. Upplys mina ögon, så att jag inte somnar in i döden.” (Psalm 13:4) Vi kan dessutom lägga märke till att Jesus, strax innan han uppväckte Lasarus, liknade döden vid en sömn. — Johannes 11:11—14.
Nu uppstår en annan fråga.
Kommer några goda människor till himlen?
Ja, en del goda människor kommer till himlen. Ett mycket intressant faktum när det gäller goda människor, eller sanna kristna, som de flesta kyrkobesökare inte känner till är att det finns två grupper. En liten minoritet kommer till himlen för att regera där tillsammans med Jesus Kristus, men de flesta kommer att få åtnjuta evigt liv på jorden. Det kanske förvånar dig. Låt oss därför begrunda vad bibeln har att säga om det här intressanta ämnet.
Vad var Guds ursprungliga uppsåt för mänskligheten? När han skapade Adam och Eva, var det då hans avsikt att de skulle få åtnjuta liv någon tid i Edens lustgård och sedan dö och komma till himlen? Nej. Gud gav dem ett speciellt uppdrag beträffande jorden, och han sade: ”Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden och lägg den under er. Och råd över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som rör sig på jorden.” (1 Moseboken 1:28) Och Jehova ändrar inte något som han har föresatt sig. Han förklarar i Psalm 89:35 (NW): ”Det uttalande som gått ut från mina läppar kommer jag inte att förändra.” Det Edenlika paradiset måste därför bli återställt, så att det kan tas i besittning av trogna tjänare åt Jehova — den större av de två grupperna som vi nyss nämnde.
Minoritetsgruppen får ett mycket speciellt privilegium — att regera tillsammans med Kristus i himlen. De kommer med andra ord att ha del med Jesus i att råda över dem som bor på jorden. Det är den kungliga regering som kristna ber om i bönen Fader vår. Intressant nog ber vi i samma bön: ”Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” — Matteus 6:9, 10.
Uppenbarar bibeln hur många som kommer att få det mycket stora privilegiet att regera tillsammans med Kristus i himlen? Ja, det gör den. Så här sägs det i Uppenbarelseboken, kapitel 14, vers 1: ”Jag såg, och se! Lammet stod på Sions berg och med det ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor.” Kom ihåg att Uppenbarelseboken använder många symboler, eller ”tecken”, som det sägs i inledningsversen, Uppenbarelseboken 1:1. ”Lammet” är Jesus Kristus. (Jämför Johannes 1:29.) Och Sions berg avser inte den politiska huvudstaden i Israel, utan ett ”himmelskt Jerusalem”. — Hebréerna 12:22.
Uppenbarelseboken, kapitel 7, ger oss upplysningar om både den himmelska grupp och den jordiska grupp som vi har nämnt. Verserna 4—8 talar om 144.000 ”försedda med sigill ur varje stam av Israels söner”. Det här är ytterligare ett fall av symbolik och avser det andliga Israel, ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16) Romarna 2:29 lyder: ”Den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande.” Uppenbarelseboken 7:9 beskriver därefter den jordiska gruppen med orden: ”Se, en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål.”
Goda människor kommer att leva på jorden
Miljoner goda människor kommer att leva på en paradisisk jord. (Lukas 23:43) Skulle du vilja vara bland dem? Naturligtvis skulle du det. Vilket privilegium det kommer att bli att få leva på en renad jord, som är fri från föroreningar, hungersnöd, sjukdomar, lidande och det skrämmande hotet om kärnvapenkrig! Förutsäger bibeln verkligen någonting sådant? Ja, sannerligen. Den säger: ”Ogärningsmännen själva skall bli utrotade, men de som hoppas på Jehova är de som skall besitta jorden. Men de ödmjuka själva skall besitta jorden, och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid. De rättfärdiga själva skall besitta jorden, och de skall för evigt bo på den.” — Psalm 37:9, 11, 29, NW; jämför Matteus 5:5.
Vad kommer då att hända med spädbarn som har dött? Kommer de också att finnas med på den paradisiska jorden? De kommer inte till limbus, som ju inte existerar. Men de barn som finns i Guds minne kommer tillbaka i uppståndelsen från de döda — ett av de underbara löftena i Guds ord, som vi redan har framhållit. (Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15) Du har kanske förlorat nära och kära i döden och ofta undrat över var de är nu. Bibeln visar klart och tydligt att de sover i väntan på uppståndelsen. Skulle du vilja veta mera om det här underbara hoppet om liv på en paradisisk jord? Om du vill det, varför då inte samtala om de här frågorna med Jehovas vittnen, när de nästa gång besöker dig?
[Infälld text på sidan 6]
En del goda människor kommer verkligen till himlen. Vilka är de?
[Bild på sidan 5]
Var fanns Lasarus medan han var död?
[Bildkälla på sidan 7]
Foto taget i Brooklyns botaniska trädgård