Inblick i nyheterna

Inte föråldrade

Många människor har länge haft uppfattningen att de levnadsprinciper som finns i bibeln är föråldrade och omöjliga att leva efter. Men nyare forskning har fått en del medicinska experter att ompröva sin uppfattning beträffande värdet av bibelns råd att göra gott mot andra.

”Att utföra goda gärningar kan vara bra för hjärtat, för immunförsvaret — och för det allmänna välbefinnandet”, hävdar två läkare i tidskriften American Health. I Michigan i USA har en annan medicinsk forskargrupp under en tioårsperiod genomfört en studie i syfte att avgöra i vilken utsträckning sociala kontakter påverkar hälsan. Det överraskande resultatet var att de som utförde ideellt arbete i samhället i avsevärd grad ökade sin medellivslängd och även sin vitalitet. Undersökningen visade att i synnerhet männen påverkades. För dem som inte arbetade ideellt var sannolikheten att dö under den period undersökningen pågick två och en halv gånger så stor som för dem som utförde något slag av ideellt arbete minst en gång i veckan.

En läkare i Kalifornien rapporterar att han kom överens med två patienter som ogillade varandra om att de skulle tvätta åt varandra, vilket fick till följd att deras kolesterolhalt sjönk och deras smärtor i bröstet avtog.

För hundratals år sedan uppmanade aposteln Paulus Timoteus att ”ge föreskrifter åt dem som är rika i den nuvarande tingens ordning att inte högmodas och att inte sätta sitt hopp till en osäker rikedom”, utan att ”göra gott, att vara rika på förträffliga gärningar, att vara frikostiga, redo att dela med sig”. Han påminde också de hebreiska kristna om att inte glömma att ”göra gott och att dela med ... [sig] åt andra”. Varför det? ”Härlighet och ära och frid för var och en som gör vad gott är.” Sanna kristna har länge känt till att sådana aktuella råd medför både fysiska och andliga fördelar, om man följer dem. — 1 Timoteus 6:17, 18; Hebréerna 13:16; Romarna 2:10.

En ”hårdare dom”

Medlemmar av engelska kyrkans allmänna synod hamnade för en tid sedan i en brydsam situation. De hade enhälligt uttalat sig till förmån för ”den traditionella läran om kyskhet och trohet i personliga relationer”. Men när prästen Tony Higton föreslog att synoden skulle tillkännage att präster måste vara ”föredömliga inom alla moraliska områden, även sexualmoral, såsom ett villkor för att få bli ordinerade till eller förbli i ämbetet”, så avslogs denna motion. Varför det? Nyhetsbyrån Ecumenical Press Service meddelar att synodens medlemmar ansåg förslaget vara ”lite väl hårt” och tillägger att ”Michael Baughen, biskop i Chester, hävdade att det skulle innebära att alla kyrkans biskopar och övriga präster omedelbart fick avgå”.

I stället modifierades motionen till att uppmana alla kristna, ”i synnerhet ... kristna ledare”, att vara föredömen ”inom alla moraliska områden, även sexualmoral”. Nyhetsbyrån påpekar också att synoden avvisade ett krav på ”lämpliga disciplinära åtgärder” mot präster som gör sig skyldiga till sexuell omoraliskhet.

Visserligen kan våra dagars präster anse sådana disciplinära åtgärder vara ”för hårda”. Men Guds ord säger klart och tydligt: ”Avlägsna den onde mannen ur er krets.” (1 Korintierna 5:13) Gud befaller att man vidtar bestämda åtgärder mot alla som utan att ångra sig utövar det som är ont — detta för att värna om den kristna församlingens moraliska och andliga renhet. Några som i all synnerhet behöver disciplinera sig är kristna ledare, för lärjungen Jakob skrev: ”Inte många av er bör bli lärare, mina bröder, då ni vet att vi skall få hårdare dom.” — Jakob 3:1.

Ära åt Gud

”Kvaliteten på det en idrottsman presterar kan uppenbara hur det är med kvaliteten på hans kärlek till Gud.” Stämmer detta påstående som gjorts av Wes Neal, ordförande i IAP (Institute for Athletic Perfection [Institutet för fulländning av idrotten]), och som publicerats i Christianity Today? IAP, en organisation som används av vissa protestantiska grupper för att ”helga tävlingsidrotten”, har förordat tanken att idrottsmän när de tävlar bör sträva efter att visa samma glöd som Jesus visade i att ”utföra sin Faders uppsåt”. Sådana tankegångar har blivit en populär trossats inom dessa kristna gruppers ”omklädningsrumsreligion”, skriver Christianity Today. Artikeln nämner som exempel en professionell fotbollsspelare som ”målade kors på sina skor och svettband för att påminna sig att han spelade för att ära Kristus”.

Kan man säga att man ärar Gud, om man deltar i en starkt konkurrensbetonad eller våldsinriktad sport? Knappast! Tidskriften Psychology Today skriver: ”Tävlandets själva art kräver att idrottsmannen tillfälligt uppslukas av egennytta i sin strävan att vinna.” Men i bibeln sägs det att kristna ”inte med personligt intresse ... [bör hålla] ett öga bara på ... [sina] egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”. (Filipperna 2:3, 4) Sanna kristna ärar Gud genom att göra hans vilja och inte genom att göra sin egen vilja. — Jämför Jesaja 58:13, 14.